Beta in fånghäst

[Korall]

Häst med fångkänning för ett år sen. Medicineras (prascend) och behandlas (strikt kost och noga uträknade mineraler från Polen) och motioneras fullt ut 6 dagar/V sen ett år tillbaka när vi fick diagnosen ppid/ems. När ska man börja vänja in? Hur? Blir inget sommarbete någonsin mer på gräs, men vill inte heller ta bort gräset helt, då jag är rädd att den ska bli ännu känsligare om den råkar få i sig gräs när den inte ätit ett strå gräs på länge. Oavsett skogsbete eller ej, lite grässtrån finns det ju när man är ute och rider eller ställer i skogshage...

 

[Alexandra_W]

Skulle aldrig någonsin vänja in en sådan på bete eller ha den på gräs. Så skulle inte vänja in. Det är inte mindre risk för fång för den är van äta lite gräs. De blir inte känsligare så att de får fång av en tugga gräs bara för de går gräsfritt. Så jag skulle strunta i någon invänjning.

 

[bettysmatte]

Håller med Alexandra_W. Hade inte vågat....

 

[Korall]

Jag törs inte släppa dygnet runt i skogshage heller utan att vänja in i skogshage först. All invänjning av allt sker under översyn. Jag är där all tid hon vänjs in. I höstas satt jag där och klämde på benen i ett och letade puls medan hon fick äta. Ingen mer fångkänning eller puls sen april och efter att hon tappat all övervikt och fått medicinen.

Klinikvet trodde att hon fixar snålt bete med munkorg. Där har jag sagt nej. Ingen munkorg. Inget gräsbete.
Men skogsbete. Ja. Då kommer hon fodras också. Så snålt med bete kommer det vara.
Men nu står hon i hage sen i höstas utan ett endaste grässtrå. Finns bara halm. Så ska hon ut i skogshage så måste hon vänjas in.
Vill ha henne med träd i hagen. Och större hage i sommar. Då måste jag bygga ny hage. Och vänja i.
Under noga översyn. Jag är ju där medan hon äter. Och jag har tät kontakt med veterinärer och är på kliniken stup i kvarten för att ha koll. Jag är noga. Men vill även få ut henne på skogshage. Jag har ju möjlighet att anpassa vart jag bygger hage. Men gräs finns lite. Då det är skogsparti i en annan sommarhage.

 

[Centaur]

Var det den hästen som var ung och testade negativt för PPID men som ni ändå valt att medicinera?

Jag tycker nog inte det är ett så roligt liv att spendera merparten av livet i en liten grushage... Men risken att hon får fång igen finns såklart, oavsett hur försiktig du tycker att du är. Du kan prova och se, får hon fång så vet du att det inte går. MEN det kan ju också bli så allvarligt att hon får avlivas!

Sen är det så att vissa hästar med PPID inte blir sämre av att äta gräs medan andra inte tål det alls. Jag har haft en som fick gå kvar på gräs och det verkade inte alls vara gräs/foder som triggade hans fånganfall. Hur som helst var han så olycklig i grushage att det inte var något alternativ för honom. Min andra med PPID fick väldigt begränsat gräsintag och var mest i grushage men han gillade hö och var nöjd med sin tillvaro ändå. Han fick dock till slut fång trots jättehög dos Prascend, grushage och perfekt foderstat..... Båda mina var gamla, gott över 20 år.

Vill du vänja in, börja så snart som möjligt efter att det slutat vara frost på natten, innan det blir mycket gräs. Här är det just nu gröna strån blandat med massa brunt så det blir en naturlig tillvänjning. Men som sagt var medveten om att det kan sluta antingen med en lycklig häst eller katastrof...

 

[TinyWiny]

Jag hade inte ens vågat ha hästen i skogshage. Det blir mycket gräs i en sådan också. En fånghäst är oftast i det närmaste manisk i sitt födosök och hittar varenda grässtrå. Våran klarade inte ens av att gå i en hage med magert gräs och munkorg i en halvtimme utan att direkt få tecken på förestående fånganfall och det är utefter det jag svarar.

 

[Forest Autumn]

Lika många olika typer av svar som personer man frågar. Men så är det ju och alla har vi olika erfarenhet.

Jag är inte övertygad om att det krävs mer invänjning till en ppid häst. Det avgörande bör vara om hästens nedsatta insulinresistens klarar av sockret. Det beror ju på hur mkt gräs det finns i hagen. Och hur man vill göra med sin fånghäst. Antingen vill man chansa för man tror att det är bättre för hästen eller så vill man inte.

Minfångponny som nog inte har ppid går med munkorg stor del av året men inte hela. Någonstans går gränsen för mig. Men jag kollar henne hela tiden.
Det är kanske det viktigaste.

 

[Centaur]

Jag känner väl att om hästen aldrig någonsin kan få gå i en riktig hage och inte tål att äta så mycket som ett grässtrå utan att bli sjuk så är det inte det bästa livet. Särskilt om det är en yngre häst. När det är sagt så är det så olika hur hästar reagerar på en annorlunda livsstil, och det går ju att anlägga en väldigt stor grushage om man vet att det är framtiden för ens häst. Men det kommer gräs i grushagar efter ett tag också...

Frågan är dock om en häst som är så sjuk att den inte ens tål lite gräs kommer hålla sig frisk med grushage. Min gjorde ju inte det tyvärr.... Och jag gick runt och rev bort varenda grön sak som fanns för hand! Jag lakade också ur hans hö trots att det var under 10% ESC+S pga högt WSC innehåll (som det påstås inte är farligt), skickade till och med analys på det urlakade höet som då hamnade på 8% WSC+S vilket är väldigt lågt. 12 mg Prascend fick han som mest... Såhär i efterhand tror jag att jag lika gärna kunnat ha honom på gräs, för det var tydligen inte socker som gjorde honom sjuk heller... Men man greppar efter vartenda halmstrå när hästen får upprepade fånganfall och jag trodde att det måste vara sockret tills han fick fång två ggr trots minutiöst kontrollerat diet...

Konklusionen är att ingen vet hur mycket gräs en PPID häst tål och om det ens är gräset som ger dem fång. Inte ens veterinärer som är experter på endokrina sjukdomar kan ge dig ett klart svar, de vet inte säkert vad som händer. Du måste nästan bara avgöra själv om du vill riskera att prova eller om du tror din häst kommer vara nöjd med ett liv på en grusplätt.

 

[Alexandra_W]

Min som inte hade PPID men IR gick endera i grushage eller på gräsklipparklippt gräs MED munkorg så att han inte fick i sig mer än nåt enstaka strå i timmen. När gräset var förstört av de andra hästarna och stampat jordgolv fick han gå utan munkorg. Fodrades såklart med grovfoder.

Han var extremt känslig för vårgräset. Bara de där små stråna som kom upp i grushagen gjorde att mankammen blev stenhård direkt och puls i hovarna. Längre fram på sommaren gick det bättre. Han kunde äta en tugga gräs eller tre utan problem om man bara gav fan i vårgräs.

Han rymde två ggr och åt gräs i flera h. Fick inte fång. Däremot hans sista dag i livet fick han gå på övervuxet bete, överblommat och nådde till magen. Grovt och borde haft lågt socker. Han fick inte fång men han reagerade starkt. Jag tror han hade fått fång om man väntat till dagen efter.

Ovan tycker jag visar hur förbaskat svårt det är att avgöra. Det ena går bra fast det inte borde (smita och äta på gräsmattan i flera h, eller smita vintertid och äta frostig vall), medan det som inte borde ha varit så farligt (en halv dag på övervuxet, överblommat bete i juli) gick inte så bra.

Så jag vågade inte ha honom på gräs oavsett då det är för svårt att kontrollera. Dock var han nöjd och glad med sin munkorg på det nedklippta och med att gå på grus och stampat jordgolv - bara han fick fnula runt och leta det där grässtrået verkade han nöjd. Jag led oerhört å hans vägnar dock, det skar i hjärtat att behöva göra så.

 

[Korall]

Svarar alla:

Centaur: yes. Det stoet. Född 2006. Nu handlar det om hennes livskvalitet då hon blir depp i längden av att stå i våran enda helt gräsfria hage året om. Den är fyrkantig. Liten. Och tråkig. På somrarna slänger jag in kvistar. Jag har slängt in pilatesboll. Men tillslut blir hon svår att hantera för hon blir så arg på allt. Hon hittar på dumheter. Och är sig inte lik. Går inte att fånga. Rymmer. Och man märker att hon mår dåligt. Och jag kan inte hålla henne sällskap 24/7, även fast man märker att hon trivs när jag sitter i hagen med henne...

Fång kan hon alltid få, men jag är beredd att testa, kommer noga välja ut ytan hagen byggs på. Där jag tänkt ha henne har det stått fångponnier på förut. Tanken är att hon ska ha sällskap av minst en häst till på den ytan också. Så hon inte bara äter av ren tristess.

Är hon så känslig att ett grässtrå utlöser fång, då är det inte värt det. Då tar jag bort henne. Punkt. Kan inte leva med den ångesten själv varje dag resten av hennes liv.

TinyWiny: Du känner denna damen, via mail och bilder iaf! Jag lyssnar noga på vad du säger och kommer kolla ytan. Oavsett måste hon ha lä i sin sommarhage. Så jag måste bygga ny hage. Vill inte ha henne ensam på box hela sommaren igen. Vi har ont om sjuka hästar i år, dagens i-lands problem, att vi har friska hästar i stallet i år. Än så länge...
Är hon enda "sjuka" hästen så är jag ensam om att behöva åka dit och släppa ut och ta in varje dag. Och jag har 5 mil från jobbet till stallet, långt, dyrt och tar tid att åka ut två gånger/dag... Medryttaren är ju dessutom bortrest alla skollov så jag är ensam alla dagar då...
Måste försöka underlätta för mig själv. Så jag orkar i år igen. Förra sommaren bodde jag i stallet. Ofta två gånger/dag. Även på semestern. Såsom de senaste tre åren... Jag vill hinna bada också. Inte sitta alla timmar i bil eller i stallet och vänta på nästa fodring helt ensam...

Forest Autumn: krävs det så får hon ha munkorg i skogshagen med. Men planen är att ha så dåligt med bete där att det krävs fodring + ev halm.
Nu har hon ingen munkorg då det verkligen är noll bete i hennes nuvarande hage. Hon har två kompisar där som hon bossar över. Så lite stimulans har hon ändå. Just nu.

 

[Korall]

Alexandra_W: just nu verkar hon inte må allt för dåligt. Om än ganska uttråkad. Och tuff att rida när hon har laddat sen dagen innan. Om det spelar roll, vi har stora blodmasken på våra marker. Så ingen häst får gå ut på bete förrän efter midsommar i år...

 

[Amha]

Svarar alla:

Centaur: yes. Det stoet. Född 2006. Nu handlar det om hennes livskvalitet då hon blir depp i längden av att stå i våran enda helt gräsfria hage året om. Den är fyrkantig. Liten. Och tråkig. På somrarna slänger jag in kvistar. Jag har slängt in pilatesboll. Men tillslut blir hon svår att hantera för hon blir så arg på allt. Hon hittar på dumheter. Och är sig inte lik. Går inte att fånga. Rymmer. Och man märker att hon mår dåligt. Och jag kan inte hålla henne sällskap 24/7, även fast man märker att hon trivs när jag sitter i hagen med henne...

Fång kan hon alltid få, men jag är beredd att testa, kommer noga välja ut ytan hagen byggs på. Där jag tänkt ha henne har det stått fångponnier på förut. Tanken är att hon ska ha sällskap av minst en häst till på den ytan också. Så hon inte bara äter av ren tristess.

Är hon så känslig att ett grässtrå utlöser fång, då är det inte värt det. Då tar jag bort henne. Punkt. Kan inte leva med den ångesten själv varje dag resten av hennes liv.

TinyWiny: Du känner denna damen, via mail och bilder iaf! Jag lyssnar noga på vad du säger och kommer kolla ytan. Oavsett måste hon ha lä i sin sommarhage. Så jag måste bygga ny hage. Vill inte ha henne ensam på box hela sommaren igen. Vi har ont om sjuka hästar i år, dagens i-lands problem, att vi har friska hästar i stallet i år. Än så länge...
Är hon enda "sjuka" hästen så är jag ensam om att behöva åka dit och släppa ut och ta in varje dag. Och jag har 5 mil från jobbet till stallet, långt, dyrt och tar tid att åka ut två gånger/dag... Medryttaren är ju dessutom bortrest alla skollov så jag är ensam alla dagar då...
Måste försöka underlätta för mig själv. Så jag orkar i år igen. Förra sommaren bodde jag i stallet. Ofta två gånger/dag. Även på semestern. Såsom de senaste tre åren... Jag vill hinna bada också. Inte sitta alla timmar i bil eller i stallet och vänta på nästa fodring helt ensam...

Forest Autumn: krävs det så får hon ha munkorg i skogshagen med. Men planen är att ha så dåligt med bete där att det krävs fodring + ev halm.
Nu har hon ingen munkorg då det verkligen är noll bete i hennes nuvarande hage. Hon har två kompisar där som hon bossar över. Så lite stimulans har hon ändå. Just nu.

Jag satt i en situation för några år sedan där min gammelmärr fick fång. Jag konstaterade ganska omgående att om hon kommer bli så gräskänslíg att hon inte kan gå i vanlig hage tar jag bort henne då det inte är värt hennes mående. Jag lovade också att inte behandla för den vidriga sjukdomen igen utan det gick på ett försök i 5 veckor, vänder det så kör vi, annars tar jag bort.

Jag har sedan sommaren efter haft henne i hage på skogsbete och senare även gräs, när skogsbetet sinat. Den dagen återfallet kommer är det inget snack om saken. Jag har valt att ta risken för att hon ska leva så bra det går fram tills det är dags att vandra vidare. Idag är hon pensionär, skrotar runt i hagen. Försöker att undvika ogräs och skit utan rent gräs och skog. Gärna högre gräs om det går då det blir mer näringsfattigt högst upp.

 

[TinyWiny]

@Korall
Jättebra att du inte släpper henne förren efter midsommar! Då minskar riskerna drastiskt för fång eftersom gräset då är överblommat och risken för nattfrost är mycket mindre.

 

[Centaur]

Nja. När gräset går i Frö är stärkelsehalten allra högst.

 

[kolblakkur]

Svarar alla:

Centaur: yes. Det stoet. Född 2006. Nu handlar det om hennes livskvalitet då hon blir depp i längden av att stå i våran enda helt gräsfria hage året om. Den är fyrkantig. Liten. Och tråkig. På somrarna slänger jag in kvistar. Jag har slängt in pilatesboll. Men tillslut blir hon svår att hantera för hon blir så arg på allt. Hon hittar på dumheter. Och är sig inte lik. Går inte att fånga. Rymmer. Och man märker att hon mår dåligt. Och jag kan inte hålla henne sällskap 24/7, även fast man märker att hon trivs när jag sitter i hagen med henne...

Fång kan hon alltid få, men jag är beredd att testa, kommer noga välja ut ytan hagen byggs på. Där jag tänkt ha henne har det stått fångponnier på förut. Tanken är att hon ska ha sällskap av minst en häst till på den ytan också. Så hon inte bara äter av ren tristess.

Är hon så känslig att ett grässtrå utlöser fång, då är det inte värt det. Då tar jag bort henne. Punkt. Kan inte leva med den ångesten själv varje dag resten av hennes liv.

TinyWiny: Du känner denna damen, via mail och bilder iaf! Jag lyssnar noga på vad du säger och kommer kolla ytan. Oavsett måste hon ha lä i sin sommarhage. Så jag måste bygga ny hage. Vill inte ha henne ensam på box hela sommaren igen. Vi har ont om sjuka hästar i år, dagens i-lands problem, att vi har friska hästar i stallet i år. Än så länge...
Är hon enda "sjuka" hästen så är jag ensam om att behöva åka dit och släppa ut och ta in varje dag. Och jag har 5 mil från jobbet till stallet, långt, dyrt och tar tid att åka ut två gånger/dag... Medryttaren är ju dessutom bortrest alla skollov så jag är ensam alla dagar då...
Måste försöka underlätta för mig själv. Så jag orkar i år igen. Förra sommaren bodde jag i stallet. Ofta två gånger/dag. Även på semestern. Såsom de senaste tre åren... Jag vill hinna bada också. Inte sitta alla timmar i bil eller i stallet och vänta på nästa fodring helt ensam...

Forest Autumn: krävs det så får hon ha munkorg i skogshagen med. Men planen är att ha så dåligt med bete där att det krävs fodring + ev halm.
Nu har hon ingen munkorg då det verkligen är noll bete i hennes nuvarande hage. Hon har två kompisar där som hon bossar över. Så lite stimulans har hon ändå. Just nu.

Kanske hade den gräsfria hagen varit okej om hon hade kunnat få gå med en annan häst? Det är nog inte så kul att gå ensam.

 

[Korall]

Hon har sällskap. Av en liten shettis och en valack på tre år. Men tror det är hagen i sig som tråkar ut henne. Den är helt platt. Fyrkantig. Kan springa lite, men då måste hon svänga nästan direkt, hon är sån som gärna rusar i hagen tills hon går omkull, sen rusar hon lite till. Hon gillar att busa och vara allmänt muppig. Och det har jag tagit ifrån henne. När hon står i den där hagen.

 

[Forest Autumn]

Min ponny verkar klara vårgräset ganska bra men reagerar senare på sommaren. Det är inte lätt vilket antagligen beror på att fång verkar kunna utlösas av flera olika faktorer.

Man hamnar alltid i lägen där man måste välja det minst dåliga alternativet eftersom det inte finns något bra och säkert alternativ. En sak är jag övertygad om och det är att ett fånganfall kan vara fruktansvärt plågsamt för alla inblandade men mest naturligtvis för hästen. Man bör alltså undvika nya anfall till varje pris. En häst ska inte få upprepade fånganfall.

Samtidigt finns det en gräns för vad man kan utsätta dem för i fråga om att vara ensamma, inte gå i hagen, inte äta gräs, ständigt ha munkorg osv. Jag brukar oftast tänka att vad som helst är bättre än ett nytt anfall. Men ibland så blir inte det heller bra.

Det finns inget vettigt svar på hur man ska göra, vilket inte hindrar att det kan diskuteras. Så tycker jag som nu tillbringat drygt 6 år med min fånghäst, i ständig oro för nya anfall.

 

[Korall]

Varje dag är jag orolig. Är hon trött så oroar jag mig. Kommer oroa mig tills hon dör. Men samtidigt vill jag att hon ska må bra under den tid hon faktiskt lever. Så jag får kika på alternativen. Hon rids ju fullt ut 6 dagar/V. Så det kommer ge henne fördel mot fången. Det är tungt med handikappad häst...

 

[TinyWiny]

Varje dag är jag orolig. Är hon trött så oroar jag mig. Kommer oroa mig tills hon dör. Men samtidigt vill jag att hon ska må bra under den tid hon faktiskt lever. Så jag får kika på alternativen. Hon rids ju fullt ut 6 dagar/V. Så det kommer ge henne fördel mot fången. Det är tungt med handikappad häst...

Du gör ett helt suveränt jobb och jag vet hur du kämpar för din häst. Hade alla gjort vad du gör för din häst så hade många hästar varit tacksamma

Jag vet exakt vilken oro du talar om och jag förstod först när våran älskade fånghäst var borta hur orolig jag faktiskt hade varit för honom. Vilket enormt ok jag hade haft på mina axlar. Även om sorgen är fruktansvärt tung så var det på samma gång en lättnad. Jag visste att han inte skulle behöva ha ont mer. Jag visste att nu hade han fått frid. Han skulle aldrig mer behöva få fång igen.

Våran häst blev ju aldrig så frisk som du har lyckats få din. Han blev aldrig ridbar. Varje gång vi försökte sätta igång honom så gick det något ridpass och sedan visade han ömhet trots att han var skodd med sulor med silicon under och skoddes om var fjärde vecka. Men åh vad jag skulle göra mycket för att få ha honom här igen. Han var en så fantastisk häst. Hade han fått må så bra som din häst faktiskt gör och kunnat ridas fullt ut så som din gör så hade jag fortfarande gjort allt jag kunde för honom precis som du gör för din prinsessa.

Du gör ett fantastiskt jobb! Glöm inte det!

 

[Alexandra_W]

Jag vet exakt vilken oro du talar om och jag förstod först när våran älskade fånghäst var borta hur orolig jag faktiskt hade varit för honom. Vilket enormt ok jag hade haft på mina axlar. Även om sorgen är fruktansvärt tung så var det på samma gång en lättnad. Jag visste att han inte skulle behöva ha ont mer. Jag visste att nu hade han fått frid. Han skulle aldrig mer behöva få fång igen.

Precis så var det här med. Och då var det ändå fyra år utan minsta fång/problematik i den vägen. Men oron släpper ju inte för det, det ständiga pysslet, det ständiga dåliga samvetet för att man begränsar hästens livskvalitet eller funderingar på om man gör det.
Jag tyckte där och då under de där åren att det var inte så jobbigt, hade ju hittat en rutin som fungerade och rullade på.

Sen efteråt - DÅ insåg jag vilken enorm tyngd som lyfte från axlarna. Hur enormt det hade påverkar, varje dag, 365 dagar om året år ut och år in. Det som aldrig tar slut oavsett hur länge hästen är fångfri och mår bra, eftersom det är en livslång "kamp".


Så varenda en därute som kämpar gör ett kanonjobb! Och just för jag vet hur det tär och hur det tar - så jag klandrar aldrig någonsin någon som väljer att inte försöka, som väljer att ta bort istället.