Sv: Barfota, verkning, metoder, och annat i samma ämne
Jag har inte läst alla inlägg under denna tråd, men jag skriver här mina tankar om barfotahästar och den sk. "vildhästmetoden".
Jag har en del funderingar över den nya sk. "Vildhästmetoden".
Det började med att två stycken glada amatörer (och nyblivna hästägare i det stallet där jag har mina hästar) hade varit på en föreläsning om just Vildhästmetoden. De berättade vad de fått lära sig och jag var minst sagt skeptisk. Enligt föreläsaren skulle
man enligt rön från USA inte längre sko sin häst, utan istället låta den gå barfota. Man skulle tom lära sig verka hästen själv på bara en helgkurs. Vilket skulle resultera i bättre hovar, bättre gång och bäst av allt: Slippa betala dyra hovslagare som ändå bara mest var plåtslagare och inte alls lärde sig så mycket om just hovar och hästar på hovslagarutbildningen i Skara. Hur kan man lära sig på bara en helg vad hovslagare lär sig på flera år i skola?
Jag ifrågasatte när jag hörde detta hur det hela kunde vara logiskt möjligt. Svaret jag fick var att vildhästar som lever fritt i USA minsann inte har några skor! Nej visst tänkte jag, men lever de hästarna inte på helt andra principer. Tex, (rätta mig om jag har fel), vildhästar springer bara när de måste, vildhästar går för det mesta på mjukt underlag och viktigast av allt; vildhästar har ingen ryttare på ryggen.
Två veckor senare kom det ut en instruktör (jag vägrar kalla honom hovslagare) till stallet. Nu skulle de två nyblivna hästägarnas hästar minsann bli barfotahästar. Och det jag nu fick se skulle få varenda hovslagare att rysa.
Till att börja med tar han inte ens in hästarna i stallet. Utan ska verka dom i hagen. Tillägas bör är att detta var mitt i snöblasket och leran. Inte heller skulle man hålla fast hästen i grimskaftet. Så denna man börjar slita av skor och verka hästarna mitt i en snödriva full med lera och grus. Nu är inte jag en utbildad hovslagare men efter 10 års erfarenhet av egen häst och utbildning på
hästgymnasium tyckte iallafall jag att så där kunde man väl ändå inte göra?! Hur kunde denna man se hur hästens ben-och hovvinklar såg ut när hela hoven var nersänkt i snöslask? Varför stod man inte inne i stallgången med renborstade ben och hovar? Jo, det fick jag höra att vildhästar stod minsann inte i stall. Instruktören passade också på att klaga på hovslagaren som skott dessa hästar. Han sa att den ena hästen hade ett blåmärke efter antagligen en sten under den ena hoven vilket tydde på dålig verkning och skoning. Vad jag kunde se så var det istället han som verkat för djupt och för nära kötthoven. Och blåmärke efter sten och grus, får inte hästen lättare det om den går barfota än med skor?
Scenariot fortsatte med att vassa söm från de skor hästarna nu berövades låg slängda i hagen och att den ena hästen som verkades slet sig och sprang runt med grimma och grimskaft i hagen.
Det enda jag tänkta var: Hur kan folk betala pengar för den här cirkusen? För denna instruktör tog 1000:- för en verkning. Det försvarade han sig med att sen skulle hästen bara behövas verkas nån gång per år och att man dessutom lätt skulle göra det själv.
Jag frågade honom hur man nu med en barfotahäst skulle kunna rida på grusvägarna som vi har runt stallet och hur man skulle kunna tävla? Jo, grus det vande sig hästen med efter ett tag och tävla, ja det hade han en kund som gjorde på sin lilla ponny i dressyr. Jag frågade vidare; Men i de högre klasserna då? Får man tävla barfota där? Men det visste han inget om. Och hur klarade hästarna detta med en ryttare på ryggen? Svaret var denna gång:"Men lilla du väger ju kanske bara 60 kg, det är ingenting för din stora häst!" Detta är också ett befängt uttalande. För inte var det vikten jag syftade på utan snarare att jag som ryttare kräver mer av hästen än när den går fritt i hagen. Och visst känner min stora häst av 60kg vikt på ryggen då den lätt känner av boots på hovarna som bara väger 250g. Varför skulle det annars bla vara så viktigt att sitta rakt över hästen.
Jag passade nu på att höra hur hovarna skulle klara av vidare påfrestning vid träning. Skulle tex min tunga kallblodstravare på 600kg klara av att gå i piaff och passage utan att hovarna tog stryk? Och hur tex islandshästar som tränas att få så höga benlyft som möjligt skulle klara av att gå barfota jämt och ständigt? Och framförallt travhästar?
Det enda jag fick till svar var ett fnys och att för ryttare som pressade sina hästar till onaturliga rörelser hade han inte mycket för och inte fick de några applåder av honom inte. Och vad gällde travhästar så sprang massor av fina tävlingshästar barfota på Solvalla. Men är det inte så att dessa oftast bara springer barfota just det loppet och inte när det tränas? Det är min erfarenhet av att ha stått i travstall tidigare.
Och så vitt jag vet är inte vare sig piaff, passage, tölt eller trav onaturliga rörelser och visst kan man se även en unghäst eller en vildhäst springa runt i passage ibland.
När instruktören var där passade han på att titta på de andra hästarna i hagen. När han såg min lilla halvåring sa han "Detta var en liten häst" Ja. Han är bara 6 månader. "Jaha!" sa han då förvånat. Min spontana tanke var att hur kan någon som tydligen är så bra på hästar och tom utbildad i USA inte se att detta var en unghäst.
Nåväl, dessa två hästar skoddes av och efter ett tag flyttade den ena hästen så hur den ser ut idag vet jag inte. Men den andra hästen har jag följt upp av ren nyfikenhet. Ungefär en månad efter att den hästen blivit avskodd och verkad enligt vildhästmetoden skickades den iväg på träning och tillridning. Innan hästen åkte hade den otroligt fina hovar och jag undrade hur dessa skulle se ut när han kom tillbaka efter att ha satts igång på allvar och bli riden flera dagar i veckan. Tilläggas bör kanske att han innan var mycket sparsamt riden.
Tre månader senare kom han tillbaka. Jag gick ut i hagen för att se på hovarna eller snarare vilka hovar?! Denna häst som hade så fina friska hovar hade nu bara hälften kvar och alla fyra var trasiga och fulla med sprickor. Helt uppenbart hade denna häst inte klarat av att gå barfota och tränas samtidigt.
Varför jag skriver detta är för att varna de som funderar på att använda sig av vildhästmetoden. Tänk efter lite före. Kommer din häst hovar klara det? Vill du att den ska vänjas att gå barfota på grusvägar med dig på ryggen och säkert ha ont i varje steg och få massor av blåmärken tills den har vant sig vid det? Jag brukar ha för vana att ta till mig nya saker om de som förespråkar dom har nått att visa upp. Om denna instruktör hade visat mig att toppryttare inom eliten i både dressyr, hoppning , islandshästar och fälttävlan använde sig av vildhästmetoden och att deras hästar blivit mycket bättre av det, då skulle jag börja lyssna och ta åt mig. Inte av att en amatörryttare på sin ponny tyckte hennes häst gick bättre. Visst, det kanske den gör, men i det stora hela är det verkligen bra för hästar i träning att gå barfota och verkas nån gång om året?
Detta är mina personliga tankar om vildhästmetoden och jag hoppas denna metod är en fluga som försvinner lika fort som den kom. För oftast är det ju nyblivna hästägare som inte har så lång erfarenhet av hästar som går på sådanna här nya metoder som ska vara så bra och spara en massa pengar. Vi som har lite mer erfarnenhet brukar ju se igenom sånt här. Jag hoppas att inte fler hästar behöver få trasiga hovar som tar minst ett år att få fina igen och att de ska behöva verkas ute i ler och snöblask.
Och jag har full förtroelse för hovslagarna som är utbildade i Skara, inte lär ni er bara att smida skor inte?
Sist vill jag bara säga att tom de gamla romarna visste att man skulle skydda sina hästars hovar mot belastning. Skulle vi idag år 2005 veta mindre vad våra hästar behöver? Jag tror och hoppas inte det.
Vid pennan,
Jessica Sanfridsson