Jag har också haft anledning att fundera en hel del på det där vad som krävs för att man ska kunna förvänta sig vissa saker. En del man pratar med menar att man aldrig kan eller ska förvänta sig något av vänner men jag håller inte riktigt med om det, jag tycker att det finns en miniminivå av omsorg som man bör visa för varandra om man vill vara vän. Jag tycker att det blir en tråkig vänskap (även om man för all del kan ha trevligt för stunden) om man inte kan förvänta sig något överhuvudtaget, sen är jag inte helt på det klara med vilken typ av omsorg jag exakt tänker mig krävs. Men det är nog saker i stil med att säga grattis vid större tilldragelser och att återkomma när den andra har hört av sig och sånt. För omfattande nonchalans är tråkig, tycker jag. Då är man nåt annat, inte vänner utan kanske bekanta eller kollegor eller vad det nu kan vara.
Men egentligen är orden och nivån inte alls det viktiga, utan det handlar mer om att man är överens om vilken närhetsnivån ska vara. När man är i din situation och vill öka närheten, det är då man har anledning till att fundera över hur mycket man "får" ta för sig och hur man ska bete sig för att bli mer vän. Det blir jobbigt när man inte hittar en gemensam bekväm nivå. Eller, vilket nästan kan bli värre, att man inte uppfattar att det som händer i relationen har samma betydelse som den andra personen anser.
Skulle du och jag diskutera våra vänskap-/kompis-/whatever-relationer så skulle dina betydelseskillnader gå mig helt förbi.
