Barnuppfostran

[ako]

Men vaddå, menar du att du på allvar tycker att det enda sättet att visa att gränser inte får överträdas är att använda fysiskt våld!? För de allra flesta barn räcker det att man "tjatar" och förklarar och upprepar och kanske säger till på skarpen ( med rösten - inte nyporna!). OM det verkligen inte räcker får man väl ta till någon form av annan restriktion eller helt enkelt konsekvens, typ " jag tycker du använder iPad för mycket och ignorerar när jag säger att du ska sluta. Nu är det helt paddstopp några dagar och sedan max 1 h per dag och sedan tar jag bort den".

Just detta att du verkligen inte verkar veta hur du ska bete dig för att kunna sätta gränser och vägleda ditt barn Iran våld eller hot om våld (ringa eller ej spelar ingen roll) ser jag som ett tydligt och sorgligt spår av din egen barndom. Du behöver verkligen ta kontakt med t ex råd och stöd för att få verktyg att klara av din föräldraroll utan att använda våld, varken fysiskt eller psykiskt. Det märks ju att du älskar och bryr ditt barn, så snälla ta till dig det vi skriver.

Att det finns stökiga barn i klassen är en helt annan historia. Det är något du får kontakta läraren för att ta upp och berätta att ditt barn tycker är jobbigt. Det är skolans ansvar att få det att fungera; och det är inte din sak att spekulera i om inte "ungarna skulle behöva sig ett kok stryk" som jag tolkar det som om du tänker. Det behöver de definitivt inte! Däremot kanske skolan behöver tänka annorlunda om gruppsammansättning etc.

Att ditt barn älskar dig och vill vara med dig är väl självklart! Han mår säkert ofta bra med dig, men skulle säkert må ännu bättre om våld och hot därom inte förekom. Vill du verkligen att han ska vara trevlig, glad och skötsam delvis för att han vet att han får fysisk bestraffning annars?

Och återigen: klipper du till dina vuxna vänner och kollegor när ni inte är överens? Fundera över den parallellen!

Hoppas du kommer på bättre tankar och lycka till!

Svaret ovan var till @camilla johnson

 

[Tora]

Du låter bli att svara på de svåra frågorna. Så jag upprepar att jag vill ha svar.

@camilla johnson

 

[alazzi]

Okej nu fattar jag. Du gör en grej av att din man var svensk, underförstått att du inte är svensk.

Jag tror (och hoppas) att du är en svensk man som brukar skiva hör under annat nick.

Man får ju inte spekulera, men jag har en annan användare i huvudet.

 

[camilla johnson]

Du låter bli att svara på de svåra frågorna. Så jag upprepar att jag vill ha svar.

Du fick svar #148

Du har inte svarat på en enda av mina frågor.

Att vara arg och handla i affekt är en sak och att som du vara lugn och rationell när du kränker och misshandlar din son är en helt annan. Att vara vid ”sina sinnes fulla bruk” och ändå välja att kränka och misshandla är i mina ögon vedervärdigt. Speciellt när det är ett barn som är måltavlan. Det är så utstuderat elakt så jag knappt finner ord för det och dessutom är det ett enormt maktmissbruk från förälders sida.

Det förstår jag inte, jag är aldrig sk arg på mitt barn. Arg för mig är en känsla som jag sällan blir, och då blir jag rosenrasande istället.

Men vaddå, menar du att du på allvar tycker att det enda sättet att visa att gränser inte får överträdas är att använda fysiskt våld!? För de allra flesta barn räcker det att man "tjatar" och förklarar och upprepar och kanske säger till på skarpen ( med rösten - inte nyporna!). OM det verkligen inte räcker får man väl ta till någon form av annan restriktion eller helt enkelt konsekvens, typ " jag tycker du använder iPad för mycket och ignorerar när jag säger att du ska sluta. Nu är det helt paddstopp några dagar och sedan max 1 h per dag och sedan tar jag bort den".

Jag går aldrig över till tillrättavisning utan att jag säger till, pratar och förklarar, det är när det inte räcker, inget händer som jag gjorde så.
Det var dock längre tid sedan.
Han har alltid varit ett ganska snäll, lätt och glad unge, hade en trotsperiod som, om jag kommer ihåg rätt började att han inte ville öppna munnen vid tandborstning, som uppkom nu och ca 4-5 år. Jag HÖLL i hans örsnipp, inte nöp och lyssnade då på mig och gapade och jag fick borsta tänderna. Sedan kramades vi. Han blev inte ledsen, eller tjuring utan såg lite förvånad ut men inte en grimach. Så det var nog första fysiska. Men fortsatte mot sin pappa några gånger till, till nästa grej bilbälte osv. Det mest var riktade mot hans pappa (om inte jag också var med), och testade på mig en/två ggr, Sedan gick det mesta över, men kunde tjura vid sänggång, eller plocka undan efter sig några ggr till runt förra året.



Att det finns stökiga barn i klassen är en helt annan historia. Det är något du får kontakta läraren för att ta upp och berätta att ditt barn tycker är jobbigt. Det är skolans ansvar att få det att fungera; och det är inte din sak att spekulera i om inte "ungarna skulle behöva sig ett kok stryk" som jag tolkar det som om du tänker. Det behöver de definitivt inte! Däremot kanske skolan behöver tänka annorlunda om gruppsammansättning etc.

Tack för förslaget, ska kontakta skolan om detta!

Att ditt barn älskar dig och vill vara med dig är väl självklart! Han mår säkert ofta bra med dig, men skulle säkert må ännu bättre om våld och hot därom inte förekom. Vill du verkligen att han ska vara trevlig, glad och skötsam delvis för att han vet att han får fysisk bestraffning annars?

Och återigen: klipper du till dina vuxna vänner och kollegor när ni inte är överens? Fundera över den parallellen!

Vuxna kan man ofta prata med men kränker, eller jävlas någon mig eller går över min gräns, ja då gör jag det och har jag gjort.

Hoppas du kommer på bättre tankar och lycka till!

Tack, läser in det ni skriver, jag avfärdar inget!

Nu ska jag sova. och fundera vidare! Tack för tips och råden.

 

[Tora]

Du fick svar #148

Nej det fick jag inte.

 

[ako]

Du fick svar #148



Det förstår jag inte, jag är aldrig sk arg på mitt barn. Arg för mig är en känsla som jag sällan blir, och då blir jag rosenrasande istället.



Tack, läser in det ni skriver, jag avfärdar inget!

Nu ska jag sova. och fundera vidare! Tack för tips och råden.

Man kan prata och diskutera med barn också och även om samtal inte funkar är det inte okej att ta till våld mot varken stora eller små.
Enda gången det är både lagligt och motiverat att ta till våld mot någon är om du handlar i nödvärn/ självförsvar; tex om någon försöker våldta dig e d.

 

[ako]

Man kan prata och diskutera med barn också och även om samtal inte funkar är det inte okej att ta till våld mot varken stora eller små.
Enda gången det är både lagligt och motiverat att ta till våld mot någon är om du handlar i nödvärn/ självförsvar; tex om någon försöker våldta dig e d.

Snälla försök ta in att du själv har fått en helt galen och icke accepabel form av uppfostran och att du nu för det vidare till ditt barn. Sen blir han vuxen och beter sig lika illa mot sina barn...Skaffa hjälp!

Att du använder ordet "tillrättavisning"om det som egentligen är ringa misshandel är ju ett sätt för dig att inför dig själv få det att låta bättre och mer acceptabelt. De allra flesta behöver tillrättavisa sina barn ibland , jag med, men vi gör det genom att säga till, inte genom att slåss eller nypas...

Fortsättning till @camilla johnson

 

[ako]

I mitt hem bor det fem personer och tre marsvin. Alla åtta varelserna bidrar med det de kan, och vi bestämmer tillsammans vilka regler som ska gälla.

Världens mysigaste inlägg :-). Mer medbestämmanderätt för alla marsvin på jorden

 

[Ray]

Världens mysigaste inlägg :-). Mer medbestämmanderätt för alla marsvin på jorden

Hahaha ja då hade världen nog sett bättre ut

 

[Amha]

@camilla johnson har du reflekterat över att ditt gnäll över andras uppfostran är väldigt.. hur ska man säga.. generell? När jag åker bil i Stockholm blir jag helt övertygad om att stockholmare kör som krattor. De kastar sig in framför andra, ligger nära framförvarande osv. Sanningen är att jag säkert möter ett par hundra bilar när jag åker och träffar på kanske 5-10 st som beter sig enligt ovan. Trots det svär jag över att stockholmare inte kan köra bil. Det är alltså dessa jag bär med mig när jag stiger ur bilen.

Hur många barn har du mött och hur många av dessa beter sig så som du säger? Är det vettigt att tala så generellt som jag och säkert fler än jag upplever att du gör? Vad är det som säger att dessa barn med problem inte har andra problem än dålig uppfostran? Jag säger inte att problemen med dålig uppfostran inte existerar. Tyvärr har jag själv bevittnat två barn varit elaka mot en tredje och föräldern skyllde på den utsatta. Övriga barn jag sett varit "jävla" har haft det jobbigt hemma, haft svårigheter man inte kunnat påverka såsom diagnos, utsatts för mobbning och lyckats hävda sig på en svagare individ etc. De som haft det jobbigt hemma har varit bland annat våld/hot/stökig skilsmässa osvosv.

Det du egentligen gör, tror jag, är att diskutera en minoritet som du benämner som en majoritet. Ser du hur snett det blir?

 

[åke]

Det är jag som betalar, sköter det mesta, ja han bor där men, med mig, jag har regler i mitt hem. De är inte så konstigt tycker jag.

Jag har inte så mycket tid just nu att svara på inlägg, hästarna ropar på mig.

Du tycker inte Det är konstigt att Det är ditt hus?? Jävla idiot. Ska din son betala hyra med veckopeng då eller?? Hoppas din son växer upp till en bättre människa än vad du är.

 

[camilla johnson]

Du låter bli att svara på de svåra frågorna. Så jag upprepar att jag vill ha svar.

Du har ett barn? Och du höjer din barnuppfostran till skyarna baserat på ett enda barn?

Ja ett barn. Nej det har jag aldrig sagt. Men tycker inte att det är så bra uppfostran som de pojkar i hans klass har, eller grannflickans heller.

Hur kan du vara så säker på att din son är så välartad tack vare din barnuppfostran? Det kan ju lika gärna vara så att han är välartad trots din barnuppfostran.

Nej det vet jag förstås inte. Tack för tanken.



Dom stökiga klasskamraterna kanske har föräldrar som har samma inställning till barnuppfostran som du har och det är därför dom är så stökiga. Skillnaden mellan din son och dessa barn är att dom istället blir utåtagerande.

Nej vet inte. Det är utifrån min erfarenhet hur jag och mina syskon betedde sig och som de gör, hör inte på sina föräldrar heller, de är 11 år (det är 10 - 11 år i klassen) sitter med armarna i kors och surar och det hade vi inte gjort i våra föräldrars närvaro.

Jag kan tycka att man gör reglerna tillsammans i en familj. Givetvis har man som förälder, i och med det ansvar man har för barnet, vetorätt i vissa frågor, men på det stora hela tycke jag att mentaliteten "Mitt hem, jag betalar, mina regler" är lite problematisk. Barn har inte valt att bo med sina föräldrar, och barn kan inte välja att bo någon annanstans om de inte trivs. Det tycker jag att man ska ha i åtanke när man går in och bestämmer, både i stort och smått.

Jag vill ha det på ett visst sätt i mitt hem, vi är en ganska högljudd familj som pratar högt, skramlar och dunsar saker i golvet, går med skor på inne, spelar hög musik så folk som blev av med oss då vi flyttade till hus från lägenhet var nog med rätta väldigt nöjda.
Det är klart det är hans hem också. Han får bestämma i sitt rum om och när han ska städa där tex men jag vill ha vissa regler som gäller för alla.

@camilla johnson har du reflekterat över att ditt gnäll över andras uppfostran är väldigt.. hur ska man säga.. generell?

Det du egentligen gör, tror jag, är att diskutera en minoritet som du benämner som en majoritet. Ser du hur snett det blir?

Det kan låta som det, men inte riktigt det jag menar. Men mycket tänkvärt svar, Tack.

 

[camilla johnson]

Det är kanske max 10 ggr i hans liv som jag använt tillrättavisat, men det är sällan jag upprepat samma två gånger, jag har ignorerat, gett time-out honom på stol, skickat isäng utan kvällsmiddag. Men det var inte heller bra.
Gnäll och tjat fungerade inte för hans pappa, varför skulle de fungera för mig?
Det som hände var att han blev mer hysterisk, när han var liten, det var verkligen som han ville testa var går gränsen.
Höja rösten kan jag inte, för det är det enda jag sett han reagera på. Min mening är aldrig att han ska göra annat än avbryta ett beteende, inte bli rädd, ledsen eller något annat.
Jag kan absolut använda mig mer av att förklara, som jag också gör.

Sedan tänker jag må dåligt? Vem kan avgöra det då om det inte syns? Är han inte redan förlorad i dåligt mående, enligt er?
Kan han inte må dåligt av andra saker utan "våld ", kanske avsaknad av en viktigt person i sitt liv?
Om ja
Vad skulle i så fall vara skillnaden?
Är det farligt att må dåligt, när mår man dåligt för mycket? Hur mycket kan man dölja? Tror ni jag mår dåligt, jag menar ärligt, kan man mår dåligt utan att veta om det?

Eller kan man kanske lära sig att man SKA må dåligt över vissa saker, precis som man kan lägga in falska minnesbilder i barn också?

 

[domesticus]

Det är kanske max 10 ggr i hans liv som jag använt tillrättavisat, men det är sällan jag upprepat samma två gånger, jag har ignorerat, gett time-out honom på stol, skickat isäng utan kvällsmiddag. Men det var inte heller bra.

Alla dessa sätt är exempel på bestraffningar, vilket är det som de allra flesta här i tråden har argumenterat emot, av flera anledningar. Har du provat att prata och resonera med honom? Som man gör till en respekterad och likvärdig medmänniska?

Höja rösten kan jag inte, för det är det enda jag sett han reagera på.

På vilket sätt reagerar han? Och såsom många andra har frågat; om han inte reagerar på "de andra sätten", vad är det då för mening att använda dem?

 

[ako]

Det är kanske max 10 ggr i hans liv som jag använt tillrättavisat, men det är sällan jag upprepat samma två gånger, jag har ignorerat, gett time-out honom på stol, skickat isäng utan kvällsmiddag. Men det var inte heller bra.
Gnäll och tjat fungerade inte för hans pappa, varför skulle de fungera för mig?
Det som hände var att han blev mer hysterisk, när han var liten, det var verkligen som han ville testa var går gränsen.
Höja rösten kan jag inte, för det är det enda jag sett han reagera på. Min mening är aldrig att han ska göra annat än avbryta ett beteende, inte bli rädd, ledsen eller något annat.
Jag kan absolut använda mig mer av att förklara, som jag också gör.

Sedan tänker jag må dåligt? Vem kan avgöra det då om det inte syns? Är han inte redan förlorad i dåligt mående, enligt er?
Kan han inte må dåligt av andra saker utan "våld ", kanske avsaknad av en viktigt person i sitt liv?
Om ja
Vad skulle i så fall vara skillnaden?
Är det farligt att må dåligt, när mår man dåligt för mycket? Hur mycket kan man dölja? Tror ni jag mår dåligt, jag menar ärligt, kan man mår dåligt utan att veta om det?

Eller kan man kanske lära sig att man SKA må dåligt över vissa saker, precis som man kan lägga in falska minnesbilder i barn också?

Alltså det känns ju som om du svänger lite!? Till att börja med lät det som att du använder dina s k "tillrättavisningar" var och varannan dag, någonstans skrev du att de förekommit "ett par gånger" under sonens liv och nu tio gånger!? Du skriver också att du inte har något annat redskap för att "tillrättavisa" honom än det fysiska. Menar du då att ditt barn inte har gjort något du inte önskar mer än 10 ggr i sitt liv? Och om han nu gjort det - hur har du agerat då, när du inte "tillrätttavisat" fysiskt? Kan du inte göra så jämt?

Jag tror du drar öronen åt dig och försöker minska antalet tillfällen kraftigt då du märker vad folk här tycker om dina "tillrättavisningar".

Och som sagt, sluta använda den förskönande omskrivningen "tillrättavisning". Skriv ut lätt våld, fysisk bestraffning eller ringa misshandel istället och låt bli att försköna! Vi andra tillrättavisar våra barn också, men inte genom våld.

Självklart kan sonen må dåligt av många anledningar om han gör det, t ex en förlorad far, men han lär ju inte må BÄTTRE av att den förälder som finns kvar gör honom illa? Och självklart är han redan delvis ärrad av dina bestraffningar, men om du slutar nu så kan ju mycket repareras. Han är fortfarande ett barn.

Du är en produkt av din egen uppväxt och håller på att fostra nästa generation som agar sina barn. Fattar du verkligen inte att det är fel!?

 

[ako]

Och @camilla johnson, psykisk misshandel som att vägra barnet kvällsmat etc som du skriver om är ju vid enstaka tillfällen inte olagligt på samma sätt som att använda våld, men ta mig tusan nästan lika olämpligt.

Du behöver hjälp med din föräldraroll-NU!

 

[åke]

Det är kanske max 10 ggr i hans liv som jag använt tillrättavisat, men det är sällan jag upprepat samma två gånger, jag har ignorerat, gett time-out honom på stol, skickat isäng utan kvällsmiddag. Men det var inte heller bra.
Gnäll och tjat fungerade inte för hans pappa, varför skulle de fungera för mig?
Det som hände var att han blev mer hysterisk, när han var liten, det var verkligen som han ville testa var går gränsen.
Höja rösten kan jag inte, för det är det enda jag sett han reagera på. Min mening är aldrig att han ska göra annat än avbryta ett beteende, inte bli rädd, ledsen eller något annat.
Jag kan absolut använda mig mer av att förklara, som jag också gör.

Sedan tänker jag må dåligt? Vem kan avgöra det då om det inte syns? Är han inte redan förlorad i dåligt mående, enligt er?
Kan han inte må dåligt av andra saker utan "våld ", kanske avsaknad av en viktigt person i sitt liv?
Om ja
Vad skulle i så fall vara skillnaden?
Är det farligt att må dåligt, när mår man dåligt för mycket? Hur mycket kan man dölja? Tror ni jag mår dåligt, jag menar ärligt, kan man mår dåligt utan att veta om det?

Eller kan man kanske lära sig att man SKA må dåligt över vissa saker, precis som man kan lägga in falska minnesbilder i barn också?

Menar du på allvar att du nekar ditt barn mat.?? Fy fan, Detta blir ju bara mer och mer vidrigt

 

[Fenestra]

Och i så fall skulle det vara "fel" på i stort sätt alla invandrande barnfamiljer eftersom att det är det som är uppfostran utanför "västerländska ögon". och det VET jag att ni INTE tycker . så varför skulle det vara så hemskt bli annat på svenska; eller "vita" barn?

Herregud, var tror folk att barn är för något? Barn har jobbat hårt i åkrar och på bondgårdar. även i Sverige- Inte alls så jättelänge sedan. Barn i fattiga länder gör fortfarande samma saker som vuxna där!
!

@camilla johnson Här var det du skrev att i stort alla invandrande barnfamiljer agar sina barn eller iaf anser aga är rätt.

Som respons på det sista, barn fick arbeta hårt för att familjen skulle överleva. Många barn dog också tidigt. Kvinnor hade inte mkt att säga till om när det begav sig och tja adeln bestämde över arbetarna. Något att sträva efter tycker du?

Fattigdom och barnarbete hänger ihop, jag tror att väldigt många av dessa familjer gjort andra val om det inte vore för att det var tungna för sin överlevnad. Jag kan lova dig att lyxhästar hade sålts /ätits upp före barnen for illa. Tycker faktiskt att det är en rätt otrevlig liknelse att göra då de inte ofta inte har ngt val.

Sen att inte ge mat, hur fan tänker du då? Ursäkta att jag svär men att låta ett barn gå till sängs hungrigt och ligga där en hel natt.. Det är grymt och utstuderat. Jag kan säga att jag hade förstått mer om du i stundens hetta gett honom en örfil eller dask även om det absolut inte är bra heller.. Men då kunde man iaf "skylla" på att du har problem med impulskontroll.
Du bor i ett land där du vet att man inte får aga eller misshandla barn så det är inte ren dumhet heller.

Men att du utstuderat och lugnt bestraffar ett barn, tja sorry camilla men då är du bara elak.. rent ut sagt riktigt elak.

 

[Fenestra]

@camilla johnson Här var det du skrev att i stort alla invandrande barnfamiljer agar sina barn eller iaf anser aga är rätt.

Som respons på det sista, barn fick arbeta hårt för att familjen skulle överleva. Många barn dog också tidigt. Kvinnor hade inte mkt att säga till om när det begav sig och tja adeln bestämde över arbetarna. Något att sträva efter tycker du?

Fattigdom och barnarbete hänger ihop, jag tror att väldigt många av dessa familjer gjort andra val om det inte vore för att det var tungna för sin överlevnad. Jag kan lova dig att lyxhästar hade sålts /ätits upp före barnen for illa. Tycker faktiskt att det är en rätt otrevlig liknelse att göra då de inte ofta inte har ngt val.

dubbelt

 

[vallhund]

Menar du på allvar att du nekar ditt barn mat.?? Fy fan, Detta blir ju bara mer och mer vidrigt

TS skrev att hon ibland skickar in barnet på sitt rum o att han får gå o lägga sig utan mat.