Bedöma någon utefter dess släkt?

[TinyWiny]

Gör ni det och isåfall varför? Spelar det någon roll för er om ni känner till familjen/släkten eller utgår ni enbart från personen ni har framför er?

 

[athena_arabians]

Nej, varför skulle jag göra det? Jag är rätt olika delar av min släkt och andra delar är mer som mig, jag utgår ifrån att det är samma för alla.

I vissa fall kan jag väl tänka "din stackare" när jag får veta vem de är släkt med

 

[mandalaki]

Som frågan är formulerad, tror du verkligen att någon skulle svara något annat än Nej, självklart inte?

Häv ur dig vad du vill häva ur dig istället så så får du säkert stöttning

 

[Gnist]

Jag personligen gör det inte och inte heller bedömer jag människor baserat på vad andra säger. Jag föredrar att bilda mig en alldeles egen uppfattning om personen, men jag vet såna som gör så, lyssnar mer på vad andra säger/rykten och (be)dömer utifrån det så nog finns det såna också.

 

[Amha]

Nej det skulle jag inte säga.

 

[Blueberry]

Gör ni det och isåfall varför? Spelar det någon roll för er om ni känner till familjen/släkten eller utgår ni enbart från personen ni har framför er?

Nej, jag försöker att inte göra det. Jag har själv varit _______s barnbarn i många år och det känns väldigt frustrerande och orättvist att ha gjort ett första intryck innan jag ens har varit på plats. Det har inte alltid varit negativt, såklart. Men det har sällan varit neutralt.

 

[Cilva]

Jag gör det säkert helt omedvetet. Men då är jag uppvuxen med att man alltid tar reda på vems nya bekantskaper är, alltså frågar om föräldrar och/eller släkt samt vilken by hen kommer ifrån (sedan vidtar ofta en utredning om huruvida man är släkt med varandra eller inte). Det tror jag garanterat påverkar mig på något sätt.

Men givetvis får sådana här saker inte komma i vägen när det väl gäller så att säga.

För övrigt håller jag med @mandalaki

 

[TinyWiny]

Som frågan är formulerad, tror du verkligen att någon skulle svara något annat än Nej, självklart inte?

Häv ur dig vad du vill häva ur dig istället så så får du säkert stöttning

Jag försökte skriva frågan neutralt och nej, jag har inget jag behöver häva ur mig och behöver ingen stöttning. Jag tycker att det är ett intressant fenomen och är intresserad av att höra hur andra resonerar.

 

[TinyWiny]

Jag gör det säkert helt omedvetet. Men då är jag uppvuxen med att man alltid tar reda på vems nya bekantskaper är, alltså frågar om föräldrar och/eller släkt samt vilken by hen kommer ifrån (sedan vidtar ofta en utredning om huruvida man är släkt med varandra eller inte). Det tror jag garanterat påverkar mig på något sätt.

Men givetvis får sådana här saker inte komma i vägen när det väl gäller så att säga.

För övrigt håller jag med @mandalaki

Vet du varför du tycker att det har sådan relevans att du bryr dig om vilka eventuella släktskap folk har med varandra? Gammal vana bara eller har det verklig relevans för just dig?

 

[athena_arabians]

Nej, jag försöker att inte göra det. Jag har själv varit _______s barnbarn i många år och det känns väldigt frustrerande och orättvist att ha gjort ett första intryck innan jag ens har varit på plats. Det har inte alltid varit negativt, såklart. Men det har sällan varit neutralt.

Jag blir garanterat "dömd" efter min släkt (främst min far då men även morfar hade en rätt hög profil). Extra tydligt var det när jag hade häst och red på en stig där jag alltid hade ridit (när det inte var blött). Ägaren kom och tänkte skälla ut mig, när jag presenterade mig och han insåg vem jag var så var det helt ok att rida där. Tydligen hade ridklubben varit så dumma i huvudet att de ridit där när det var blött. Hade det varit någon annan privatryttare är jag övertygad om att det inte hade varit lika vänligt.

Den särbehandling jag fått (och ibland får) är ju positiv men en särbehandling helt klart.

 

[mandalaki]

Fast frågan ju så ledande. Det känns inte troligt att särskilt många skulle svara Ja, oh ja, vem en person är släkt med säger ju massor om hen, självklart bedömer jag hen efter släkten.

Jag inser att jag knappt känner andra släkter än min egen. Det kan kanske vara en stads/landsbygdsskillnad här. Det är det ofta när jag folk beskriver saker som låter som en annan planet för mig.

@TinyWiny

 

[TinyWiny]

Nej, varför skulle jag göra det? Jag är rätt olika delar av min släkt och andra delar är mer som mig, jag utgår ifrån att det är samma för alla.

I vissa fall kan jag väl tänka "din stackare" när jag får veta vem de är släkt med

Ja det är just det jag undrar. Varför gör man det? Mitt människointresse gör att sådana här saker kan snurra i mitt huvud länge och nu måste jag verkligen reda ut vad det kommer sig av. Var gör man det bäst om inte på buke

 

[athena_arabians]

Ja det är just det jag undrar. Varför gör man det? Mitt människointresse gör att sådana här saker kan snurra i mitt huvud länge och nu måste jag verkligen reda ut vad det kommer sig av. Var gör man det bäst om inte på buke

Vi har ju en tendens att vilja sortera in folk för någon form av trygghet (antar jag). Då är ju släktskap ett sätt att sortera.

Som yngre hatade jag att vara "dotter till XX och barnbarn till YY" så jag försöker verkligen att inte falla i samma fälla. Samtidigt ÄR det ett smidigt sätt att få veta varifrån någon kommer här på landet, med släktgårdar, småbyar osv.

 

[Cilva]

Vet du varför du tycker att det har sådan relevans att du bryr dig om vilka eventuella släktskap folk har med varandra? Gammal vana bara eller har det verklig relevans för just dig?

Nej, jag vet att jag är uppfostrad i en sådan kultur där det är viktigt. Alltså handlar det säkert om vana. Jag tycker att det är spännande att lära känna nya människor och att fråga om släkten är väl en lika bra isbrytare som någon annan fråga. Det är inget jag funderar särskilt mycket på.

 

[tanten]

Jag misstänker att jag är rätt representativ för hur folk är som mest....

Jag försöker att bedöma människor förutsättningslöst. Men vet jag massor om släkten så antar jag att det finns med i bilden. Typ att en person från en familj jag har negativ info om får bevisa sig lite mer.

Vore trevligt om jag vore en bättre människa än så men jag har svårt att tro att jag funkar på något annat sätt.
Det finns ju ett talesätt -äpplet faller inteså långt från trädet. Dvs att man blir som sina föräldrar. Så det är knappast något nytt.

 

[stjarnhimmel]

Det känns som man måste leva i ett mindre samhälle för att kunna göra det? Om det inte handlar om närmsta grannar?

 

[TinyWiny]

Fast frågan ju så ledande. Det känns inte troligt att särskilt många skulle svara Ja, oh ja, vem en person är släkt med säger ju massor om hen, självklart bedömer jag hen efter släkten.

Jag inser att jag knappt känner andra släkter än min egen. Det kan kanske vara en stads/landsbygdsskillnad här. Det är det ofta när jag folk beskriver saker som låter som en annan planet för mig.

Det var inte min mening. Jag funderade länge på hur jag skulle formulera mig innan jag skrev men så blev det fel ändå. Jag ber om ursäkt för det för det var verkligen inte min mening. Jag vill verkligen veta. Jag är intresserad på riktigt över detta fenomen.

Ja kanske är det stads/landsbygds grej. Jag har alltid bott långt ifrån min släkt (fast på landet) vilket jag nu i efterhand har förstått gör människor frustrerade just för att de inte kan reda ut släktskap. Sedan jag via min sambo kom in i en jättesläkt där släktskap är oerhört viktigt har frågan varför det är så viktigt cirkulerat i mitt huvud och jag kan inte släppa den riktigt.

 

[TinyWiny]

Vi har ju en tendens att vilja sortera in folk för någon form av trygghet (antar jag). Då är ju släktskap ett sätt att sortera.

Som yngre hatade jag att vara "dotter till XX och barnbarn till YY" så jag försöker verkligen att inte falla i samma fälla. Samtidigt ÄR det ett smidigt sätt att få veta varifrån någon kommer här på landet, med släktgårdar, småbyar osv.

Det är det ju absolut!

Det är ju just det. När jag träffar en ny människa så tänker jag aldrig på sådant. Om jag sedan pratar om att jag har träffat den här personen med någon annan så kommer genast frågorna om var hen är ifrån, vem hens föräldrar är osv. och jag har aldrig någon aning för det har inte haft relevans för samtalet (enligt mig då ) Ibland känns det som att jag liksom har missat en enormt viktig pusselbit i det sociala spelet.

 

[TinyWiny]

Nej, jag vet att jag är uppfostrad i en sådan kultur där det är viktigt. Alltså handlar det säkert om vana. Jag tycker att det är spännande att lära känna nya människor och att fråga om släkten är väl en lika bra isbrytare som någon annan fråga. Det är inget jag funderar särskilt mycket på.

Okej. Det är så intressant att få inblick i hur andra tänker

 

[mandalaki]

Det var inte min mening. Jag funderade länge på hur jag skulle formulera mig innan jag skrev men så blev det fel ändå. Jag ber om ursäkt för det för det var verkligen inte min mening. Jag vill verkligen veta. Jag är intresserad på riktigt över detta fenomen.

Ja kanske är det stads/landsbygds grej. Jag har alltid bott långt ifrån min släkt (fast på landet) vilket jag nu i efterhand har förstått gör människor frustrerade just för att de inte kan reda ut släktskap. Sedan jag via min sambo kom in i en jättesläkt där släktskap är oerhört viktigt har frågan varför det är så viktigt cirkulerat i mitt huvud och jag kan inte släppa den riktigt.

Fast du har inget att be om ursäkt för. Jag tror bara att svaren på din fråga är väldigt givna.