Bemöta hur?

[Freazer]

Fick detta meddelandet av en familjemedlem tidigare ikväll. Vi har ingen direkt kontakt, skriver typ om väder och vind, inte träffats på kanske 2 år eller mer. Vad tänker ni om det och hur hade ni bemött det? Har inte svarat på det då jag känner lite så att "jaha, det var ju tråkigt men det är ditt liv och ditt val."

"*Mitt namn*
Jag skriver detta till dig och kommer skriva lika till ********.
Under alla år har jag inte kollat mig för cancer. Och vill egentligen inte heller. För vill inte ge er massa tid med all behandling man mår dåligt av.
Men nu har jag fått kallelse igen och tvekar på att gå.
Vill bara ni förstår mig om det är något och jag inte tar behandling."

Tankar?

 

[Enya]

Varför inte skriva just det? "Jaha, det var ju tråkigt, men det är ju ditt liv och ditt val".
Jag har familjemedlemmar jag inte har nån vidare kontakt med och om någon av dem skulle skriva liknande så skulle jag skriva ungefär så. För vad förväntas jag annars skriva? Övertala personen ifråga? Eller vill du ha igång en diskussion om behandlingars värde osv med den här personen? Hur mycket bryr du dig om att den väljer det ena eller andra innan den ens har gjort provet? En annan sak om det visar sig vara cancer, kan jag tycka. Jag hade inte orkat tyvärr med en diskussion innan några vettiga svar.

Jag har en familjemedlem som i går la till mig i en grupp med 7 andra personer och som sedan bara skickade "@" som enda grej. I dag svarade en i gruppen med en like på det. Jag blir så matt. Ja, jo, intresseklubben antecknar för fullt och så går jag vidare med mitt liv utanför den där gruppen. Och visst är jag en hemsk person som inte lägger ner energi på att ge en annan person uppmärksamhet när det är det den vill ha, precis som din familjemedlem. Men det finns anledning till att jag inte gör det, kanske finns det en anledning till att det som var din första tanke också? Och då kan ju inte någon annan svara på hur du ska hantera det.

 

[Freazer]

Varför inte skriva just det? "Jaha, det var ju tråkigt, men det är ju ditt liv och ditt val".
Jag har familjemedlemmar jag inte har nån vidare kontakt med och om någon av dem skulle skriva liknande så skulle jag skriva ungefär så. För vad förväntas jag annars skriva? Övertala personen ifråga? Eller vill du ha igång en diskussion om behandlingars värde osv med den här personen? Hur mycket bryr du dig om att den väljer det ena eller andra innan den ens har gjort provet? En annan sak om det visar sig vara cancer, kan jag tycka. Jag hade inte orkat tyvärr med en diskussion innan några vettiga svar.

Jag har en familjemedlem som i går la till mig i en grupp med 7 andra personer och som sedan bara skickade "@" som enda grej. I dag svarade en i gruppen med en like på det. Jag blir så matt. Ja, jo, intresseklubben antecknar för fullt och så går jag vidare med mitt liv utanför den där gruppen. Och visst är jag en hemsk person som inte lägger ner energi på att ge en annan person uppmärksamhet när det är det den vill ha, precis som din familjemedlem. Men det finns anledning till att jag inte gör det, kanske finns det en anledning till att det som var din första tanke också? Och då kan ju inte någon annan svara på hur du ska hantera det.

Tycker inte riktigt det är lönt att svara ngt egentligen. Personen vill gärna ha uppmärksamhet och jag tror att den vill att man ska bry sig och skriva en massa hjärtan tillbaka osv. Håller med dig om det visar sig att det skulle vara cancer är det en annan sak men man behöver väl inte måla fan på väggen innan..
Självklart kan ingen annan svara på hur jag ska hantera det och det var inte heller det jag skrev eller eftersökt utan jag var nyfiken på hur andra hade svarat sin familjemedlem och hur andra hade hanterat saken.

 

[Enya]

Ja det kändes lite uppmärksamhetssökande och när min familjemedlem är på det humöret ignorerar jag. Orkar inte liksom, för det kvittar vad som skrivs så fungerar det ändå inte. Jag är inte på humör att leka den leken längre med den familjemedlemmen.

 

[Freazer]

Ja det kändes lite uppmärksamhetssökande och när min familjemedlem är på det humöret ignorerar jag. Orkar inte liksom, för det kvittar vad som skrivs så fungerar det ändå inte. Jag är inte på humör att leka den leken längre med den familjemedlemmen.

Träffar du din familjemedlem irl också?
Tycker du det är svårt att även igonrera den irl isåfall?
Låter lite som våra familjemedlemmar är åt samma håll.

 

[Enya]

Träffar du din familjemedlem irl också?
Tycker du det är svårt att även igonrera den irl isåfall?
Låter lite som våra familjemedlemmar är åt samma håll.

Ja det händer, det var några månader sedan senast och det sker inte många gånger per år. Det är svårt att ignorera. Jag har inget emot att prata med personen helt normalt, men när det kommer till det där specifika sättet att bete sig och vara så orkar jag inte, det går liksom inte att prata för det kvittar vad som sägs så ... ja, jag vet inte, det är uppmärksamheten, tyck synd om mig osv som vill ut då. Då försöker jag byta samtalsämne till roligare saker. Det är skönt när det inte inträffar så ofta IRL!

Ja, det låter faktiskt så!

 

[tanten]

Fick detta meddelandet av en familjemedlem tidigare ikväll. Vi har ingen direkt kontakt, skriver typ om väder och vind, inte träffats på kanske 2 år eller mer. Vad tänker ni om det och hur hade ni bemött det? Har inte svarat på det då jag känner lite så att "jaha, det var ju tråkigt men det är ditt liv och ditt val."

"*Mitt namn*
Jag skriver detta till dig och kommer skriva lika till ********.
Under alla år har jag inte kollat mig för cancer. Och vill egentligen inte heller. För vill inte ge er massa tid med all behandling man mår dåligt av.
Men nu har jag fått kallelse igen och tvekar på att gå.
Vill bara ni förstår mig om det är något och jag inte tar behandling."

Tankar?

Tänker att det där är något stort och viktigt i människans lilv. Något som skapar rädsla och stress.
Det är stort i hens liv och då spiller det ut över er andra. Verkar vara nån form av självmordstankar bakom. "vill inte ge er massa tid". Personenen mår inte bra.

Hur mycket du ska blanda dig i avgör du själv.

 

[mandalaki]

@tanten Precis så tänkte jag också. För personen själv är detta sannolikt en skakande upplevelse. (Fast jag undrar om det inte ska vara en massa tid?)

Hur man sedan bemöter det beror väl på vilken relation man har i övrigt, jag inte det hjälper att fråga hur bukefalisterna hade reagerat, för det är bara TS som har relationen.

 

[tara]

Äsch, skriv så här, typ, ”kram, hör av dig vid behov”, eller något. Varför utgå från att personen är needy. Så negativa behöver vi väl inte vara. Då lägger du tillbaka bollen hos motparten, dvs ansvaret för att agera. Det är väl scanningen för bröstcancer, den får ju alla, men seriöst lite mysko meddelande.

 

[Modest]

Om det hade varit en så avlägsen bekant att jag inte träffat hen på två år, så hade jag skrivit ngt i stil med "Jag förstår, du ska självklart göra det som känns bäst för dig."

 

[Modest]

Tycker inte riktigt det är lönt att svara ngt egentligen. Personen vill gärna ha uppmärksamhet och jag tror att den vill att man ska bry sig och skriva en massa hjärtan tillbaka osv. Håller med dig om det visar sig att det skulle vara cancer är det en annan sak men man behöver väl inte måla fan på väggen innan..
Självklart kan ingen annan svara på hur jag ska hantera det och det var inte heller det jag skrev eller eftersökt utan jag var nyfiken på hur andra hade svarat sin familjemedlem och hur andra hade hanterat saken.

Att inte svara på ett sådant där ändå ganska hjälpsökande meddelande tycker jag är lite nonchalant faktiskt.

 

[Gnist]

Om någon jag med nöd och näppe har kontakt med och där vi aldrig pratar om något djupare än "väder och vind" skulle skicka något dylikt "drama"meddelande helt out of the blue, så är det mycket tveksamt om jag skulle svara på det.

Vad finns att svara liksom, när man inte har den typen av kontakt och därmed heller inga direkta band.

 

[Hyacinth]

Om någon jag med nöd och näppe har kontakt med och där vi aldrig pratar om något djupare än "väder och vind" skulle skicka något dylikt "drama"meddelande helt out of the blue, så är det mycket tveksamt om jag skulle svara på det.

Vad finns att svara liksom, när man inte har den typen av kontakt och därmed heller inga direkta band.

Man kan svara något trevligt och inkännande för att visa medmänsklighet?

 

[Mia_R]

Jag har svårt att förstå varför man skulle bli desperat för att man kallats på provtagning om det inte funnits tidigare fynd. Som kvinna är det ju rätt vanligt att det tas cellprover vid gynundersökningar och iaf i Stockholms län blir man även kallad efter man fyllt 40(?) men det är ju helt frivilligt att gå på det eller mammografin.

Vill man inte ha förmånen så kan man ju strunta i att gå, men börja skicka mail till ytligt bekanta och noja sig för att man fått en kallelse känns överdrivet.

 

[Diabetikern]

Skulle svarat något i stil med att det är upp till hen att bestämma själv och hoppas på det bästa/att det kommer gå bra det är bara en koll.

 

[nightcrawler]

Jag hade inte bemödat mej med att svara. Duger man inte annars så ser jag inte varför man ska finnas där helt plötsligt när det händer nått.

 

[tanten]

Jag har svårt att förstå varför man skulle bli desperat för att man kallats på provtagning om det inte funnits tidigare fynd. Som kvinna är det ju rätt vanligt att det tas cellprover vid gynundersökningar och iaf i Stockholms län blir man även kallad efter man fyllt 40(?) men det är ju helt frivilligt att gå på det eller mammografin.

Vill man inte ha förmånen så kan man ju strunta i att gå, men börja skicka mail till ytligt bekanta och noja sig för att man fått en kallelse känns överdrivet.

Jag utgår ifrån att det inte är provtagningen som är kruxet utan att det finns psykisk ohälsa i bilden som triggats av kallelsen. Alltså ingen idé att diskutera just det.
Snarare är bekymret att personen inte vill leva?

Hur TS ska förhåla sig till det kan bara hen själv avgöra.

 

[Mia_R]

Jag utgår ifrån att det inte är provtagningen som är kruxet utan att det finns psykisk ohälsa i bilden som triggats av kallelsen. Alltså ingen idé att diskutera just det.
Snarare är bekymret att personen inte vill leva?

Hur TS ska förhåla sig till det kan bara hen själv avgöra.

Jag tolkar det inte som att personen inte vill leva utan att den är rädd för vad som kan hittas, så hellre sticka huvudet i sanden och inte veta än att få besked och behöva behandling.

 

[aiquen]

Rakt upp och ner tolkar jag det inte heller som bara något uppmärksamhetssökande, utan som om det är en stor grej för personen, som får hen att söka kontakt fastän det inte finns någon regelbunden kontakt normalt sett. Kanske handlar det om bara rädsla, kanske något mer.

Men såklart, som andra skrivit kan ingen säga vad du ska göra @Freazer. Du känner personen och er relation.

 

[Freazer]

Tänker att det där är något stort och viktigt i människans lilv. Något som skapar rädsla och stress.
Det är stort i hens liv och då spiller det ut över er andra. Verkar vara nån form av självmordstankar bakom. "vill inte ge er massa tid". Personenen mår inte bra.

Hur mycket du ska blanda dig i avgör du själv.

Nej, personen mår inte bra.
Det har du helt rätt i. Dock kan man inte hjälpa en vuxen människa som inte vill ha hjälp och som nästa dag nekar till ha skrivit meddelandet. Jag vill inte blanda mig i alls.
Har mest velat läsa vad hur andra tolkar och tycker.