Alexandra_W
Trådstartare
Sv: Barfotarörelsen gått 'ur mode'?
Nix, ingen smärtlindring. Och alla hovar ska se lika ut, inga individuella skillnader. Har för mig jag skrev av hela artikeln förr, annars kan jag göra det igen om någon är intresserad, den är på engelska dock.
Och, att hon ansåg att det inte var okej med avlivning, för vem var hon att döma (och hon är veterinär för satan, jag blir rädd) om atta vsluta ett liv. Sålänge de åt ville de leva typ (minns inte exakt men jag fick grava associationer till 'Pinnenfallet'). Och visst, med vissa hästar går det ju att gå på det, men jag har mött hästar som om d einte äter, då ÄR de redan döda typ. Min andraponny, sista dygnet i livet, när han hade buktande sulor fram för att hovbenet tryckte på sulan och var påväg att perforera sulan, när han hade korsförlamning bak pga överansträngningen på musklerna. Han hade öronen framåt, han hade aptiten intakt (han var en sån som slutade han äta då var han garanterat redan död). HAn var dessutom så snäll så att om man bad honom rörde han sig, under enorma plågot och kraftigt stapplande, men han gick. Det sista han gjorde i livet var att mycket långsamt och mödosamt stappla över stallplanen, och kör ner huvudet i gräset och njutningsfullt tugga.
Så ska man gå på 'livsgnista' och 'matlust', ja då kan det bli farligt..
Nix, ingen smärtlindring. Och alla hovar ska se lika ut, inga individuella skillnader. Har för mig jag skrev av hela artikeln förr, annars kan jag göra det igen om någon är intresserad, den är på engelska dock.
Och, att hon ansåg att det inte var okej med avlivning, för vem var hon att döma (och hon är veterinär för satan, jag blir rädd) om atta vsluta ett liv. Sålänge de åt ville de leva typ (minns inte exakt men jag fick grava associationer till 'Pinnenfallet'). Och visst, med vissa hästar går det ju att gå på det, men jag har mött hästar som om d einte äter, då ÄR de redan döda typ. Min andraponny, sista dygnet i livet, när han hade buktande sulor fram för att hovbenet tryckte på sulan och var påväg att perforera sulan, när han hade korsförlamning bak pga överansträngningen på musklerna. Han hade öronen framåt, han hade aptiten intakt (han var en sån som slutade han äta då var han garanterat redan död). HAn var dessutom så snäll så att om man bad honom rörde han sig, under enorma plågot och kraftigt stapplande, men han gick. Det sista han gjorde i livet var att mycket långsamt och mödosamt stappla över stallplanen, och kör ner huvudet i gräset och njutningsfullt tugga.
Så ska man gå på 'livsgnista' och 'matlust', ja då kan det bli farligt..
Senast ändrad: