Bekräftelse

[pers]

Jag är i en relation sedan drygt ett halvår. Jag tycker det mesta funkar bra förutom en sak.
Han säger väldigt ofta att han är rädd att förlora mig. Att han älskar mig och tycker så mkt om mig och är rädd att jag inte ska vilja vara med honom.

När han säger så, så säger jag att jag vill vara med honom och att han inte har något att oroa sig för. Men... Jag tycker att det börjar bli jobbigt. Och jag tänker att detta måste ju handla om honom. I början tänkte jag att han var osäker på vår relation och att jag inte ger tillräcklig bekräftelse.

När jag sagt så är han nöjd en stund. Men så några dagar senare är han orolig igen.

Vi har pratat om det och jag har sagt att det blir jobbigt för mig. Han säger bara att han är en orolig person och att han behöver mkt bekräftelse

Jag vet egentligen inte vad jag vill fråga riktigt med tråden...men jag funderar på om min bekräftelse någonsin kommer räcka? Eller handlar inte detta om att personen är osäker på sig själv?

 

[FannyN]

Det handlar om honom. Ge den bekräftelse som kommer av sig självt. Kompromissa aldrig.

 

[Petruska]

Vilket av dina två alternativ det hela "handlar om" är väl omöjligt att säga något om. I alla fall för utomstående. Jag vet inte heller om jag tycker att det är så viktigt.

Snarare tänker jag att om han nu inte är nöjd med den bekräftelse han får, tyder inte det på att han är i fel relation då? Eller att du är det, om du uppfattar honom som krävande och som att du behöver ändra på dig?

Där någonstans hade jag tagit upp diskussionen, tror jag, och sedan får man ju se vart det leder. Men för mig hade lösningen varken varit att ändra på mig eller att diskutera hans självkänsla, om jag var i dina kläder.

 

[pers]

Vilket av dina två alternativ det hela "handlar om" är väl omöjligt att säga något om. I alla fall för utomstående. Jag vet inte heller om jag tycker att det är så viktigt.

Snarare tänker jag att om han nu inte är nöjd med den bekräftelse han får, tyder inte det på att han är i fel relation då? Eller att du är det, om du uppfattar honom som krävande och som att du behöver ändra på dig?

Där någonstans hade jag tagit upp diskussionen, tror jag, och sedan får man ju se vart det leder. Men för mig hade lösningen varken varit att ändra på mig eller att diskutera hans självkänsla, om jag var i dina kläder.

Ja jag är inne lite på samma spår.
Jag ska prata med honom ikväll så får vi se.
Men set är klart att det blir problem om den ena vill ha mer bekräftelse och den andra inte.

Jag har funderat lite till och jag känner mig nog lite kvävd. Dvs att han är mkt beroende av mig.

Vi måste prata om detta ikväll

 

[Petruska]

Men set är klart att det blir problem om den ena vill ha mer bekräftelse och den andra inte.

Problem, ja. Men vilket problemet är, mer exakt, hur man ska förstå det och hur man ska lösa det, kan man ju tänka ganska många olika saker om.

Jag har förståelse för att du känner dig trängd eller kvävd. Jag hade känt mig som att mitt sätt att älska inte dög för honom. Vad som hade hänt efter att jag hade sagt det, beror ju mycket på hur han då hade svarat och hur samtalet sedan gått vidare, om det hade gått vidare.

 

[Petronilla]

Prata med varandra, att vara tillsammans med någon kräver ju att man lyssnar på varandra och att man ibland är tvungen att kompromissa.

Först när man tycker att det är jobbigt att kompromissa så får man ta ett beslut. Stå ut eller lämna. Lycka till!

 

[Lena Furberg]

Jag är i en relation sedan drygt ett halvår. Jag tycker det mesta funkar bra förutom en sak.
Han säger väldigt ofta att han är rädd att förlora mig. Att han älskar mig och tycker så mkt om mig och är rädd att jag inte ska vilja vara med honom.

När han säger så, så säger jag att jag vill vara med honom och att han inte har något att oroa sig för. Men... Jag tycker att det börjar bli jobbigt. Och jag tänker att detta måste ju handla om honom. I början tänkte jag att han var osäker på vår relation och att jag inte ger tillräcklig bekräftelse.

När jag sagt så är han nöjd en stund. Men så några dagar senare är han orolig igen.

Vi har pratat om det och jag har sagt att det blir jobbigt för mig. Han säger bara att han är en orolig person och att han behöver mkt bekräftelse

Jag vet egentligen inte vad jag vill fråga riktigt med tråden...men jag funderar på om min bekräftelse någonsin kommer räcka? Eller handlar inte detta om att personen är osäker på sig själv?

För mig låter det lite som en person som därmed också kan vara oresonligt svartsjuk. Misstänksam och orolig över att de du träffar etc ska bli "hot" mot ert förhållande. DET skulle jag (om det är så) uppleva som ännu jobbigare och tänker att de två yttringarna ofta kan hänga ihop?

 

[Ramona]

För mig låter det inte som att han har ett bekräftelsebehov, utan snarare ett trygghetsbehov. Han vill känna sig trygg i sin relation.

Tyvärr är det ju så att ingen sitter säkert någonstans så det där behöver han jobba med själv. Det är ju ganska vanligt att folk träffar nya, att folk glider isär, att folk inte längre bryr sig, människor avlider, etc. Den där tryggheten finns ju inte, även om man gärna vill det.

 

[trottoarbonden]

För mig låter det lite som en person som därmed också kan vara oresonligt svartsjuk. Misstänksam och orolig över att de du träffar etc ska bli "hot" mot ert förhållande. DET skulle jag (om det är så) uppleva som ännu jobbigare och tänker att de två yttringarna ofta kan hänga ihop?

Min första tanke, blir troligen svartsjuk om du går ut på stan och skall träffa kompisar m.m.

 

[tanten]

För mig låter det inte som att han har ett bekräftelsebehov, utan snarare ett trygghetsbehov. Han vill känna sig trygg i sin relation.

Tyvärr är det ju så att ingen sitter säkert någonstans så det där behöver han jobba med själv. Det är ju ganska vanligt att folk träffar nya, att folk glider isär, att folk inte längre bryr sig, människor avlider, etc. Den där tryggheten finns ju inte, även om man gärna vill det.

Hakar på...
@pers
Om en någon behöver en annan person för sin trygghet och sin självkänsla är det ett hårt jobb att vara partner. Det är många roller att axla.

Ingen kan hänga upp sitt liv på en annan. Människor omkommer, ändrar sig, par glider isär. Etc. Precis som Ramona skriver.
Vill man vara stöttepelare eller jämbördig partner? Den frågan skulle jag ställa mig.

 

[Monifa]

Jag är en sån som kan vara ganska orolig, otrygg och behöva bekräftelse. Jag är dock medveten om det, pratat med min partner och funnit en helt okej mellanväg.

Jag har fått arbeta med att sluta fred med gammalt groll som jag upplevt i gamla relationer men sen fick han bli bättre på den dagliga närheten. För mig betydde det mycket att få en strykning över ryggen, en hand på benet när man satt i soffan och andra små saker.

Sen har jag tvingat mig själv att våga lita på honom. Det handlar inte om att jag inte känner att jag inte kan lita på honom men om alla tidigare relationer vart dåliga och några kryddade med psykisk misshandel och övergrepp så blir man rädd att förlora det bästa man har.

Men prata med honom, förstår han att det ligger mycket arbete hos han själv och att han måste bli trygg i sig själv för att relationen ska bli bättre? Skulle han kunna tänka sig att prata med någon så han får möjlighet att hitta verktygen att slå bort tankarna?

 

[athena_arabians]

@pers: Jag instämmer med mycket av det som sagts ovan.

Om han är, som han säger själv, en orolig person är det något han får jobba med. Det är inte ditt problem eller något du kan göra något åt.

Dessutom, som det är nu lägger han mycket ansvar för er relation på dig: Du ska bekräfta honom kontinuerligt på ett sätt som han vill och han ursäktar sitt beteende med att han är en "orolig" person som "behöver mycket bekräftelse".

Varför ska du dra ett sådant lass? Och vad händer om du inte har lust att konstant bekräfta honom?

 

[Ramona]

Han säger bara att han är en orolig person och att han behöver mkt bekräftelse

Vad säger han när du ifrågasätter varför han inte bekräftar sig själv? Varför tar han inte tag i de svagheter han har istället för att lumpa över de på någon annan?

 

[Kattennizze]

Jag är en sån som kan vara ganska orolig, otrygg och behöva bekräftelse. Jag är dock medveten om det, pratat med min partner och funnit en helt okej mellanväg.

Jag har fått arbeta med att sluta fred med gammalt groll som jag upplevt i gamla relationer men sen fick han bli bättre på den dagliga närheten. För mig betydde det mycket att få en strykning över ryggen, en hand på benet när man satt i soffan och andra små saker.

Sen har jag tvingat mig själv att våga lita på honom. Det handlar inte om att jag inte känner att jag inte kan lita på honom men om alla tidigare relationer vart dåliga och några kryddade med psykisk misshandel och övergrepp så blir man rädd att förlora det bästa man har.

Men prata med honom, förstår han att det ligger mycket arbete hos han själv och att han måste bli trygg i sig själv för att relationen ska bli bättre? Skulle han kunna tänka sig att prata med någon så han får möjlighet att hitta verktygen att slå bort tankarna?

Alltså det här är inte riktat mot dig eller ditt liv alls, men jag hade blivit helt knäpp om jag skulle behöva klappa nån på benen varje dag. Då hade jag och den partnern varit i helt fel relation, just för det som Petruska beskriver så bra, min kärlek eller mitt sätt att uttrycka kärlek hade inte passat.

 

[Monifa]

Alltså det här är inte riktat mot dig eller ditt liv alls, men jag hade blivit helt knäpp om jag skulle behöva klappa nån på benen varje dag. Då hade jag och den partnern varit i helt fel relation, just för det som Petruska beskriver så bra, min kärlek eller mitt sätt att uttrycka kärlek hade inte passat.

Hehe nä men vi är olika som människor Egentligen handlar det om så otroligt små saker i vardagen men alla är vi olika och man är inte kompatibel med alla heller. Tur är väl det! men det har funkat bra för oss. Hade han inte kunnat tänka sig att mötas halvvägs eller om jag inte arbetade på mitt hade relationen antagligen tagit slut.

 

[Magiana]

Alltså det här är inte riktat mot dig eller ditt liv alls, men jag hade blivit helt knäpp om jag skulle behöva klappa nån på benen varje dag. Då hade jag och den partnern varit i helt fel relation, just för det som Petruska beskriver så bra, min kärlek eller mitt sätt att uttrycka kärlek hade inte passat.

Jag är precis likadan. Exet ville ha bekräftelse hela tiden. Jag ansträngde mig för att ge det, men det var ändå aldrig tillräckligt. När han aldrig blev nöjd tröttnade jag.

 

[pers]

Tack för alla svar. Ni bekräftar mkt av det jag tänkt men inte kunnat sätta ord på.

Vi pratade ikväll.
Och han föreslog själv att han ska söka upp den psykolog han gick hos för ett antal år sedan. Tex för att prata om den otrygghet han har.

Sen pratade vi om vår relation och jag pratade om att jag också måste få energi av honom och att jag inte kan vara terapeut.

Och sen pratade vi om att han behöver fundera över sitt liv. Dvs han är ofta stressad och missnöjd över saker. Och han måste fundera på Hur han vill leva och vad han ska förändra

 

[Björk]

Tack för alla svar. Ni bekräftar mkt av det jag tänkt men inte kunnat sätta ord på.

Vi pratade ikväll.
Och han föreslog själv att han ska söka upp den psykolog han gick hos för ett antal år sedan. Tex för att prata om den otrygghet han har.

Sen pratade vi om vår relation och jag pratade om att jag också måste få energi av honom och att jag inte kan vara terapeut.

Och sen pratade vi om att han behöver fundera över sitt liv. Dvs han är ofta stressad och missnöjd över saker. Och han måste fundera på Hur han vill leva och vad han ska förändra

Bra gjort att ni pratade! Och bra att han har förståelse för att otryggheten handlar om honom och ska söka hjälp för det. Det låter som om han kanske har en väldigt låg självkänsla och måste stärka den för sin egen skull.

 

[Kattennizze]

Jag är precis likadan. Exet ville ha bekräftelse hela tiden. Jag ansträngde mig för att ge det, men det var ändå aldrig tillräckligt. När han aldrig blev nöjd tröttnade jag.

Och jag är en sån där lat person som bara inte orkar anstränga mig eller jobba på relationen. Antingen funkar det eller så funkar det inte i det stora hela.

 

[Kattennizze]

Bra gjort att ni pratade! Och bra att han har förståelse för att otryggheten handlar om honom och ska söka hjälp för det. Det låter som om han kanske har en väldigt låg självkänsla och måste stärka den för sin egen skull.

Jag tänker, var går gränsen nånstans där man blir terapeut och inte partner? Det är väl olika för olika människor men jag hade aldrig varit kompatibel med en person som jag ständigt fick uppmuntra och bekräfta eller klappa på benen. Jag hade känt mig hur kvävd som helst. Men alla är såklart olika. Hoppas TS blir nöjd med hur det hela utvecklar sig!