Bibehållen avelsrätt

[Aningsfull]

Vi har försökt i 1,5 månad nu men så fort dom ser varandra ska dom slåss. Nu har jag köpt ett hus och hoppas väl någonstans att det kanske kan underlätta. Då kan vi hägna in tomten och ha dom ute på tomten i omgångar och slipper hela grejen att springa i omgångar från 3:e våningen för att rasta hundar.
Men det är en fruktansvärd situation.

 

[Blueberry]

Vi har försökt i 1,5 månad nu men så fort dom ser varandra ska dom slåss. Nu har jag köpt ett hus och hoppas väl någonstans att det kanske kan underlätta. Då kan vi hägna in tomten och ha dom ute på tomten i omgångar och slipper hela grejen att springa i omgångar från 3:e våningen för att rasta hundar.
Men det är en fruktansvärd situation.

Vet du när det hände? Vad som utlöste det?

 

[HeddaVovven]

Vi har försökt i 1,5 månad nu men så fort dom ser varandra ska dom slåss. Nu har jag köpt ett hus och hoppas väl någonstans att det kanske kan underlätta. Då kan vi hägna in tomten och ha dom ute på tomten i omgångar och slipper hela grejen att springa i omgångar från 3:e våningen för att rasta hundar.
Men det är en fruktansvärd situation.

Det bästa vore väl att bygga hundgårdar så att de inte kan komma åt varandra? Min hane och min pojkväns hane hatar varandra men det är inget större problem tycker jag för de har varsin hundgård när vi är där och hälsar på och rastas inte ihop...

 

[mazariin]

Har inget direkt tips att komma med men känner med dig, vi hade samma situation fast mellan två hanar och det var fruktansvärt! Alla mådde så otroligt dåligt. Velade länge och försökte allt men inget hjälpte, så för snart en månad sen flyttade den ena. Saknar honom varje dag. Hoppas det ska ordna sig för er så att dom åtminstone kan stå ut med varandra! Har det alltid varit gruff mellan dem eller har det uppstått nyligen? Vet ni vad det beror på?

 

[vix]

Att ta ett sådant beslut är skitjobbigt och jag provade verkligen allt. Men som i mitt fall så fanns det till slut inga alternativ. Skulle aldrig någonsin kunna leva med mig själv om mina barn kom i vägen för deras slagsmål. Nu finns det ett lugn i flocken och familjen som inte har funnits på länge. Jag kan slappna av på ett helt annat sätt och min äldre hund behöver inte smyga och känna sig kuvad. Och jag vet att hon mår så mycket bättre nu där hon får vara ensamhund och göra det hon älskar-agility. Men jag saknar min helt klart bästa tävlingshund och familjemedlem. Varje dag.

 

[linnsan]

Hunden är kvar fortfarande och plockade en ny championtitel i helgen. Som det ser ut nu så får hon vara kvar tills vidare. Vi kan helt enkelt inte göra oss av med henne utan att känna som att vi gör världens största misstag.
Och andra hunden är inte i ett tillstånd att vi kan göra oss av med henne heller är jag rädd.
Jag vet inte hur i hela friden det ska gå till faktiskt. Hur klarar man av att skiljas från sin hund? Dom är ju mina bästisar och delar av familjen båda två.

Det går inte att styra upp på något sätt så de kan bli vänner igen? Eller åtminstone så de accepterar varandras existens?

 

[AraSlei]

@Aningsfull Vi hade två hanar förut som inte fungerade att vara tillsammans alls, men hade hundgårdar med en gång emellan och där gick det jättebra. De kunde slappna av där, även om de hade varandra inom synhåll. Ville de gå undan var det bara för dem att gå in i respektive hundhus.

 

[Raderad medlem 94602]

Vi har försökt i 1,5 månad nu men så fort dom ser varandra ska dom slåss. Nu har jag köpt ett hus och hoppas väl någonstans att det kanske kan underlätta. Då kan vi hägna in tomten och ha dom ute på tomten i omgångar och slipper hela grejen att springa i omgångar från 3:e våningen för att rasta hundar.
Men det är en fruktansvärd situation.

Förstår din sits så väl och hoppas att den löser sig snabbt till det bästa. Vi har lite samma läge här. Två kullsyskon som avskyr varandra. Blir värre ju äldre de blir. Plus att vi har ytterligare två hundar. I nuläget har vi delat upp flocken i 2+2. Tack och lov bor vi i hus med 2 hundgårdar ute samt en inomhushundgård ( Ett ombyggt dubbelgarage som är uppvärmt)
Hundarna turas om att bo inne med oss halva dygnet och i hundgård halva dygnet. Alla rastningar, matningar mm måste göras dubbelt. Ett "lag" åt gången. Det funkar men är inte kul och samvetet gnager hela tiden. Det tar tyvärr bort udden av det roliga med hund. Den ena uppviglaren var ett återköp och planen är inte att behålla den hunden. Hoppas rätt förare dyker upp snart!

 

[Grana]

Jag har köpeavtalet med bibehållen avelsrätt och hittar ingenstans att man kan köpa ut hunden, var står det?

Det finns att läsa om på SKK. Men här är en länk där det iofs bara står att med det nya avtalet kan du inte köpa loss hunden. Så har du det gamla avtalet så är det det gamla som gäller. Men jag tror inte det står på just avtalet, utan man får kolla upp det på SKK's sida.

http://www.skk.se/nyheter/2012/6/nya-avtal-for-uppfodare/

 

[Snuffsan]

Då kan vi hägna in tomten och ha dom ute på tomten i omgångar och slipper hela grejen att springa i omgångar från 3:e våningen för att rasta hundar.
Men det är en fruktansvärd situation.

Eller så försvinner problemet när det finns så pass med plats som ni får med en trädgård. Vi håller tummarna för det.

 

[linnsan]

Det finns att läsa om på SKK. Men här är en länk där det iofs bara står att med det nya avtalet kan du inte köpa loss hunden. Så har du det gamla avtalet så är det det gamla som gäller. Men jag tror inte det står på just avtalet, utan man får kolla upp det på SKK's sida.

http://www.skk.se/nyheter/2012/6/nya-avtal-for-uppfodare/

Fast det är ju fortfarande så att köpeavtal för hund med bibehållen avelsrätt inte gör att man får köpa ut hunden. Eller ja, om avtalet skrevs på innan dom nya bestämmelserna är det kanske så men jag som skrev ett avtal med bibehållen avelsrätt i somras kan ju inte köpa ut min tik, med tanke på de nya reglerna.

 

[linnsan]

Det finns att läsa om på SKK. Men här är en länk där det iofs bara står att med det nya avtalet kan du inte köpa loss hunden. Så har du det gamla avtalet så är det det gamla som gäller. Men jag tror inte det står på just avtalet, utan man får kolla upp det på SKK's sida.

http://www.skk.se/nyheter/2012/6/nya-avtal-for-uppfodare/

Och ser nu att du skriver samma sak som jag skrev... Jag som rörde ihop det lite. Ber om ursäkt för det

 

[Rialavargen]

Jo, det är nog tyvärr så att man får bita i det sura äpplet för att man är dum nog att ta en foderhund.
Även om det blir den tråkigaste och hemskaste läxan i hela mitt liv så har jag i alla fall lärt mig att aldrig mer köpa en hund med bibehållen avelsrätt.

Fast, vad syftar du på, tråkigaste och hemskaste?
Förlorad möjlighet att tjäna pengar på att sälja hunden?
Du kanske ska se det ur en annan synvinke? Du har haft en kamrat som du har tävlat med. Jag förutsätter att du tyckte det var det roligaste du kunde fylla din egentid med. Nu skall denna kamrat säljas vidare och den enda förloraren i detta spel är hunden. Du får förvisso inte ut en peng för hunden... Men i det stora perspektivet, så är det helt enligt spelreglerna, beroende på avtal.
Var glad och lycklig för de resultat ni tillsammans nått. Och njut av de minnen ni har skapat.

 

[Rialavargen]

Jo, du har så rätt. Två tikar som slåss på liv och död så fort dom ser varandra. Så vi lever med att slussa hundar mellan burar, kompostgaller och låsta dörrar. Och ett barn mitt i allt.
En fruktansvärd situation och inget jag önskar min värsta fiende. Allra helst när man älskar sina hundar och lever för sina hundar.
Hade jag varit ensam hade det varit en sak, men det är ett för stort ansvar för ett barn att en dörr som öppnas i fel tillfälle kan leda till katastrof.

Ser nu att det framkommit mer info som jag inte tagit del av när jag skrev ovan. Lycka till hur som helst.

 

[Philosophia]

Vi har försökt i 1,5 månad nu men så fort dom ser varandra ska dom slåss. Nu har jag köpt ett hus och hoppas väl någonstans att det kanske kan underlätta. Då kan vi hägna in tomten och ha dom ute på tomten i omgångar och slipper hela grejen att springa i omgångar från 3:e våningen för att rasta hundar.
Men det är en fruktansvärd situation.

Usch, vilken jobbig situation. Jag hoppas verkligen att det löser sig. Jag vet inte om jag kanske kan ingjuta lite hopp, men mina två tikar hade en period när de flög ihop med varandra. Den yngsta hade precis börjat bli vuxen och min äldsta tik gjorde(vad jag inbillade mig vara små harmlösa) tjuvnyp hela tiden för att hålla henne lite på plats. Till slut sa det bara PANG och tålamodet hos min yngste var slut. Efter det så var det vansinnigt spänt. Den äldste, som hade initierat det hela, men som var den som åkte på stryk gick runt med ragg och spänt kroppsspråk i flera veckor. Jag fick vaka som en hök och peta på dem så fort de började resa ragg. Jag plockade bort allt som hade med resurser att göra och avbröt minsta lilla signal som tydde på att de spände sig mot varandra.

Efter det inträffade det några incidenter där de flög ihop igen, men nu har det faktiskt gått mer än ett år sedan sist och jag hyser ingen som helst oro över att lämna dem ensamma tillsammans. De är väldigt trygga med varandra. Den yngsta är tre år nu och vuxen på riktigt, de är mer jämbördiga och jag vet inte om det kanske spelar någon roll.

 

[linnsan]

Usch, vilken jobbig situation. Jag hoppas verkligen att det löser sig. Jag vet inte om jag kanske kan ingjuta lite hopp, men mina två tikar hade en period när de flög ihop med varandra. Den yngsta hade precis börjat bli vuxen och min äldsta tik gjorde(vad jag inbillade mig vara små harmlösa) tjuvnyp hela tiden för att hålla henne lite på plats. Till slut sa det bara PANG och tålamodet hos min yngste var slut. Efter det så var det vansinnigt spänt. Den äldste, som hade initierat det hela, men som var den som åkte på stryk gick runt med ragg och spänt kroppsspråk i flera veckor. Jag fick vaka som en hök och peta på dem så fort de började resa ragg. Jag plockade bort allt som hade med resurser att göra och avbröt minsta lilla signal som tydde på att de spände sig mot varandra.

Efter det inträffade det några incidenter där de flög ihop igen, men nu har det faktiskt gått mer än ett år sedan sist och jag hyser ingen som helst oro över att lämna dem ensamma tillsammans. De är väldigt trygga med varandra. Den yngsta är tre år nu och vuxen på riktigt, de är mer jämbördiga och jag vet inte om det kanske spelar någon roll.

Har också haft det liknande när min hane blev vuxen och bodde med familjens hane som han växte upp med. Då var han väl 2-3 år och andra hanen 4 år äldre. De kunde ryka ihop flera gånger om dagen när det var som värst. Sen helt plötsligt försvann det och nu är äldre hanen 12 år i sommar och min hane 8 år. Och de har inte rykt ihop sen den perioden.

 

[Aningsfull]

Fast, vad syftar du på, tråkigaste och hemskaste?
Förlorad möjlighet att tjäna pengar på att sälja hunden?
Du kanske ska se det ur en annan synvinke? Du har haft en kamrat som du har tävlat med. Jag förutsätter att du tyckte det var det roligaste du kunde fylla din egentid med. Nu skall denna kamrat säljas vidare och den enda förloraren i detta spel är hunden. Du får förvisso inte ut en peng för hunden... Men i det stora perspektivet, så är det helt enligt spelreglerna, beroende på avtal.
Var glad och lycklig för de resultat ni tillsammans nått. Och njut av de minnen ni har skapat.

Det tråkigaste och hemskaste är förstås att man måste skiljas från en familjemedlem utan att ha något att säga till om var hunden hamnar. Måste ha uttryckt mig jävligt klumpigt eftersom att flera drar slutsatsen om att det bara handlar om pengar oavsett vad jag skriver.

Båda hundarna är i alla fall kvar än så länge. Men fortfarande syns inga tecken på bättring. Hör dom varandra genom dörren står dom och morrar åt varandra genom dörrspringan. Vågar inte ha dom i samma rum just för att det är så kraftfulla hundar och skadorna blev så himla stora vid senaste slagsmålet.
Om det inte vore för att jag av erfarenhet vet att 1 minuts fight dom emellan kan leda till brutna ben så kanske jag vågat ge mig på att försöka. Men som det känns just nu så är jag bara glad att båda överlevde senaste slagsmålet och den yngre har fortfarande månader av rehabilitering kvar.

Däremot är vi inte lika säkra på vilken hund som ska få flytta längre. Och med tanke på att vi var så nära att skicka iväg den äldsta och sen ångrade oss så får vi nog gå i det här ett tag till och fatta ett beslut när allt inte är lika hysteriskt ledsamt och upprivet med skadade hundar hemma osv.

 

[Rialavargen]

Ok:-) hoppas det löser sig

 

[Philosophia]

Det tråkigaste och hemskaste är förstås att man måste skiljas från en familjemedlem utan att ha något att säga till om var hunden hamnar. Måste ha uttryckt mig jävligt klumpigt eftersom att flera drar slutsatsen om att det bara handlar om pengar oavsett vad jag skriver.

Båda hundarna är i alla fall kvar än så länge. Men fortfarande syns inga tecken på bättring. Hör dom varandra genom dörren står dom och morrar åt varandra genom dörrspringan. Vågar inte ha dom i samma rum just för att det är så kraftfulla hundar och skadorna blev så himla stora vid senaste slagsmålet.
Om det inte vore för att jag av erfarenhet vet att 1 minuts fight dom emellan kan leda till brutna ben så kanske jag vågat ge mig på att försöka. Men som det känns just nu så är jag bara glad att båda överlevde senaste slagsmålet och den yngre har fortfarande månader av rehabilitering kvar.

Däremot är vi inte lika säkra på vilken hund som ska få flytta längre. Och med tanke på att vi var så nära att skicka iväg den äldsta och sen ångrade oss så får vi nog gå i det här ett tag till och fatta ett beslut när allt inte är lika hysteriskt ledsamt och upprivet med skadade hundar hemma osv.

Att de är separerade kanske bygger på spänningarna när de väl ser varandra? Nu menar jag naturligtvis inte att du ska släppa ihop dem, men kan de kanske vistas tillsammans under ordnade former med munkorg, t.ex. på promenader för att successivt få dem att tolerera varandra. Om möjligt, alltså.

 

[linnsan]

Att de är separerade kanske bygger på spänningarna när de väl ser varandra? Nu menar jag naturligtvis inte att du ska släppa ihop dem, men kan de kanske vistas tillsammans under ordnade former med munkorg, t.ex. på promenader för att successivt få dem att tolerera varandra. Om möjligt, alltså.

Detta tror jag också. Märkte stor skillnad på om vi satte isär våra i olika rum direkt efter slagsmål, då blev de betydligt mycket mer spända än om vi väntade ut dom och tex tränade med lite gotte i närheten av varandra. Då släppte spänningarna och det blev en positiv förväntan av att vara bredvid varandra. Våra var vi dock inte oroliga över skador, det lät mer än de gjorde helt enkelt och något litet sår någon gång bara. Men jag skulle nog också slänga på munkorg och rasta tillsammans. Då tror jag även att det kan släppa tillslut. Men jag skulle alltid ha korg på om de vistas i närheten av varandra. Verkligen tråkig situation och jag hoppas det löser sig på ena eller andra sättet för er snart.