Beta in fånghäst

[TinyWiny]

Precis så var det här med. Och då var det ändå fyra år utan minsta fång/problematik i den vägen. Men oron släpper ju inte för det, det ständiga pysslet, det ständiga dåliga samvetet för att man begränsar hästens livskvalitet eller funderingar på om man gör det.
Jag tyckte där och då under de där åren att det var inte så jobbigt, hade ju hittat en rutin som fungerade och rullade på.

Sen efteråt - DÅ insåg jag vilken enorm tyngd som lyfte från axlarna. Hur enormt det hade påverkar, varje dag, 365 dagar om året år ut och år in. Det som aldrig tar slut oavsett hur länge hästen är fångfri och mår bra, eftersom det är en livslång "kamp".


Så varenda en därute som kämpar gör ett kanonjobb! Och just för jag vet hur det tär och hur det tar - så jag klandrar aldrig någonsin någon som väljer att inte försöka, som väljer att ta bort istället.

Exakt! Bördan som tas från ens axlar är enorm!
Jag säger heller aldrig något om någon väljer att ta bort sin häst för någonstans finns det en gräns för vad man klarar och man känner sin egen häst bäst. Ser man att hästen verkligen inte mår bra längre så anser inte jag att det är något som helst fel att inte kämpa vidare om man vet att man ändå inte kan göra något för att förbättra hästens levnadsvillkor.

 

[Alexandra_W]

Exakt! Bördan som tas från ens axlar är enorm!
Jag säger heller aldrig något om någon väljer att ta bort sin häst för någonstans finns det en gräns för vad man klarar och man känner sin egen häst bäst. Ser man att hästen verkligen inte mår bra längre så anser inte jag att det är något som helst fel att inte kämpa vidare om man vet att man ändå inte kan göra något för att förbättra hästens levnadsvillkor.

Jag är nog ännu mer tolerant. Jag klandrar ingen som inte ens försöker, alltså som tar bort direkt vid diagnos. Utan behandlingsförsök. Helt enkelt för de inte anser det värt/känner att de orkar med varken konvalescensen eller livet med en fångis.
Gjorde det själv med en, men där satt det ffa i att han var sämsta patienten ever för boxvila, och för att jag var tämligen säker att det fanns PPID eller liknande i botten.

 

[TinyWiny]

Jag är nog ännu mer tolerant. Jag klandrar ingen som inte ens försöker, alltså som tar bort direkt vid diagnos. Utan behandlingsförsök. Helt enkelt för de inte anser det värt/känner att de orkar med varken konvalescensen eller livet med en fångis.
Gjorde det själv med en, men där satt det ffa i att han var sämsta patienten ever för boxvila, och för att jag var tämligen säker att det fanns PPID eller liknande i botten.

Nej jag/vi resonerade likadant första gången faktiskt. Jag visste inte hur vi skulle göra men sen sa hovslagaren att så allvarligt var det inte så vi gav det ändå ett behandlingsförsök. Men vi bestämde att om han inte kunde gå ut inom 5 veckor så skulle vi ta bort honom. Man kämpar på dag för dag och vi tar alla olika beslut utefter våra egna förutsättningar och erfarenheter. Jag tänkte mer när man är i @Korall ´s sits eftersom det är hennes tråd. Jag dömer ingen överhuvudtaget för jag är inte hen och jag vet inte vad som gömmer sig bakom beslutet.

 

[Korven]

Jag gjorde ett ynkligt försök på 3 månader men sen insåg jag att det var kört både för mig och hästen. Nu är vi fria båda två.

 

[Korall]

Jag dömmer heller ingen. Jag har ägnat alla mina semesterdagar hittills de senaste tre åren åt att fixa med klinikbesök, hagar, vakta medan hon får beta i någon hage, ta in och ut henne från hage/stall, fodra...
Kan inte åka iväg hursomhelst heller. Jag är rätt låst... Och hon är bara 9 år. Glöm att det finns tid för mig att träffa en partner. För rätt vad det är så är hästen dålig igen och jag igen bosätter mig ute hos henne. Mitt egna liv är på paus. Men vad göra. Bara ta en dag i taget. En månad i taget. Tillslut kanske vi kan ta halvår- år i taget. Firar strax ett år sen senaste fångkänningen! Stort!