Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Ibland kan det kännas bra att någon annan bestämmer. I alla fall de gånger man inte är säker på att man klarar det själv på ett bra sätt.

Fast det känns inte bra. Utan det känns skit jobbigt. Och ja jag fattar varför dom tycker att det måste vara såhär nu men känns INTE bra för det.

 

[Andromedae]

Ja det kanske är lite så för mig iallafall ibland. Men även ifall det är så att man vill känna nån frihet typ så är det ju dumt för enda som händer av det är att jag är tillbaka till att inte ha NÅN frihet ALLS och inte får bestämma NÅT eller vara ifred alls. Så det blir ju bara sämre av det ändå.

Så blir konsekvensen, ja, så just den strategin/gärningen är inte hjälpsam för dig i det långa loppet för även om du får ett ögonblick av frihetskänsla så blir resultatet i längden inte vad du vill.

Det allra bästa hade ju förstås varit om du inte behövt vara sjuk, för då hade det varit mycket lättare att du som individ kan göra dig fri och börja bestämma mer själv (det gör ju alla ungdomar, friska som sjuka) på ett sätt som inte blir destruktivt för dig själv. Men just nu är det inte så, och då behöver du hjälp för att bli frisk så att du kan få växa upp och hitta din väg på ett sätt som inte skadar dig.

Men oavsett - för mig har det i alla fall hjälpt mig att utveckla min medkänsla med mig själv när jag börjat tänka att jag nog inte gjort saker för att jag är dum, eller för att det är fel på mig eller vad som, utan för att jag har velat något som är väldigt mänskligt och just då i den stunden inte kunnat ta ett bättre beslut. Det kan vara svårt att tro på när man säger det till sig själv (speciellt om man är van vid att vara elak mot sig själv), men jag brukar i alla fall försöka.

Till exempel kan jag säga så här till mig själv:
"Det var verkligen jobbigt för mig att befinna mig i den situationen, där jag kände mig så instängd och stressad och ledsen och arg. Jag förstår att jag blev väldigt stressad av den situationen, och att jag verkligen bara ville slippa känna så! Även om jag förstår att jag gjorde så som jag gjorde när det blev så mycket i min hjärna och det här var mitt sätt att få ha lite kontroll, så inser jag att göra som jag gjorde inte känns bra i det långa loppet och inte leder till resultatet jag vill ha. Hur skulle jag vilja att jag gjorde om jag någon gång igen känner de där känslorna, som kanske är ett bättre sätt att få resultatet jag vill ha?"

Säger inte att du ska göra precis så här förresten förresten, men det har varit hjälpsamt för mig att i jobbiga situationer faktiskt träna på att ta hand om mig själv.

(Förlåt om jag är osammanhängande. Jag har dragit typ 1000 spik ur ett gammalt trägolv idag och är lite trött i skallen )

 

[Andromedae]

Håller till stora delar med om det. Man kan inte se det så enkelt som att man är dum bara för att man inte alltid kan vara perfekt rationell, och dessutom kunnat förutse framtiden i alla aspekter. Den som alltid klarar av att vara perfekt rationell är en robot, inte en normal människa.

Jag gör också saker som jag redan i stunden jag gör dem inser inte är "det allra bästa". Men jag vet att det är så bra som jag kan göra för tillfället. Utifrån vad jag har för kapacitet för stunden och utifrån vilken situation jag befinner mig i. Är jag t.ex. stressad eller utsatt för press så kan jag inte mer än så. Och det är gott nog att jag inte kan prestera något mer perfekt just då.

Det här tycker jag är så himla viktigt!

 

[gammalek]

Fast det känns inte bra. Utan det känns skit jobbigt. Och ja jag fattar varför dom tycker att det måste vara såhär nu men känns INTE bra för det.

Jag fattar att det känns skitjobbigt. Du är en ung tjej som sakteliga är på väg in i vuxenlivet - och just då händer allt det här som gör att andra begränsar dig. Klart att det är jobbigt.

Du förstår med huvudet, med tankarna, varför det behöver vara så här. Men känslorna vill något annat, om jag förstår rätt. Känslorna vill bestämma? Och du står liksom mittemellan känsla och tanke.

Går det att låta känslan gå vägen via huvudet, tankarna, innan du agerar?

 

[sorbifolia]

Det som @Andromedae skriver här är jätteviktigt. För att bli frisk så behöver man inse att man faktiskt är en bra människa, som gör så gott den kan för stunden. Och det är du @EmmaFilippa! Du är bra. Du försöker. Du är värd att må bra.

 

[LiviaFilippa]

Det här blir ett svar till flera. Men tror inte riktigt att ni fattar. Eller ni kanske fattar men att vi inte ser det på samma sätt. Och det är inte bara ni här utan är samma oftast med läkaren och mamma och pappa också. Men ja det är att som andra tycker så är det liksom hur ska jag bli frisk. Liksom att jag behöver det och det för att bli frisk och så. Och att jag fattar varför jag tillexempel inte får vara själv nu för att det är ju från DERAS mål. Som blir som att alla bestämmer mål för mig sen pratar alla som att det är MINA mål. Fast det är vad ANDRA tycker att jag ska vilja och känna fast jag inte gör det.
Och att jag försöker mitt bästa så nej det gör jag inte. För jag VILL inte. Ibland gör jag så bra jag kan men INTE alltid. Och det är inte mitt mål att bli frisk eller bli vuxen eller nåt sånt så bara för att andra försöker få det som att det är mitt mål så blir det inte det. Så liksom varför ska jag ens försöka vara snäll mot migsjäv eller tänka logiskt för vad ANDRA tycker när ALLT det bara är vad andra vill och vad andra tycker och vad andra bestämmer.

 

[Pratsch]

Det här blir ett svar till flera. Men tror inte riktigt att ni fattar. Eller ni kanske fattar men att vi inte ser det på samma sätt. Och det är inte bara ni här utan är samma oftast med läkaren och mamma och pappa också. Men ja det är att som andra tycker så är det liksom hur ska jag bli frisk. Liksom att jag behöver det och det för att bli frisk och så. Och att jag fattar varför jag tillexempel inte får vara själv nu för att det är ju från DERAS mål. Som blir som att alla bestämmer mål för mig sen pratar alla som att det är MINA mål. Fast det är vad ANDRA tycker att jag ska vilja och känna fast jag inte gör det.
Och att jag försöker mitt bästa så nej det gör jag inte. För jag VILL inte. Ibland gör jag så bra jag kan men INTE alltid. Och det är inte mitt mål att bli frisk eller bli vuxen eller nåt sånt så bara för att andra försöker få det som att det är mitt mål så blir det inte det. Så liksom varför ska jag ens försöka vara snäll mot migsjäv eller tänka logiskt för vad ANDRA tycker när ALLT det bara är vad andra vill och vad andra tycker och vad andra bestämmer.

När jag var som mest deprimerad så var det en del av mig som inte ville må bättre. För min del blev det en trygghet i att må dåligt och för att börja må bra var jag ju tvungen att lämna tryggheten och börja utmana mig själv. Jag säger inte att du är deprimerad utan jag vill bara säga att jag på ett sätt kan relatera till vad du skriver

 

[gammalek]

Och det är inte mitt mål att bli frisk eller bli vuxen eller nåt sånt så bara för att andra försöker få det som att det är mitt mål så blir det inte det.

Du vet ju inte vad EmmaFilippa 20 år vill. Eller vad EmmaFilippa 35 eller 47 år vill. Hon kanske tänker på ett helt annat sätt än vad du gör nu. Varför ska EmmaFilippa 15 år bestämma hur livet för EmmaFilippa 32 år ska se ut?

 

[LiviaFilippa]

När jag var som mest deprimerad så var det en del av mig som inte ville må bättre. För min del blev det en trygghet i att må dåligt och för att börja må bra var jag ju tvungen att lämna tryggheten och börja utmana mig själv. Jag säger inte att du är deprimerad utan jag vill bara säga att jag på ett sätt kan relatera till vad du skriver

Okej men så är det inte för mig iallafall. Alltså att jag inte vill börja utmana mig själv eller nåt för har ju gjort det hela jävla tiden men inget blir nånsin bättre. Så det är nog tvärtom för mig att jag är trött på att utmana migsjälv hela tiden och aldrig ha nån trygghet alls och jag vill inte fortsätta det när det inte gör nåt bättre.

 

[LiviaFilippa]

Du vet ju inte vad EmmaFilippa 20 år vill. Eller vad EmmaFilippa 35 eller 47 år vill. Hon kanske tänker på ett helt annat sätt än vad du gör nu. Varför ska EmmaFilippa 15 år bestämma hur livet för EmmaFilippa 32 år ska se ut?

För att JAG är NU och jag skiter väl i om jag skulle kunna bli nån gammal tant som jag inte ens vill bli. Och ja om jag skulle bli 35 så ja jag KANSKE skulle tänka på ett annat sätt då. Men jag kanske INTE skulle det också eller hur? Så det går ju inte att säga nånting om hur det KANSKE skulle kunna bli om jätte många år. För det vet man INGET om alls.

 

[gammalek]

För att JAG är NU och jag skiter väl i om jag skulle kunna bli nån gammal tant som jag inte ens vill bli. Och ja om jag skulle bli 35 så ja jag KANSKE skulle tänka på ett annat sätt då. Men jag kanske INTE skulle det också eller hur? Så det går ju inte att säga nånting om hur det KANSKE skulle kunna bli om jätte många år. För det vet man INGET om alls.

Jag tänkte att det kan vara schysst att låta EmmaFilippa 18 år bestämma över EmmaFilippa 18 år. Till exempel.

 

[LiviaFilippa]

Jag tänkte att det kan vara schysst att låta EmmaFilippa 18 år bestämma över EmmaFilippa 18 år. Till exempel.

Men inte att jag nu får bestämma över mig nu? Utan det räknas bara i framtiden som ingen vet nåt om ändå?

 

[gammalek]

Men inte att jag nu får bestämma över mig nu? Utan det räknas bara i framtiden som ingen vet nåt om ändå?

Du mår skit nu, men du vet inte hur det är efter nyår eller om ett år. Det verkar vettigt att ge EmmaFilippa nästa år chansen att må bra.

 

[LiviaFilippa]

Men alltså behöver inte hålla på diskutera dethär ändå för det spelar ju ingen roll. För INGEN bryr sig ett skit vad jag vill eller vad jag tycker sålänge jag inte tycker och känner som andra bestämmer att jag ska. Så det är ju HELT skit samma ändå vad jag känner.
Och själva den som är JAG försvinner mer och mer helatiden men det tycker väl alla bara är jävligt bra så jag kan bli som dom bestämmer. Så om jag är typ en hjärn död robot som inte tänker utan bara gör som dom säger så har alla lyckats så jävla bra och kan vara skit nöjda sen skiter dom väl i om jag är där påriktigt eller bara ett skal. Sålänge jag ser ut som som vill och gör som dom vill så är alla andra jätte nöjda.
Så ja jag fattar att jag inte har nåt annat val än stänga av allt och typ gilla läget att jag kommer försvinna och aldrig få välja nåt. Men varför skulle det spela nån roll nu ens för har ju varit ganska tydligt tills nu att det jag vill och inte vill inte spelar nån roll alls för nån annan. Och så är det typ JAG som rår för att jag tänker neggativt om mig själv och tycker att det var mitt fel med äckel händelsen i våras för då säger alla att jag är viktig och massa skit men såfort jag inte tycker rätt så är det ju helt okej för alla att göra exakt samma som han och bara bestämma över mig och mitt liv och min kropp helt som dom vill. Så dom kan ju bara sluta försöka luras iallafall.

 

[gammalek]

Men alltså behöver inte hålla på diskutera dethär ändå för det spelar ju ingen roll. För INGEN bryr sig ett skit vad jag vill eller vad jag tycker sålänge jag inte tycker och känner som andra bestämmer att jag ska. Så det är ju HELT skit samma ändå vad jag känner.
Och själva den som är JAG försvinner mer och mer helatiden men det tycker väl alla bara är jävligt bra så jag kan bli som dom bestämmer. Så om jag är typ en hjärn död robot som inte tänker utan bara gör som dom säger så har alla lyckats så jävla bra och kan vara skit nöjda sen skiter dom väl i om jag är där påriktigt eller bara ett skal. Sålänge jag ser ut som som vill och gör som dom vill så är alla andra jätte nöjda.
Så ja jag fattar att jag inte har nåt annat val än stänga av allt och typ gilla läget att jag kommer försvinna och aldrig få välja nåt. Men varför skulle det spela nån roll nu ens för har ju varit ganska tydligt tills nu att det jag vill och inte vill inte spelar nån roll alls för nån annan. Och så är det typ JAG som rår för att jag tänker neggativt om mig själv och tycker att det var mitt fel med äckel händelsen i våras för då säger alla att jag är viktig och massa skit men såfort jag inte tycker rätt så är det ju helt okej för alla att göra exakt samma som han och bara bestämma över mig och mitt liv och min kropp helt som dom vill. Så dom kan ju bara sluta försöka luras iallafall.

Men vad är det som du vill nu?

 

[Pratsch]

Okej men så är det inte för mig iallafall. Alltså att jag inte vill börja utmana mig själv eller nåt för har ju gjort det hela jävla tiden men inget blir nånsin bättre. Så det är nog tvärtom för mig att jag är trött på att utmana migsjälv hela tiden och aldrig ha nån trygghet alls och jag vill inte fortsätta det när det inte gör nåt bättre.

Jag menade inte alls att du inte utmanar dig själv, det märker jag att du gör HELA tiden. Förlåt att jag skrev otydligt!

Jag ville bara få fram att jag kände igen den känslan även om våra situationer är/var helt olika. Det jag ville få fram var hur JAG kände då och varför jag tror att JAG kände så. Din situation är annorlunda och även om vi har just den känslan gemensamt så är omständigheterna runt olika och därför också anledning till känslan och lösningen.

Förlåt igen

 

[sorbifolia]

Men alltså behöver inte hålla på diskutera dethär ändå för det spelar ju ingen roll. För INGEN bryr sig ett skit vad jag vill eller vad jag tycker sålänge jag inte tycker och känner som andra bestämmer att jag ska. Så det är ju HELT skit samma ändå vad jag känner.
Och själva den som är JAG försvinner mer och mer helatiden men det tycker väl alla bara är jävligt bra så jag kan bli som dom bestämmer. Så om jag är typ en hjärn död robot som inte tänker utan bara gör som dom säger så har alla lyckats så jävla bra och kan vara skit nöjda sen skiter dom väl i om jag är där påriktigt eller bara ett skal. Sålänge jag ser ut som som vill och gör som dom vill så är alla andra jätte nöjda.
Så ja jag fattar att jag inte har nåt annat val än stänga av allt och typ gilla läget att jag kommer försvinna och aldrig få välja nåt. Men varför skulle det spela nån roll nu ens för har ju varit ganska tydligt tills nu att det jag vill och inte vill inte spelar nån roll alls för nån annan. Och så är det typ JAG som rår för att jag tänker neggativt om mig själv och tycker att det var mitt fel med äckel händelsen i våras för då säger alla att jag är viktig och massa skit men såfort jag inte tycker rätt så är det ju helt okej för alla att göra exakt samma som han och bara bestämma över mig och mitt liv och min kropp helt som dom vill. Så dom kan ju bara sluta försöka luras iallafall.

Förstår att det känns som att ingen bryr sig vad du vill. Och det måste vara fruktansvärd frustrerande och jobbigt att ha det så som du har nu. Det är redan tillräckligt illa när man är 14-15 år att inte få bestämma så mycket som man skulle vilja, men du får ju knappt ens tänka vad du vill, det är inte alls konstigt att det känns outhärdigt.

Men - angående vad du vill - du vill ju inte ha det som du har nu, eller hur? Även om du ibland säger att du inte vill bli bra, så vill du inte fortsätta må såhär dåligt. Och döden är inte ett alternativ som en utväg för dig. Så de som bestämmer och som du tycker inte lyssnar på dig, de GÖR det till viss del, för de försöker hjälpa dig så du inte ska behöva må så dåligt.

Du ska INTE bli en hjärndöd robot, det vill ingen. Men som du säger så gör du "dumma" saker ibland pga hur du tänker och känner just nu, därför försöker de (och vi) hjälpa dig att tänka lite annorlunda om vissa grejer. Och jag fattar att det känns som om ingen förstår dig, men du är så bra på att skriva vad du tänker så vi förstår nog ganska mycket... även om ingen annan någonsin helt kan känna hur det är att vara dig.

Har du skrivit något mera i dagboken till psykologen? Mycket av det du skrivit här i kväll ger riktigt bra insikt i hur det är att vara dig just nu, hoppast du kan förmedla det till dina behandlare med.

 

[sorbifolia]

Skickar en sång som brukar få mig må bättre när jag är ledsen och bara vill ge upp, hoppast du vill lyssna på den och att den kanske kan hjälpa dig litegrann med.

 

[LiviaFilippa]

Nu har jag haft läkar samtal. Och ja det gick väl ungefär som jag trodde. Så inga permisoner och ska fortsätta ha extra vak alltså att nån ska kolla på mig helatiden. Och alltså kan bara säga att det är typ det allra allra värsta av allt här att ha det! Så för er som inte vet som väl är dom flesta så får man ALDRIG vara själv. Så typ helatiden nån som sitter i rummet och tittar. Och ska man på toa så måste man ha dörren lite öppen och den står precis utanför. Och duscha får man inte heller göra för sig själv. Och jag hatar det sååå jävla mycket för vill inte ha nån typ vakt hela tiden. Och det är bara jävligt onödigt.
Sen maten så ska jag fortsätta med mini steg mot frisk hållet. Som också är skit jobbigt för jag har jätte mycket ångest för ALLT som idag på frukost så skulle jag äta lite yoghurt och det var jätte jobbigt och hade såå mycket ångest bara för det.
Och ja jag VET att man måste gå mot det så säger dom att det blir mindre ångest med tiden men vet inte om jag tror på det. För har iallafall inte märkt det tills nu.
Men ja annars var det nog inte nåt speciellt på läkar samtalet heller förutom att jag sa några saker iallafall. Men inget bra eller nåt sånt utan enda jag sa var ganska elakt men bryr mig inte iallafall. För sa bara som jag tycker ändå och då tycker jag väl elakt då men lika bra att läkaren vet det isåfall.
Så vet inte vad mer jag ska skriva nu men spelar väl inte så skit stor roll heller. Och vet ingenting jag kan göra resten av dagen heller eller typ resten av livet för att vara helt ärlig. Men skit samma ingen som bryr sig ändå. Så det spelar ingen roll.

 

[Sleepy]

Nu har jag haft läkar samtal. Och ja det gick väl ungefär som jag trodde. Så inga permisoner och ska fortsätta ha extra vak alltså att nån ska kolla på mig helatiden. Och alltså kan bara säga att det är typ det allra allra värsta av allt här att ha det! Så för er som inte vet som väl är dom flesta så får man ALDRIG vara själv. Så typ helatiden nån som sitter i rummet och tittar. Och ska man på toa så måste man ha dörren lite öppen och den står precis utanför. Och duscha får man inte heller göra för sig själv. Och jag hatar det sååå jävla mycket för vill inte ha nån typ vakt hela tiden. Och det är bara jävligt onödigt.
Sen maten så ska jag fortsätta med mini steg mot frisk hållet. Som också är skit jobbigt för jag har jätte mycket ångest för ALLT som idag på frukost så skulle jag äta lite yoghurt och det var jätte jobbigt och hade såå mycket ångest bara för det.
Och ja jag VET att man måste gå mot det så säger dom att det blir mindre ångest med tiden men vet inte om jag tror på det. För har iallafall inte märkt det tills nu.
Men ja annars var det nog inte nåt speciellt på läkar samtalet heller förutom att jag sa några saker iallafall. Men inget bra eller nåt sånt utan enda jag sa var ganska elakt men bryr mig inte iallafall. För sa bara som jag tycker ändå och då tycker jag väl elakt då men lika bra att läkaren vet det isåfall.
Så vet inte vad mer jag ska skriva nu men spelar väl inte så skit stor roll heller. Och vet ingenting jag kan göra resten av dagen heller eller typ resten av livet för att vara helt ärlig. Men skit samma ingen som bryr sig ändå. Så det spelar ingen roll.

Måste vara så jobbigt att ha nån med sig hela tiden - men jag är tacksam att det är så nu; så det inte händer dig något tokigt. Bra att du lät henne veta vad du tyckte, även om det var elakt. Du har rätt till din åsikt. Något nytt om medicineringen de skulle diskutera? Kram.