Bäst för hästen - forskning?

Sv: Bäst för hästen - forskning?

Den lär ju sig vad ryttaren vill- Åh vad duktig jag är:banana:
Rör mig ej:devil:
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Eftersom hästar ofta ser det som "vara ifred = beröm/rätt" kan jag tänka mig att många hästar också lär sig gå långsammare/med mindre aktivitet genom kroppen för att ryttaren sitter bättre då = stör mindre. Bekvämare :D Eller att ryttare omedvetet bromsar upp hästen genom sin brist på balans i mer aktiverat tempo.


Min egen häst kan då han har latare dagar protestera lite milt (lätta bakutsparkar) vid galoppjobb då han gärna går långsammare i fyrtakt då han blir trött - inte gärna i högre tempo med mer energi (lite för fort men ändå TRETAKT, vilket jag ser som viktigast). Vill inte ta i för det är enklare (skönare) långsamt.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Angående det här med tempot så måste det vara rätt individuellt vilket tempo häst och ryttare går bäst i. Jag tappar inte energin för att det går för sakta, snarare kan det kännas som att hästen "springer ifrån" redan i normaltempo, vilket jag sedan successivt kan öka steglängden på för att inte göra det onödigt jobbigt för hästen och öka tempot ngt. På nästa häst kan det krävas rejält tempo innan hästen kommit igång för att sedan successivt sakta ner med bibehållen energi. Kuse nr 2 t ex är sån, FÖRST framåt, därifrån kan man fundera på att sakta ner liite...

Angående tempot i övrigt så kan det bero mycket på att vi som ryttare ska hänga med och "hinna med" att hjälpa hästen utan att behöva göra för mycket. Man börjar sakta och i balans, därifrån kan man sen öka energin, förutom på undantagen då där det krävs att man först "jobbar igång" utan krav. Jag upplever dock att bjudningen automatiskt brukar bli bättre ju starkare och mer balanserad hästen blir, och ju lydigare även om man börjat från det sakta tempot. lite tvärtom-tänk på en LAT häst ber man den gå så sakta som möjligt tills den till slut blir glad över att få snabba på! :rofl:
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Men det är ju det jag menar, att det är individuellt hur långsamt/rappt tempo man klarar av att rida hästen med bibehållen energi i. Det är därför det blir så konstigt när man ev. som nybörjare läser att "hästen ska gå långsamt för att orka bära sig".

Jag tror inte att man i alla fall behöver börja sakta för att börja i balans. Däremot inte för fort heller. Och det tempo en ryttare rider bäst i är troligtvis mkt individuellt och varierande med dagsform etc.


Ja, det är väl logiskt att hästen får mer framåtbjudning när den orkar mer. Orkar man mer blir det inte lika jobbigt att ta i lite mer. Men jag tycker inte för den sakens skull att man ska börja med bärigheten och styrka istället för framåtbjudningen - även om det nog inte var så du menade.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Jo det är svårt med riktig böjning. Jag tror dock inte man kan gå via överböjning, förstås:cool: Hästen kommer ju i obalans av detta.
Men du har säkert rätt i att de flesta inte medvetet vill överböja.

Och visst är det viktigt att ta saker utifrån hästens svagheter/styrkor, det håller jag helt med om. Men jag ser mer som att vissa saker måste fungera - innan man går vidare, annars blir det inte rätt när man går vidare, liksom:idea:
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Så är det väl inom alla discipliner, att många försöker göra rätt, men det blir ganska fel. Tanken är säkert god, men har man inte vägledning av instruktör emellanåt är det inte lätt att göra rätt.
Min häst hade väldigt svårt att bära sig i början och när jag började trava fick hon trava i relativt lugnt tempo där hon orkade bära sig. I början blev det ca ett halvt varv på en volt. Sen orkade hon inte mer och då blev det lite skritt och sen ett halvt varv i trav igen. Sakta men säkert blev hon starkare. Om man fortsätter istället för att sakta av när hästen inte orkar mera då blir det säkert såsigt och framtungt.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

En häst utan ryttare klarar av att balansera upp sig i ett friskt tempo. Den stora skillnaden ligger i ryttarens påverkan.

Jag anser att det är bättre att ryttaren lär sig att balansera sig i ett för hästen bra tempo- än tvärtom.
annars ändrar man på hästens naturliga sätt att bära upp sig- försvårar för den- för sin egen skull.

Att man är följsam o inte bromsar hästen för att man inte klarar av det.

När hästen ökar tempot och blir framtung för att balansera sig tycker jag det är bättre att hjälpa hästen hitta sin kropp och hur hästen ska använda den just för att bära upp en ryttare, istället för att öka och öka. Alla hästar bär inte mycket av naturen. Hästar med mycket påskjut måste använda kroppen väldigt annorlunda med ryttare jämfört med utan. (ja alla hästar mer eller mindre) Det gör de inte av sig själva. Jag tycker det är mitt ansvar som ryttare att hjälpa hästen/visa vägen.
Vilket tempo man rider i beror helt på hästen tycker jag. Ryttaren måste ju anpassa sig efter hästens förutsättningar. Det jag pratar om är alltså i tidigt skede, när man vill lära hästen att bära istället för att skjuta på.
Jag tror att det säkert är rätt vanligt att ryttare fastnar i det korta tempo många hästar behöver just i början för att hitta bärkraften och få med ryggen. (från nacke till svans)
Jag håller helt med om att det sen är svårare att rida med energi i ett väldigt kort tempo. Det kräver ju ännu mera bärkraft.
Det verkar som om vi inte pratar om riktigt samma sak. Du och flera verkar prata om ett ekipage som kommit en bit i utbildningstrappan. Jag pratade om ett ekipage som börjar på nedersta trappsteget. Det blir en hel del skillnad.
 
Senast ändrad:
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Men det är ju det jag menar, att det är individuellt hur långsamt/rappt tempo man klarar av att rida hästen med bibehållen energi i. Det är därför det blir så konstigt när man ev. som nybörjare läser att "hästen ska gå långsamt för att orka bära sig".

Jag tror inte att man i alla fall behöver börja sakta för att börja i balans. Däremot inte för fort heller. Och det tempo en ryttare rider bäst i är troligtvis mkt individuellt och varierande med dagsform etc.


Ja, det är väl logiskt att hästen får mer framåtbjudning när den orkar mer. Orkar man mer blir det inte lika jobbigt att ta i lite mer. Men jag tycker inte för den sakens skull att man ska börja med bärigheten och styrka istället för framåtbjudningen - även om det nog inte var så du menade.


Ja, en duktig ryttare anser jag är en som har en bra utgångsstrategi men alltid kan anpassa den efter hästen.
Vet inte riktigt specifikt vad du menar med at börja med bärighet och styrka före bjudning, för det är sällan man får det ena men inte det andra! :p Krävs ju viss framåtbjudning för att hästen ska kunna stärka sig, annars kommer den ju "fuska" och inte bygga styrka/bärighet, men samtidigt kan det krävas att hästen känner att den är I BALANS för att man ska kunna få bjudning...
En övning för det är ju som sagt tvärtom-tänket = att skritta/trava/galoppera så sakta det bara går utan att stanna eller bryta av, och med så lite hjälper som möjligt, helst bara genom att spänna magmusklerna när det behövs. Tvingar hästen att balansera om, och när de då hittar balansen är det många lata hästar jag upplevt har fått en framåtbjudningskick.
Nu är det ju inte detta man gör inom AR i regel, men själva principen att hästarna i regel får bjudning av att ha balans tror jag kan anändas på många olika sätt. I ett sakta tempo måste hästen lära sig hålla sin balans på ett annat sätt än om man rider på friskt framåt så i den bemärkelsen tror jag man har nytta av det.

Men som sagt, individanpassning. Jag har själv fuskat rejält med "sakta tempo"-stuket och bara lagt in enstaka kortare sträckor i sakta tempo (i skritten) för att hästen tyckt att det blivit för ovant/mentalt jobbigt. Känns onödigt att envisas med att börja i den änden så länge hästen kan gå i normaltempo och inte "springer ifrån". Funderar på om den har svårare att bära upp sig i skritten och att den blir stressad om man kräver för mycket.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Och visst är det viktigt att ta saker utifrån hästens svagheter/styrkor, det håller jag helt med om. Men jag ser mer som att vissa saker måste fungera - innan man går vidare, annars blir det inte rätt när man går vidare, liksom:idea:

Det är nog det som skiljer lite mellan ryttare och läror också, vilka pusselbitar man anser måste sitta FÖRST, för slutmålet är ju oftast ungefär detsamma. :p
Avslappning, balans och att hästen "går själv" väger tungt inom AR, men precis som med alla prioriteringar kan det då blir att man till en början missar sådant som andra prioriterar högt.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Om vi nu pratar om ridhästar så menar jag inte alls att de ska öka öka, utan arbeta i ett bra tempo FÖR DEN individen.

Sen kan en häst med skapliga gångarter bära upp sig om den är taktmässig o arbetar med bak.

Att den BÄR sig, behöver inte alls vara att den är samlad, utan att den arbetar genom kroppen o håller ihop i en ändamålsenlig form med ett sug på bettet- tar för sig utan att hamna i framvikt eller bli överilad.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Om vi nu pratar om ridhästar så menar jag inte alls att de ska öka öka, utan arbeta i ett bra tempo FÖR DEN individen.

Sen kan en häst med skapliga gångarter bära upp sig om den är taktmässig o arbetar med bak.

Att den BÄR sig, behöver inte alls vara att den är samlad, utan att den arbetar genom kroppen o håller ihop i en ändamålsenlig form med ett sug på bettet- tar för sig utan att hamna i framvikt eller bli överilad.

Jag håller med dig helt och hållet. Vi pratar nog om samma sak egentligen. Just i början när man vill hjälpa hästen att ändra sitt sätt att använda kroppen är det på vissa hästar bra att rida i ett kort tempo så att de orkar och hinner med. Det viktiga för mig i den situationenn är att hästen får med sig sin rygg och hänger ihop från nacke till svans. Det gäller att hitta det tempo där hästen gör det och orkar balansera sig. Det är vad jag får utgå ifrån på den hästen. Det är ingenting man strävar efter i längden utan i inlärningssituationen. Tempot ska absolut anpassas efter individen liksom all övrig träning tycker jag. Utbildningstrappan är ett riktmärke. Ingenting som ska/måste tas i den ordningen utan man tar trappstegen i den ordning som passar hästen bäst.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Måste säga att jag beundrar dig för ditt lugn o saklighet i alla diskussioner:bow:
Jag anser nog att de flesta rider i lite undertempo- även jag.

måste bli påmind o filmad ibland- för att komma till insikt.- nyttigt!
Eller hur Mimus:rofl:
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Så är det väl inom alla discipliner, att många försöker göra rätt, men det blir ganska fel. Tanken är säkert god, men har man inte vägledning av instruktör emellanåt är det inte lätt att göra rätt.
Min häst hade väldigt svårt att bära sig i början och när jag började trava fick hon trava i relativt lugnt tempo där hon orkade bära sig. I början blev det ca ett halvt varv på en volt. Sen orkade hon inte mer och då blev det lite skritt och sen ett halvt varv i trav igen. Sakta men säkert blev hon starkare. Om man fortsätter istället för att sakta av när hästen inte orkar mera då blir det säkert såsigt och framtungt.


Absolut! Människor är inte mer än människor. Inte ens vägledning av en instruktör är ju alla gånger rätt väg att gå, det beror ju på instruktören.
Precis, men det förutsatte ju också att du kunde rida henne i det långsammare tempot. Jag säger ju inte att det är fel med lägre tempon, använder mig själv ofta av det, bara att jag upplever att själva grejen är som byggd för missförstånd (precis som mkt annat inom ridningen allmänt sett) - eftersom jag tror att det behövs en lite duktigare ryttare för att rida hästen aktiverat i ett långsammare tempo. Speciellt om hästen har svårt för sig, är lat, osv. But then again, handlar ju allt om att se till individen och anpassa sig därefter. :)
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Ehm, kanske uttryckte mig lite luddigt. ;) Vad jag menade var att en del ryttare som jag träffat/sett/hört börjar med det långsamma tempot ("det tempo hästen orkar bära sig i") men någonstans på vägen glömmer de att hästen också måste vilja gå framåt, vilja arbeta, oavsett tempo. Jag menade att det nog är lättare att tappa bort framåttänket om man koncentrerar sig på att hästen ska gå så långsamt att den orkar bära. Förstår du? :D Så egentligen menar jag inte det KORREKTA utförandet av "långsamt tempo som hästen kan bära sig i" utan missförstånden som uppstår.


Jag tycker inte att alternativet till långsamt tempo är, som du skriver, "friskt tempo". Det blir för friskt för mig, samtidigt som långsamt blir för långsamt. :angel: Är dock osäker på hur du menar med friskt tempo?


När det gäller skritten tror jag att det är extra knepigt att applicera "långsammare"-tänket.. Kanske för att det blir en för långsam gångart = ännu svårare för ryttaren? Sedan tror jag, baserat på min egen häst, att om jag övht skulle försöka börja rida honom långsammare i skritten skulle hela skritten bli förstörd - tappa energin. Men så kan jag inte rida skritten särskilt bra på honom heller.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Ehm, kanske uttryckte mig lite luddigt. ;) Vad jag menade var att en del ryttare som jag träffat/sett/hört börjar med det långsamma tempot ("det tempo hästen orkar bära sig i") men någonstans på vägen glömmer de att hästen också måste vilja gå framåt, vilja arbeta, oavsett tempo. Jag menade att det nog är lättare att tappa bort framåttänket om man koncentrerar sig på att hästen ska gå så långsamt att den orkar bära. Förstår du? :D Så egentligen menar jag inte det KORREKTA utförandet av "långsamt tempo som hästen kan bära sig i" utan missförstånden som uppstår. .

Ah, okej. Det är lite det jag menar med individanpassning - att man känner om hästen börjar tänka för mycket bakåt t ex eller blir "loj" och anpassar träningen efter det.
Jag tänker nog snarare tvärtom mot "långsamt tempo som hästen orkar bära i", tänker snarare att ju saktare den kan gå och bibehålla framåttänk, desto bättre brukar de jobba och desto bättre tränar de balansen för att sen kunna hålla dessa grunder även i lite högre tempo. Tråkigt att fastna i snigelridning, absolut, har dock aldrig haft det problemet själv utan snarare motsatsen :p


Jag tycker inte att alternativet till långsamt tempo är, som du skriver, "friskt tempo". Det blir för friskt för mig, samtidigt som långsamt blir för långsamt. :angel: Är dock osäker på hur du menar med friskt tempo?

Friskt tempo är helt enkelt normalt till liite högre tempo där hästen får länga steget lite mer än i den samlade traven. Vissa hästar behöver trava igång i ett för hästen mer normalt tempo och därefter jobbas till ett lugnare och mer samlat läge.
Tempot i sig tycker jag egentligen inte man behöver låsa sig för mycket på, en häst kan ju gå "sakta" och samlat men ändå ha ett normalt tempo, precis som den kan öka på utan att öka tempot. Vissa hästar och ryttare jobbar dock bättre i ett lågt tempo där man "hänger med", medans andra hästar och ryttare kan jobba lika bra i ett normalt tempo.


När det gäller skritten tror jag att det är extra knepigt att applicera "långsammare"-tänket.. Kanske för att det blir en för långsam gångart = ännu svårare för ryttaren? Sedan tror jag, baserat på min egen häst, att om jag övht skulle försöka börja rida honom långsammare i skritten skulle hela skritten bli förstörd - tappa energin. Men så kan jag inte rida skritten särskilt bra på honom heller.

Om man tappar energin eller inte är nog också högst individuellt :p jag har t ex ridit en häst som får bättre energi ju saktare den går i skritten för att den inte klarar av att hålla koll på kroppen om det går lite snabbare. Tror det är lättare för ryttaren också att hålla koll på hela kroppen på hästen om det går i ett lugnt tempo jämfört med normalt eller snabbt, att man hinner med i timingen. Många hästar blir slingrigare i skritten eftersom de hinner med mer i ett och samma "steg" än i traven.. Går det sakta är det ofta lättare att hinna korrigera det INNAN hästen totalt fallit ur eller tappat balansen. Men som sagt - individuellt. Tror det är lätt att låsa hästen i skritten om man rider med en del ram, extra viktigt att hästen känner sig "fri" för att den inte ska bli passaktig eller lite låst. Just nu tycker som sagt både jag och min häst att skritten är svår :p
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

tänker snarare att ju saktare den kan gå och bibehålla framåttänk, desto bättre brukar de jobba och desto bättre tränar de balansen för att sen kunna hålla dessa grunder även i lite högre tempo.

Ja, så tänker jag med. Det känns som ett sunt tankesätt. :D Det kräver också sin ryttare. Men det är ju inte heller när det blir rätt som jag tänker på, utan mer när det blir så att man börjar med själva "långsamt tempo"-tänket och inte tänker längre än så. Jag tror att det lätt blir så.



Tempot i sig tycker jag egentligen inte man behöver låsa sig för mycket på, en häst kan ju gå "sakta" och samlat men ändå ha ett normalt tempo, precis som den kan öka på utan att öka tempot.

Precis! Det är det jag menar med "bibehållen energi". Och själva kärnan jag vill åt att diskutera ÄR ju just det att när man säger "långsamt tempo så att hästen orkar bära sig", snöar man inte in lite väl mkt på tempot då? Det är ju så mkt annat som spelar in, hur många kan hitta allt det och rida långsamt på ett bra sätt?


Sen hann jag inte läsa mer - jobb nu. :crazy:
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Jag har inte uppfattat att Philippe Karl är emot någon "teoretisk utbildningsskala", däremot är han MYCKET emot hur många rider sina hästar med mycket stöd i handen.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Måste säga att jag beundrar dig för ditt lugn o saklighet i alla diskussioner:bow:
Jag anser nog att de flesta rider i lite undertempo- även jag.

måste bli påmind o filmad ibland- för att komma till insikt.- nyttigt!
Eller hur Mimus:rofl:

Oj tack! Att bli kallad lugn och saklig tar jag till mig. Jag brukar bli kallad hetlevrad annars. (det kanske är åldern? börjar jag bli gammal?)
Men visst hamnar jag i undertempo jag också ibland. Komfortzonen brukar jag kalla den. Det är behagligt men utvecklingen blir ju noll. Som tur är har jag en bra instruktör som lotsar oss framåt. Min äldsta son har nyss fått en filmkamera och han ska allt få filma min ridning.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Jag har läst i artiklar att han har uttalat sej kritisk till den klassiska tyska utbildningsskalan. Eller kanske rättare att han har ett annat sätt att se. Det var på engelska så jag kan ha missat nåt.

Hittar det inte nu men det handlade om att "lösgöra munnen" i första hand och att den tyska utb skalan var ett hinder. Tror han sa det i Västerås också tex.

Se även Fredriks svar ang detta.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Jag brukar bli kallad hetlevrad annars. (det kanske är åldern? börjar jag bli gammal?)


Jag tror inte du börjar bli gammal, själv är jag under 20 sträcket och lugnar ner mig betydligt när jag skriver. Är annars rätt hetlevrad och explosiv när jag försöker diskutera. :o Kanske är det för att man inte står öga mot öga och hinner tänka mer.
 

Liknande trådar

Hästhantering Följande text snurrar runt lite överallt på fb. Vad tycker den samlade bukeflocken om detta? (Själv anser jag att hästar som skakar...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
16 096
Senast: Korven
·
Utrustning Min 6-åring som jag nu haft i 5 år visar sig allt mer bli känslig för varje år och i takt med sin utbildnings- och...
2
Svar
25
· Visningar
4 405
Senast: AW
·
C
Avel Tänkte att jag skulle visa för alla uppfödare här inne vad Heimdal sa på föreläsningen i Västerås på Häst 2006. Tråden är startad med...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
8 704
Senast: Animor
·
Träning Med risk för att skapa ett ramaskri som kommer höras över halva landet.. (Ligger tråden fel får moderatorn gärna flytta den, visste...
2 3 4
Svar
71
· Visningar
7 711

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp