Beach 2014 del II

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Beach 2014 del II

Qelina! Efterhand som du blir friskare kommer du bli mer motståndskraftig och mindre känslig för bakslag. Risken kommer kanske finnas kvar, och du kommer kanske alltid behöva vara extra noga med att äta regelbundet, men du kommer bli så oerhört mycket stabilare i humöret i takt med att kroppen återhämtar sig. Just nu har du inga marginaler och har inte råd att "slarva", men så småningom kommer också du att ha mer kroppsliga, och själsliga, resurser.

Ju förr du kommer på banan igen nu desto bättre. Tappar du mer blir bara vägen tillbaka längre, för tillbaka ska du ju, eller hur? Tillbaka till ett liv med ork, glädje och livslust och bort från yrsel, nedstämdhet och tvångsmässighet.
 
Sv: Beach 2014 del II

Bra skrivet Tassen, ibland behöver man lite perspektiv! Det är en fantastisk bedrift du lyckats med :bow:
 
Sv: Beach 2014 del II

Igår var jag på julbord med familjen, supermysigt och en massa god mat. :) Kunde inte äta så mycket jag ville, det tog helt enkelt stopp :p Märks att jag inte är van vid lika stora portioner längre.

Tränade ju ingenting i helgen, men i veckan fick jag ändå ihop två pass styrketräning och två pass löpning samt lite promenader. Idag tror jag nog att jag tänker springa :)
 
Sv: Beach 2014 del II

Kl

Idag är första gången på länge som jag har funderingar på att träna, börjar jag vänja mig vid mörkret tro? Eller kommer jag vara helt slut efter jobbet och skita i att träna?
 
Sv: Beach 2014 del II

Åh, jag är så irriterad och arg på den här sjukdomen. Det räckte att jag inte klarade att äta enligt planen under en enda dag (i onsdags då jag var sjuk) för att ätstörningen skulle ta över och tankarna bli starkare direkt. Har inte klarat att äta helt enligt schemat någon dag efter det, det är helt galet hur fort mina tankar triggas igång. Och då var det ju inte ens självvalt att äta mindre i onsdags utan jag kräktes ju och hade hög feber. Läskigt att det tar över så fort, jag undrar om jag alltid kommer vara så känslig? Det gör mig jätte rädd, tänk om jag börjar plugga eller jobba och klarar mig ok och sen bara faller allt på en dag? Nu har ju inte allt fallit, jag har sett till att ändå få i mig saker men det har liksom inte blivit bra på alla måltider trots att jag är frisk från influensan eller vad det nu var.

Sen är jag ganska chockad efter mitt telefonsamtal med läkaren i veckan, när hon berättade vilken dos av min medicin som gör att man läggs in på observation för att andningen kan stanna insåg jag att jag varit farligt ute, jag trodde det var långt ifrån så som jag tagit men det har liksom handlat om 1 eller 2 tabletter från att vara så allvarligt. Och ett par gånger har det nog blivit den dosen. Och även om jag inte alltid tagit exakt den mängden som hon sa av just den medicinen har jag ju tagit höga doser av den plus 4-5 andra mediciner.

Tänk vad jag utsätter mig kropp för, inte bara genom att äta för lite och promenera för mycket utan jag har också gång på gång tagit så mycket tabletter att det tillsammans nog skulle räknas som en överdos, eller om det inte är en överdos så är det kanske iaf övermedicinering. Jag vet liksom inte vad som räknas som en överdos eller inte, bara att det är farligt. Men jag har tänkt att det jag gör inte är farligt och om jag har tänkt så har jag inte brytt mig.

Det läskiga är att trots att jag vet nu och lovade mamma att aldrig göra om det så vill jag ändå ta tabletterna för att jag vill bli så där avstängd. Men det är ju tydligen farligt. Mamma brukar säga till mig att jag ska vara rädd om mig men jag svarar bara att jag inte vill det. Det kommer naturligt för jag ser mig inte som någon värd att vara snäll mot och ta hand om, men det måste vara sorgligt för mamma att höra. Ser ni er själva som någon att ta hand om, vara rädd om, skydda och göra bra saker för?

Förlåt för världens hemskaste inlägg från mig, vet bara inte var jag ska få ur mig det här. Hur ska jag kunna bli hälsosam igen om jag med min redan skadade lever och benskörhet och allt vad jag nu dragit på mig fortsätter så här? Jag vill inte det, jag vill vara frisk men varför är det så förbannat svårt? Jag hatar att jag är sjuk.

Du, jag tror faktiskt inte på att du inte vetat om att det är farligt för dig att ta så mycket tabletter. Självklart är det farligt att ta så mycket narkotiklassade läkemedel att man domnar bort och försvinner från världen ett tag. Du har haft tur hittills och det har gått bra, men det finns verkligen ingen garanti för att det gör det nästa gång. Både anorexin, promenerandet och tablettmissbrukandet är beteenden du har där du skadar dig själv och din kropp väldigt mycket och det är väldigt sorgligt att läsa.

Jag tror att du vet innerst inne att du är värd bättre, att du också är någon att vara rädd om och ta hand om. Du har bara en kropp, ett liv och du är på rätt väg i och med att du kämpar mot anorexin och är på väg upp i vikt! Ta i med hårdhandskarna nu mot sjukdomen och bryt trenden med att äta mindre än du ska. Du är starkare än så och du kommer fixa detta!

kl

Var ute på en halvtimmes morgonpromenad innan frukost och det var så vackert ute! 1 minusgrad och rosa/orange soluppgång. Fantastisk musik i lurarna med, kan man liksom må annat än fantastiskt när man parar ihop tidig morgon och vacker soluppgång med den här låten: http://www.youtube.com/watch?v=D5jWVGJVwSc :love:

Ikväll blir det gym med älskling:)

Funderar lite på att lägga om min träning. Har ju nu i höst typ styrketränat typ 2 gånger i veckan och sprungit 3. Men har inte så jättmycket motivation till löpningen just nu, tycker min astma har satt mycket käppar i hjulet på sistone:/ Däremot börjar jag känna mig mer sugen på styrketräningen, så funderar på att börja köra på med gymet kanske 4-5 dagar i veckan + promenader för lite cardio. Hmm..
 
Senast ändrad:
Sv: Beach 2014 del II

kl

Kickade igång veckan med ett gympass innan jobbet. Absolut bästa tiden på dygnet att träna på. Man behöver inte trängas med alla andra och man kan ägna hela eftermiddagen i stallet utan att känna stress. Så klockan ringde 05.40 i morse, men tack vare att jag somnade i tid igår kändes det inte alls tungt :D

Blev 30 min kondition på bandet och sen styrka med fokus på mage, rygg och ben. Kändes grymt bra. :)
 
Sv: Beach 2014 del II

Gör det du känner för, säger jag! Är du sugen på att styrketräna mer, gör det. Löpningen kan du börja med igen när som helst, kanske i vår när det är lättare med astman? :)
 
Sv: Beach 2014 del II

När man börjar tvivla på sina resultat är bilder fantastiskt. Dessa bilder är tagna med ganska exakt ett års mellanrum, den till vänster tagen igår. När jag satte ihop bilderna insåg jag att jag är knappt samma människa. Det känns i hela kroppen :)

 
Sv: Beach 2014 del II

Vilken skillnad! Superfin på båda såklart:) Men vad härligt att du känner sådan skillnad med, det är väl egentligen det viktigaste:)
 
Sv: Beach 2014 del II

Helt otrolig skillnad alltså! Men det är det på kroppsbilderna och filmerna du lägger ut också.

Härigt att det känns bra :)
 
Sv: Beach 2014 del II

Ja wys, när vi gick basåret så vägde jag typ som mest så du har ju verkligen sett hur jag såg ut då :p

Kl

Det bästa är ju verkligen känslan :) Vad vågen säger är det minst viktiga, det viktigaste är att jag känner mig frisk och stark inombords :)
 
Sv: Beach 2014 del II

Wohoo, härligt! :D

Jag ska försöka släpa mig ut och springa nu, försöker övertyga mig själv om att det visst går bra trots mörker :p
 
Sv: Beach 2014 del II

Jag kom iväg! :D 3,1 km, mörkt som fan men rätt skönt att springa. Försöker hinta till sambon att han kan ge mig en pannlampa i julklapp, använder ficklampa just nu och det är lite bökigt :p
 
Sv: Beach 2014 del II

Jag tänkte försöka springa imorgon. Så pepp på dig!

*knapp*
Helgens glöggprovning gjorde att jag fyllde på mig vätska igen. Attans. Får se till och hålla mig nu. Ska jag säga som nyss fikade med karln som tentapluggar. Suck! Men det var bara tre små bitar. Har iaf varit på gymmet och kört slut på armar idag. Man ska inte skrubba badrummet efter - tips från coachen. ;) Det sviiiiider ännu mer i armarna då.
 
Sv: Beach 2014 del II

Haha, finns det inga lysen?

När jag springer och det är mörkt tycker killen jag ska ha pannlampa men det är ju så bökigt att ha nåt på huvudet så jag springer bland gatlamporna :p
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 537
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 013
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
272
Kropp & Själ Blev lite inspirerad av tråden under Barn som behandlar FHM's rekomendationer om skärmtid. Vad har man egentligen en padda till? I min...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
2 434
Senast: Marita73
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp