Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[sorbifolia]

Vi bryr oss. Vi vill att du ska få må bra. Vi tycker om dig.

 

[LiviaFilippa]

Måste vara så jobbigt att ha nån med sig hela tiden - men jag är tacksam att det är så nu; så det inte händer dig något tokigt. Bra att du lät henne veta vad du tyckte, även om det var elakt. Du har rätt till din åsikt. Något nytt om medicineringen de skulle diskutera? Kram.

Ja det är skit jobbigt. Och ingen verkade tycka att det var bra att jag sa min åsikt iallafall.
Och ja jag ska börja med en till medicin som jag inte vill för vill inte bara ha mer och mer mediciner helatiden. Men som vanligt så spelar det ingen roll vad jag vill om läkaren tycker nånting annat.

 

[LiviaFilippa]

Vi bryr oss. Vi vill att du ska få må bra. Vi tycker om dig.

Jaha tack då men ingen här känner ju mig påriktigt. Så även ifall ifall nån av nån andledning tycker om mig och bryr sig nu så skulle ingen det om ni träffade mig irl.
Och sen liksom jag menar inte det här taskigt mot nån och jag är tacksam att ni skriver och så men det hjälper ändå inte så jätte mycket när ingen lyssnar alls irl.

 

[sorbifolia]

Jaha tack då men ingen här känner ju mig påriktigt. Så även ifall ifall nån av nån andledning tycker om mig och bryr sig nu så skulle ingen det om ni träffade mig irl.
Och sen liksom jag menar inte det här taskigt mot nån och jag är tacksam att ni skriver och så men det hjälper ändå inte så jätte mycket när ingen lyssnar alls irl.

Förstår det. Tänkte mest som en kommentar till det du skrev tidigare om att det inte var någon mening med att skriva här för ingen brydde sig.

Varför tror du att vi inte skulle gilla dig IRL?

 

[LiviaFilippa]

Förstår det. Tänkte mest som en kommentar till det du skrev tidigare om att det inte var någon mening med att skriva här för ingen brydde sig.

Varför tror du att vi inte skulle gilla dig IRL?

Nej men det känns inte som det. Det är säkert taskigt tänkt men det känns bara som endel kanske bryr sig lite vad jag skriver men egentligen är det mer för typ att diskutera och säga vad jag inte ska tänka eller tycka mer än att nån påriktigt bryr sig om MIG och det jag tänker och känner.
Och tror inte ni skulle gilla mig irl för jag är jävligt jobbig på massa olika sätt.

 

[Sleepy]

Ja det är skit jobbigt. Och ingen verkade tycka att det var bra att jag sa min åsikt iallafall.
Och ja jag ska börja med en till medicin som jag inte vill för vill inte bara ha mer och mer mediciner helatiden. Men som vanligt så spelar det ingen roll vad jag vill om läkaren tycker nånting annat.

Ibland behöver någon få säga sin åsikt även om det inte blir populärt.

Så bra med ny medicin, jag tror det kan vara bra. Jag förstår att det känns konstigt att behöva det, men ibland blir det så och då är det bra att det finns. Alla kan vi behöva lite stöd i livet ibland, när det bara blir för mycket med allt. Vet du hur den är tänkt att fungera? Jag menar är det antidepp eller ångestdämpande eller så? Kram.

 

[sorbifolia]

Nej men det känns inte som det. Det är säkert taskigt tänkt men det känns bara som endel kanske bryr sig lite vad jag skriver men egentligen är det mer för typ att diskutera och säga vad jag inte ska tänka eller tycka mer än att nån påriktigt bryr sig om MIG och det jag tänker och känner.
Och tror inte ni skulle gilla mig irl för jag är jävligt jobbig på massa olika sätt.

Jag tycker inte alls det gör något i fall du är jobbig.

Killen som jag dejtar sa nyligen till mig "You're very difficult, inside and out. But that's not a bad thing." Alltså han gillar mina "jobbiga" sidor med, för att de är en del av vem jag är. Och det kanske gör mig lite mera interessant att vara tillsammans med, än en person som bara är snäll och trevlig och enkel att ha att göra med hela tiden.

Intelligenta människor uppfattas ofta som jobbiga av omgivningen, därför att de ifrågasätter och inte bara accepterar saker rakt av. Utan de vill förstå och analycera och fundera, och kanske testa att göra på sitt eget vis istället för som de blir tillsagda. Denna typen äv manniskor behövs i samhället, därför att deras ifrågasättande ofta leder till förbättrade tillvägasätt. Du kanske har hört om Martin Luther King, till exempel, jag är säker på att enormt många tyckte han var en SJUKT jobbig typ då han levde.

Utifrån vad och hur du skriver så är jag säker på att du är en intelligent och klok människa, och att du har mycket att tillföra samhället. Och jag tror det finns många både IRL och här som gillar dig precis som du är.

 

[LiviaFilippa]

Ibland behöver någon få säga sin åsikt även om det inte blir populärt.

Så bra med ny medicin, jag tror det kan vara bra. Jag förstår att det känns konstigt att behöva det, men ibland blir det så och då är det bra att det finns. Alla kan vi behöva lite stöd i livet ibland, när det bara blir för mycket med allt. Vet du hur den är tänkt att fungera? Jag menar är det antidepp eller ångestdämpande eller så? Kram.

Jag tror det är typ anti deppresivt.

 

[Fjordfrälst]

Nu har jag haft läkar samtal. Och ja det gick väl ungefär som jag trodde. Så inga permisoner och ska fortsätta ha extra vak alltså att nån ska kolla på mig helatiden. Och alltså kan bara säga att det är typ det allra allra värsta av allt här att ha det! Så för er som inte vet som väl är dom flesta så får man ALDRIG vara själv. Så typ helatiden nån som sitter i rummet och tittar. Och ska man på toa så måste man ha dörren lite öppen och den står precis utanför. Och duscha får man inte heller göra för sig själv. Och jag hatar det sååå jävla mycket för vill inte ha nån typ vakt hela tiden. Och det är bara jävligt onödigt.
Sen maten så ska jag fortsätta med mini steg mot frisk hållet. Som också är skit jobbigt för jag har jätte mycket ångest för ALLT som idag på frukost så skulle jag äta lite yoghurt och det var jätte jobbigt och hade såå mycket ångest bara för det.
Och ja jag VET att man måste gå mot det så säger dom att det blir mindre ångest med tiden men vet inte om jag tror på det. För har iallafall inte märkt det tills nu.
Men ja annars var det nog inte nåt speciellt på läkar samtalet heller förutom att jag sa några saker iallafall. Men inget bra eller nåt sånt utan enda jag sa var ganska elakt men bryr mig inte iallafall. För sa bara som jag tycker ändå och då tycker jag väl elakt då men lika bra att läkaren vet det isåfall.
Så vet inte vad mer jag ska skriva nu men spelar väl inte så skit stor roll heller. Och vet ingenting jag kan göra resten av dagen heller eller typ resten av livet för att vara helt ärlig. Men skit samma ingen som bryr sig ändå. Så det spelar ingen roll.

Jodå, det blir mindre ångest med tiden ju mer du utsätter dig för det ångestfyllda/går mot monstret. Undan för undan planas ångestkurvan ut! Men! Det tar tid! Du kommer se förändring själv sedan, men det tar tid att komma dit .

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker inte alls det gör något i fall du är jobbig.

Killen som jag dejtar sa nyligen till mig "You're very difficult, inside and out. But that's not a bad thing." Alltså han gillar mina "jobbiga" sidor med, för att de är en del av vem jag är. Och det kanske gör mig lite mera interessant att vara tillsammans med, än en person som bara är snäll och trevlig och enkel att ha att göra med hela tiden.

Intelligenta människor uppfattas ofta som jobbiga av omgivningen, därför att de ifrågasätter och inte bara accepterar saker rakt av. Utan de vill förstå och analycera och fundera, och kanske testa att göra på sitt eget vis istället för som de blir tillsagda. Denna typen äv manniskor behövs i samhället, därför att deras ifrågasättande ofta leder till förbättrade tillvägasätt. Du kanske har hört om Martin Luther King, till exempel, jag är säker på att enormt många tyckte han var en SJUKT jobbig typ då han levde.

Utifrån vad och hur du skriver så är jag säker på att du är en intelligent och klok människa, och att du har mycket att tillföra samhället. Och jag tror det finns många både IRL och här som gillar dig precis som du är.

Ja men även om jag är så så spelar det ju ingen roll. För jag får inte fundera och testa andra sätt och sånt utan jag måste bara göra som andra bestämmer. Så iallafall här verkar det inte vara nån bra sak. Utan dom tycker bara jag är jobbig om jag fråga sätter nånting.

 

[LiviaFilippa]

Jodå, det blir mindre ångest med tiden ju mer du utsätter dig för det ångestfyllda/går mot monstret. Undan för undan planas ångestkurvan ut! Men! Det tar tid! Du kommer se förändring själv sedan, men det tar tid att komma dit .

Jag har inte märkt det alls än iallafall så tror inte det.

 

[Fjordfrälst]

Jag har inte märkt det alls än iallafall så tror inte det.

Jag kan förstå dig då jag också upplevde att det tog tid, man vill ju ha det bättre NU, NU på en gång, NU. Men just när man mår som sämst ser man inte det, det är fullt förståeligt , så jag säger inte emot dig!

 

[Sleepy]

Jag tror det är typ anti deppresivt.

Men åh så bra om det är det, så glad jag blir för din skull. Det blir nog jättebra. Läkaren kanske pratade om det, men beroende på vad det är för medicin, så kan det ta några veckor eller så, sen börjar det vända och kännas bättre med allt. Kram på dig.

 

[LiviaFilippa]

Men åh så bra om det är det, så glad jag blir för din skull. Det blir nog jättebra. Läkaren kanske pratade om det, men beroende på vad det är för medicin, så kan det ta några veckor eller så, sen börjar det vända och kännas bättre med allt. Kram på dig.

Ja det brukar ta ungefär två veckor sa hon. Men alltså då är det ju ändå inte jag som mår bättre på riktigt utan att medicinen gör så det känns så bara. Men även OM den kommer göra nån skillnad så är det ju iallafall inte äkta liksom. Så fattar inte hur det kan göra nån skillnad då.

 

[sorbifolia]

Ja det brukar ta ungefär två veckor sa hon. Men alltså då är det ju ändå inte jag som mår bättre på riktigt utan att medicinen gör så det känns så bara. Men även OM den kommer göra nån skillnad så är det ju iallafall inte äkta liksom. Så fattar inte hur det kan göra nån skillnad då.

Grejen är väl att medicinen får dig att må tillräckligt bra för att det ska bli enklare att gå emot monstret och fokusera på ditt tillfrisknande, så när du blivit tillräckligt frisk och monstret tillräckligt svagt så kan du dra ner på medicinen och så småningon behöver du den inte längre.

Se på medicinen som en krycka när någon brutit benet. Till en början så måste man ha kryckor hela tiden och kan inte gå utan, men när benet börjar läka så kan man börja gå på det litegrann även utan kryckor, och så småningom när man blivit frisk så är benet så starkt så man kan slänga kryckorna.

 

[Sleepy]

Ja det brukar ta ungefär två veckor sa hon. Men alltså då är det ju ändå inte jag som mår bättre på riktigt utan att medicinen gör så det känns så bara. Men även OM den kommer göra nån skillnad så är det ju iallafall inte äkta liksom. Så fattar inte hur det kan göra nån skillnad då.

Ah så bra, då är det antidepp. Toppen. Medicinen hjälper dig när du behöver det, det är inte konstigare än så. Jag blir så glad för din skull. Kram.

 

[LiviaFilippa]

Ah så bra, då är det antidepp. Toppen. Medicinen hjälper dig när du behöver det, det är inte konstigare än så. Jag blir så glad för din skull. Kram.

Men alltså. Nu kommer nog alla tycka att jag är taskig och neggativ men orkar inte bry mig. Men exakt vad är du SÅ GLAD för min skull för?
För alltså det är en medicin som jag INTE vill ha men läkaren bestämmer att jag måste prova. Och det är för typ en sjukdom eller vad man ska säga. Och som @sorbifolia skrev att man kan tänka det som en krycka typ. Då är det ju som att säga till nån som har brutit benet att man är skit glad att den får andvända kryckor. Typ som att okej nån åkte skidor och ramlade och bröt benet och har skit ont och kanske missar hela säsongen och kanske blev rädd och massa olika problem men skit samma för allt är ju skit bra och den borde vara jätte glad för den får andvända kryckor. Säkert inte så du menade men det KÄNNS ändå så för mig.
Och jag är säkert jätte taskig och dum nu och förlåt isåfall då men orkar bara inte nånting och orkar inte försöka vara trevlig.

 

[sorbifolia]

Men alltså. Nu kommer nog alla tycka att jag är taskig och neggativ men orkar inte bry mig. Men exakt vad är du SÅ GLAD för min skull för?
För alltså det är en medicin som jag INTE vill ha men läkaren bestämmer att jag måste prova. Och det är för typ en sjukdom eller vad man ska säga. Och som @sorbifolia skrev att man kan tänka det som en krycka typ. Då är det ju som att säga till nån som har brutit benet att man är skit glad att den får andvända kryckor. Typ som att okej nån åkte skidor och ramlade och bröt benet och har skit ont och kanske missar hela säsongen och kanske blev rädd och massa olika problem men skit samma för allt är ju skit bra och den borde vara jätte glad för den får andvända kryckor. Säkert inte så du menade men det KÄNNS ändå så för mig.
Och jag är säkert jätte taskig och dum nu och förlåt isåfall då men orkar bara inte nånting och orkar inte försöka vara trevlig.

Du behöver inte försöka vara trevlig, det är viktigare att du tar hand om dig själv än att du tar omsyn till alla andra och hur de uppfattar dig.

Vad jag gissar att @Sleepy tänker är att du har varit typ som fast i din säng nu som du inte haft kryckorna (medicinen), och att nu kan du äntligen få börja ta dig runt litegrann nu som du fått dom (när det börjar verka). Och att hen är glad för att det kommer bli bättre än vad det är nu, även om det fortfarande är oerhört trist och dumt att du måste ha det såhär. Men att det är ännu mera synd om någon som brutit benet och inte ens HAR kryckor tillgängligt.....?

Så uppfattade jag det, fast jag förstår att det kunde ses som lite överdrivet positivt och kanske även provocerande för dig.

 

[Lovisaleonora]

Men alltså. Nu kommer nog alla tycka att jag är taskig och neggativ men orkar inte bry mig. Men exakt vad är du SÅ GLAD för min skull för?
För alltså det är en medicin som jag INTE vill ha men läkaren bestämmer att jag måste prova. Och det är för typ en sjukdom eller vad man ska säga. Och som @sorbifolia skrev att man kan tänka det som en krycka typ. Då är det ju som att säga till nån som har brutit benet att man är skit glad att den får andvända kryckor. Typ som att okej nån åkte skidor och ramlade och bröt benet och har skit ont och kanske missar hela säsongen och kanske blev rädd och massa olika problem men skit samma för allt är ju skit bra och den borde vara jätte glad för den får andvända kryckor. Säkert inte så du menade men det KÄNNS ändå så för mig.
Och jag är säkert jätte taskig och dum nu och förlåt isåfall då men orkar bara inte nånting och orkar inte försöka vara trevlig.

Du är inte din ångest. Anti-depressiv medicin hjälper dig att komma förbi ångesten och bli dig själv igen. Inte någon annan.

Jag var först skeptisk till tabletterna när jag fick dem utskrivet (PMS), men insåg när jag börjat ta dem att det var som att få tillbaka MIG, minus ångest. Inte bli flummig, avtrubbad eller någon annan person. Bara mig själv igen. Utan ångest. Jag satt alltså rätt upp och ner utan att något hänt och mådde jättedåligt av ingen anledning alls, innan jag började ta tabletterna. Det har också gått att trappa ner dem, från att fått ta dem två veckor varje månad har jag nu inte tagit dem alls på säkert ett halvår. Det har inte behövts.

Det är alltså inte säkert att du behöver ta dem i eviga tider, men just nu behöver du nog den hjälpen tabletterna kan ge dig. Som att ta bort huvudvärk när du har ont i huvudet. Du blir ju inte annorlunda eller en annan person för att du blir av med din huvudvärk. Eller ångest.

Vi gillar det vi ser av dig här. Ibland kan jag tycka att jag känner vissa personer bättre via nätet än jag känner dem IRL, för här vågar många säga och visa mer av sig själv än i verkliga livet.

 

[Sleepy]

Men alltså. Nu kommer nog alla tycka att jag är taskig och neggativ men orkar inte bry mig. Men exakt vad är du SÅ GLAD för min skull för?
För alltså det är en medicin som jag INTE vill ha men läkaren bestämmer att jag måste prova. Och det är för typ en sjukdom eller vad man ska säga. Och som @sorbifolia skrev att man kan tänka det som en krycka typ. Då är det ju som att säga till nån som har brutit benet att man är skit glad att den får andvända kryckor. Typ som att okej nån åkte skidor och ramlade och bröt benet och har skit ont och kanske missar hela säsongen och kanske blev rädd och massa olika problem men skit samma för allt är ju skit bra och den borde vara jätte glad för den får andvända kryckor. Säkert inte så du menade men det KÄNNS ändå så för mig.
Och jag är säkert jätte taskig och dum nu och förlåt isåfall då men orkar bara inte nånting och orkar inte försöka vara trevlig.

Jag förstår att du inte orkar, jag tar inte illa upp. Det jag är glad för är att du får hjälp. Du har haft det så, så jobbigt på sistone och nu förstår jag att läkaren ser dig och det du behöver. Det känns hoppfullt. Jag har önskat så att du skulle få hjälp att vända skutan och nu blir det så. Antidepp och en bra psykolog som förstår dig. Det gör mig så glad för din skull.