Barnlösa vet inget om barn?

[Xeline]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Men så är det väl inte.

Ingen vet INGENTING och ingen vet ALLT.

Teoretiskt vet de flesta en hel massa.

Jag tycker det är skitjobbigt med folk som vet PRECIS hur man skall göra oavsett om de har barn eller inte. Barn är faktiskt individer och man kan sällan följa en mall.

 

[mandalaki]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Egentligen kanske det är precis som med hästar. Det finns inte mycket till facit, däremot en massa olika kunskap som man kan välja att ta till sig eller inte för att forma sin egen hästhantering.

Skaffar man häst blir man måltavla för en massa människors teorier, samtidigt som man är osäker och vill skaffa sig kunskap. På samma sätt blir man måltavla när man skaffar barn - och på samma sätt är man osäker.

Så det bästa är väl att försöka göra med barnhållningen som med hästhållningen: man ber om råd från dem man tror på och de övriga stänger man öronen för.

Lika lätt att ha barn som häst, alltså

 

[Luff]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Hmmmm
Jag var riktig bra med andras barn innan jag fick egna....
och det är jag fortfarande - bra med andras alltså - mina egna gör mig oftast skogstokig och mitt normala förfaringssätt fungerar inte....

 

[ankans]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Oj! Ett helt tomt forum! Mååste bli den första här inne!

Tycker det är fet-fel att bara för att man inte har egna barn ska bli idiotförklarad på det här viset. Medan de som aldrig haft erfarenhet av barn tidigare helt plötsligt blir experter bara för att de tryckt ut ett eller två!

Fram för mer ödmjukhet bland alla föräldrar! Sluta ta för givet att barnlösa är inkompetenta idioter!

Faktum är att det beror på vilken attityd du har. Jag har några barnlösa vänninor som tjatar om att bla:

-jag ska minsann vara konsekvent alltid, har jag sagt något så är det det som gäller oavsett!
-jag skulle minsann aldrig tillåta mitt barn vara så smutsigt
-Mina barn ska inte få äta godis förrän de är 5 år

När man står där efter en heltids arbetsdag men en trött 2 åring som skriker rätt ut om glass, snoret rinnande i näsan och huset ser ut som ett bombnedslag.. då är det det sista man vill höra

 

[Björk]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

I huvudsak håller jag med. Även om föräldraskapet innebar betydligt mer än jag själv hade fattat. MEN däremot blir jag ytterst irriterad när barnexperter (med eller utan egna barn) vill påskina att dom vet mer om MIN son än jag. Jag är ingen barnexpert men jag är expert på MITT barn.

Väl talat!!!!
Så är det ju alltid - det är ju alltid föräldern som känner sitt barn allra bäst!

 

[Björk]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Faktum är att det beror på vilken attityd du har. Jag har några barnlösa vänninor som tjatar om att bla:

-jag ska minsann vara konsekvent alltid, har jag sagt något så är det det som gäller oavsett!
-jag skulle minsann aldrig tillåta mitt barn vara så smutsigt
-Mina barn ska inte få äta godis förrän de är 5 år

När man står där efter en heltids arbetsdag men en trött 2 åring som skriker rätt ut om glass, snoret rinnande i näsan och huset ser ut som ett bombnedslag.. då är det det sista man vill höra

Ja, ingen är ju mer än människa! Och det faktumet kommer väl dina vänninor att upptäcka när/om de får barn. Det är nog som du säger: att vara snusförnuftig och tro att man själv kommer vara perfekt - då är det klart att man som förälder knappast kan ta såna människor på allvar. Men om man däremot med lite ödmjukhet har en hög målsättning och "idé" kring barnfostran som man hoppas kunna leva upp till; då blir det liksom en annan femma. Då kan man närma sig och lära sig av varann istället.

 

[Francess]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Oj vad många som har svarat, kul!

Till alla er som skriver att barn är individer: visst är de det! MEN det är barnlösa med! Det är DEN poängen jag vill få fram.

Och naturligtvis känner en förälder (oftast i alla fall) sitt/sina egna barn allra bäst. Men det är inte det saken handlar om, eller hur? Det handlar om att man som barnlös sätts på undantag av de med barn, man är mindre värd som människa/kvinna i andra kvinnors (m barn) ögon. Har upplevt det själv flera gånger. Helt plötsligt förvandlas trevliga tjejer till nedlåtande bitchar när det handlar om diskussionsämnet "barn". Väldigt skumt och jag hoppas innerligen jag inte blir sån själv den dagen jag får barn (om vi nu skulle lyckas...).

Varför ska folk med barn göra allt till en tävling? Vem som har det smartaste barnet? Vems barn som går först? Vems barn som har största ordförrådet? Varför denna hemska hysteri? Varför inte bara vara glada över att man har ett barn och att avdelningen för normal utveckling har ett mycket stort spann! Och framför allt: varför skryta om hur snabbt man blev gravid när man VET att personen man skryter för inte har lyckats bli gravid under flera års försök??? Snacka om slag under bältet!

ankans: nej, det beror inte på MIN attityd! Jag är INTE den som sitter och berättar för andra hur man SKA uppfostra barn. Men vissa saker är så otroligt självklara, oavsett om det handlar om barnuppfostran eller hund/häst...som att om ett barn kasar av stolen och blir lite rädd (inte ens slått sig eller nåt) och börjar gnälla lite för säkerhets skull (och KOLLAR på föräldrarna för att se hur farligt det var) och där ena föräldern genast börjar trösta och tala med hög, gäll röst "oh, hur GICK det!", "SLOG du dig?", "Kom ska Mamma TRÖSTA!" och då börjar ungen gallskrika, för helt plötsligt berättade ju mamma att det var livsfarligt! Suck.

Eller, när man får höra att barnet är rädd för hundar och de vet inte varför men det är nog medfött eller så har nåt hänt på dagis...och man SER hur föräldern själv skyggar och drar ihop sig bara h*n SER en hund på avstånd. Fattar inte folk hur mycket de påverkar sina barn??? Och om man då är så dum att man kommenterar sina iakttagelser så får man såklart höra att man ändå inte fattar nåt eftersom man inte har barn själv!

Eller, där man skämmer bort barnet så totalt att det verkligen tror att det är universums mittpunkt (första barnet) och faktiskt ÄR en princessa! (när tösen blev liiiite kladdig på fingrarna vid middagen hör man mamma säga att "sådär GÖR inte PRINSESSOR"). När sen tösabiten får ett syskon så uteblir helt plötsligt en hel del uppmärksamhet och blir då "oregerligt"...då får man höra att ungen är si och så och bara såååå besvärligt...men SJÄLVA har de tydligen INGET ansvar för utvecklingen! Men, säger man något om deras medverkan i det hela så fattar man naturligtivs ingenting eftersom man fortfarande inte har några egna barn...

Det handlar alltså inte om att jag på något sätt ser mig som expert i barnuppfostran och handhavande av barn. Expert blir man aldrig och förmodligen inte heller med sina egna barn. Det ser man ju exempel på dagligdags.

 

[Xeline]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Det är synd att du är ofrvilligt barnlös ! Jag tror att du skulle bli en alldeles utmärkt mamma ! Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer att få bli mamma på ett eller annat vis !

Dina iaktagelser är väl inte specifika för en som har eller inte har barn ? De är rent sunt bondförnuft !

Jag tror att ALLA har åsikter om barn och hur man skall hantera barn, men man lever inte alltid som man lär - det är väl likadant med hästarna/hundarna också. Det är mänskligt.

Visst har man en ambition om att inte föra över sin skit på barnen, men om man gör det ändå, vad tyder det på ? Kanske bara att man är mänsklig ?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Precis, jag tror inte att barnlösa inte vet något om barn, men ingen annan än jag vet precis hur min dotter fungerar, jo till viss del hennes pappa men jag ser snabbare de signaler hon sänder än vad han gör.

Nu måste jag få säga emot dig lite! Inte vet du precis hur ditt barn fungerar. Det där är inte sant.

Jag blir hjärtligt trött på välmenta BVC-propaganda där man säger att föräldrarna VET hur barnen fungerar. Det finns alltför många missförstådda barn för att jag skall köpa det. Det finns dessutom många, många föräldrar som faktiskt inte vet hur barnen fungerar. Hur kan de veta det - om de knappt umgås? (jag tänker närmast barn till heltidsarbetande föräldrar)

Jag anser att jag vet hur mina barn fungerar, eftersom jag tillbringar otroligt mycket tid med dem. Jag måste ändå ödmjukt erkänna att de bästa råden jag fått ang. mina barns fostran, kommer från goda vänner utan barn! De ser individen klarare och är inte så fördomsfulla som andra med barn, som vet hur deras unge var en speciell ålder och de är inte förblindade av kärlek, som jag själv...

Det är så lätt att bli hemmablind och barn är experter på att utnyttja föräldrarnas svaga punkter. Det är inte alldeles lätt att se i vilken mån och i vilka situationer barnen manipulerar en.

Tänk efter - anser du att din mamma visste/vet precis hur du fungerade/fungerar?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Oj vad många som har svarat, kul!

Till alla er som skriver att barn är individer: visst är de det! MEN det är barnlösa med! Det är DEN poängen jag vill få fram.

Och naturligtvis känner en förälder (oftast i alla fall) sitt/sina egna barn allra bäst. Men det är inte det saken handlar om, eller hur? Det handlar om att man som barnlös sätts på undantag av de med barn, man är mindre värd som människa/kvinna i andra kvinnors (m barn) ögon. Har upplevt det själv flera gånger. Helt plötsligt förvandlas trevliga tjejer till nedlåtande bitchar när det handlar om diskussionsämnet "barn". [...]

Och framför allt: varför skryta om hur snabbt man blev gravid när man VET att personen man skryter för inte har lyckats bli gravid under flera års försök??? Snacka om slag under bältet!

[...] Eller, när man får höra att barnet är rädd för hundar och de vet inte varför men det är nog medfött eller så har nåt hänt på dagis...och man SER hur föräldern själv skyggar och drar ihop sig bara h*n SER en hund på avstånd. Fattar inte folk hur mycket de påverkar sina barn??? Och om man då är så dum att man kommenterar sina iakttagelser så får man såklart höra att man ändå inte fattar nåt eftersom man inte har barn själv!

Eller, där man skämmer bort barnet så totalt att det verkligen tror att det är universums mittpunkt (första barnet) och faktiskt ÄR en princessa! (när tösen blev liiiite kladdig på fingrarna vid middagen hör man mamma säga att "sådär GÖR inte PRINSESSOR"). När sen tösabiten får ett syskon så uteblir helt plötsligt en hel del uppmärksamhet och blir då "oregerligt"...då får man höra att ungen är si och så och bara såååå besvärligt...men SJÄLVA har de tydligen INGET ansvar för utvecklingen! Men, säger man något om deras medverkan i det hela så fattar man naturligtivs ingenting eftersom man fortfarande inte har några egna barn...

Du har många bra poänger! Det var det jag försökte få fram i mitt tidigare inlägg. Föräldrar är långt ifrån klarsynta när det gäller de egna barnen. Självklart är det komplicerat för i de flesta fall hyser föräldern en villkorslös, intensiv och alldeles överväldigande kärlek för barnet.

Denna kärlek kan ställa till det som du beskriver när barnet får ett syskon. Ofta får då barnet epitetet "envis", "kärlekstörstande" eller annat och ofta (enligt min erfarenhet), så är dessa "labels" bara projektioner från föräldern själv.

OM alla föräldrar var kunniga, duktiga, sansade, empatiska och helt fullt friska mentalt så ja, då kanske man kan säga att föräldrar vet bättre och mer än sina barnlösa medsystrar och medbröder.

Nu är det inte så att man blir en god förälder bara för att man får barn, ibland kan barnen till och med trigga gamla ouppgjorda känslor och göra föräldern mindre lämplig.

Så, om det är någon tröst. Vi är många med barn som tar råd från vettiga vuxna alldeles oavsett om de har barn eller ej. Jag vet till exempel ett par personer här på Buke (som jag känner mer personligen ) som skulle vara otroligt bra mammor. Jag lyssnar hellre på dem om jag har bekymmer med mina barn än på en del mammor som bevisligen har noll förmåga till reflektion.

Lycka till - jag hoppas innerligt att du får bli mamma en dag!

 

[mandalaki]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Visst är dina exempel bra, de är tydliga, visst gör föräldrarna "fel".

Men so what, egentligen? Vem säger att man automatiskt ska göra rätt hela tiden, bara för att man är förälder? Det är klart att man gör fel, ibland är man medveten om det, ibland omedveten - men det händer. Att vara förälder är dessutom ingen semester och det är heller ingen 18-årig parad i medveten Uppfostran av Det Kommande Släktet - föräldrar är också människor.

Jag har också saker som jag tycker varit hårresande fel i barnhantering i bekantskapskretsen. Men jag skulle aldrig säga exempelvis "Se inte så rädd ut, då blir lillen också rädd för hundar" - föräldern kanske ÄR rädd för hundar och rädsla är irrationell.

Hade jag däremot sagt det, så hade jag förmodligen riskerat ett fräsande. "Lätt för dig att säga som inga barn har".

Därför har jag i stället valt att försöka bete mig själv mot barnet som jag tycker att man ska bete sig - för att se var det landar. Jag har faktiskt just ett hundexempel i bekantskapskretsen: föräldrarna avskyr hundar och säger "usch, en äcklig hund" när en hund kommer i närheten. Följaktligen blev deras barn hundrädda.

När jag varit med och det funnits hundar med i bilden har jag därför INTE engagerat mig i barnen utan i hundarna. Jag har lekt, klappat och gosat för att visa ungarna att det finns ett annat förhållningssätt till hundar, att hundar är mysiga djur. Det är det enda jag tycker att jag kan göra, dessutom blir jag inte ovän med föräldrarna .

 

[prinsessfeminist]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Visst är dina exempel bra, de är tydliga, visst gör föräldrarna "fel".

Men so what, egentligen? Vem säger att man automatiskt ska göra rätt hela tiden, bara för att man är förälder? Det är klart att man gör fel, ibland är man medveten om det, ibland omedveten - men det händer. Att vara förälder är dessutom ingen semester och det är heller ingen 18-årig parad i medveten Uppfostran av Det Kommande Släktet - föräldrar är också människor.

Jag har också saker som jag tycker varit hårresande fel i barnhantering i bekantskapskretsen. Men jag skulle aldrig säga exempelvis "Se inte så rädd ut, då blir lillen också rädd för hundar" - föräldern kanske ÄR rädd för hundar och rädsla är irrationell.
[...]

När jag varit med och det funnits hundar med i bilden har jag därför INTE engagerat mig i barnen utan i hundarna. Jag har lekt, klappat och gosat för att visa ungarna att det finns ett annat förhållningssätt till hundar, att hundar är mysiga djur. Det är det enda jag tycker att jag kan göra, dessutom blir jag inte ovän med föräldrarna .

Hmm... jag uppfattar det inte som om Francess har tagit på sig rollen som världsförbättrare. De situationer hon beskriver handlar inte om att hon skriver föräldrarna på näsan.

Jag är kanske udda, men jag tycker om att höra andra människors synpunkter. Jag är tex orolig i hissar och på höga platser. Jag vet att det påverkar barnen och ett välmenande råd från dig - om du hade sagt/hjälpt mig att upptäcka att jag ser rädd ut - det hade faktiskt varit ett stöd.

Men det är väldigt lätt att få ovänner, eftersom barnen och djuren är familjemedlemmar. de flesta föräldrar, mattar och hussar är också pinsamt medvetna om sina fel och brister.

Men din inställning är sund, tycker jag. Om du gullar med mina barn på höga höjder så skall du få medalj av mig!!

 

[mandalaki]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Ajdå, det var bra att du skrev... Jag menar alltså inte att stämpla Francess som världsförbättrare. Jag är mer ute efter principen: att man, som utomstående, ofta ser "fel" när föräldrar hanterar sina barn men att man kanske inte ska döma det man ser så hårt.

(Därmed inte sagt att Francess dömer särskilt hårt, det ser jag inget av i hennes inlägg och det var bra att jag fick tillfälle att påpeka det).

Alltså, Francess - no hard feelings?

-----

Är det barntillåtet i baren på Gothia? I så fall skulle jag visa dina ungar - särskilt den där minsta - att utsikt är nåt underbart

 

[Inte_Ung]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

När jag var ung så hade jag ingen erfarenhet av små barn alls.
Och jag hade massor av ideér om hur det skulle vara och hur jag skulle göra.

Och vet ni, allting stämde precis!
Det var som jag hade trott och mina teorier fungerar.

Så jag tycker inte att egna barn är något villkor för att veta något.
Jag är övertygad om att intelligens och förnuft fungerar här som överallt annars.

 

[Xeline]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Du kan väl ta med dig mina också ?

Jag gillar inte höjder (har varit med om en RIKTIGT läskig grej). Och jag VET att det påverkar mina barn. Men jag kan fanimej inte göra mycket åt det. Å andra sidan så kanske man påverkar dem till något positivt också !

 

[prinsessfeminist]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

När jag var ung så hade jag ingen erfarenhet av små barn alls.
Och jag hade massor av ideér om hur det skulle vara och hur jag skulle göra.

Och vet ni, allting stämde precis!
Det var som jag hade trott och mina teorier fungerar.

Så jag tycker inte att egna barn är något villkor för att veta något.
Jag är övertygad om att intelligens och förnuft fungerar här som överallt annars.

Jag instämmer med dig! Jag fick alltid höra - "vänta tills du får egna barn!". Det gjorde jag och jag ser att mina principer fungerar ganska bra - om än inte exakt så som jag tänkt.

Men jag tror det beror på vem som yttrar orden "vänta tills du har egna barn/blir vuxen". Min egen mamma sade det för att täppa till truten på mig. Hon tålde inte kritik och jag tror hon VISSTE att jag hade rätt. sanningen är svår att möta, som bekant...

Jag aspirerar inte själv på att vara en perfekt förälder, men jag tillhör nog kategorin (enl. Smulis27's test), som ställer höga krav på mig själv. Jag vill vara en god förälder och försöker att lära mig så mycket jag kan om barnen och inte minst mig själv. Jag är också villig att modifiera några av mina idéer om det visar sig att de inte fungerar.

Jag hoppas och tror dock att mina ambitioner skall hjälpa mina barn att utvecklas till goda och ansvarstagande människor. Men fel gör jag så klart. Jag är pinsamt medveten om mina största brister! Jag kan bara hoppas att bristerna inte skadar mina barn för resten av livet...

De stora principerna, som jag tycker fungerar, de kan vi diskutera en annan gång!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Är det barntillåtet i baren på Gothia? I så fall skulle jag visa dina ungar - särskilt den där minsta - att utsikt är nåt underbart

Be my guest! Det finns väl någon slags bar på nedre botten? Där kan jag sitta och vara nervös när ni åker.

Har du lust att flyga med dem också? (smider medans järnet är varmt). Jag kan erbjuda långa vistelser hos svärmor...

Nöjesparker är ett annat hett tips! Skulle du gilla att ta med dem på pariserhjul, högt torn, farliga roller coasters (äsch, vad heter det? ) etc?

Jag är allmänt dålig på farliga upplevelser med barnen, så du får gärna vara stunt-förälder!

Tack!!!

 

[Francess]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

mandalaki: nejdå, det är ingen fara. Speciellt inte som jag läste dina följande inlägg. Men du missförstod mig nog lite ändå, mina exempel var menade som exempel på att man trots allt idiotförklaras även när man har "bättre" koll på barnuppfostran... Det handlar inte om att man som förälder måste göra "rätt" hela tiden, för vem gör det?, utan att vara ödmjuk och öppen för att man faktiskt inte alltid GÖR/HAR "rätt" bara för att man har barn och tex jag (eller någon annan) inte har det.

Eftersom jag varit med som "mamma" åt mina yngsta bröder så har jag fått prova på hur det är, i väldigt olika situationer. Jag VET ganska bra hur jag är vg barnuppfostran pga erfarenhet, åtminstone de grundläggande aspekterna. Dvs mina exempel ovan är inte bara iakttagelser, utan det är så jag själv reagerar när barn hasar av stolar (dvs INTE som mamman ovan gjorde!). Trots detta ses jag ändå som inkompetent eftersom jag inte har "bevis" dvs egna barn! Men, men, sånt är livet.

xeline: tack för dina fina ord! Jag blev rörd när jag läste dem. Tyvärr är det ju inte så fiffigt att de som är olämpliga som föräldrar inte får barn eller tvärtom...det finns det ju allt för många exempel på.

Ibland kan det kännas väldigt ironiskt när man läser om såna som tex knarkar och skiter i sina barn, men som ständigt blir gravida med nya män, samtidigt som socialen får ta hand om ungarna efter hand som de kommer ut. Men det går ju inte att hänga upp sig på heller, är bara slöseri med energi. Blir det inga barn så lär man sig leva med det.

 

[Sunshine]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Annu en ofrivilligt barnlos har!

Haller med till 100%. Och det mest irriterande av allt ar som du sager, nar folk skryter om hur snabbt de blev gravida trots att de vet att man forsokt i flera ar. En av mina vanner klackte ur sig (under ett telefonsamtal dar jag just beklagat mig over att mensen kommit igen och att jag kande mig deprimerad): "Vet du, det ar nagot jag vill beratta for dig, egentligen tankte jag inte saga nagot forran 3 manader passerat, men jag ar GRAVID! Och det gick pa forsta forsoket!"

 

[Xeline]

Sv: Barnlösa vet inget om barn?

Jag tror att det är otroligt svårt att "hålla inne" när man blivit gravid. Tyvärr för alla dem som har svårt att bli det. Det är INTE på något vis illa ment, men man blir så glad att man vill skrika ut det till hela världen och tänker helt enkelt inte på dem som INTE kan få barn. Det är urtaskigt, men det är inte så någon menar.