Behandlingshem?

Ja, jag går gärna på avslappningsövningar och yoga när det är vad jag är ute efter. Likaså älskar jag att resa, jag har dock svårt att se hur en resa skulle hindra att man tar livet av sig. Men det kanske finns researrangörer med den inriktningen, bara att jag inte hittat dem vid min sökning. Jag tror dock att jag vore mest bekväm med att vara i Sverige, även om jag gärna åker iväg någonstans inom landet.
I trådstarten skrev du att du inte var fast i depression och nu skriver du om att hindra att man tar livet av sig.

Finns sådana tankar är det vc eller annan läkarhjälp som gäller nu på en gång.
Ett retreat eller "själavårdande resa" skulle jag inte tro kan lösa självmordstankar

Kan tyvärr inte hjälpa dig mer än så då jag inte vet om något specifikt ställe.
 
Ja, dock vill jag inte gå 1g i veckan hemmavid och klämma in det i mitt vanliga liv, utan var ute efter att åka iväg någonstans och vara där ett tag. Och att gruppterapin bara är en del av programmet, men att det också är andra aktiviteter och även ensamtid osv. Som en del missbruksbehandlingar fungerar.
Nja, då är det nog svårt att hitta något som inte innehåller att "hitta sej själv" med meditationer och mindfulness osv. Sen så tror jag nog du kanske behöver annan mer vård om du har tankar eller behöver "förhindra" att du tar livet av dig. Jag tror inte sådan retreat är rätt, dom behandlar inte folk som inte mår bra på det sättet. Dom hjälper ju en oftast mer att utvecklas som människa..oftast iallafall.
 
I trådstarten skrev du att du inte var fast i depression och nu skriver du om att hindra att man tar livet av sig.

Finns sådana tankar är det vc eller annan läkarhjälp som gäller nu på en gång.
Ett retreat eller "själavårdande resa" skulle jag inte tro kan lösa självmordstankar

Kan tyvärr inte hjälpa dig mer än så då jag inte vet om något specifikt ställe.

Jag är inte självmordsbenägen nu men när jag blir det så kommer det inte bli aktuellt att söka hjälp då, så därav att jag tror att det vore som mest effektivt att stärka livsviljan NU, när jag är mottaglig. När det väl blir akut så är det försent.

Tack ändå för ditt försök!
 
Nja, då är det nog svårt att hitta något som inte innehåller att "hitta sej själv" med meditationer och mindfulness osv. Sen så tror jag nog du kanske behöver annan mer vård om du har tankar eller behöver "förhindra" att du tar livet av dig. Jag tror inte sådan retreat är rätt, dom behandlar inte folk som inte mår bra på det sättet. Dom hjälper ju en oftast mer att utvecklas som människa..oftast iallafall.

Helt okej att det finns sådana inslag, jag menar mer det du själv är inne på, att det är något djupare jag behöver än en helg i stillhet. Dock är det inget akut förhindrande heller, utan mer förebyggande så att säga. Men att jag ser ett behov av att förebygga har en reell grund, inte bara "det kan väl vara kul att gå en kurs". Men mer än så vill jag inte specificera, vill inte berätta mer om mig själv och det är också ett känsligt ämne som man måste vara försiktig att skriva om här (vilket är anledningen till att jag inte var så explicit i trådstarten, men det blev tydligen otydligt istället).
 
Du menar en vanlig resa? Jag har rest en del (dock inte så mycket längre av hänsyn till miljö och ekonomi) men det hjälper inte på det djup jag är ute efter. Jag tänker mig mer att det är olika uppstyrda saker, som samtal enskilt och i grupp, kunskapspass om relaterade ämnen, reflektionsövningar, att man får fundera över och sätta ord på varför det blev som det blev, att kunna släppa lite på skulden och skammen, kanske i hjälp av att möta andra och möta professionella som mött andra. Någon typ av praktiska övningar, fast inte just måla som i Lerin-programmet, det är jag så kass på. Det skulle visserligen vara bra att åka iväg tror jag, och inte klämma in en timme i veckan i vardagen, men tänker mig något icke-fancy ställe i Sverige. Typ en kursgård/folkhögskoleliknande ställe. Upplägget och en trygg stämning är viktigare än platsen.

Det brukar kallas för retreat på finaste svengelska :). Det finns massor runtom i landet! Av olika sorter.
 
Det finns olika alternativ. Jag har en släkting som åker relativt regelbundet på liknande aktiviteter/hem/resor.
Aktiviteter som att inte använts mobiltelefon, vara tyst, äta viss sorts livsmedel och olika fysiska aktiviteter och annat.
 
Jag är inte självmordsbenägen nu men när jag blir det så kommer det inte bli aktuellt att söka hjälp då, så därav att jag tror att det vore som mest effektivt att stärka livsviljan NU, när jag är mottaglig. När det väl blir akut så är det försent.

Jag såg att du egentligen inte var intresserad av att delta regelbundet i någon slags terapi men när du beskriver att du mår så pass dåligt att du blir suicidal ibland (?) så låter det faktiskt som att regelbunden samtalskontakt vore ett bättre alternativ än en vecka på valfri kursgård. Jag menar absolut inte att det är en dålig idé utan reagerar just på formuleringen. Det låter som att det är allvarligare än "bara" lite livstrött och oinspirerad.

Om du är villig att betala för en vecka eller två på något slags retreat, hade du inte kunnat lägga de pengarna på att söka psykolog privat istället?
 
Det känns hoppfullt att höra att du hittat något som känns bra, även om det inte låter som det jag letar efter just nu så ger det hopp om att det finns något som kan funka även för mig. Och jag förstår dig rätt så träffar du din terapeut med ett visst intervall, och lever ditt "vanliga liv" däremellan?

Ja precis. Denna terapiform rek terapeuten att man inte går på oftare än ca en gng i månaden. Det blir för mkt att bearbeta så för att hänga med ska man tydligen göra det sällan. Sen kan man övergå till "vanliga" samtal när man kommit så långt att hypnosgrejen inte behövs mer.

Jag hoppas det kan hjälpa mig att hitta nån anledning att leva för, för egen del. Inte av plikt.
 
Vi har ett sådant hälsohem här uppe som drivs av regionen. Dit kan man åka på weekend eller veckoresor. Man kan gå på föreläsningar eller bara vara. Finns dietist, kurator osv om jag fattat det rätt.
 
Jag såg att du egentligen inte var intresserad av att delta regelbundet i någon slags terapi men när du beskriver att du mår så pass dåligt att du blir suicidal ibland (?) så låter det faktiskt som att regelbunden samtalskontakt vore ett bättre alternativ än en vecka på valfri kursgård. Jag menar absolut inte att det är en dålig idé utan reagerar just på formuleringen. Det låter som att det är allvarligare än "bara" lite livstrött och oinspirerad.

Om du är villig att betala för en vecka eller två på något slags retreat, hade du inte kunnat lägga de pengarna på att söka psykolog privat istället?
Alternativa terapiformer är ju inte ofarliga heller.. Om det är någon kvacksalvare som håller i det riskerar man ju att bli sämre av det hela liksom.
 
Har just sett på Lerin på Lofoten på SVT och de är så modiga de som är med. Idag pratade några om att de gått i behandling, och hur det hjälpt dem. Och då kom jag att undra, finns det behandlingshem för folk som skulle behöva lite hjälp med livslusten? Som inte är deprimerad, inte ser allt i svart eller grått, utan mer behöver stärka sin levnadvilja? Är det någon som har erfarenhet av att ha varit någonstans, om det finns sådana hem att åka till ett tag? Är det stor risk att dras ned istället, om andra deltagare är mer sjuka i depression och dylikt än en själv?

Det finns ju andra terapiformer i privat regi som varken är flum med kristaller eller är sammankopplat med vårdapparaten. Dit söker man sig själv, och betalar själv, och behöver inte uppfylla "eländeskriterierna" för att få hjälp men i utbyte mot det så får man också det man efterfrågar och inte det nån annan anser att man ska delta i, eller för den delen nån annan anser när man är färdig. Om det finns i nån form av behandlingshem vet jag inte. Men jag träffar en terapeut som jobbar med olika former av terapi, bla hypnosterapi som jag själv använder. Det går ut på att man under djupavslappning kommer i kontakt med sitt undermedvetna, för att bearbeta saker man har långt tillbaka i sitt minne. Man är alltså inte hypnotiserad utan man är helt medveten, men eftersom man är så avslappnad så lyckas man komma igenom spärrar man kanske i "vaket" tillstånd effektivt håller sig undan mer eller mindre medvetet. Tydligen effektivt för bearbetning av trauman bla. Jag har aldrig varit mottaglig för KBT och liknande traditionella metoder, har gått en lång väg i vårdcirkusen i min ugdom och aldrig blivit hjälpt där, snarare tvärtom. Så för mig känns detta intressant och förhoppningsvis kan jag förstå varför jag har de problem jag har.

Förlåt för helt icke hjälpsamt inlägg men så förvirrad jag blev här, där TS svarade sig själv! Tills jag insåg att jag alltså nog aldrig fattat att detta är två olika användare med liknande namn och bild. 🙈
 
Det brukar kallas för retreat på finaste svengelska :). Det finns massor runtom i landet! Av olika sorter.

Länkar en jag googlat fram som inte är yoga/meditationsfokuserad:

https://arbottnaherrgard.se/retreats/livsstilsretreat-med-nordic-clinic/

Det är inte så lätt att hitta sådana som har en mer behandlande inriktning, vilket är det jag söker. Den länkade verkar tyvärr också den vara tänkt för lite "enklare" behov, men säkert trivsamt för dem det passar för.
 
Det finns olika alternativ. Jag har en släkting som åker relativt regelbundet på liknande aktiviteter/hem/resor.
Aktiviteter som att inte använts mobiltelefon, vara tyst, äta viss sorts livsmedel och olika fysiska aktiviteter och annat.

Det är den typen av aktiviteter som jag inte tror är rätt för mig.
 
Jag såg att du egentligen inte var intresserad av att delta regelbundet i någon slags terapi men när du beskriver att du mår så pass dåligt att du blir suicidal ibland (?) så låter det faktiskt som att regelbunden samtalskontakt vore ett bättre alternativ än en vecka på valfri kursgård. Jag menar absolut inte att det är en dålig idé utan reagerar just på formuleringen. Det låter som att det är allvarligare än "bara" lite livstrött och oinspirerad.

Om du är villig att betala för en vecka eller två på något slags retreat, hade du inte kunnat lägga de pengarna på att söka psykolog privat istället?

Jag vill inte berätta så mycket mer om mig själv och mitt mående men ja, det jag skriver om är allvarligare än att vara lite trött och tillfälligt uttråkad på livet en grå och isig januaridag. Men det är inte så att jag har återkommande svängningar som jag behöver regelbunden hjälp för, det är mer att jag vill försöka undvika nästa gång eftersom det blir den sista. Det kommer inte inträffa nästa vecka eller i närtid, men om det är nästa år eller om 10 år kan ingen veta. Det som går att veta är att det vore bra om det undviks.

Just nu har jag inte pengarna till något av det, men när jag kunnat spara ihop dem så skulle jag kunna betala för samtalsterapi, men jag tror att det skulle kunna fungera bättre för mig att åka iväg ett tag än att klämma in en timmes bearbetning i vardagsveckan. (Och pengarna kan nog ordnas, men så ska jag prioritera mig själv också vilket är en annan sak)
 
Har just sett på Lerin på Lofoten på SVT och de är så modiga de som är med. Idag pratade några om att de gått i behandling, och hur det hjälpt dem. Och då kom jag att undra, finns det behandlingshem för folk som skulle behöva lite hjälp med livslusten? Som inte är deprimerad, inte ser allt i svart eller grått, utan mer behöver stärka sin levnadvilja? Är det någon som har erfarenhet av att ha varit någonstans, om det finns sådana hem att åka till ett tag? Är det stor risk att dras ned istället, om andra deltagare är mer sjuka i depression och dylikt än en själv?
För att ändå ge någon slags input i tråden så tänker jag som andra varit inne på att det du beskriver bör du kunna få hjälp av vanliga vården med (men ser olika ut beroende på vart du bor).

Sen utifrån hur du beskriver det du efterfrågar så är det första jag tänker på drogstödda retreats som exploderat senaste åren. 😮 Inget jag är särskilt insatt i eller rekommenderar men det finns många olika resor av legitimerad sjukvårdspersonal till t.ex. Nederländerna och Sydamerika där man kombinerar olika typer av samtal, gruppaktiviteter och användande av droger för personlig utveckling och välmående. Jag är själv - kanske trångsynt? - extremt skeptisk, men hört mycket positiva utrop från folk som gjort det.
 
Ja precis. Denna terapiform rek terapeuten att man inte går på oftare än ca en gng i månaden. Det blir för mkt att bearbeta så för att hänga med ska man tydligen göra det sällan. Sen kan man övergå till "vanliga" samtal när man kommit så långt att hypnosgrejen inte behövs mer.

Jag hoppas det kan hjälpa mig att hitta nån anledning att leva för, för egen del. Inte av plikt.

Jag förstår din sista mening precis ❤
 
Alternativa terapiformer är ju inte ofarliga heller.. Om det är någon kvacksalvare som håller i det riskerar man ju att bli sämre av det hela liksom.

Precis, särskilt om man blir skörare än vanligt (vilket jag förväntar mig att bli i starten om jag kommer iväg någonstans) så blir man också väldigt mycket mer lätt att påverka. Vill inte utsätta mig för den risken.
 

Liknande trådar

Katthälsa Hej alla kunniga! Jag är nyss hemkommen ifrån veterinären med min katt och befinner mig i ett litet kaos. Han diagnosticerades med...
2
Svar
21
· Visningar
3 776
Senast: cirkus
·
Äldre Detta är ett väldigt svårt ämne för mig just nu och jag skulle gärna höra fler åsikter, jag ber om ursäkt för att det är så långt och...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
9 583
Relationer Jag har på riktigt väldigt svårt att övertala mig själv att det inte är mig det är fel på när allt fortsätter gå åt skogen. Nu vet jag...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 660
Senast: Lipperta
·
Kropp & Själ Lång text men jag behövde få ur mig det här och det är så många delar som spelar in att det inte gick att få det kortare, lämnar ut mig...
2
Svar
37
· Visningar
6 184
Senast: Qelina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp