Barn som slåss på försklan

[lil-sis]

Vad säger ni som jobbar på socialtjänsten? @Görel @lil-sis mfl Tycker ni utifrån information som har framkommit i tråden att personalen på förskolan ska göra en orosanmälan?

Skolan är skyldig att anmäla om de har någon som helst oro.

 

[em-pirre]

Nä, alltså, det är inte lika synd om förövare och offer!

Lösning som funkar för båda. Prio 1 är att inget barn blir slaget eller psykiskt misshandlat på skola/förskola. Där anser jag att man kan gå väldigt långt, inkl. hålla barnet som slåss från andra barn. Om det inte går att uppnå på annat sätt. Troligtvis löser det sig i de flesta fallen om en i personalen får som sin uppgift att punktmarkera barnet som slåss och lära barnet att så får man inte göra.

Oj. Du har ingen (modern) pedagogisk utbildning va?

 

[Lingon]

Oj. Du har ingen (modern) pedagogisk utbildning va?

Om det är modern pedagogisk utbildning att man ska tycka lika synd om den som utför våldet som den som får ta emot det så är jag glad för att jag inte har en. Hade du sagt så till en vuxen person som blivit slagen av en annan vuxen? "Tänk på att det är synd om den som misshandlade dig? Här får du några strategier för att du ska kunna hindra det från att hända igen."

Förstår du inte att det sånt tänk som ditt som bidrar till att barn som blir mobbade inte ser nån mening med att säga till nån vuxen? Vi måste visa barnen att vi alltid står på offrets sida. Det betyder inte att man ska vara elak mot den som slåss. Det betyder inte att man ska skita i barnet som slåss. Men prio 1 måste alltid vara att skydda den som blir utsatt för våld (fysiskt eller psykiskt).

Barnet som slåss ska naturligtvis ges förutsättningarna för att lära sig att interagera med andra barn på ett bra och hälsosamt sätt. MEN, detta får INTE ske på bekostnad av andra barn. Jag kommer ALDRIG acceptera att mitt barn används som nåt pedagogiskt verktyg för att lära ett annat barn att inte slåss. Förskolan/skolan SKA skydda mitt barn från det andra barnets utbrott. Punkt.

 

[Lobelia]

Jag är helt med dig där! Det är inte förövaren det är synd om. Det är inte offret som ska stärkas och peppas att inte ta åt sig. Offret har inte gjort något fel! Det är otroligt viktigt att poängtera! Det är förövaren som ska lära sig hur man uppför sig! Och om förövaren, som i det här fallet är för liten för att kunna resoneras med, så får personalen punktmarkera så att hen inte får chansen att slåss och utsätta andra barn för obehag.

Det är inte något av barnens fel. Det är osmakligt att skylla på barnet som slås. Det är de vuxnas ansvar att se till att ingen far illa och att ett barn som uppenbart har problem med aggressioner behöver få hjälp och inte få skulden.

 

[Lobelia]

Jag är helt med dig där! Det är inte förövaren det är synd om. Det är inte offret som ska stärkas och peppas att inte ta åt sig. Offret har inte gjort något fel! Det är otroligt viktigt att poängtera! Det är förövaren som ska lära sig hur man uppför sig! Och om förövaren, som i det här fallet är för liten för att kunna resoneras med, så får personalen punktmarkera så att hen inte får chansen att slåss och utsätta andra barn för obehag.

Båda parterna har problem. Det hjälper inte ett dyft att tycka synd om utan man behöver agera för att lösa situationen. En orsak till aggressioner kan vara att barnet lärt sig slåss hemma men varit i andra ändan och varit den som fått stryk och på så sätt lärt sig att slå (bara ett exempel). I synnerhet när det är så små barn så finns det bara offer, sen ska man givetvis inte skylla på TSs son på något viss eller lägga det minsta ansvar där.

 

[Lingon]

Det är inte något av barnens fel. Det är osmakligt att skylla på barnet som slås. Det är de vuxnas ansvar att se till att ingen far illa och att ett barn som uppenbart har problem med aggressioner behöver få hjälp och inte få skulden.

Jag tycker inte man ska bunta ihop förövare och offer på det sätt folk gör i den gör tråden. Som att i situationen "A slog B" så är A och B likvärdiga. Nä, så är det inte. Hur fint man än försöker vända på det så är B oskyldig i den situationen. Det är A som slog B. Oavsett varför så är det inte ok med våld. Och prio 1 måste alltid vara att skydda B från att bli slagen igen! Sen när man lyckats med det DÅ kan man börja jobba med A så att A ska lära sig hur man uppför sig och hur man interagerar med andra människor. Men prio 1 måste alltid vara att skydda barnen från våld. Det är liksom inte ok att utsätta B för A's våld efter att man fått veta att A slår B oavsett hur jävligt A har det i övrigt (med eventuella diagnoser, jobbig hemmiljö etc).

 

[Lobelia]

Om det är modern pedagogisk utbildning att man ska tycka lika synd om den som utför våldet som den som får ta emot det så är jag glad för att jag inte har en. Hade du sagt så till en vuxen person som blivit slagen av en annan vuxen? "Tänk på att det är synd om den som misshandlade dig? Här får du några strategier för att du ska kunna hindra det från att hända igen."

Förstår du inte att det sånt tänk som ditt som bidrar till att barn som blir mobbade inte ser nån mening med att säga till nån vuxen? Vi måste visa barnen att vi alltid står på offrets sida. Det betyder inte att man ska vara elak mot den som slåss. Det betyder inte att man ska skita i barnet som slåss. Men prio 1 måste alltid vara att skydda den som blir utsatt för våld (fysiskt eller psykiskt).

Barnet som slåss ska naturligtvis ges förutsättningarna för att lära sig att interagera med andra barn på ett bra och hälsosamt sätt. MEN, detta får INTE ske på bekostnad av andra barn. Jag kommer ALDRIG acceptera att mitt barn används som nåt pedagogiskt verktyg för att lära ett annat barn att inte slåss. Förskolan/skolan SKA skydda mitt barn från det andra barnets utbrott. Punkt.

Är det någon som givit uttryck för att R ska få fortsätta slåss för det är synd om honom också eller hur fick du till den biten.

 

[Lobelia]

Jag tycker inte man ska bunta ihop förövare och offer på det sätt folk gör i den gör tråden. Som att i situationen "A slog B" så är A och B likvärdiga. Nä, så är det inte. Hur fint man än försöker vända på det så är B oskyldig i den situationen. Det är A som slog B. Oavsett varför så är det inte ok med våld. Och prio 1 måste alltid vara att skydda B från att bli slagen igen! Sen när man lyckats med det DÅ kan man börja jobba med A så att A ska lära sig hur man uppför sig och hur man interagerar med andra människor. Men prio 1 måste alltid vara att skydda barnen från våld. Det är liksom inte ok att utsätta B för A's våld efter att man fått veta att A slår B oavsett hur jävligt A har det i övrigt (med eventuella diagnoser, jobbig hemmiljö etc).

Är det någon har som inte menar att det är prio 1 att se till att våldet upphör? Kan du citera det inlägget i så fall?

 

[Lingon]

Är det någon har som inte menar att det är prio 1 att se till att våldet upphör? Kan du citera det inlägget i så fall?

När man så ihärdigt hela tiden påpekar att det är synd om förövaren och att man ska ta hänsyn till det barnet hör jag som förälder till ett utsatt barn (och som själv var mobbad) bara att man inte tänker göra vad som krävs för att barnet som blev slaget ska få vara tryggt. Att man kommer köra nån mesig mellanmjölksvariant där den som slog kommer ges möjlighet att göra det igen.

Prio 1: Skydda barnen från våld (fysisk och psykisk).
Prio 2: pedagogiska uppdrag måste komma i andra hand.

Det pedagogiska uppdraget får aldrig komma före att skydda barnen från våld. D.v.s. om det enda sättet att skydda R från E är att E inte får vara bland andra barn så är det så det får vara. De nadra barnen är inte pedagogiska verktyg som man offra för att lära E att inte slåss. De är individer som har rätt till sin trygghet. Personligen tror jag att en punktmarkering löser de flesta såna problem bland små barn. Undantaget barn med allvarliga diagnoser som ger extrema problem med aggression och impulskontroll. De barnen kan behöva permanent punktbevakning på förskolan/skolan för att skydda de andra barnen.

 

[Luff]

Sorry, det var inte du som nämnde elakhet men några andra. Du pratar fortfarande om misshandel. Barnet behöver ju hjälp! Det kommer inte att sluta vara för att nån vuxen "sätter ner foten".

Barnet misshandlar ett annat barn. Det måste stoppas. Bägge barnen måste genast skyddas från den här situationen. Då går en som vuxen in och säger STOPP! Med min kropp och med min röst stoppar jag en misshandel. Det är små barn vi pratar om. Inte en bärsärk. Att jobba lågaffektivt med små barn betyder att du när förebyggande avledande manövrar inte funkar får bära bort det barn som inte fixar situationen. Att utan ilska säga STOPP och förhindra att något barn blir skadat. Du som vuxen kanske får dig en smäll eller två men det får en ta. Att som vuxen vara rädd för småbarn och därigenom inte avbryter är makalöst.

 

[Scata]

Båda parterna har problem. Det hjälper inte ett dyft att tycka synd om utan man behöver agera för att lösa situationen. En orsak till aggressioner kan vara att barnet lärt sig slåss hemma men varit i andra ändan och varit den som fått stryk och på så sätt lärt sig att slå (bara ett exempel). I synnerhet när det är så små barn så finns det bara offer, sen ska man givetvis inte skylla på TSs son på något viss eller lägga det minsta ansvar där.

Det är inte Ts eller Ts barns problem.
Att reda ut varför det andra barnet slåss, det är det fsk och det barnet som slåss föräldrar som får reda ut den biten.
INGEN ska behöva känna sig rädd att gå till fsk, skola, arbete för att någon annan har problem.

 

[em-pirre]

Barnet misshandlar ett annat barn. Det måste stoppas. Bägge barnen måste genast skyddas från den här situationen. Då går en som vuxen in och säger STOPP! Med min kropp och med min röst stoppar jag en misshandel. Det är små barn vi pratar om. Inte en bärsärk. Att jobba lågaffektivt med små barn betyder att du när förebyggande avledande manövrar inte funkar får bära bort det barn som inte fixar situationen. Att utan ilska säga STOPP och förhindra att något barn blir skadat. Du som vuxen kanske får dig en smäll eller två men det får en ta. Att som vuxen vara rädd för småbarn och därigenom inte avbryter är makalöst.

Men det är ju verkligen inte så enkelt. Du tror inte att pedagogerna gjort det redan?

 

[em-pirre]

Om det är modern pedagogisk utbildning att man ska tycka lika synd om den som utför våldet som den som får ta emot det så är jag glad för att jag inte har en. Hade du sagt så till en vuxen person som blivit slagen av en annan vuxen? "Tänk på att det är synd om den som misshandlade dig? Här får du några strategier för att du ska kunna hindra det från att hända igen."

Förstår du inte att det sånt tänk som ditt som bidrar till att barn som blir mobbade inte ser nån mening med att säga till nån vuxen? Vi måste visa barnen att vi alltid står på offrets sida. Det betyder inte att man ska vara elak mot den som slåss. Det betyder inte att man ska skita i barnet som slåss. Men prio 1 måste alltid vara att skydda den som blir utsatt för våld (fysiskt eller psykiskt).

Barnet som slåss ska naturligtvis ges förutsättningarna för att lära sig att interagera med andra barn på ett bra och hälsosamt sätt. MEN, detta får INTE ske på bekostnad av andra barn. Jag kommer ALDRIG acceptera att mitt barn används som nåt pedagogiskt verktyg för att lära ett annat barn att inte slåss. Förskolan/skolan SKA skydda mitt barn från det andra barnets utbrott. Punkt.

Whoa. Hej och hå med dom halmgubbarna

 

[Lobelia]

När man så ihärdigt hela tiden påpekar att det är synd om förövaren och att man ska ta hänsyn till det barnet hör jag som förälder till ett utsatt barn (och som själv var mobbad) bara att man inte tänker göra vad som krävs för att barnet som blev slaget ska få vara tryggt. Att man kommer köra nån mesig mellanmjölksvariant där den som slog kommer ges möjlighet att göra det igen.

Prio 1: Skydda barnen från våld (fysisk och psykisk).
Prio 2: pedagogiska uppdrag måste komma i andra hand.

Det pedagogiska uppdraget får aldrig komma före att skydda barnen från våld. D.v.s. om det enda sättet att skydda R från E är att E inte får vara bland andra barn så är det så det får vara. De nadra barnen är inte pedagogiska verktyg som man offra för att lära E att inte slåss. De är individer som har rätt till sin trygghet. Personligen tror jag att en punktmarkering löser de flesta såna problem bland små barn. Undantaget barn med allvarliga diagnoser som ger extrema problem med aggression och impulskontroll. De barnen kan behöva permanent punktbevakning på förskolan/skolan för att skydda de andra barnen.

Då åter till frågan, vem har sagt att man inte ska prioritera att skydda barnet? Vem har skrivit att man inte ska göra vad som krävs för att alla barn ska känna sig trygga.

Och jag blev också mobbad i skolan, om det nu är vad som krävs för att ha åsikter i saken.

 

[Lobelia]

Barnet misshandlar ett annat barn. Det måste stoppas. Bägge barnen måste genast skyddas från den här situationen. Då går en som vuxen in och säger STOPP! Med min kropp och med min röst stoppar jag en misshandel. Det är små barn vi pratar om. Inte en bärsärk. Att jobba lågaffektivt med små barn betyder att du när förebyggande avledande manövrar inte funkar får bära bort det barn som inte fixar situationen. Att utan ilska säga STOPP och förhindra att något barn blir skadat. Du som vuxen kanske får dig en smäll eller två men det får en ta. Att som vuxen vara rädd för småbarn och därigenom inte avbryter är makalöst.

Var framgår det att de vuxna är rädda för barnet :confused1: ?

 

[trofé]

Skolan är skyldig att anmäla om de har någon som helst oro.

Inte svar just till dig bara, men i frågan om orosanmälan så tänker jag att det är precis som att anmäla misstanke om missförhållanden hos djur till Länsstyrelsen (jag jobbar själv inom djursjukvården och har anmälningsplikt vid misstanke om missförhållanden), att även om man anmäler så är det just bara en avisering. Sedan är det upp till socialtjänst/Länsstyrelsen att bedöma huruvida det föreligger problem eller inte. Gör det inte det är ju allt frid och fröjd och så var det inte mer med det. Det är värre om en sak inte anmäls och missförhållanden fortgår.

 

[trofé]

Om det är modern pedagogisk utbildning att man ska tycka lika synd om den som utför våldet som den som får ta emot det så är jag glad för att jag inte har en. Hade du sagt så till en vuxen person som blivit slagen av en annan vuxen? "Tänk på att det är synd om den som misshandlade dig? Här får du några strategier för att du ska kunna hindra det från att hända igen."

Förstår du inte att det sånt tänk som ditt som bidrar till att barn som blir mobbade inte ser nån mening med att säga till nån vuxen? Vi måste visa barnen att vi alltid står på offrets sida. Det betyder inte att man ska vara elak mot den som slåss. Det betyder inte att man ska skita i barnet som slåss. Men prio 1 måste alltid vara att skydda den som blir utsatt för våld (fysiskt eller psykiskt).

Barnet som slåss ska naturligtvis ges förutsättningarna för att lära sig att interagera med andra barn på ett bra och hälsosamt sätt. MEN, detta får INTE ske på bekostnad av andra barn. Jag kommer ALDRIG acceptera att mitt barn används som nåt pedagogiskt verktyg för att lära ett annat barn att inte slåss. Förskolan/skolan SKA skydda mitt barn från det andra barnets utbrott. Punkt.

Instämmer till fullo. Det kan aldrig vara mitt barns fel att han utsätts för detta. Och jag tycker heller inte att E ska stå utan support. Men under tiden problemet löses ska inte R lida för det.

 

[trofé]

Det är inte något av barnens fel. Det är osmakligt att skylla på barnet som slås. Det är de vuxnas ansvar att se till att ingen far illa och att ett barn som uppenbart har problem med aggressioner behöver få hjälp och inte få skulden.

Fast E är orsaken till att R inte vill gå till förskolan. Jag kommer dock självklart inte "skylla på" (känns märkligt gentemot en 2 åring att uttrycka det så) E, men kan krasst konstatera att han är orsaken till våra problem. Sedan är det självklart pedagogernas (och andra vuxnas) ansvar och uppgift att lösa situationen.

 

[trofé]

Det är inte Ts eller Ts barns problem.
Att reda ut varför det andra barnet slåss, det är det fsk och det barnet som slåss föräldrar som får reda ut den biten.
INGEN ska behöva känna sig rädd att gå till fsk, skola, arbete för att någon annan har problem.

Jag tänker samma och kommer jämföra det med huruvida det vore ok i en vuxens arbetsmiljö att bli nypt så att man får stora märken, blir skriken åt när man sitter på toaletten eller knuffad helt oprovocerat. Det hade aldrig tolererats.

 

[trofé]

Har möte med pedagog från fsk och specialpedagog imorgon. Det ser jag fram emot. Jag uppskattar att de kunde tillse ett möte så snart.

Jag tror också att E behöver support på ett eller annat sätt, men det är inte mitt ansvar. Och generellt tänker jag (och tror) att det torde vara lättare att lösa detta problem när E är 2 år, än vad det skulle kunna eskalerat till när han är 15 år. Och samma för R. Att det är betydligt lättare, och sparar oceaner av lidande, om det så raskt som möjligt går att åtgärda samt att R återfår förtroendet för de vuxna, än att ta problemet som 15-åring och han kanske har år av mobbing och psykisk ohälsa bakom och framför sig. Det behöver inte bli så, men det kan.