Bildtråd inredningskaos!

[Lillefrun]

Fel postat

 

[Youma]

Inlägg hamnade i fel tråd O.o

 

[em-pirre]

@Happimess poängen är alltså att ett lite stökigt hem inte behöver betyda att man inte klarar av att sköta sitt hem eller att det är något fel för att man inte orkar hålla det i paradskick. Det är helt normalt och det gör ingenting.


Jag hade flera år i livet perfekt skick hemma. Dammsög hela tiden. Inredde. Men sen slutade jag tycka att det är viktigt. Det är helt okej att vilja ha det supersnyggt och städat hemma, men jag tror att många behöver få se att det kanske inte ens är normen att ha det så även om det kan verka så om man kollar på bilder på fb och Instagram.

 

[Wille]

Jag brukar säga att jag stökar till snabbare än jag hinner få ordning. Och jag orkar ju sällan själv ta tag i det. Tyvärr är det inte i synk med att jag faktiskt vill ha det rent och städat omkring mig.

Så här såg det ut igår hos mig:

Idag har jag haft boendestöd här som hjälpt mig städa. Det var en vikarie som var ruggigt effektiv, så vi hann mycket.

 

[hastflicka]

Haha ni skulle se verkstan i detta nu. Går knappt att ta sig runt där inne just nu
Och nej jag har ingen bild på det

Sa ar vart dubbel bil garage ... det finns en gang som snirklar sig mellan dorren till tvattstugan och "manniskodorren" ut ur garaget.

Halvt riktat mot dig och halvt allmänt: jag förstår inte riktigt det här? Jag upplever liksom inte alls att jag prioriterar bort något bara för att det är rent och välstädat här hemma? Tvärtemot gissar jag att jag lägger betydligt mindre tid på städ och plock än många andra i tråden just på grund av att jag har ett städat utgångsläge, med ordning på mina saker, och framför allt: inte saker i överflöd.

Nåväl, jag vill inte slå ner på alla de som faktiskt tycker att tråden bidrar med någon slags verklighetsförankring och ångestlindring. För mig är det precis tvärtemot dock, och jag är av en fast övertygelse om att människor mår bättre i välordnade hem. Men, to each their own, och jag köper om folk inte håller med mig. Vad jag inte alls köper dock är att ett stökigt hem skulle representera något slags "livfullt" hem. Jag tycker det lyser igenom en diskurs i tråden att de som har stökiga hem minsann lever så mycket mer, inte är ångestförstoppade av sin egen vilja till ordning osv... jag förstår verkligen inte varför vi som har förmåga att slänga saker när de skall slängas och att ställa tillbaka saker på sina platser inte skulle kunna tycka att annat är viktigare än städning

Fast ... jag forstar inte riktigt varifran du fatt den uppfattningen? Vad jag ser ar att det finns en hel del som VAGAR visa upp att de inte ar perfecta. Att de utav olika anledningar har ett hem som "brutit ihop lite". Jag skulle inte tro att nagon av oss VILL ha det sa stokigt, men utav olika orsaker blir det sa nar vi lever och har mycket runt oss ... och vi tors visa upp det sa har lite i hemlighet bakom en pseudonym pa ett forum.

@Happimess Jag ser ett stort värde i att en annan, väldigt ordinär verklighet presenteras i sociala medier/på internet istället för att konstant bli överöst med till synes perfekta hem/människor/husdjur/liv. Min upplevelse är att om du har ett stökigt hem så är det detsamma som att du inte är tillräcklig och helt enkelt en lite sämre människa än alla som orkar/vill städa oftare.

Exact sa. Jag VET att jag ar en samre manniska ... det forklarade min pedantiska mamma mycket ofta anda tills vi flyttade utomlands och hon inte sag hur det sag ut dagligen hos oss. Vi ar tva i familjen, med tva stora hundar (nar mamma sag hur det sag ut var det tre barn ocksa) och det som gor att det ar stokigt ar egentligen inte hur hart vi jobbar, utan hur annorlunda asikt vi har om stadning. Jag skulle garna ha det valstadat jamt ... Maken tycker att det ar enklare att stalla ifran sig grejor pa oppna ytor och ta bort allt nagon gang da och da.

En hammare pa koksbordet, en parm med kvitton och annat, en parm till jobbet, etc. etc. Nar jag bodde sjalv och Maken var utomlands var det enkelt att ha det valstadat, jag tog naturligt allt med dit dar det "bor" och la undan. Nu VAGRAR jag att plocka efter Maken (da det ju ar ett gemensamt hem maste ju han ocksa fa leva som han vill) och det innebar tyvarr att jag ocksa lamnar saker framme for att det kanns lite som att "sila mygg och svalja kameler" att plocka undan hela tiden nar det redan ligger grejor framme.

 

[sweep]

Hallen här hemma. Påsarna vid dörren är på väg till soptunnan (den står 70-100meter längre upp på vägen)
Den stora vita kartongen innehåller en julgran (kommer inte orkas sätta upp)
Det blåa är ett halstäcke som ska lagas, under är en låda med julpynt.
Övriga kartonger ska kastas.

Så det är relativt enkelt att få det bättre i hallen men orka

 

[Sonic76]

Jag har det stökigt men inte ohanterbart hemma.
Visst skulle jag vilja ha kliniskt rent överallt men just nu är jobbet det viktigaste att orka.
Kan liksom inte vara ledig för att orka städa

 

[Tranan]

Min skapar hörna! Lite rörigt men ändamålsenligt

 

[Luff]

Bordet i badrummet. Praktiskt med papperssortering därinne. Posten öppnas ju gärna där. Strumporna går att använda ett varv till. Bhn också. Makens hörlurar fastnade där när han plockade ur bilen före en vecka sedan. Laddsladden likaså. Den hör inte till någon av våra mackapärer.

 

[Voeux]

Utan att citera ett specifikt inlägg utan rent allmänt om sociala medier. Jag tror inte man såg fler ostädade hem innan internet, jag tänker på hur folk städat hemma innan de får gäster i alla tider. Ordning och reda har nog alltid symboliserat ett välordnat liv och vi har nog alltid jämfört oss med andra. Däremot ser man nog fler städade hem nu för tiden i och med sociala medier. Personligen ser jag dock ingen större skillnad på sociala medier och valfri katalog. Folk visar saker de tycker om, och inte att förglömma att många tjänar pengar på att visa det som andra tycker om. Så även om det kan vara svårt ibland så tror jag man mår gott av att tänka att sociala medier är just uppvisning, inte normen och inte vardagen. Likväl som att folk klär upp sig och sminkar sig när de går på fest, och inte ser likadana ut en hemmakväll i soffan.

Sen även om jag mestadels fyller mina flöden med vacker inspiration så tycker jag också att det är befriande med kontraster ibland. Det är kul, och viktigt, med folk som utmanar den här rosaskimrande bubblan som många har i sina telefoner.

 

[Youma]

@Happimess Lite roligt användarnamn för någon som inte förstår glädjen i en tråd med stök (jag är själv anti-stök och tog lite anstöt av det tidigare inlägget som antydde att folk som har undanplockat lever någon slags sterilt liv som aldrig lämnar några spår, men förstår absolut att tråden kan vara befriande)

Jag är ledsen att jag skrev onödigt kritiskt mot "rena" hem. Jag skrev så för att det är nåt slags " default" att välstädat är det "fina" och stök är det " fula".

Personligen känner jag mig väldigt obekväm i väldigt välstädade, minimalistiska och stilrena hem. Jag saknar det vardagsmänskliga. För mig blir det som en människa utan mimik, jag har svårt att läsa av personen då, likaså förstår jag mindre personens liv när inget de gör lämnar nåt spår i deras hem.


Ex.vis, skitiga stallskor i hallen - nu vet jag att personen gillar häst, de hänger i stallet och troligtvis så mycket att det slutar vara nån mening att plocka bort de skorna.
Hundleksaker under möbler, eller kattleksaker- det bor en hund eller katt här. De är inte här nu, men nu vet jag att jag kan fråga om hunden eller katten.
Är det nåt hantverksprojekt framme, då kan jag fråga om det. Eller färg som inte är undanstuvad i nåt skåp, penslar etc.

I ett minimalistiskt, välordnat rum blir jag stum.

 

[Nahar]

Jag är ledsen att jag skrev onödigt kritiskt mot "rena" hem. Jag skrev så för att det är nåt slags " default" att välstädat är det "fina" och stök är det " fula".

Personligen känner jag mig väldigt obekväm i väldigt välstädade, minimalistiska och stilrena hem. Jag saknar det vardagsmänskliga. För mig blir det som en människa utan mimik, jag har svårt att läsa av personen då, likaså förstår jag mindre personens liv när inget de gör lämnar nåt spår i deras hem.


Ex.vis, skitiga stallskor i hallen - nu vet jag att personen gillar häst, de hänger i stallet och troligtvis så mycket att det slutar vara nån mening att plocka bort de skorna.
Hundleksaker under möbler, eller kattleksaker- det bor en hund eller katt här. De är inte här nu, men nu vet jag att jag kan fråga om hunden eller katten.
Är det nåt hantverksprojekt framme, då kan jag fråga om det. Eller färg som inte är undanstuvad i nåt skåp, penslar etc.

I ett minimalistiskt, välordnat rum blir jag stum.

Jag har nog aldrig varit i ett hem helt utan livstecken? Och då har jag ändå varit i jättemånga "minimalistisk-modern-inredningsarkitekt"-hem. Det är liksom bara på bild/film som allt är sådär supersterilt. Det finns skor eller jacka i hallen om någon är hemma. Det finns en katt/hundbädd. Det finns konst/design som förmedlar personlighet. Bordet har den där repan från festen när hon fyllde 30. Etcetc. Livstecken och personlighet finns även hos oss som inte har stökigt. Vi är människor som alla andra liksom. Ibland finns det till och med lite smutsig disk i diskhon

Vi kan väl bara vara olika utan att värdera det ena eller det andra? Jag tror inte jag eller någon av de jag känner som är ordningssamma faktiskt ser ner på eller dömer stökiga hem (så länge det är någorlunda hygieniskt i alla fall). Förstår liksom att inredningskataloger och instagram kan vara stressande men lägg inte över det på oss som råkar ha det undanplockat.

 

[em-pirre]

Utan att citera ett specifikt inlägg utan rent allmänt om sociala medier. Jag tror inte man såg fler ostädade hem innan internet, jag tänker på hur folk städat hemma innan de får gäster i alla tider. Ordning och reda har nog alltid symboliserat ett välordnat liv och vi har nog alltid jämfört oss med andra. Däremot ser man nog fler städade hem nu för tiden i och med sociala medier. Personligen ser jag dock ingen större skillnad på sociala medier och valfri katalog. Folk visar saker de tycker om, och inte att förglömma att många tjänar pengar på att visa det som andra tycker om. Så även om det kan vara svårt ibland så tror jag man mår gott av att tänka att sociala medier är just uppvisning, inte normen och inte vardagen. Likväl som att folk klär upp sig och sminkar sig när de går på fest, och inte ser likadana ut en hemmakväll i soffan.

Sen även om jag mestadels fyller mina flöden med vacker inspiration så tycker jag också att det är befriande med kontraster ibland. Det är kul, och viktigt, med folk som utmanar den här rosaskimrande bubblan som många har i sina telefoner.

Ja men ungefär så. Risken är ju förstås att man bara ser dessa stylade hem eller editerade filterbilder och hur man än försöker så jämför man sig själv. Också med katalogerna. Det kan vara omedvetet också.

Jag tror det kan vara skönt att få kontrast för att kunna släppa lite av pressen. För vi är ju verkligen pressade i dag. Fint hem, fint utseende, gymma, rida, träna hund, baka, tänka ekologiskt, shoppa rätt, jobba, göra karriär, uppfostra barn, vara en God Maka och God Vän osv i all oändlighet. Det är omöjligt för de flesta av oss.

 

[Youma]

Jag har nog aldrig varit i ett hem helt utan livstecken? Och då har jag ändå varit i jättemånga "minimalistisk-modern-inredningsarkitekt"-hem. Det är liksom bara på bild/film som allt är sådär supersterilt. Det finns skor eller jacka i hallen om någon är hemma. Det finns en katt/hundbädd. Det finns konst/design som förmedlar personlighet. Bordet har den där repan från festen när hon fyllde 30. Etcetc. Livstecken och personlighet finns även hos oss som inte har stökigt. Vi är människor som alla andra liksom. Ibland finns det till och med lite smutsig disk i diskhon

Vi kan väl bara vara olika utan att värdera det ena eller det andra? Jag tror inte jag eller någon av de jag känner som är ordningssamma faktiskt ser ner på eller dömer stökiga hem (så länge det är någorlunda hygieniskt i alla fall). Förstår liksom att inredningskataloger och instagram kan vara stressande men lägg inte över det på oss som råkar ha det undanplockat.

Fast det har också antytts i tråden att alla skulle må bättre av att ha det mer undanröjt etc. Att man drar likhetstecken med rent/undanplockat och välmående. Jag tycker inte det stämmer, ofta känner man ångest över hur det "borde" vara, inte egentligen saker lite här och där i sig självt. Varför ska man må dåligt av några kartonger i hallen, vs må bra om det inte är kartonger i hallen, om de varken är i vägen eller luktar illa?

Jag har varit i minimalistiska hem där det inte finns skor i hallen, de är i ett skåp, jackan också. All konst är noga vald för att passa in, likaså möblerna. Man kan inte gissa om nåt är arvgods, eller en present som kanske inte helt gick i husägarens stil.
Var hos en vän för länge sen som hade det just så, blev världens stelaste middag. Till slut, efter att ha fått titta runt i huset, så hittade jag en liten skulptur i sovrummet som hen hade gjort i yngre dar. Hen ursäktade sig, den var för ful för att ha framme egentligen, men den fick vara i sovrummet iaf. Det var en jättefin byst i terracotta, men passade tydligen inte in. Det skar lite i mitt hjärta då...

 

[tanten]

Halvt riktat mot dig och halvt allmänt: jag förstår inte riktigt det här? Jag upplever liksom inte alls att jag prioriterar bort något bara för att det är rent och välstädat här hemma? Tvärtemot gissar jag att jag lägger betydligt mindre tid på städ och plock än många andra i tråden just på grund av att jag har ett städat utgångsläge, med ordning på mina saker, och framför allt: inte saker i överflöd.

Nåväl, jag vill inte slå ner på alla de som faktiskt tycker att tråden bidrar med någon slags verklighetsförankring och ångestlindring. För mig är det precis tvärtemot dock, och jag är av en fast övertygelse om att människor mår bättre i välordnade hem. Men, to each their own, och jag köper om folk inte håller med mig. Vad jag inte alls köper dock är att ett stökigt hem skulle representera något slags "livfullt" hem. Jag tycker det lyser igenom en diskurs i tråden att de som har stökiga hem minsann lever så mycket mer, inte är ångestförstoppade av sin egen vilja till ordning osv... jag förstår verkligen inte varför vi som har förmåga att slänga saker när de skall slängas och att ställa tillbaka saker på sina platser inte skulle kunna tycka att annat är viktigare än städning

Vet du vad. Jag tycker inte alls attmit stökiga hem är "livfullt" eller något annat positivt adjektiv.
Jag skäms och jag lider.

Men jag klarar inte att hålla det så fint som det skulle kunna vara. Jag orkar inte och jag förmår inte. Jag hyser den största beundra för alla dem som har välstädade och prydliga hem Det är avundsvärt.

Vore jag friskare skulle det vara mer ordning här. Att det är rörigt är inget jag valt.

Tråden är en humoristisk ångestlindring - för mig.

 

[Sonic76]

Jag tycker tråden är bra då den visar att jag inte är ensam om att ha det lite rörigt.
Jag har noll förmåga att organisera så som jag skulle vilja.
Alltså blir det jobbigt att städa.
Visst jag kan ha 100 slänga undan saker-lådor men det kommer inte att hjälpa.
Så att se att det är ok att inte ha perfekt ger mig lugn

 

[aiquen]

Ögonblicksbild i köket. Lägg gärna särskilt märke till träroten som för ungefär en vecka sedan relokerats från vardagsrumsbordet till köksbordet, den halva paprikan på skärbrädan sedan vemvetnär och alla spindelburkarna som bott i köket i snart två veckor eftersom jag fortfarande inte fått ordning på alla terrarier. (och kanske lite för att jag tycker om att ha dem där så att jag kan titta på dem. )
Benätarfilten brukar jag faktiskt alltid plcka bort efter användning. Go me!
Visa bifogad fil 82164

Haha, älsk ändå på spindelburkarna på köksbänken!

 

[Nahar]

Fast det har också antytts i tråden att alla skulle må bättre av att ha det mer undanröjt etc. Att man drar likhetstecken med rent/undanplockat och välmående. Jag tycker inte det stämmer, ofta känner man ångest över hur det "borde" vara, inte egentligen saker lite här och där i sig självt. Varför ska man må dåligt av några kartonger i hallen, vs må bra om det inte är kartonger i hallen, om de varken är i vägen eller luktar illa?

Jag har varit i minimalistiska hem där det inte finns skor i hallen, de är i ett skåp, jackan också. All konst är noga vald för att passa in, likaså möblerna. Man kan inte gissa om nåt är arvgods, eller en present som kanske inte helt gick i husägarens stil.
Var hos en vän för länge sen som hade det just så, blev världens stelaste middag. Till slut, efter att ha fått titta runt i huset, så hittade jag en liten skulptur i sovrummet som hen hade gjort i yngre dar. Hen ursäktade sig, den var för ful för att ha framme egentligen, men den fick vara i sovrummet iaf. Det var en jättefin byst i terracotta, men passade tydligen inte in. Det skar lite i mitt hjärta då...

Alltså del ett håller jag med om; vissa mår bra av undanplockat, andra spelar det ingen roll för.

Del två däremot: Personen väljer troligtvis att ha sitt hem så för att hen vill. Och då säger det också massor om personen, sen att ni inte hade något att prata om har nog med er som personer att göra snarare än inredningen. Eller du har inget att prata med folk om förutom vad som råkar vara runt om er just då? Tycker du är onödigt dömande faktiskt, bara för att du inte gillar minimalism så betyder det inte att det är sorgligt och opersonligt. Jag gillar inte stök men skulle aldrig få för mig att beskriva andra människors hem som hjärtskärande eller beskylla deras inredning för dåligt umgänge.

 

[Gnist]

Jag är ledsen att jag skrev onödigt kritiskt mot "rena" hem. Jag skrev så för att det är nåt slags " default" att välstädat är det "fina" och stök är det " fula".

Personligen känner jag mig väldigt obekväm i väldigt välstädade, minimalistiska och stilrena hem. Jag saknar det vardagsmänskliga. För mig blir det som en människa utan mimik, jag har svårt att läsa av personen då, likaså förstår jag mindre personens liv när inget de gör lämnar nåt spår i deras hem.


I ett minimalistiskt, välordnat rum blir jag stum.

Och andra känner sig obekväma och stumma i väldigt röriga, stökiga och ostädade hem med allmänt virrvarr.

Tvivlar på att hur man har det hemma är en reflektion av hur människan som bor där är som person. Iaf jag sätter inte likhetstecken mellan ett stökigt och rörigt hem och en stökig och rörig personlighet eller mellan ett kliniskt hem och en stel och stiff personlighet.

Fattar inte varför det ska rackas ner på folk för hur de har det hemma hos sig, oavsett om det är stökigt eller ordnat.

 

[_Taggis_]

Vet du vad. Jag tycker inte alls attmit stökiga hem är "livfullt" eller något annat positivt adjektiv.
Jag skäms och jag lider.

Men jag klarar inte att hålla det så fint som det skulle kunna vara. Jag orkar inte och jag förmår inte. Jag hyser den största beundra för alla dem som har välstädade och prydliga hem Det är avundsvärt.

Vore jag friskare skulle det vara mer ordning här. Att det är rörigt är inget jag valt.

Tråden är en humoristisk ångestlindring - för mig.

Word

Min oordning är en direkt spegling av mitt mående. Mår jag dåligt är det stökigt. Mår jag bra är det ordning. Jag mår dåligt av stök, det ger dålig harmoni att se alla jäkla saker överallt. Det gör mig stressad men jag är handlingsförlamad i min oförmåga att röja upp en gång för alla. Önskar att det vore enkelt att orka. Men jag kommer bara till att hålla det rent, högarna med papper och grejer orkar inte med just nu. Jag prioriterar jobb och djur och mat och personlig hygien och motion före. Och orken tog slut ungefär halvvägs på den listan och resten gjordes bara av pannben. Städning kommer senare. Nån gång.