Barnskrik

[cirkus]

Sv: Barnskrik

Jag håller med dig helt och hållet !

Just att lära sig varför barnet är ledset - är kärnfrågan, många verkar ha en lösning på skrik - att man tar upp....och det behöver ju inte ens vara det behovet som bebisen har...

 

[Jamtland]

Sv: Barnskrik

När Stina var liten (herregud, ungen är över sju månader, var har tiden tagit vägen?!) så såg jag till att "alltid" (när möjlighet fanns) plocka upp henne så fort hon skrek.

Numera kan jag låta henne vänta, både i sängen och annars på att bli upplyft om det är "gnäll"skrik. Men är hon ledsen släpper jag det jag har för händer och plockar upp henne.

Har märkt att jag blir hemskt utstirrad om jag är ute bland folk och inte får henne att sluta skrika på en gång, men det rör mig inte i ryggen. Jag känner min bebis bäst och vet (oftast) hur och när jag ska tillfredställa hennes behov av närhet/mat/sömn eller vad som nu kan fattas henne.

Jenny

 

[havreflinga]

Sv: Barnskrik

Det är oundvikligt att mina barn får ligga och skrika emellanåt.

Förra veckan sa jag till min man: Jag fattar inte hur den där tjejen på bukefalos...hon som har tvillingar och den ena ammas och den andra pumpar hon ut mat till...jag fattar inte hur hon hinner!

Min man och jag är fulla av beundran. Vi har fullt upp med en liten kille.

 

[Sar]

Sv: Barnskrik

Som tvillingförälder hamnar man ju ibland i den situationen att man har två ledsna barn. Jag tyckte det var enormt tufft i början om båda skrek; mjölken sprutade i behån, jag grinade tillsammans med barnen och försökte förtvivlat trösta båda samtidigt. För oss fungerade det bäst att sitta ner vid barnen och koncentrera sig mest på den som var mest förtvivlad, ta upp den i famnen medan man med andra handen strök den som låg ner. När man fått den mest ledsna lugn var det en barnlek att få det andra barnet lugnt.
Nu är jag mer "härdad", det var en period kring 8 månader då båda barnen blev förtvivlade när jag bar ner ett barn för trappan och sedan fick springa upp och hämta det barn som var kvar men nu fixar de det galant (11 mån).
Jag har aldrig låtit mina barn skrika i onödan och vi har haft turen att få barn som inte har varit ledsna om de inte varit trötta, hungriga eller blöta i blöjan. Skulle de vakna av en mardröm och vara rädda och ledsna tar jag sjävklart upp dem, de somnar så gott när de väl lugnat ner sig och man lägger ner dem igen.
Jag tror att barn som vet att de får sina behov tillfredställda inte behöver "ställa frågan" (gråta/skrika) lika ofta. Sedan är man inte mer än människa, alla barn har individuella behov och föräldrarna brukar vara bäst på att tillfredställa dessa.

 

[oz_joj]

Sv: Barnskrik

Min man och jag är fulla av beundran.

Det är jag med. En i mitt föräldragäng från BVC fick också tvillingar. Hon kommer inte så ofta med och fikar och så. Har tydligen rätt fullt upp, vilket jag förstår. Dessutom har hennes killar blivit STORA...

 

[TinyWiny]

Sv: Barnskrik

Ja det var roligt att du ser mig som expert det är ju bra!
Jag har också varit en vuxen/två barn jag har aldrig haft problem med det! Det handlar inte om att bära på dem timmavis, det handlar om att bebisar har behov och uppfyller man dem så har man en nöjd bebis, precis som att lära sig att lyssna på vad barnet "säger" när det är nyfött är det lika viktigt att lyssna på barnet resten av dess uppväxt, man kan aldrig ge ett barn för mycket kärlek, det är det det handlar om!
Att folk inte lär sig/inte bryr sig om vad deras barn behöver är vad jag vänder mig emot, inte att barnet kanske blir ledsen när man sitter på toa!

 

[cirkus]

Sv: Barnskrik

Jag var ju ensamstående med mina tvillingar och det var faktiskt mer lätthanterligt än när vi var två (eller kanske vi skall säga fyra eftersom det fanns två storasystrar då också ) på enlingen - men det beror väl på hur barnen i fråga är. De var två väldigt nöjda bebisar tackochlov.

 

[havreflinga]

Sv: Barnskrik

Jag var ju ensamstående med mina tvillingar

Helt otroligt! Det är för mig övermänskligt!

 

[cirkus]

Sv: Barnskrik

Ja, men vad hade jag att välja på ? ta livet av oss alla tre eller gilla läget ?!

Som tur var så var de inte särskilt krävande - eller kanske rent av - de blev inte särskilt krävande...

 

[Timsetim]

Sv: Barnskrik

Förra veckan sa jag till min man: Jag fattar inte hur den där tjejen på bukefalos...hon som har tvillingar och den ena ammas och den andra pumpar hon ut mat till...jag fattar inte hur hon hinner!

Min man och jag är fulla av beundran. Vi har fullt upp med en liten kille.

Nu blev jag allt lite generad! Jo det var tufft och det fungerade den månaden min sambo var hemma så att vi kunde ta varsin bebis. Men när jag var själv blev det för tufft och jag orkade bara i 2 veckor. En matning såg oftast ut så här:

Blanda bröstmjölk och ersättning.
Lägga rätt Alice vid bröstet och Hugo bredvid.
Börja mata.
Alice kaskadkräktes över mig, sig själv och soffan.
Byta kläder på Alice, mig själv, torka soffan.
Hugo jättearg för att han inte får någon mat. Jag ledsen för att han är ledsen.
Börjar om igen.
Hugo har ätit upp, ska rapas, behöver rapas ordentligt annars får han knip.
Lägger Alice åt sidan. Hon blir arg för att hon inte är mätt.
Rapar Hugo.
Tar upp Alice och fortsätter amma.
Slutar oftast med att hon inte är nöjd, släpper bröstet och skriker.
Blandar ersättning och ger henne.
Rapa henne.
Hoppas på att de somnade så att jag kunde pumpa till nästa matning.

Och detta 5-7 gånger om dan. Till slut orkade jag inte längre, varje matning var extremt långdragen och ingen av oss blev riktigt nöjd. Så jag gick över till att pumpa och amma två gånger om dagen och gav ersättning resten. Till slut sinade mjölken helt och nu ger jag bara ersättning. Såååå mycket enklare och alla är nöjda!!

Det har faktiskt hänt att jag mitt i allt har tänkt "och så tycker de som har en att det är mycket jobb".

En eloge till alla oss mammor som kämpar på för att tillfredställa våra små guldklimpars behov. Och jag tillfredställer deras behov, men kanske inte alltid så snabbt som de önskar! :smirk:

/Timsetim

 

[Timsetim]

Sv: Barnskrik

det handlar om att bebisar har behov och uppfyller man dem så har man en nöjd bebis

man kan aldrig ge ett barn för mycket kärlek, det är det det handlar om!

Menar du att brist på dessa två saker gör att bebisarna skriker?? Jag anser nämligen att jag uppfyller deras behov och jag ger dom massor av kärlek, men inte alltid så snabbt som de önskar. Jag försöker ligga steget före, men är inte någon übermänniska.

/Timsetim

 

[Saybia]

Sv: Barnskrik

Nu har jag ju inga egna barn men har kontakt med andras (genom jobbet), visserligen inga riktigt små bebisar men barn i åldern 1-2 år.
Man har snabbt lärt sig varför barnet gråter & "handlar"därefter.
Har de gjort sig illa kanske man tar upp det eller sitter på huk & tröstar, är det allmänt "gnälligt" hela tiden så kanske man ignorerar emallanåt eller testar att lägga det i en vagn. Skriker det för att det är argt (inte får som det vill :smirk: ) så ignorerar man för det mesta.
Man ser också vilka barn som skriker för uppmärksamhetens skull;
de gråtskriker & kollar upp med jämna mellanrum för att se om man kollar på dem och gör man då det så fortsätter de :smirk:
Man märker också snabbt vilka barn som har föräldrar som lyfter upp dem ofta, de är jätte klängiga & vill att man ska lyfta upp dem HELA tiden...
Jag tycker inte om att se barnen gråta/skrika, även fastän de inte
är mina så får man ju (instinktivt?) känslan av att måsta lyfta upp & trösta. Men ibland får man tänka sig för. Varför ska jag lyfta upp? Är det nödvändigt? Far barnet illa om jag inte lyfter upp det och/eller tröstar eller gör jag det en "tjänst"?

 

[mino]

Sv: Barnskrik

Håller med havreflinga, verkligen imponerande!

En liten reflektion: jag undrar om man verkligen kan påverka bebisen till att vara eller inte vara krävande. Jag tror att min 24 dagar gamla bebis är normalkrävande men hon har inte särskilt stort sömnbehov. Hon kan vara vaken i 4 timmar i sträck, just nu har hon varit vaken sen kl 10 och det tar ju mycket tid och engagemang. Under dagtid har hon nästan bara ett sovpass eftersom hon är morgontrött och vi tillsammans sover fram till runt kl 10. Min kompis har däremot en bebis som får väckas för att äta vad 4e timme. Jag har svårt att tro att våra bebisars olika beteenden beror på hur vi beter oss som föräldrar. Jag tror mer att det handlar om hur bebisen är som individ och kanske hur mättande mjölk man har. Men du kanske syftade på äldre bebisar som kan roa sig mer på egen hand?

 

[TinyWiny]

Sv: Barnskrik

Menar inte på något vis att jag inte tror att du gör vad du kan för dina små, skriver bara av min egen erfarenhet.

 

[cirkus]

Sv: Barnskrik

Jag vet inte - jag tror nog att det är så. Bebisar ÄR i grunden olika, men också att de kan formas....som jag skrev tidigare så var enligen betydligt jobbigare än tvillingarna. Han hade ett mindre sömnbehov. Och åt mer. Sen när han blev äldre var det superstor skillnad på om jag var ensam eller om hans pappa också var hemma - mycket enklare att vara ensam.

 

[havreflinga]

Sv: Barnskrik

En liten reflektion: jag undrar om man verkligen kan påverka bebisen till att vara eller inte vara krävande.
---
Jag har svårt att tro att våra bebisars olika beteenden beror på hur vi beter oss som föräldrar. Jag tror mer att det handlar om hur bebisen är som individ och kanske hur mättande mjölk man har.

Innan jag fick barn trodde jag att föräldrarna till väldigt stor del styr bebisens temperament/sätt att vara. Det tror jag inte längre. Lillkillen är väldigt bestämd. Hans behov kommer innifrån honom själv. Det kvittar liksom hur omgivningen är.

Givetvis, om jag är stirrig eller nervös - då påverkas ju han oxå. Men det här med äta, sova, vara social och sånt. Det har han i sig.

 

[Jillybean]

Sv: Barnskrik

Med första dottern var jag där som en blixt så fort det gnyddes det minsta lilla. Hon var dock en väldigt förnöjd liten bebis. (nu är hon en hormonstinn tonåring så nu pips och gnys det ganska ofta )

Dotter #2 skrek mer eller mindre oavbrutet de första 7 veckorna. När bvc och läkare friskförklarat henne så var det bara att inse att lilla prinsessan inte var nöjd med någonting. Och på 7 veckor så måste man ju äta, gå på toa och duscha. Strunt samma att man inte fick sova mer än en halvtimme i sträck eller köra de 2 milen till affären utan att hon skrek som en kattunge med svansen i kläm.

Som förälder så kommer man förr eller senare till en punkt då man tvingas inse att det är kvalitet som gäller, inte kvantitet. Om jag inte kan plocka upp mitt barn alla gånger hon skriker, så kan jag iaf se till att de gånger jag kan plocka upp henne, då får hon 115% av min uppmärksamhet.

 

[Sar]

Sv: Barnskrik

när det gäller frågan att lyfta upp eller inte kan jag varmt rekommendera att huka/ sätta sig och hålla om barnet i famnen utan att bära. Man bekräftar barnet men vänjer det inte med att alltid bli buret (vilket sliter på kroppen, åtminstone om man har två) och det är ju främst kroppskontakten de är ute efter.