Behandlingshem?

[Thaliaste]

@Thaliaste folkhögskolor har sommarkurser där det kanske finns något har lite svårt att förstå exakt vad du söker men är ju iallafall lätt att kolla upp huvudman för folkhögskolan om man funderar på någon kurs så att det är något man ställer sig bakom. Jag har här sorterat på hälsa och friskvård

https://www.folkhogskola.nu/sok-kurser/halsa--miljo--natur/halsa--friskvard/?type=deltid

Tack för länken, jag ska titta på dem även om jag tror att de kanske inte innehåller så mycket behandlande verksamhet som jag är ute efter ska ingå under vistelsen.

 

[Thaliaste]

För att ändå ge någon slags input i tråden så tänker jag som andra varit inne på att det du beskriver bör du kunna få hjälp av vanliga vården med (men ser olika ut beroende på vart du bor).

Sen utifrån hur du beskriver det du efterfrågar så är det första jag tänker på drogstödda retreats som exploderat senaste åren. Inget jag är särskilt insatt i eller rekommenderar men det finns många olika resor av legitimerad sjukvårdspersonal till t.ex. Nederländerna och Sydamerika där man kombinerar olika typer av samtal, gruppaktiviteter och användande av droger för personlig utveckling och välmående. Jag är själv - kanske trångsynt? - extremt skeptisk, men hört mycket positiva utrop från folk som gjort det.

Jag kan få hjälp när det blir akut, att jag kommer i närtida självmordstankar t ex, men jag vill undvika att hamna där för då kommer jag inte att söka hjälp. Kö kan jag sätta upp mig i redan nu, men jag behöver krascha för att komma fram. Och jag vill jobba förebyggande NU när jag mottaglig istället, jag tror det kommer vara effektivare än att krascha och sedan försöka lappa ihop skärvorna. Det orkar jag inte igen.

Edit, glömde det sista: jag har reflekterat över möjligheten, men också kommit fram till att det inte är för mig. Det känns om inte annat inte så långsiktigt hållbar metod om jag sedan ska åka tillbaka till Sverige

 

[Septicemia]

Jag vill inte berätta så mycket mer om mig själv och mitt mående men ja, det jag skriver om är allvarligare än att vara lite trött och tillfälligt uttråkad på livet en grå och isig januaridag. Men det är inte så att jag har återkommande svängningar som jag behöver regelbunden hjälp för, det är mer att jag vill försöka undvika nästa gång eftersom det blir den sista. Det kommer inte inträffa nästa vecka eller i närtid, men om det är nästa år eller om 10 år kan ingen veta. Det som går att veta är att det vore bra om det undviks.

Just nu har jag inte pengarna till något av det, men när jag kunnat spara ihop dem så skulle jag kunna betala för samtalsterapi, men jag tror att det skulle kunna fungera bättre för mig att åka iväg ett tag än att klämma in en timmes bearbetning i vardagsveckan. (Och pengarna kan nog ordnas, men så ska jag prioritera mig själv också vilket är en annan sak)

Jag menade absolut inte att pumpa dig på mer information utan blev/blir på riktigt orolig för dig.

Samtalsterapi handlar inte bara om att behandla akuta känslor/kriser, det kan ge långsiktiga verktyg att ta till vid behov. Du vet säker redan allt det här men vill ändå skriva det i tråden. Man är aldrig för frisk för terapi.

 

[Thaliaste]

Jag menade absolut inte att pumpa dig på mer information utan blev/blir på riktigt orolig för dig.

Samtalsterapi handlar inte bara om att behandla akuta känslor/kriser, det kan ge långsiktiga verktyg att ta till vid behov. Du vet säker redan allt det här men vill ändå skriva det i tråden. Man är aldrig för frisk för terapi.

Nej, det förstod jag och jag tycker du uttryckte dig varsamt och jag tolkade det omtänksamt ❤

Jag försöker ändå förklara min situation litegrann (i det och andra inlägg) för jag vet att jag har en "annorlunda" efterfrågan jämfört med vad som erbjuds inom vården och vad jag läser att andra brukar efterfråga. Men det blir förstås svårt utan att kunna säga så mycket om den faktiska situationen och historiken, så jag är beredd på att det kommer att komma tips som inte kommer att passa mig. Men kanske kan det passa någon annan, och då kan det ju vara bra ändå.

 

[moster_punk]

Det låter kanske inte som att det är retreat du söker, utan mer ett behandlingshem? Det finns sådana med olika inriktningar, inte bara missbruk alltså, utan även personlighetsproblematik mm. Jag är inte uppdaterad på den fronten nu, så jag har inga specifika tips, men du kanske kan kolla runt lite och se om något stämmer in på den problematik du har? Det kostar, och ibland behövs remiss, men det kanske är mer vad du söker/behöver än ett retreat?

Jag håller också fullständigt med Septicemia om att samtalsterapi kan ha en mer långtgående effekt på ditt mående, men jag förstår att du i denna tråd söker något som kan boosta dig på flera plan. Det ena behöver dock inte utesluta det andra .

 

[Hajfisk]

Jag kan få hjälp när det blir akut, att jag kommer i närtida självmordstankar t ex, men jag vill undvika att hamna där för då kommer jag inte att söka hjälp. Kö kan jag sätta upp mig i redan nu, men jag behöver krascha för att komma fram. Och jag vill jobba förebyggande NU när jag mottaglig istället, jag tror det kommer vara effektivare än att krascha och sedan försöka lappa ihop skärvorna. Det orkar jag inte igen.

Jättebra att du kan få hjälp akut! Men jag menar att du borde kunna få det redan där du är nu. Utifrån att du nämner sätta upp dig i kö så gissar jag att du har kontakt med psykiatrin? Jag jobbar (typ med detta) inom primärvården och vi tar absolut emot förebyggande utifrån liknande beskrivningar som din, men tillhör man en annan vårdnivå blir det såklart något annat.

Edit, glömde det sista: jag har reflekterat över möjligheten, men också kommit fram till att det inte är för mig. Det känns om inte annat inte så långsiktigt hållbar metod om jag sedan ska åka tillbaka till Sverige

Förespråkarna menar just att det har en varaktig effekt (men fortsätter behöva åka på fler retreats ), men jag tillhör som sagt inte de övertygade.

 

[MJLee]

https://www.underbararetreat.se/terapiretreat

Något sånt här kanske?

 

[Hippocampus]

Ja precis. Denna terapiform rek terapeuten att man inte går på oftare än ca en gng i månaden. Det blir för mkt att bearbeta så för att hänga med ska man tydligen göra det sällan. Sen kan man övergå till "vanliga" samtal när man kommit så långt att hypnosgrejen inte behövs mer.

Jag hoppas det kan hjälpa mig att hitta nån anledning att leva för, för egen del. Inte av plikt.

Jag gick i hypnosterapi (hos en alternativ-behandlare) och det var det bästa jag gjort. Verkar vara lite olika ”inriktning” på din och min terapeut, jag gick mer intensivt i början för att sen dra ut på det. Min erfarenhet av det är att det inte ”bara” botade själva ”problemet” jag kom dit för utan det blev en helhetsupplevelse och saker jag aldrig förstått blev plötsligt självklara varför. Det var verkligen en resa.

 

[Thaliaste]

Det låter kanske inte som att det är retreat du söker, utan mer ett behandlingshem? Det finns sådana med olika inriktningar, inte bara missbruk alltså, utan även personlighetsproblematik mm. Jag är inte uppdaterad på den fronten nu, så jag har inga specifika tips, men du kanske kan kolla runt lite och se om något stämmer in på den problematik du har? Det kostar, och ibland behövs remiss, men det kanske är mer vad du söker/behöver än ett retreat?

Jag håller också fullständigt med Septicemia om att samtalsterapi kan ha en mer långtgående effekt på ditt mående, men jag förstår att du i denna tråd söker något som kan boosta dig på flera plan. Det ena behöver dock inte utesluta det andra .

Ja, jag tänkte mig ett behandlingshem men sedan har det i tråden kommit upp att det kallas retreat numera (fast alla retreats innehåller inte behandling).

Jag har hittat behandlingshem för bl a npf-problematik och depression, samt för olika former av ätstörningar och självskador. Diagnoser har jag inga, självskador och ätstörningar var länge sedan och inte på den nivån, och jag ser mig inte som deprimerad (även om jag förstår att det kan låta så i tråden, när jag inte förklarar mer). Så jag har svårt att se mig som att jag passar där...

Det känns som att jag har fel problematik för att passa in någonstans på dessa, för frisk enligt den vanliga mallen, samtidigt som jag inte är tillräckligt frisk för att hjälpas av att dricka spenatjuice i tystnad.

Jag ser framför mig att det skulle kunna vara aktuellt med samtalsterapi när jag kommer hem från behandlingshemmet, t o m troligt för jag tror generellt att det är väldigt bra och att man som sagt inte kan vara "för frisk" för att ha nytta av det. Jag vill inte gå in på varför, men jag tror bara att denna ordning skulle vara lämplig för mig.

 

[Thaliaste]

Jättebra att du kan få hjälp akut! Men jag menar att du borde kunna få det redan där du är nu. Utifrån att du nämner sätta upp dig i kö så gissar jag att du har kontakt med psykiatrin? Jag jobbar (typ med detta) inom primärvården och vi tar absolut emot förebyggande utifrån liknande beskrivningar som din, men tillhör man en annan vårdnivå blir det såklart något annat.



Förespråkarna menar just att det har en varaktig effekt (men fortsätter behöva åka på fler retreats ), men jag tillhör som sagt inte de övertygade.

Nej, jag har ingen vårdkontakt och har inte haft på länge. Men jag gick 3 gånger hos en kurator på vc (det var vad man fick) när jag sökte för 10 år sedan och det var då jag sattes upp i kön, men hon var också ganska tydlig med att det var mycket långa köer och att jag inte skulle räkna med att komma fram om det inte blev värre/akut. Då var jag mitt uppe i en livskris pga en komplicerad separation och satt och grät i princip hela de 3 timmarna, men jag förstod ju på hennes frågor att hon fiskade efter hur nära jag var att faktiskt ta livet av mig. Och jag var ärlig och svarade ungefär som jag skrivit här, att inte just nu.

Det är ju inte precis bättre med resurser nu så jag räknar inte med att få någon annan respons nu. Och behöver de prioritera mellan barn och såna som mig så förstår jag ju att barnen såklart går före. Jag har mycket större möjligheter att ta hand om mina issues själv.

Jag ska överväga svamparna en gång till

 

[Thaliaste]

https://www.underbararetreat.se/terapiretreat

Något sånt här kanske?

Kanske...! Eller snarare vid omgång 2, för det lät trevligt och också som något jag behöver, men jag tror att det egentligen är något annat jag är ute efter som första grej. (Och blev ärligt talat lite skrämd av att det drivs av en fd ekonomichef och affärsutvecklare som motiveras av "utveckling och förflyttning" Jag tror inte jag är där riktigt än...)

 

[EmmaBovary]

Kanske...! Eller snarare vid omgång 2, för det lät trevligt och också som något jag behöver, men jag tror att det egentligen är något annat jag är ute efter som första grej. (Och blev ärligt talat lite skrämd av att det drivs av en fd ekonomichef och affärsutvecklare som motiveras av "utveckling och förflyttning" Jag tror inte jag är där riktigt än...)

Gud vad det var förpackat på ett vis som för mig framstod som provocerande. Inte grejen med ACT som jag själv tror skulle passa många bättre än tex. KBT men liksom "underbararetreat""Längtar du efter att känna dej förväntansfull". Sedan ser det ju fint ut och så, men lite för klämkäckt/lyxigt i sin framtoning.

 

[_Taggis_]

Jag gick i hypnosterapi (hos en alternativ-behandlare) och det var det bästa jag gjort. Verkar vara lite olika ”inriktning” på din och min terapeut, jag gick mer intensivt i början för att sen dra ut på det. Min erfarenhet av det är att det inte ”bara” botade själva ”problemet” jag kom dit för utan det blev en helhetsupplevelse och saker jag aldrig förstått blev plötsligt självklara varför. Det var verkligen en resa.

Ja, jag har samma upplevelse även om jag bara hunnit på några träffar hittilks. Känner mig pepp på detta trots att jag är en motståndare till terapi generellt, för detta känns mkt mer helhetslösande än allt psykiatrin erbjudit.
Kanske min terapeut verkar ha ett annat tänk om kontinuiteten. Med tanke på vad det kostar är jag dock glad att det inte är så ofta...

 

[Thaliaste]

Gud vad det var förpackat på ett vis som för mig framstod som provocerande. Inte grejen med ACT som jag själv tror skulle passa många bättre än tex. KBT men liksom "underbararetreat""Längtar du efter att känna dej förväntansfull". Sedan ser det ju fint ut och så, men lite för klämkäckt/lyxigt i sin framtoning.

Ja, eller hur! Jag är också positiv till ACT och självmedkänsla, och delar av beskrivningen låter väldigt bra, men så kommer de där insticken som får mig att undra om det inte är ännu en av alla klämkäcka självhjälpare men som är lite bättre än genomsnittet på att verka mer seriös.

(Och grejen med självmedkänsla, som egentligen är något jag och många andra skulle behöva lite mer av, har en tendens till att ibland bli den nyare varianten av "du ska fixa din egen lycka", bara i en annan förpackning.)

 

[EmmaBovary]

Ja, eller hur! Jag är också positiv till ACT och självmedkänsla, och delar av beskrivningen låter väldigt bra, men så kommer de där insticken som får mig att undra om det inte är ännu en av alla klämkäcka självhjälpare men som är lite bättre än genomsnittet på att verka mer seriös.

(Och grejen med självmedkänsla, som egentligen är något jag och många andra skulle behöva lite mer av, har en tendens till att ibland bli den nyare varianten av "du ska fixa din egen lycka", bara i en annan förpackning.)

På nåt vis känns det som att det, som det var paketerat kanske skulle tilltala typ företagsledare, för att det på nåt vis verkar främja hälsa för personlig utveckling mer (och i förlängning produktivitet). Sedan kan jag också tycka att annat låter lite väl flummigt istället, så det är ju en svår avvägning. Verkar inte finnas så många mellanting, med mer fokus på just nåt slags terapi framför mindfulness utan lyx.

 

[Bon]

Gud vad det var förpackat på ett vis som för mig framstod som provocerande. Inte grejen med ACT som jag själv tror skulle passa många bättre än tex. KBT men liksom "underbararetreat""Längtar du efter att känna dej förväntansfull". Sedan ser det ju fint ut och så, men lite för klämkäckt/lyxigt i sin framtoning.

Jag tyckte tvärtom att det lät intressant med så många olika delar och yrken samlade på ett ställe. Ett plus med fin omgivning också.

 

[Daff]

Jag tror att jag förstår vad du är ute efter och googlade runt litegrann men det var svårt att hitta något som jag tyckte kändes riktigt bra.

Det här skulle kunna vara något men var rätt bristfällig information.
https://www.ejagarden.com/aktivitetskalender/deltagaromdomen/

 

[Hippocampus]

Ja, jag har samma upplevelse även om jag bara hunnit på några träffar hittilks. Känner mig pepp på detta trots att jag är en motståndare till terapi generellt, för detta känns mkt mer helhetslösande än allt psykiatrin erbjudit.
Kanske min terapeut verkar ha ett annat tänk om kontinuiteten. Med tanke på vad det kostar är jag dock glad att det inte är så ofta...

Ja jag hade varit sjuk många många år och detta var sista utvägen. 10 gånger räckte för mig, men det är nog olika. 10 gånger på ca 6-8 månader tog det, och helheten som jag upplevde var fantastisk. Det var 20 år sedan för mig och jag har inte behövt mer hjälp sen dess. Men arbetar mycket för att inte hamna där igen också. Jag hade många hemläxor under terapin också.

 

[Badger]

Har just sett på Lerin på Lofoten på SVT och de är så modiga de som är med. Idag pratade några om att de gått i behandling, och hur det hjälpt dem. Och då kom jag att undra, finns det behandlingshem för folk som skulle behöva lite hjälp med livslusten? Som inte är deprimerad, inte ser allt i svart eller grått, utan mer behöver stärka sin levnadvilja? Är det någon som har erfarenhet av att ha varit någonstans, om det finns sådana hem att åka till ett tag? Är det stor risk att dras ned istället, om andra deltagare är mer sjuka i depression och dylikt än en själv?

Ingen aning. Men jag tror att jag skulle testa weekend yoga någonstans i så fall. Det skulle nog vara härligt.

Skogsbad, silent retreat.

Kloster är jag typ 100 på att man kan få bo på om man vill. Det skulle vara härligt, påta i trädgård och rensa ogräs och sådant. Jag är ju inte för religion men har inget emot arbeta fysiskt och äta och sova biten. Är helt obrydd över religiösa ceremonier också, men jag tror inte ens man är med på sådant om man bor på kloster.

Vem vet, kanske finns ngt kreativt också på folkhögskola, tova ull och måla tavlor.

(Sedan skulle jag nog läsa artiklar innan jag började gräva i stuff. I vissa fall kan det ju bli värre. Att glömma bort grejs och gå vidare verkar inte så dåigt som folk har trott.)

 

[Badger]

Ingen aning. Men jag tror att jag skulle testa weekend yoga någonstans i så fall. Det skulle nog vara härligt.

Skogsbad, silent retreat.

Kloster är jag typ 100 på att man kan få bo på om man vill. Det skulle vara härligt, påta i trädgård och rensa ogräs och sådant. Jag är ju inte för religion men har inget emot arbeta fysiskt och äta och sova biten. Är helt obrydd över religiösa ceremonier också, men jag tror inte ens man är med på sådant om man bor på kloster.

Vem vet, kanske finns ngt kreativt också på folkhögskola, tova ull och måla tavlor.

(Sedan skulle jag nog läsa artiklar innan jag började gräva i stuff. I vissa fall kan det ju bli värre. Att glömma bort grejs och gå vidare verkar inte så dåigt som folk har trott.)

Alltså vad jag menar är lite vad folk och du skrivit ovan. Att man nog ska vara försiktig och se till att det är någon legitimerad inte någon med kristaller, eller ngn sekt man samtalar med. (därav mina mer neutrala förslag)