Bestraffning är för mig egentligen: Du stal en bil, du skall på rättegång och du blir bestraffad med 1 månads fängelse. Alltså en avvägd konsekvens av en felaktig (här brottslig) handling. Det här sättet kan vi ju omöjligt använda till djur!
Det du beskriver uppfattar jag som mer av korrigering eller reaktion och med en omedelbar konsekvens. För att ta ditt exempel på hästen som skrapar med hoven i gången. Hur vet vi att det är uppmärksamhet som efterfrågas? Varför inte lika gärna: "Hatar att stå här", eller "vill inte vara fastbunden". T ex.
Uppmärksamhet, pyssel och kel skall vi inte snåla på, men hästen måste även acceptera att stå för sig själv.
Oavsett vad hästen är ute efter, vill vi att den skall stå lugnt. Att ignorera fel (i grunden en god tanke) fungerar inte här, för hur skall man göra rent praktiskt? Låta den nöta bort golv/hov om den inte slutar? Eller, om den gör upphåll i x antal sekunder, kasta sig fram och berömma?
Min uppfattning är att man gör som motsvarande barnuppfostran. Ramar, regler, beröm och mycken kärlek. Reglerna säger i det här fallet: Du skall inte skrapa! Alltså säger jag nej med röst och kropp vid första skrap. Därefter som vanligt upptrappning resp eftergift beroende på hästens svar. Oavsett oskickbeteende, brukar en harkling räcka för att avbryta det efter några gångers korrigering.
Att vänta ut/berömma fram beteenden är också min stil, men det gäller främst nyinlärning såsom gå i trappa, lyfta hov etc. Väl?
Visst anses det normalt att man klarar av det men gör man verkligen det?
På tal om eftergifter mm.
Förlåt, förlåt, jag tog det för givet, eftersom vi är inne på NH-forumet.
.
Att slå ett djur i andra sammanhang än i självförsvar, är dels korkat, dels djurplågeri. Det är en sak att i situationens hetta göra ett övertramp, men en helt annan att i "bestraffningssyfte" dunka på hästen med ridspö eller knytnäve. Tyvärr alltför vanligt förekommande beteende.
Titta bara på hopptävlingar, där den vägrande hästen styrs tillbaka till hindret och får ett par rejäla rapp. Budskapet: "Du får stryk, om du inte hoppar"! Någon som tror att hästen hoppar hindret med glädje nästa gång?
En ännu värre avart: Ryttaren tar in hästen till framhoppningsladan och randar den efter noter, "så den lär sig". Mina protester innehållande saftiga svordomar, besvarades med "det skall du skita i. Du vet inget om den här hästen". Må vara att jag var okunnig i det fallet, men ryttaren utestängdes, efter anmälan till tävlingsledningen, åtminstone från mer hoppning under den tävlingen.
LIA