Bäst för hästen - forskning?

[Totola]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Ja hästar kan ju älga ifrån sina bakben och nästan tappa hela baken även i skritt.

Kontroll, om vi menar samma nu, kommer tycker jag av att ha hästen i balans oavsett farten, och med lätt sug i handen. Det kan var i ökad galopp, t o m galopp i hög fart, eller i samlad galopp, trav eller skritt.

Precis, BALANS! nyckeln till så mycket, men också ofta ett kvitto på att pusselbitarna börjar falla på plats...
Det är ju mycket som spelar in huruvida balansen kommer bli riktigt bra eller inte - viss styrka, teknik, ryttarens timing och egen balans, åtminstone hyfsat avslappnat, "lätthet" i ridningen osv. Men så beror det såklart på hur kräsen man är med balansen, skillnad på att ha balans nog för bra galoppiruetter mot att ha balans nog för att skritta rakt fram

På den punkt jag är i ridningen nu så är balansen ett väldigt bra kvitto, är ridningen "halvdan" eller för stunden dålig hittar jag ingen balans och det känns som att hästen bara rusar omkring även om det egentligen är ett ganska normalt tempo. När det sen blir BRA, då känns det som att man sitter och finåker med ett leende på läpparna och en känsla av att man skulle kunna be om vad som helst på grund av bra balans och en häst som då är mottaglig för att lyssna!
Brukar man inte säga - ju sämre balans, desto större hjälper? Borde stämma in både på ryttare och häst.

 

[axel]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Filmar du dig?
Är det lika bra som det känns?

som regel INTE.

 

[Lusidor]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Så vi är nog överens där.

Ja! -idag blommar löken.. eller hur var det nu då... He, trött!

 

[Lusidor]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Men då blir den lång i kroppen.
Därför är jag inte med på det här att länga överlinjen hela tiden.- som stretching/ lösgörande- Ja!
Även om halsen inte ska dras ihop, så måste den bli kortare i hela kroppen för att orka hålla ihop. Det blir den bara om den är aktiv o börjar att böja bakbensledgångarna mer.

Ja men hästen kan ju inte bli kortare i själva kroppen, bara ändra sina vinklar. (Hm.. är löjligt övertydlig, eller otydlig..)
Så om överlinjen längs, kortas underlinjen, och hästen kan sedan samlas.

Så längning av överlinjen: Nödvändig för att hästen ska kunna upplevas kortare på rätt sätt. (inte tappa ryggen)
Och längden på överlinjen behålls senare då vikten överförs bakåt, hållningen reses upp och intrycket blir rundare och kortare.

Så tills hästen orkar bära bra med vikt med sina bakben genom hela sin rygg, bör väl överlinjen få vara lång i den låga formen så mkt som det behövs för att behålla en sund ryggverksamhet. ??

Vi tycker nog samma men vill kolla hur du eg menade.

Upplever du att det är en självklarhet att hästen alltid eller oftast kan bära sig eller bör man börja plocka ihop och resa upp innan den bjuder till riktig bakbensvinkling med sammanhängande överlinje?

Håller med om att resan mot bärighet bör påbörjas och uppmuntras så tidigt som möligt utan överbelastning, för att inte ligga och dra näsan i spånet i månader o år.
Måste säga att om man inte är insatt i andras terminologi kan inläggen vissa gånger ge en massa frågeställningar om vad som menas eg! Förmodligen mkt som är samma tänk, men av nyfikenhet ställer jag några korkade frågor!

 

[Totola]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Filmar du dig?
Är det lika bra som det känns?

som regel INTE.

Nej, men rider i ridhus med speglar. Visst kan det kännas ännu bättre än det är, dock utgår man ju från hur DEN hästen brukar kännas och drar slutsatser efter det. Är det bättre än vanligt så är det bra även om det inte är perfekt.

 

[Lusidor]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Filmar du dig?
Är det lika bra som det känns?
som regel INTE.

He, men det kan bli tvärt om oxå.. Man sitter och surar för att det känns fel och svårt, och så tittar man på korten eller filmen och tänker, men hästen gick ju rätt fint, man kan ju luras att minnas det som ett bra pass ändå.. trots att känslan inte var tipptopp alls..
Men det kanske bara är en inbiten självkritiker som ser allt i svart vissa gånger..
det brukar inte vara många fel som passerar negativitetsfiltret utan att nålas på den inre tavlan för att analyseras sönder.
Fast med lite insikt om problemens ursprung kan man ju skaka bort mindre bra minnen och bygga på de bra. Att älta ger ju inga framsteg, det gör väl däremot uppriktig självanalys, särskillt om man törs berömma sig själv oxå.
Men jag tycker nog att känslan sällan ljuger..

 

[flashlight]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

När jag tänker efter så förstår jag inte att man ens vågar galoppera på om man inte har hästen i balans (Har visst varit i gräl ang detta på annat forum om att galoppera i full fart på gärden o sånt ) Om man inte har hästen i balans och klarar att ha kvar den i handen så fattar jag inte att man törs galoppera fort, ens.

Det här med att ta saker i rätt ordning är ju rätt självklart, jag tycker ju inte heller det är någon vits att sitta i en slängig galopp älgande runt i ett ridhus och nästan tipppa omkull och jobba därifrån om man nu har en häst som går så.

Det är ju eg självklart även inom klassisk utbildning så att man tar saker när hästen är stark nog för det. Om man tex skolar om en galopphäst (eller rider in en unghäst) så sitter man inte och rider runt i full fart på en volt om hästen inte orkar bära sej alls i lägre tempo i galopp.

Redan från första galoppsprången på ridbanan strävar man efter balansen och hjälper hästen hitta den med ryttaren på. Men ofta har man redan tagit en del av jobbet ute rakt fram samt stärkt på olika sätt så att hästen ska orka.

 

[mackan]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Fast med lite insikt om problemens ursprung kan man ju skaka bort mindre bra minnen och bygga på de bra. Att älta ger ju inga framsteg, det gör väl däremot uppriktig självanalys, särskillt om man törs berömma sig själv oxå.

Men jag tycker nog att känslan sällan ljuger..

absolut, ang minnes påverkan.

ang. det sista, att känslan sällan ljuger så säger jag NJAAA....

det beror på. I min värld är det därför man tränar för ngn. sitter man själv jämt och rider så flyttar man omedvetet sin "ribba" för vad som är och känns bra, och ofta flyttar men den nedåt, dvs man kanske nöjer sig med ngt och låter det bero, när man egentligen kanske skulle varit lite mindre bekväm, och fortsatt eller gjort övningen på ett annat sätt, för att nå ännu ett snäppet "bra känsla".
Den där flyttande av gränsen när man sitter mycket själv och rider, tycker jag är mer eller mindre oundviklig, dvs för mig kommer den ofelbart förr eller senare. De där externa glasögonen och supporten från en tränare är ovärderlig i den aspekten. så ja - jag tycker nog att känslan kan ljuga - när man flyttat ner sin omedvetna ribba och tycker allt känns jättebra och sen kommer tränaren och tycker att man suttit och såsat hela perioden

 

[Lord Owen]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

När jag tänker efter så förstår jag inte att man ens vågar galoppera på om man inte har hästen i balans (Har visst varit i gräl ang detta på annat forum om att galoppera i full fart på gärden o sånt ) Om man inte har hästen i balans och klarar att ha kvar den i handen så fattar jag inte att man törs galoppera fort, ens.

Precis! Jag blir livrädd bara av att tänka på det. Oavsett om hästen skulle tycka det var skitkul att bara racegaloppera skulle det vara livsfarligt för oss båda två då vi inte har balans och kontroll i så höga farter. Huuga.

Det här med att ta saker i rätt ordning är ju rätt självklart, jag tycker ju inte heller det är någon vits att sitta i en slängig galopp älgande runt i ett ridhus och nästan tipppa omkull och jobba därifrån om man nu har en häst som går så.

Så gick min häst för 1 år sedan. Sket i galoppjobb på volt och galopperade bara vid uteritt (för då blev det kontroll och balans) och satsade mer på att träna balans och styrka på annat håll. 1 år senare kunde hästen helt plötsligt galoppera på volt i vanligt arbetstempo, om än med rätt mkt hjälp. Jag tror att det är bättre att försöka jobba med det som funkar och stärka därifrån än försöka pressa fram något där det inte går.

Det är ju eg självklart även inom klassisk utbildning så att man tar saker när hästen är stark nog för det. Om man tex skolar om en galopphäst (eller rider in en unghäst) så sitter man inte och rider runt i full fart på en volt om hästen inte orkar bära sej alls i lägre tempo i galopp.

 

[bigganl]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Jag tror inte du börjar bli gammal, själv är jag under 20 sträcket och lugnar ner mig betydligt när jag skriver. Är annars rätt hetlevrad och explosiv när jag försöker diskutera. Kanske är det för att man inte står öga mot öga och hinner tänka mer.

Men jag har passerat 40 strecket, så jag är faktiskt rätt gammal.

 

[Lord Owen]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Tycker inte jag. Över 40 är ingen ålder, det säger min mamma.

 

[flashlight]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

absolut, ang minnes påverkan.

ang. det sista, att känslan sällan ljuger så säger jag NJAAA....

det beror på. I min värld är det därför man tränar för ngn. sitter man själv jämt och rider så flyttar man omedvetet sin "ribba" för vad som är och känns bra, och ofta flyttar men den nedåt, dvs man kanske nöjer sig med ngt och låter det bero, när man egentligen kanske skulle varit lite mindre bekväm, och fortsatt eller gjort övningen på ett annat sätt, för att nå ännu ett snäppet "bra känsla".
Den där flyttande av gränsen när man sitter mycket själv och rider, tycker jag är mer eller mindre oundviklig, dvs för mig kommer den ofelbart förr eller senare. De där externa glasögonen och supporten från en tränare är ovärderlig i den aspekten. så ja - jag tycker nog att känslan kan ljuga - när man flyttat ner sin omedvetna ribba och tycker allt känns jättebra och sen kommer tränaren och tycker att man suttit och såsat hela perioden

Ja det känner jag igen i alla fall..

Det finns många skäl att man börjar såsrida och flytta gränser och krav om man sitter själv mycket och inte har ögonen på sej....

Vi människor är på gott och ont väldigt anpassningsbara och i det här fallet handlar det nog om att vi anpassar oss utan att veta det, och sen kommer nån o ser från backen och Då inser man sen hur långt det glidit iväg utan att man märkt det.

Med speglar är det ju en hjälp men inte samma sakändå, tror vi förskjuter gränsen även i det vi ser. Lurigt, det där.

 

[Totola]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

När jag tänker efter så förstår jag inte att man ens vågar galoppera på om man inte har hästen i balans (Har visst varit i gräl ang detta på annat forum om att galoppera i full fart på gärden o sånt ) Om man inte har hästen i balans och klarar att ha kvar den i handen så fattar jag inte att man törs galoppera fort, ens.

Det här med att ta saker i rätt ordning är ju rätt självklart, jag tycker ju inte heller det är någon vits att sitta i en slängig galopp älgande runt i ett ridhus och nästan tipppa omkull och jobba därifrån om man nu har en häst som går så.

Det är ju eg självklart även inom klassisk utbildning så att man tar saker när hästen är stark nog för det. Om man tex skolar om en galopphäst (eller rider in en unghäst) så sitter man inte och rider runt i full fart på en volt om hästen inte orkar bära sej alls i lägre tempo i galopp.

Redan från första galoppsprången på ridbanan strävar man efter balansen och hjälper hästen hitta den med ryttaren på. Men ofta har man redan tagit en del av jobbet ute rakt fram samt stärkt på olika sätt så att hästen ska orka.

Ja, precis - självklart (tycker man...) oavsett disciplin. Åtminstone balans för ändamålet.

Tillägg: men så finns det ju som sagt olika balans för olika ändamål - den balans som krävs för att galoppera rakt fram i friskt tempo behöver knappast vara lika hög som i saktare tempo på ridbana... Många hästar behöver inte vara "i form" för att ha tillräcklig balans för att kännas kontrollerad i galopp rakt fram

 

[flashlight]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Jag tror att det är bättre att försöka jobba med det som funkar och stärka därifrån än försöka pressa fram något där det inte går.

Absolut Sen måste man förstås våga flytta fram kraven så småningom och helst då med hjälp av tränare som också ser från marken och kan korrigera och hjälpa till.

 

[Lord Owen]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Ja, det är ju det absolut optimala. Eftersom jag inte haft tillgång till det har det mer blivit "Hm, det här har vi inte gjort på länge, dags att kolla statusen?" eller så har jag mer aktivt planerande jobbat mot ett mål utan att använda mig av själva målet så mkt. Luddigt, eller förstår du?

 

[Totola]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

det beror på. I min värld är det därför man tränar för ngn. sitter man själv jämt och rider så flyttar man omedvetet sin "ribba" för vad som är och känns bra, och ofta flyttar men den nedåt, dvs man kanske nöjer sig med ngt och låter det bero, när man egentligen kanske skulle varit lite mindre bekväm, och fortsatt eller gjort övningen på ett annat sätt, för att nå ännu ett snäppet "bra känsla".
Den där flyttande av gränsen när man sitter mycket själv och rider, tycker jag är mer eller mindre oundviklig, dvs för mig kommer den ofelbart förr eller senare. De där externa glasögonen och supporten från en tränare är ovärderlig i den aspekten. så ja - jag tycker nog att känslan kan ljuga - när man flyttat ner sin omedvetna ribba och tycker allt känns jättebra och sen kommer tränaren och tycker att man suttit och såsat hela perioden

haha och jag som alltid gnäller på att tränarna inte är tillräckligt petiga!
är man en renodlad perfektionist så kommer man känna när det känns sämre, faktiskt tycker jag tränare i regel flyttar NER min ribba, att man börjar slarva med sådant man egentligen tycker är viktigt på hästen... (vilket kan vara bra om man själv varit för petig och då kännt sig totalt misslyckad ett tag...)

 

[axel]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Det är sällan bara tempot som det brister i vid "självträning"

Speglar säger definitivt inte allt. Sen kan ens egen definition vara åt skogen.
Sen när ngt funkar någotsånär måste man gå vidare o vet man hur alla ggr?

Sen all tid som man rider utomhus- utan speglar. Då hinns det hittas på allt möjligt tokigt. Tränaren sliter sitt hår

 

[flashlight]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Det är sällan bara tempot som det brister i vid "självträning"

Speglar säger definitivt inte allt. Sen kan ens egen definition vara åt skogen.
Sen när ngt funkar någotsånär måste man gå vidare o vet man hur alla ggr?

Sen all tid som man rider utomhus- utan speglar. Då hinns det hittas på allt möjligt tokigt. Tränaren sliter sitt hår

Jo duBra om det finns lite hår att ta av (för tränaren)

Nej verkligen inte bara tempot, ALLT !

Varför tror du här ska införskaffas riktig videokamera äntligen

 

[Chevaleresse]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Unskyld for at jeg blander meg inn og skriver på norsk her...

Blir lite OT: Ang kjänslen når man rider: Jeg har de siste 4 år varit helt avhengig av å ride på kjänslen. Jeg har ikke tilgang på instruktør mer enn kanske 4 ggr i året, og har også skjelden någon til at fota el. filma. For meg har dette definitivt varit meget positivt, og jeg har utviklet meg mye bedre som rytter, enn når jeg red gjevnlig for instruktør og ble veldig fjernstyrt av instruktørens kommandoer. Nå er det hesten som er min instruktør for det meste av tiden.

Her forteller Boz meg at jeg henger i innvendig tøyle, jeg mister bæringen helt snart om du ikke løsner...

Her forteller han at nå ble det straks noe bedre.

Og her er han tydelig på at slik vil jeg ha det. Nå kan jeg jobbe gjennom hele kroppen og bære opp vekten din.


AR er for meg hele grunnlaget for det jeg gjør, da det har vært den eneste "alternative" ridemåten jeg har hatt tilgang på. men uansett hvor mye teori man har i bakgrunnen, og uansett hvilken lære det er man følger, så er det hesten som har svaret... Svammel, svammel...

Mvh Torill

 

[flashlight]

Sv: Bäst för hästen - forskning?

haha och jag som alltid gnäller på att tränarna inte är tillräckligt petiga!
är man en renodlad perfektionist så kommer man känna när det känns sämre, faktiskt tycker jag tränare i regel flyttar NER min ribba, att man börjar slarva med sådant man egentligen tycker är viktigt på hästen... (vilket kan vara bra om man själv varit för petig och då kännt sig totalt misslyckad ett tag...)

Fast just det där kan vara ett tecken på att man varit fel ute men inbillat sej att man har koll på vad som är viktigt Tränaren KAN ju se att det är just vissa saker som du måste koncentrera dej på för att komma vidare, som måste sitta först.

Säger inte att det är så, visst finns tränare som inte "stämmer", för ryttare o häst. Men man ska som sagt vara medveten om hur fel man kan hamna om man harvar själv och då kan man tro att det som tränaren vill ha är "fel".