Behandlingshem?

[Sassy]

Ja, eller hur! Jag är också positiv till ACT och självmedkänsla, och delar av beskrivningen låter väldigt bra, men så kommer de där insticken som får mig att undra om det inte är ännu en av alla klämkäcka självhjälpare men som är lite bättre än genomsnittet på att verka mer seriös.

(Och grejen med självmedkänsla, som egentligen är något jag och många andra skulle behöva lite mer av, har en tendens till att ibland bli den nyare varianten av "du ska fixa din egen lycka", bara i en annan förpackning.)

Jag tror att ACT ofta är en bra väg att åtminstone börja om man har mer eller mindre kroniska saker med sig, och det finns ju rätt många som jobbar med ACT numera om just det här alternativet inte skulle passa. Mindfulness generellt (eller annan typ av introspektion) har jag blivit avrådd från när jag mått dåligt, om man inte har kunnig handledning.

 

[Thaliaste]

På nåt vis känns det som att det, som det var paketerat kanske skulle tilltala typ företagsledare, för att det på nåt vis verkar främja hälsa för personlig utveckling mer (och i förlängning produktivitet). Sedan kan jag också tycka att annat låter lite väl flummigt istället, så det är ju en svår avvägning. Verkar inte finnas så många mellanting, med mer fokus på just nåt slags terapi framför mindfulness utan lyx.

Ja, det är verkligen inte lätt att hitta...fast skulle man hitta det perfekta så har man väl antagligen inte råd istället

 

[Thaliaste]

Jag tror att jag förstår vad du är ute efter och googlade runt litegrann men det var svårt att hitta något som jag tyckte kändes riktigt bra.

Det här skulle kunna vara något men var rätt bristfällig information.
https://www.ejagarden.com/aktivitetskalender/deltagaromdomen/

Ja, det var lite svårt att bilda sig en konkret uppfattning om vid en snabb koll., Spontant lite för mycket mindfulness och hitta dig själv, men ska läsa lite mer...

 

[Thaliaste]

Jag tror att ACT ofta är en bra väg att åtminstone börja om man har mer eller mindre kroniska saker med sig, och det finns ju rätt många som jobbar med ACT numera om just det här alternativet inte skulle passa. Mindfulness generellt (eller annan typ av introspektion) har jag blivit avrådd från när jag mått dåligt, om man inte har kunnig handledning.

Intressant det du skriver om mindfulness, varför har du blivit avrådd från det (i generella ord, du behöver såklart inte skriva mer om ditt eget mående än du själv är bekväm med)?

 

[EmmaBovary]

Intressant det du skriver om mindfulness, varför har du blivit avrådd från det (i generella ord, du behöver såklart inte skriva mer om ditt eget mående än du själv är bekväm med)?

Jag har inte just blivit avrådd, men att idka mindfulness när jag mått dåligt har alltid bara ökat ångesten på en nivå som liksom inte går att hantera. Och när jag nämnt det för ( annan) vårdpersonal/psykolog i efterhand, så har de väl sagt att det blir negativt för vissa och bekräftat min upplevelse istället för att "utmana" den.

 

[manda]

Intressant det du skriver om mindfulness, varför har du blivit avrådd från det (i generella ord, du behöver såklart inte skriva mer om ditt eget mående än du själv är bekväm med)?

Något jag reflekterat över är att mindfulness är ofta hämtat från absolut första steget i olika traditionella meditationstekniker, där de första stegen/steget syftar till att öka medvetenheten om sinnesupplevelser som därmed länkar till HÄR och NU genom de respektive sinnena. Klassiska meditationstekniker börjar så, för att sedan ge redskap att relatera till, identifiera eller avidentifiera med det upplevda, finna andra perspektiv på och relaterande till sinnesupplevelser/känslor/tankar. Men väldigt förenklat så gör mindfulness sällan det utan leder en till en ökad medvetenhet om hur det ÄR och hur det KÄNNS utan att ge redskap att hantera det, vilket helt uppenbart inte är super om det är/känns skit.

Om just mind/sinnet/psyket är i obalans är det inte så skönt att göra sig (ännu) full(are) av mind än vad en är spontant.

 

[escodobe]

Intressant det du skriver om mindfulness, varför har du blivit avrådd från det (i generella ord, du behöver såklart inte skriva mer om ditt eget mående än du själv är bekväm med)?

Jag fullständigt hatar mindfullness och vägrar delta om det föreslås på tex handledning eller liknande.

 

[Thaliaste]

Något jag reflekterat över är att mindfulness är ofta hämtat från absolut första steget i olika traditionella meditationstekniker, där de första stegen/steget syftar till att öka medvetenheten om sinnesupplevelser som därmed länkar till HÄR och NU genom de respektive sinnena. Klassiska meditationstekniker börjar så, för att sedan ge redskap att relatera till, identifiera eller avidentifiera med det upplevda, finna andra perspektiv på och relaterande till sinnesupplevelser/känslor/tankar. Men väldigt förenklat så gör mindfulness sällan det utan leder en till en ökad medvetenhet om hur det ÄR och hur det KÄNNS utan att ge redskap att hantera det, vilket helt uppenbart inte är super om det är/känns skit.

Om just mind/sinnet/psyket är i obalans är det inte så skönt att göra sig (ännu) full(are) av mind än vad en är spontant.

Tack för förklaringen, det låter rimligt.

 

[Sassy]

Intressant det du skriver om mindfulness, varför har du blivit avrådd från det (i generella ord, du behöver såklart inte skriva mer om ditt eget mående än du själv är bekväm med)?

Som @manda skriver så släpper man ju på flödet av känslor och tankar, men får inte per automatik redskapen för att hantera det inom mindfulness. Om man gör det som en del i terapi eller med vettig handledning är det väl en annan sak, men att bara möta sig själv utan stöttning när man mår dåligt kan definitivt bli för mycket.

Däremot finns det väl en hel del belägg för att det kan vara lättare att hantera kriser och ta till sig terapi om man redan har träning i meditation eller andra former av medveten närvaro. Det är just att se det som en "behandlingsform" som är problemet. Sen ska jag ärligt säga att jag inte är så insatt i vilken väg mindfulness tar när man kommit lite längre med det. Jag har gått en kurs, och sedan valt andra meditationspraktiker som jag upplever mer meningsfulla.

 

[Thaliaste]

Jag fullständigt hatar mindfullness och vägrar delta om det föreslås på tex handledning eller liknande.

Det är inte något jag är ett stort fan av, men det har varit kul att prova på någon gång sådär. Nu är det dock mer inriktning mot behandling jag är ute efter.

 

[Thaliaste]

Som @manda skriver så släpper man ju på flödet av känslor och tankar, men får inte per automatik redskapen för att hantera det inom mindfulness. Om man gör det som en del i terapi eller med vettig handledning är det väl en annan sak, men att bara möta sig själv utan stöttning när man mår dåligt kan definitivt bli för mycket.

Däremot finns det väl en hel del belägg för att det kan vara lättare att hantera kriser och ta till sig terapi om man redan har träning i meditation eller andra former av medveten närvaro. Det är just att se det som en "behandlingsform" som är problemet. Sen ska jag ärligt säga att jag inte är så insatt i vilken väg mindfulness tar när man kommit lite längre med det. Jag har gått en kurs, och sedan valt andra meditationspraktiker som jag upplever mer meningsfulla.

Tack för förklaringen!

 

[Grazing]

Det är inte något jag är ett stort fan av, men det har varit kul att prova på någon gång sådär. Nu är det dock mer inriktning mot behandling jag är ute efter.

Fast mindfulness är inte någonting man "provar på" nån enstaka gång och kan göra sig en uppfattning av det. Det krävs massor av träning för att mindfulness ska fungera på ett bra sätt. Träning som oftast är bäst att göra tillsammans med någon som kan vägleda en och hjälpa en.

Vad jag lärt mig så är meningen med det att ta udden av dom jobbiga känslorna och fokusera på omgivningen och hur kroppen känns så att man kan lära sig att sätta ord på vad man känner. Att kunna stoppa eskaleringen av känslor. Det är inte meningen att man ska låta känslor och allt flöda fritt utom kontroll. Meningen är att få kontroll över kroppen och omgivningen.

Men som sagt, det är svårt och bäst att göra under behandlingen med någon som kan vägleda en genom det tills man kan göra det själv. Det är fantastiskt hjälpmedel när man kan det, det ger en en klar bild av omgivningen och situationen och sej själv.

 

[Badger]

Fast mindfulness är inte någonting man "provar på" nån enstaka gång och kan göra sig en uppfattning av det. Det krävs massor av träning för att mindfulness ska fungera på ett bra sätt. Träning som oftast är bäst att göra tillsammans med någon som kan vägleda en och hjälpa en.

Vad jag lärt mig så är meningen med det att ta udden av dom jobbiga känslorna och fokusera på omgivningen och hur kroppen känns så att man kan lära sig att sätta ord på vad man känner. Att kunna stoppa eskaleringen av känslor. Det är inte meningen att man ska låta känslor och allt flöda fritt utom kontroll. Meningen är att få kontroll över kroppen och omgivningen.

Men som sagt, det är svårt och bäst att göra under behandlingen med någon som kan vägleda en genom det tills man kan göra det själv. Det är fantastiskt hjälpmedel när man kan det, det ger en en klar bild av omgivningen och situationen och sej själv.

Jag trodde mindfulness var samma sak som meditation eller avslappning men efter diskussionen nu så kikade jag på det. Det var ju helt tvärtom nästan. Dvs mindfullness -verkligen känna efter nu och inåt. Medan meditation är koncentrera sig på andningen och låta tankar komma och gå och lägga undan dem. Kort sagt kanske det är så att om mindfullness inte alls passar kanske man kan testa yoga, avslappning eller meditation ändå.

 

[manda]

Jag trodde mindfulness var samma sak som meditation eller avslappning men efter diskussionen nu så kikade jag på det. Det var ju helt tvärtom nästan. Dvs mindfullness -verkligen känna efter nu och inåt. Medan meditation är koncentrera sig på andningen och låta tankar komma och gå och lägga undan dem. Kort sagt kanske det är så att om mindfullness inte alls passar kanske man kan testa yoga, avslappning eller meditation ändå.

Ja. Och nja. Meditation kan vara mycket annat än vad du beskriver också. Det finns tekniker där fokus är kroppens stillhet (vilket kan beskrivas som nyttjande av hjärnans habitueringsprocess där den filtrerar bort irrelevanta intryck så de slutar ta fokus), andra där fokus är tankarnas fria flöde eller konstruktion/dekonstruktion, ytterligare andra som bygger på visualisering av energiflöden, ytterligare andra som bygger på fokus på upplevelsen av rymd osv, osv, osv.

Men jag håller helt med att det inte går att utesluta att yoga eller meditation kan passa en baserat på att en inte upplevt mindfulness som gynnsamt och även om att det finns stora skillnader i dessa olika system - både vad gäller syfte och metod.