Betäcka eller hur länge orkar man. Utbrutet ut dressyrsnackis 13.

[Corax]

Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller egentligen inte passar under den ursprungliga trådrubriken.
Det här första inlägget är alltså ingen vanlig trådstart av den här användaren. Efterföljande inlägg kan komma från den gamla tråden eller vara svar som skett i denna utbrutna tråd.

Jag skulle behöva era åsikter... För det bara snurrar i huvet och jag vet inte hur jag ska göra/tänka.

Hästen är ju behandlad i SI-lederna och hon har en 'nabb' på vänster som jag känt av i minst ett år (men ua vid klinik).
Sedan nyår har hon varit stundtals superfin och stundtals stel som en planka (har inte kunna hitta något mönster). Hon har även tappat muskelmassa över rumpa vilket inte är så konstigt.
Förutom artrosen i SI så har hon även lindrig artros mellan C6-7 men det ska inte påverka henne (men vem vet?).
Utöver det har hon haft (lindrig)fång (IR)och är damm/mögel-allergiker.
Jag kommer inte att kunna tävla de klasser jag vill och jag har överlag en jobbig magkänsla.
Det känns som att hon fortfarande har ont i kroppen men liksom mer i musklerna/bindväven (typ som fibro). Kanske beror det på kortisonet hon fått?
Och ärligt talat, jag vet inte hur länge jag orkar kämpa. Ska jag lägga ner själ och hjärta på rehabilitering för att sedan ändå bara kunna tävla LB/LA?
Men det gör så hiskeligt ont i hjärtat att bara tänka tanken att avsluta...

Så är det ju det här med föl... Hade hon Inte haft en avkomma som nu är 11 och har varit nästan orimligt problemfri i hela sitt liv så hade jag inte ens tänkt tanken.
Min vet tycker jag ska köra men jag undrar om jag skjuter mig själv i foten. Orkar hon vara dräktig?
Först tänkte jag köpa ett föl på tillväxt medan jag rehabiliterande min men nu vet jag inte. Om min tas bort inom snar framtid så vill jag ju rida...

Det ska ju vara roligt att ha häst och just nu är jag ju mest ledsen. Om det inte vänder snart så Orkar jag inte fortsätta.
Dock är jag osäker på om min vet skulle döma ut henne i dagsläget (som sagt ua när man inte rider)...

Hade jag haft eget så hade hon fått gå och skrota men än så länge har jag inte det.

Hur skulle ni tänkt?

 

[WBanna]

Jag skulle behöva era åsikter... För det bara snurrar i huvet och jag vet inte hur jag ska göra/tänka.

Hästen är ju behandlad i SI-lederna och hon har en 'nabb' på vänster som jag känt av i minst ett år (men ua vid klinik).
Sedan nyår har hon varit stundtals superfin och stundtals stel som en planka (har inte kunna hitta något mönster). Hon har även tappat muskelmassa över rumpa vilket inte är så konstigt.
Förutom artrosen i SI så har hon även lindrig artros mellan C6-7 men det ska inte påverka henne (men vem vet?).
Utöver det har hon haft (lindrig)fång (IR)och är damm/mögel-allergiker.
Jag kommer inte att kunna tävla de klasser jag vill och jag har överlag en jobbig magkänsla.
Det känns som att hon fortfarande har ont i kroppen men liksom mer i musklerna/bindväven (typ som fibro). Kanske beror det på kortisonet hon fått?
Och ärligt talat, jag vet inte hur länge jag orkar kämpa. Ska jag lägga ner själ och hjärta på rehabilitering för att sedan ändå bara kunna tävla LB/LA?
Men det gör så hiskeligt ont i hjärtat att bara tänka tanken att avsluta...

Så är det ju det här med föl... Hade hon Inte haft en avkomma som nu är 11 och har varit nästan orimligt problemfri i hela sitt liv så hade jag inte ens tänkt tanken.
Min vet tycker jag ska köra men jag undrar om jag skjuter mig själv i foten. Orkar hon vara dräktig?
Först tänkte jag köpa ett föl på tillväxt medan jag rehabiliterande min men nu vet jag inte. Om min tas bort inom snar framtid så vill jag ju rida...

Det ska ju vara roligt att ha häst och just nu är jag ju mest ledsen. Om det inte vänder snart så Orkar jag inte fortsätta.
Dock är jag osäker på om min vet skulle döma ut henne i dagsläget (som sagt ua när man inte rider)...

Hade jag haft eget så hade hon fått gå och skrota men än så länge har jag inte det.

Hur skulle ni tänkt?

Jag skulle inte betäckt hästen med tanke på att hon inte verkar må bra.

Angående utdömning så är det inte säkert att du behöver veterinärens ”godkännande” för att få ut livförsäkringen (om hon är livförsäkrad). Prata med ditt försäkringsbolag och skicka in en egen skadeanmälan, så tar bolaget egen ställning till detta. OM du vill döma ut så klart.

 

[DressageNerd]

@Corax Min erfarenhet är att hästar med SI-problematik och hästar med ryggproblem ofta har riktigt jobbiga fölningar. Hade hästen inte varit i riktigt fint skick med endast lindriga problem hade jag avsått.

 

[Spyro192]

Jag skulle behöva era åsikter... För det bara snurrar i huvet och jag vet inte hur jag ska göra/tänka.

Hästen är ju behandlad i SI-lederna och hon har en 'nabb' på vänster som jag känt av i minst ett år (men ua vid klinik).
Sedan nyår har hon varit stundtals superfin och stundtals stel som en planka (har inte kunna hitta något mönster). Hon har även tappat muskelmassa över rumpa vilket inte är så konstigt.
Förutom artrosen i SI så har hon även lindrig artros mellan C6-7 men det ska inte påverka henne (men vem vet?).
Utöver det har hon haft (lindrig)fång (IR)och är damm/mögel-allergiker.
Jag kommer inte att kunna tävla de klasser jag vill och jag har överlag en jobbig magkänsla.
Det känns som att hon fortfarande har ont i kroppen men liksom mer i musklerna/bindväven (typ som fibro). Kanske beror det på kortisonet hon fått?
Och ärligt talat, jag vet inte hur länge jag orkar kämpa. Ska jag lägga ner själ och hjärta på rehabilitering för att sedan ändå bara kunna tävla LB/LA?
Men det gör så hiskeligt ont i hjärtat att bara tänka tanken att avsluta...

Så är det ju det här med föl... Hade hon Inte haft en avkomma som nu är 11 och har varit nästan orimligt problemfri i hela sitt liv så hade jag inte ens tänkt tanken.
Min vet tycker jag ska köra men jag undrar om jag skjuter mig själv i foten. Orkar hon vara dräktig?
Först tänkte jag köpa ett föl på tillväxt medan jag rehabiliterande min men nu vet jag inte. Om min tas bort inom snar framtid så vill jag ju rida...

Det ska ju vara roligt att ha häst och just nu är jag ju mest ledsen. Om det inte vänder snart så Orkar jag inte fortsätta.
Dock är jag osäker på om min vet skulle döma ut henne i dagsläget (som sagt ua när man inte rider)...

Hade jag haft eget så hade hon fått gå och skrota men än så länge har jag inte det.

Hur skulle ni tänkt?

Med färska minnen av min förra häst som var mer trasig än hel i kroppen så säger jag så här: Vad vill din häst? Vill hon gå i hagen och "bara vara"? Funkar hon mentalt att inte ridas? Fungerar det ekonomiskt för dig? Finns det andra hästar som du kan rida?
Är det någon speciell anledning med denna häst som du verkligen vill ha kvar? Stam? Personlighet? Eller är det något som redan finns hos någon annans föl? Finns den ekonomiska förutsättningarna om det inte går att få henne dräktig?

Jag skulle inte avla men, det är jag! Det finns föl hos andra som har tagit den risk som ändå finns när man avlar.
Styrkekramar!

 

[tuaphua]

Jag skulle behöva era åsikter... För det bara snurrar i huvet och jag vet inte hur jag ska göra/tänka.

Hästen är ju behandlad i SI-lederna och hon har en 'nabb' på vänster som jag känt av i minst ett år (men ua vid klinik).
Sedan nyår har hon varit stundtals superfin och stundtals stel som en planka (har inte kunna hitta något mönster). Hon har även tappat muskelmassa över rumpa vilket inte är så konstigt.
Förutom artrosen i SI så har hon även lindrig artros mellan C6-7 men det ska inte påverka henne (men vem vet?).
Utöver det har hon haft (lindrig)fång (IR)och är damm/mögel-allergiker.
Jag kommer inte att kunna tävla de klasser jag vill och jag har överlag en jobbig magkänsla.
Det känns som att hon fortfarande har ont i kroppen men liksom mer i musklerna/bindväven (typ som fibro). Kanske beror det på kortisonet hon fått?
Och ärligt talat, jag vet inte hur länge jag orkar kämpa. Ska jag lägga ner själ och hjärta på rehabilitering för att sedan ändå bara kunna tävla LB/LA?
Men det gör så hiskeligt ont i hjärtat att bara tänka tanken att avsluta...

Så är det ju det här med föl... Hade hon Inte haft en avkomma som nu är 11 och har varit nästan orimligt problemfri i hela sitt liv så hade jag inte ens tänkt tanken.
Min vet tycker jag ska köra men jag undrar om jag skjuter mig själv i foten. Orkar hon vara dräktig?
Först tänkte jag köpa ett föl på tillväxt medan jag rehabiliterande min men nu vet jag inte. Om min tas bort inom snar framtid så vill jag ju rida...

Det ska ju vara roligt att ha häst och just nu är jag ju mest ledsen. Om det inte vänder snart så Orkar jag inte fortsätta.
Dock är jag osäker på om min vet skulle döma ut henne i dagsläget (som sagt ua när man inte rider)...

Hade jag haft eget så hade hon fått gå och skrota men än så länge har jag inte det.

Hur skulle ni tänkt?

Stel som en planka vissa dagar tycker jag det finns många hästar med prob ihalskotpelare som är.
En välriden och frisk häst ska inte vara stel. Om de är i obalans kan de upplevas stela för att de inte vågar slappna av. Men då är det ju sällan från dag till dag med samma ryttare.
Sen när de är så där lite överdrivet reaktiv som jag har för mig din varit ibland kan det ju ofta finnas stresspåslag konstant i form av smärta.

Du sitter ju i en jävla skitsits. Det är ju din älskade vän. Men rent krasst har vi ju häst för att rida. I Sthlm är det ju svårt att ha råd att ha kvar och ha fler när ens kompis inte håller.

Jag är väl av den åsikten att om en häst har ont av att bli riden vill jag inte avla på dem. De får ju en ökad belastning dygnet runt.
Sen att ett föl lämnats som är friskt gör inte att jag vågat ta fler på en häst med så mycket problem. Det finns ju ston utan artros, utan allergi, utan fång, utan IR.

Hade jag varit i din sits hade jag funderat kring: antingen behålla och rehaba med vetskapen om att ev blir det inte högre klasser(jag vet ju inte vad din vet vet vare sig ang din häst eller veterinärkunskaper öht) och då att det ev kan förvärras med tid. Då måste ju det kännas ok för dig.
Eller ta bort.

Iom att jag är blödigast i världen hade jag nog behållt så länge som hästen mår bra. Är det en häst som inte mår bra av så pass nätt träning så hade jag avslutat för hästens skull. Detsamma om motionen inte räcker för att hålla IR och fång i schack.
Men då har jag ekonomisk möjlighet till det. Någonstans måste ju plånboken styra med. Och orken, någonstans når man ju en gräns.

Känner med dig! Det låter jättejobbigt!

 

[Fiorano]

@Corax Jag har varit i en liknande situation, där problematiken visserligen inte påverkade dräktighet/fölning, men hon hade fula pålagringar fram plus en gammal traumaskada bak. Medioker stam och inga tävlingsresultat att hänga i gran. Jag valde att ta bort henne. I din sits hade jag gjort samma. Om Barb skadas så illa att det inte finns något hopp om träning/tävling ens på lätt nivå kommer jag ta bort henne också. Hon vantrivdes nåt så fruktansvärt under sin långa vila förra året och så vill jag inte att hon ska leva resten av livet.

 

[mackan]

@Corax fy vad tråkigt
Jag hade tyvärr valt att inte avla och inte heller ha kvar en häst med så mycket problem att det påverkar dess användning.... har samma resonemang runt mina egna hästar och har alltid haft.... Bor man på egen gård så finns det ju lite andra möjligheter att ha kvar en häst som sällskapshäst bara, (de flesta anpassar sig men inte alla), och ha en annan häst att rida, träna och tävla.

Förstår att det är ett jobbigt beslut du har framför dig oavsett vad du väljer

 

[Corax]

Tack så Jättemycket för alla era svar!!

Det är svårt att höra vad hjärnan säger när hjärtat skriker och då är det skönt att läsa någon annans tankar.
Jag har släppt en betäckning helt nu (och jag hade ju redan innan sagt nej till det men det var när hjärnan hördes mest ). Det räckte med @DressageNerd's kommentar om att SI-leds-hästar (och ryggproblem)ofta
har problem med fölningar.
Och det påminde mig också om att hästen faktiskt hade problem redan vid första fölningen... Jag relaterade det till att fölungen var Gigantisk och fastnade men det var som att min häst även blev värksvag när han skulle 'över kanten' (det hände även mig när jag födde och jag har ländryggsproblem). Så jag har en liten misstanke om att hon kan ha haft den där 'nabben' i SI-leden redan då. Det har nämligen hänt att hon har gått kortare med vänster bak ibland (redan när hon var fem)utan förklaring.

Sen måste det ha hänt något på nyårsnatten (lösdriftshästarna stod i ridhuset över tolvslaget)för hon var halt vänster bak på nyårsdagen (från att ha haft sin bästa rid-vinter någonsin). Men det gick över på någon dag så jag körde på igen. Jag kan bara gissa att hon bänt till SI-leden då så att det startade en process. För efter det började jag få svårt att hålla musklerna i bakdelen (men jag relaterade det till byte av grovfoder även fast jag räknade foderstat)samt att vi flyttade. Och 'av och på'-beteendet började och hon fick längre uppvärmningssträcka.
Det kan mycket väl vara så att halsen fått 'bära' mycket när SI-leden var öm så att det även triggade en inflammation där. Eller att hon även drog till halsen vid en förmodad vurpa.
Men hästen har ju inte varit halt eller ofräsch i öht. Hon har snarare varit finare än någonsin när hon haft bra dagar... Dagen innan hon blev halt nu i juni så hade vi bästa passet Någonsin! Framme för skänkeln, helt genomsläpplig och bara helt magisk!
Sen har hon alltid varit lite svår med sämre och bättre perioder.

@tuaphua
Särskilt reaktiv och utåtagerande har hon aldrig varit (förutom för sex år sedan då vi hittade artrosen i halsen mer av en slump)utan hon kämpar på då hon egentligen älskar att arbeta. Hon brukar mest säga ifrån när matte är dum och skänklar för mycket.

Min ET var ut i förrgår och fick se filmer från innan klinikbesöket och hon tyckte att det var väldigt konstigt att inget hittades i fram när hästen ändå har en nickhälta (hf)i skolorna.
Så nu vill jag åka in och ta nya bilder på artrosen i halsen och kanske ul:a för att leta inflammation. Hon hittade även en 'ny' grej där vä armbåge var öm och samma överarm är en cm mindre i omkrets.
Igår var dock hästen väldigt glad med en fin bjudning.

Även fast hon är en häst som gillar arbete så har hon inga problem med att bara gå och skrota i en hage. Så för den sakens skull kan hon få leva. Men jag har som sagt inte råd att bara ha ett hagsmycke.
Men idag är jag lite mer positiv och ska fortsätta rehab enligt plan...

 

[Seabaz]

@Corax Fy vad tråkigt att läsa dina senaste inlägg. Fina lilla stora Skorp.
Jag minns henne som föl och de första gångerna du hängde på henne och alla resor ni gjort och alltid varit lite av en "stallets Diva/Drottning".
Så himla tråkigt att läsa

Du vet ju vad jag relaterar till och jag kom ju till den punkten att "Jag orkar inte mer".

ET-L. Sa nåt klokt till mig; "Jag kan stå här och rabbla rehab-förslag tills i morgon men det låter på dig som att du redan har bestämt dig. Och vet du, det är i n g e t fel i det beslutet".

Med det vill jag tillägga att alla är vi olika och ibland finns det inget mer rätt eller mer fel.

Tänker på er

 

[DressageNerd]

@Corax Känner med dig, och tycker att du tänker klokt kring det hela Jobbigt och svårt när man hamnar i situationen där det ena dagen fungerar fint och hästen känns kry och positiv, och nästa tycks det vara fel både här och där. Man känner en sån vanmakt när inga svar är enkla, och alla planer på rehab hänger på så många faktorer, kända och okända, att man inte kan ens greppa dem i tanken.

 

[Corax]

@Corax Fy vad tråkigt att läsa dina senaste inlägg. Fina lilla stora Skorp.
Jag minns henne som föl och de första gångerna du hängde på henne och alla resor ni gjort och alltid varit lite av en "stallets Diva/Drottning".
Så himla tråkigt att läsa

Du vet ju vad jag relaterar till och jag kom ju till den punkten att "Jag orkar inte mer".

ET-L. Sa nåt klokt till mig; "Jag kan stå här och rabbla rehab-förslag tills i morgon men det låter på dig som att du redan har bestämt dig. Och vet du, det är i n g e t fel i det beslutet".

Med det vill jag tillägga att alla är vi olika och ibland finns det inget mer rätt eller mer fel.

Tänker på er

Tack!

Jag ska kämpa på lite till så får vi se vart vi hamnar.
Oavsett vad så kommer det bli ett gigantiskt hål i hjärtat när hon är borta.
Men jag minns också när jag tog bort hennes bror... att jag samtidigt kände att det var skönt att slippa kämpa mer. Att jag hade gjort allt jag kunde.
Honom saknar jag fortfarande väldigt mycket men på den tiden var jag inte alls lika blödig.

 

[Mia_R]

Åh @Corax vad det gör ont att läsa om hur ni har det, jag vet så väl hur det sliter i hjärtat och i synnerhet när det är ens egen uppfödning. Jag har inget vettigt att säga än att jag lider med dig.

 

[Amanda_F]

Era stackare @Corax som du kämpat med henne. Man får vända och vrida till det känns som om valet blir mer rätt än fel. För oavsett så är det ju skit på något sätt. Det är dyrt att kämpa och det kostar på i hjärtat att inte kämpa längre. Det blir nog bra, det du väljer, men tänk på dig själv också, så du inte tömmer både energi-kontot och plånboken.

 

[Corax]

Tack åter igen för era svar!!
Det är ju rent ut sagt förjävligt att behöva inse att slutet nu är närmare än nånsin. Även om jag Vet att varje dag jag fått sitta på hennes rygg de senaste åren varit som en juvel som jag varit tacksam över så gör det ju inte mindre ont.

Men en uppdatering kanske är på plats.
Jag har börjat trava igång väldigt försiktigt och varit iväg på första vattenbandsträningen. Hon förstod inte alls i början när bandet började gå så två grimmor gick men efter att ha sänkt ner i vatten Först och Sen starta bandet så gick det bra. Hon såg stabil ut och jobbade bra.
Hoppas nästa gång blir utan fadäser då mitt numera sköra mattehjärta blir lätt hysterisk av avvikande händelser.
Dessutom for hon ut ur transporten fort som satan när vi kom hem. Jag hoppas att det berodde på mjölksyra och inte smärta (vanligtvis supercool).
Jag gick en promenad med henne efteråt och hon rörde sig riktigt fint och symmetriskt med bb då.
Dessutom höll hon sig väldigt rak i vattnet. När jag tömkör är hela hästen gärna böjd åt höger.

Fö har jag en bokad tid på kliniken på måndag men funderar på att avvakta och rida igång lite mer först.

 

[Mia_R]

Tack åter igen för era svar!!
Det är ju rent ut sagt förjävligt att behöva inse att slutet nu är närmare än nånsin. Även om jag Vet att varje dag jag fått sitta på hennes rygg de senaste åren varit som en juvel som jag varit tacksam över så gör det ju inte mindre ont.

Men en uppdatering kanske är på plats.
Jag har börjat trava igång väldigt försiktigt och varit iväg på första vattenbandsträningen. Hon förstod inte alls i början när bandet började gå så två grimmor gick men efter att ha sänkt ner i vatten Först och Sen starta bandet så gick det bra. Hon såg stabil ut och jobbade bra.
Hoppas nästa gång blir utan fadäser då mitt numera sköra mattehjärta blir lätt hysterisk av avvikande händelser.
Dessutom for hon ut ur transporten fort som satan när vi kom hem. Jag hoppas att det berodde på mjölksyra och inte smärta (vanligtvis supercool).
Jag gick en promenad med henne efteråt och hon rörde sig riktigt fint och symmetriskt med bb då.
Dessutom höll hon sig väldigt rak i vattnet. När jag tömkör är hela hästen gärna böjd åt höger.

Fö har jag en bokad tid på kliniken på måndag men funderar på att avvakta och rida igång lite mer först.

Jag håller alla tummar och tår att det går vägen, vill ju att du och din vackra pärla ska få många fler år tillsammans.

 

[Corax]

Jag håller alla tummar och tår att det går vägen, vill ju att du och din vackra pärla ska få många fler år tillsammans.

Tack, det hoppas ju såklart jag också.

Jag åkte in idag trots allt. Hon har haft värme i ett knä och jag har känt av det uppsuttet också. Hon har en medfödd defekt i det knät så det är vanligt att hon får gonit där efter annan skada.
Fortfarande ingen hälta men hon sätter ut det benet lite. Vi ultraljudade och kunde se en (minimal) ökad aktivitet på två ställen.
Så nu är hon behandlad... Igen. Veterinären undrade vad vi skulle göra och jag svarade 'spruta!' utan att tänka så mycket men jag förstod i efterhand att hon undrade om jag ville fortsätta.
Så jag kan väl säga att det inte kommer att vara ett bekymmer att få hästen utdömd den dagen jag inte orkar mer...

Jag har dock sagt till mig själv att nästa gång det dyker upp något som kan ha ett samband med si-leden, då avslutar jag...

 

[mackan]

Tack, det hoppas ju såklart jag också.

Jag åkte in idag trots allt. Hon har haft värme i ett knä och jag har känt av det uppsuttet också. Hon har en medfödd defekt i det knät så det är vanligt att hon får gonit där efter annan skada.
Fortfarande ingen hälta men hon sätter ut det benet lite. Vi ultraljudade och kunde se en (minimal) ökad aktivitet på två ställen.
Så nu är hon behandlad... Igen. Veterinären undrade vad vi skulle göra och jag svarade 'spruta!' utan att tänka så mycket men jag förstod i efterhand att hon undrade om jag ville fortsätta.
Så jag kan väl säga att det inte kommer att vara ett bekymmer att få hästen utdömd den dagen jag inte orkar mer...

Jag har dock sagt till mig själv att nästa gång det dyker upp något som kan ha ett samband med si-leden, då avslutar jag...

Jag tycker väl att du fått svar på din fråga ... tyvärr

 

[Corax]

Jag tycker väl att du fått svar på din fråga ... tyvärr

Ja jag skrev rätt tydligt i mitt sista inlägg att det här var sista gången hon behandlades. Jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna vara stark nog att stå för det också...

 

[Mia_R]

Ja jag skrev rätt tydligt i mitt sista inlägg att det här var sista gången hon behandlades. Jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna vara stark nog att stå för det också...

 

[Spyro192]