S
sambaengi
Sv: Betäcka med Hingst som inte är godkänd?
Så illa är det inte med någon färg så man behöver använda dåliga hästar! Man bör givetvis välja bra individer. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att avla på varken sto eller hingst med den mest udda färg om den hade dåliga ridegenskaper, gäller både samling, bärighet, gångarter, lynne och vilja. A och O är lynnet men ska de ha en byggnad som gör det lätt för dem att bära sig och ryttaren, samla sig, hålla i många år och inte snubbla fram och vara obekväma att rida. Och det finns gott om sådana älskade familjehästar som man så gärna vill ha föl på. Och det är klart att har man böra kört traktor med dåliga stötdämpare och aldrig en traktor med behaglig gång eller en Rolls då vet man ju inte vad man missar och är nöjd med det man har. Men har man en gång ridit något riktigt bra, då vill man inte rida något sämre igen! Det blir bar en påminnelse om det man vill ha eller förlorat. Jag kan ärligt talat säga att det är inte många hästar jag tycker är roliga att rida, särskilt inte styva, grisepassande, tungrodda familjehästar och turrhästar. Jag har ridit godkända hingstar också. En del trivs jag rätt bra med, andra känns jobbiga att rida och jag får inte den ridglädje jag vill känna där man blir ett med hästen och allt bara funkar med lätta, fina hjälper och "sytråd i munnen".
För att bevara färgen.
Avlar man i några led så kan man få över färgen på riktigt bra hästar.
Det finns många bra hingstar med hög bedömning OCH speciell färg nuförtiden.
De är ett resultat av medveten avel som kan ha börjat med ett halvdåligt sto.
Man måste ju tänka på att om färgen försvinner så är den ohjälpligt borta sedan.
Och färg är en marknadsmässig fördel.
Jag försöker just nu sälja en svart häst och en brun häst och jag vet att de flesta som vill ha en trevlig familjehäst vill ha en rolig färg.
Inom Russaveln så har hingstar godkänts för att rädda den tigrerade färgen.
Naturligtvis så har det varit hälsokrav också men inte lika höga krav på poäng.
Så illa är det inte med någon färg så man behöver använda dåliga hästar! Man bör givetvis välja bra individer. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att avla på varken sto eller hingst med den mest udda färg om den hade dåliga ridegenskaper, gäller både samling, bärighet, gångarter, lynne och vilja. A och O är lynnet men ska de ha en byggnad som gör det lätt för dem att bära sig och ryttaren, samla sig, hålla i många år och inte snubbla fram och vara obekväma att rida. Och det finns gott om sådana älskade familjehästar som man så gärna vill ha föl på. Och det är klart att har man böra kört traktor med dåliga stötdämpare och aldrig en traktor med behaglig gång eller en Rolls då vet man ju inte vad man missar och är nöjd med det man har. Men har man en gång ridit något riktigt bra, då vill man inte rida något sämre igen! Det blir bar en påminnelse om det man vill ha eller förlorat. Jag kan ärligt talat säga att det är inte många hästar jag tycker är roliga att rida, särskilt inte styva, grisepassande, tungrodda familjehästar och turrhästar. Jag har ridit godkända hingstar också. En del trivs jag rätt bra med, andra känns jobbiga att rida och jag får inte den ridglädje jag vill känna där man blir ett med hästen och allt bara funkar med lätta, fina hjälper och "sytråd i munnen".