Barn som mår dåligt

[Mistery]

Hur gör man egentligen med barn som mår dåligt psykiskt?

Sambons son har hela sitt liv haft raseriutbrott när saker inte går som han vill och han blir då väldigt uppjagad och slår sig själv osv. Om vi blir "osams" så brukar han säga att han vill slå sin mamma och bror, att han vill få vattkoppor så att det ska klia, han slår sig i huvudet och river sig i ansiktet. Nån gång har han dunkat huvudet i väggen.

I dag så hade vi en konflikt och då sa han "Jag vill döda mig själv".

Han är åtta år gammal, snart.

Vad i hela helvete ska vi göra? Vi har kämpat åratal med att få kontakt hos bup och fått viss behandling där, som dock inte hjälpte så mycket. I skolan har det varit stora problem under våren så kontakten med bup är återupptagen och vi ska ha möte i höst i skolan med bup och skola. Det var tal om psykologisk utredning.

Men, vad gör vi tills i höst?

 

[break_a_leg]

Sv: Barn som mår dåligt

Kontakta husläkaren och säg att ni behöver en akut remiss någonstans?

 

[havreflinga]

Sv: Barn som mår dåligt

Men varför riktar han ilskan huvudsakligen mot sig själv? Om han haft en konflikt med dig, borde det väl vara dig han ville skada?

Har han blivit stoppad när han riktat sin ilska utåt?

Jag tycker ni ska fortsätta kräva hjälp från vården, men så länge kan ni kanske jobba på att hitta sätt för honom att få UT sin ilska. Det är bättre att slå på/bita i saker än skada sig själv. Skrika är oxå ett alternativ.

 

[TinyWiny]

Sv: Barn som mår dåligt

Just nu kan du ge honom en boxboll/säck och boxhandskar, uppmuntra honom att slå av sig ilskan på den och sitt lugnt och vänta på honom, det låter som att vad han behöver är att få gråta och det skulle inte förvåna mej om han slog tills han grät, det är då du kommer in, det är då du kan trösta och hålla om, sedan när allt är lugnt så kan man prata om vad det var som hände, jag gissar på att han "bara" aldrig har fått lära sig hur han ska ta hand om sina känslor, det är som att lära sig läsa, endel lär sig helt av sig själva bara genom att titta och härma, endel måste man traggla med i flera år.

Låt honom slå sig trött och finns där bara för honom.

Visa att alla känslor är ok och hjälp honom uttrycka dem.

Jag tror ärligt talat att det inte finns en enda människa som inte någon gång i sin barndom hade behövt få slå sig trött på en boxboll.

 

[angelwings]

Sv: Barn som mår dåligt

Vad har bup sagt tidigare?
Mitt barn har sagt att hon vill dö några gånger nu sen förra året och då hade hon just fyllt sex och nu är hon snart sju och det var ju efter allt som hänt och hon hade det väldigt jobbigt. Det är nog få saker som gör så ont i hjärtat som förälder att höra än att ens lilla barn vill dö.

Men jag tycker inte jag fått hjälp av bup just med det så jag kan förstå din frustration, men hon får mycket hjälp att bearbeta branden och att pappa är borta av dem, men jag hade 'tur i oturen' som arbetar med barn med speciella behov själv och har en del vana av barn i kris och med olika diagnoser.

Eftersom alla barn är olika är det svårt att råda utan att ha träffat barnet men jag hade försökt ligga på Bup så ni får komma dit nu och prata om det här. Man kan behöva tjata mycket men det kan det vara värt. De har ju öppet även sommartid men har mest akuttider, iaf här i stan. Ligg på och betona hur viktigt det är för er att han får hjälp och att han får hjälp NU.
Har ni bra kontakt med er husläkare så få honom/henne att kontakta bup och säga att ni behöver hjälp. Tyvärr har jag lärt mig att tjat är det enda som får en någonstans i psykiatrin, till sist tröttnar de och låter en komma och sen dess har vi gått en gång i veckan...

 

[ancan]

Sv: Barn som mår dåligt

Ge inte upp!!!

Fortsätt att KRÄVA hjälp - det är er rättighet.
Det är ju solklart att pojken mår väldigt dåligt.

Krama om honom ,tala om för honom ur fin han är, beröm honom för allt "bra" han utför. Försök att inte göra för stora saker av hans utbrott...och hela tiden - fortsätt söka hjälp!'

Jag vet av egen erfarenhet hur tufft och hur motarbetd man blir som förälder emellanåt, men man ska inte ge upp, rätt var det är så möter man rätt person...

Jag hävdade alltid "Jag slåss för min sons rättigheter .- andra föräldrar får slåss för sina barns rättigheter".

Läs på om era rättigheter - var påläst så faller deras invanda svar...

Ta hjälp av rektor/lärare osv...

LYCKA till - orka vara starka tillsammans

 

[Petruska]

Sv: Barn som mår dåligt

Hur gör man egentligen med barn som mår dåligt psykiskt?

Sambons son har hela sitt liv haft raseriutbrott när saker inte går som han vill och han blir då väldigt uppjagad och slår sig själv osv. Om vi blir "osams" så brukar han säga att han vill slå sin mamma och bror, att han vill få vattkoppor så att det ska klia, han slår sig i huvudet och river sig i ansiktet. Nån gång har han dunkat huvudet i väggen.

I dag så hade vi en konflikt och då sa han "Jag vill döda mig själv".

Han är åtta år gammal, snart.

Vad i hela helvete ska vi göra? Vi har kämpat åratal med att få kontakt hos bup och fått viss behandling där, som dock inte hjälpte så mycket. I skolan har det varit stora problem under våren så kontakten med bup är återupptagen och vi ska ha möte i höst i skolan med bup och skola. Det var tal om psykologisk utredning.

Men, vad gör vi tills i höst?

Jag har en liten kompis (en god väns son) som reagerar på likartat sätt.

Först och främst vill jag betona att det inte alls behöver ha att göra med att barnet tvingats "stänga in" känslor eller att det skulle finnas känslor som är "förbjudna". Tvärtom tycker jag att det är liiite väl mycket hemmagjord amatörpsykologi över det. BArn har en egen hjärna med en egen kemi, det är inte så att de till 100% är "svar" på sin omgivning.

Min lille kompis (jag har ganska nära kontakt med den pojken och jag tycker mycket om honom, han är känslig, begåvad och svår) mår bättre om han får klara av saker - gå eller cykla eller rentav åka buss en längre sträcka på egen hand än förut, ja, alla former av ökade befogenheter som kan funka till hans ålder.

Han mår ofta bättre i lite mindre grupper - kanske kan skolan vara behjälplig där? I mindre grupper sker färre saker, och då kan pojken hålla ihop sig mycket bättre.

Han verkar må bättre av att få vara ifred när han säger att han vill vara det, om det på något vis är möjligt. Tex får han ta med sin middagsmat till sitt rum om han vill det (inte varje dag, men vid behov).

Att läsa mycket tillsammans, högläsning, och då gärna böcker där det händer känslomässiga saker med personerna, tex Mumintrollen, Nalle Puh (riktiga, inte diverse serievarianter för där är nyanserna borta). Denna läsning verkar ge pojken perspektiv på sina känslor, det ger ord och det ger figurer (om än overkliga) att jämföra sig med.

Jag tror också på att hjälpa honom att se att världen faktiskt är ett ganska underbart ställe. Ta med honom på allt möjligt han kan tänkas gilla - allt från basketmatcher till bondgårdar (vad han nu är intresserad av).

Kort sagt, att skapa en tillvaro så varm, mjuk, glad och nära som man bara klarar av, där man ändå inte blundar för att livet är rätt svårt. Det vet han ju uppenbarligen redan, så det kan man inte dölja för honom.

Sen verkar de här barnen må bra av att man förklarar i förväg vad som ska hända och att man förklarar varför saker är som de är. Så kallade "fasta gränser" utan motivering blir i alla fall min lille kompis bara mer frustrerad av. Med all rätt, tycker jag.

När det gäller min lille kompis så brukar min tonårsson och jag ibland bjuda med honom in till stan och så får han i samråd med sonen välja något tjusigt modeplagg (typ de i mina ögon asfula byxor ungdomar gillar). Man kan inte kompensera ett helt dåligmående med prylar, självklart inte, men jag bedömer att pojken mår bättre av att göra lite statusgrejer och få lite statusprylar, än att inte få det alls. Om inte annat känner han sig snygg när han ser sig i spegeln, och det tycker jag att han förtjänar.