Sv: Barn med motoriska utmaningar
Kopierar här in det jag har skrivit i den andra tråden, som ev diskussionsunderlag:
Äldsten har haft enorma motoriska svårigheter, bl a kvarblivna spädbarnsreflexer som gav inlärnings- och läs- och skrivsvårigheter samt att han har extremt svårt att lära sig cykla och simma (kroppen är programmerad "tvärtom", typ).
Han blev "utredd" ang reflexerna. Det var skolan som ordnade det. Han började ju skolan i höstas och två månader senare hade vi kartläggning av vilka reflexer som ff var aktiva och program med övningar som vi skulle göra (jag är imponerad!). Jag la också till en del andra övningar, som jag hade "i verktygsbacken" s a s. Och det gick snabbt att få en förbättring.
Förra vintern var det bara gråt och tandagnisslan med skidningen (han skidade väl nån meter, men var helt förstörd av hur jobbigt det var). Denna vinter har han skidat massor, dragit egna spår osv. Och i morgon ska han få nybörjarmärket i simning. *stolt*
Hans lärare berömde honom också och sa att han är den av eleverna i ettan som har gått framåt mest av alla. Nu läser han och skriver, och bara ibland behöver de "peta till" honom och påminna honom om att han höll på med nåt.
Jag har monterat bort pedalerna från cykeln så att han ska få lära sig balansera innan han behöver trampa också. Cykling är det svåraste för honom just nu.
Vi tränade också "diagonalhopp" inne, som ju var totalt omöjliga i början. Direkt han hoppade åkte armar och ben parallellt. (Man börjar med höger fot och vänster hand framme, vänster fot och höger hand bak. Sen hoppar man och växlar läge. Kan upprepas allt fler gånger vartefter de börjar kunna det.) Det finns många andra jättebra övningar också.
Utan träning hade han antagligen haft ett helsicke både i skolan och på fritiden. Så jag är VÄLDIGT tacksam över att vi tog tag i det så snabbt både i skolan och hemma.
(Hösten var ingen lätt tid, men... )
Han har också haft finmotoriska svårigheter, så skrivning och teckning blev ingenting. Så blev han intresserad av Lego Exoforce, och nu har han en massa robotar och grejs som han bygger med varje dag. Låt oss säga att finmotoriken har förbättrats med hästlängder.
Så det är lite periodvis. I vintras var det mycket skidning, nu är det mycket Lego, samt att vi flyger drake när det är bra vindar osv.
Jag tror på att göra det som de själva visar intresse för, och sedan uppmuntra det som är "bra träning".
Cykla ska vi nog göra mer också, det måste vi ta itu med snart.
Det roliga är att man ser så bra resultat bara man är envis och TRÄNAR.
Jag har ju ett "ängsligt" barn, som alltid har fått halvspunk när det ska "hända" nåt, eller det finns förväntningar på honom. T ex när han gick i klubb 2 förmiddagar/vecka och de skulle fotograferas på våren (han var väl typ 4 år), så la han sig utanför klubben och störtbölade och vägrade gå in.
Så detdär med att tävla eller vara med i lagsporter är det hög tröskel till. Och tyvärr är det ofta stora förväntningar på barnen när de deltar i nåt. Det är prestation, prestation, prestation.
Jag bor på en ort med ca 2000 pers (nyfödda och pensionärer inräknat), och vår idrottsförening har över 1000 medlemmar. "Alla" tävlar eller spelar fotboll (för att vinna) eller nåt annat. Men det är alltid press att vara duktig. Att tävla, att vinna osv. Det får mig att kräkas.
Jag är glad att vi har en stor gård där sonen kan sparka fotboll med sina syskon eller vänner på sommarhalvåret, och skida och dra upp egna spår på vinterhalvåret.
Inget fel på sporterna i sig, men han skulle sluta med ALLT sånt om han fick prestationskrav på sig.
För honom är det en prestation i sig att han öht kan.
Och här bankar mitt lilla hönshjärta hårt för denhär saken.
Vill han sen vara med i lagsporter eller börja tävla nåt, så ska det vara hans uttryckliga vilja. Då kan det gå.
Jag blir ju avskräckt bara jag ser grannar mfl, vars barn tränar och tävlar osv.
Och undrar varför man inte kan göra saker FÖR ATT DE ÄR ROLIGA?
Då tar jag hellre en ryggsäck med picknick och går på utflykt med barnen. När man rör sig i naturen får de också mångsidig stimulans av sina sinnen när de klättrar, kliver, hoppar osv. Och - det är roligt!
