Sv: Bestraffa med ryggning
Ödmjukhet ja, givetvis är det en bra kvalitet. Ur ens egen synvinkel, inte så att man ska kunna kräva att andra är det. Visserligen brukar höga krav på andra vara tecken på (för?) höga krav på sig själv, men jag tror att det i hästvärlden blir mycket smutskastning på metoder som man 1. inte är insatt i 2. tycker är dåliga av den erfarenhet man själv har 3. av principskäl inte gillar. Trots att det inte på långa vägar är djurplågeri. Har som sagt inget emot att saker och ting ifrågasätts, men jag kallar det inte heller ödmjukt att (som det förekommit i den här tråden) utgå från att en ryttare inte kan hantera en metod och inte vet vad man sysslar med. Döma utan att veta = döma på förhand =fördomar/gissningar.
Har full förståelse för att man ifrågasätter ryggning som "straff" men det finns olika sätt att använda verktyg på och det känns mest onödigt att utgå från det värsta.
Angående det där med "exemplet" så jo, jag skrev att jag är uterittsrädd och att det orsakats delvis med den hästen. Sen blev det värre när jag "tvingats" rida ut ensam på en ponny som jag visste var riktigt dryg redan när man red ut två och två och inte var pålitlig. Slutade med att kusen skenade hemåt utan chans att få stopp, jag kastade mig av för att inte hamna i elstängslen vid hagarna och landade med ryggen på ett järnrör. Kunde slutat mycket värre än det gjorde. Den ponnyn skulle behövt en "genomkörare" dvs någon som kommer förbi ponnyns spärrar utan att bara trigga den att bli ännu värre. Men jag själv har absolut ingen lust med såna saker, och inte is i magen/konsekvens/snabbtänkthet nog till det.
Visst håller jag med om att det är bra att söka hjälp. Men finns det ingen proffessionell hjälp som kan komma ut och ta tag i problemet åt/med en så kan man inte alltid undvika problemen tills man får ut hjälp. I slutändan är det ju också man själv som måste göra det, för får man den "tillriden" är risken stor att det blir samma sak när man själv ska rida.
Ödmjukhet ja, givetvis är det en bra kvalitet. Ur ens egen synvinkel, inte så att man ska kunna kräva att andra är det. Visserligen brukar höga krav på andra vara tecken på (för?) höga krav på sig själv, men jag tror att det i hästvärlden blir mycket smutskastning på metoder som man 1. inte är insatt i 2. tycker är dåliga av den erfarenhet man själv har 3. av principskäl inte gillar. Trots att det inte på långa vägar är djurplågeri. Har som sagt inget emot att saker och ting ifrågasätts, men jag kallar det inte heller ödmjukt att (som det förekommit i den här tråden) utgå från att en ryttare inte kan hantera en metod och inte vet vad man sysslar med. Döma utan att veta = döma på förhand =fördomar/gissningar.
Har full förståelse för att man ifrågasätter ryggning som "straff" men det finns olika sätt att använda verktyg på och det känns mest onödigt att utgå från det värsta.
Angående det där med "exemplet" så jo, jag skrev att jag är uterittsrädd och att det orsakats delvis med den hästen. Sen blev det värre när jag "tvingats" rida ut ensam på en ponny som jag visste var riktigt dryg redan när man red ut två och två och inte var pålitlig. Slutade med att kusen skenade hemåt utan chans att få stopp, jag kastade mig av för att inte hamna i elstängslen vid hagarna och landade med ryggen på ett järnrör. Kunde slutat mycket värre än det gjorde. Den ponnyn skulle behövt en "genomkörare" dvs någon som kommer förbi ponnyns spärrar utan att bara trigga den att bli ännu värre. Men jag själv har absolut ingen lust med såna saker, och inte is i magen/konsekvens/snabbtänkthet nog till det.
Visst håller jag med om att det är bra att söka hjälp. Men finns det ingen proffessionell hjälp som kan komma ut och ta tag i problemet åt/med en så kan man inte alltid undvika problemen tills man får ut hjälp. I slutändan är det ju också man själv som måste göra det, för får man den "tillriden" är risken stor att det blir samma sak när man själv ska rida.
