Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[sorbifolia]

Det mest jobbiga är att det är ju ingen annans fel än mitt att jag inte får säga hejdå. För liksom ja jag är jätte arg på läkaren för att jag inte får åka till stallet en enda gång och på pappa för han inte ens vill försöka få henne att ändra sig. Men vet ju varför dom är så också och det är ju pågrund av att jag har gjort dumma saker och dom inte kan lita på mig. Så vet ju det och det blir ännu mera jobbigt liksom.
Men ja finns hur mycket som helst att skriva om han Somsagt så red jag honom när jag var liten och lärde mig sååå mycket med han. Och han har alltid varit speciell liksom. För jag har ju känt han mycket längre än även C. Så tillexempel om vi har haft kvällen i stallet så innan vi åker hem brukar jag natta dom lite extra liksom. Och då har det alltid varit C O och han. Även fast han inte är min liksom. Samma sak om vi har utsläpp så säger jag alltid godmorgon till varje häst när den får kraft. Och då har jag alltid sagt godmorgon älskling till mina och till han. Och ja såklart jag vet att han är en ponny och han bryr sig inte om sånt men bara att han betyder extra mycket liksom.
Och nu känns det så jävla hemskt att han nog inte vet nåt men han ska dö om några timmar. Och enda jag vill är att få säga hejdå ordentligt iallafall. Kanske låter lite taskigt men jag saknar inte C eller O så är inte ens för dom men skulle så jävla mycket vilja få åka dit och bara ge han en sista kram och pussa hans lilla mule och säga tack för allt och hejdå Så vet inte hur jag ska klara mig genom dagen för är så jävla jobbigt.

Blir helt tårögd för din skull, så trist!

Styrkekram

 

[emma-vsm]

Så himla olyckligt att din kompis försvinner, särskilt när du är där du är nu. Tänker på dig idag

 

[LiviaFilippa]

Jag får typ panik för jag inte kan göra nåt och vet att det helatiden är mindre och mindre tid kvar liksom men finns INGET jag kan göra. Och alltså jag VET att hans ägare gör allt för han och hon är säkert där och pysslar med han och så. Och han vet ju inte vad som ska hända snart utan för han är det ju bara en vanlig dag. Men skulle ändå vilja bara träffa han en sista gång.
Och det är så jävla hemskt och orättvist att tänka på att han kanske tror att det är en helt vanlig dag liksom och så ska han dö idag. Så han vet ju inte att allt han gör är sista gången liksom. Och vet att hästar kanske inte tänker så men bara OM så kanske han tänker på nåt i eftermiddag tillexempel så kommer det aldrig hända.
Och ja jag vet varför han ska det nu men det är ändå jätte hemskt för han är ju pigg och glad och fin nu. Men såklart vill inte jag heller att han ska må dåligt och jag menar INTE att inte ägaren gör det bästa för han för det gör hon säkert. Men tänker ändå liksom tänk OM han skulle må bra i en månad till så dör han onödigt tidigt. Och då kanske jag hade kunnat träffa han om han levde några veckor till. Men jag vet att det är helt onödigt att tänka så men kan ändå inte låta bli.

 

[Sleepy]

Men ja finns hur mycket som helst att skriva om han Somsagt så red jag honom när jag var liten och lärde mig sååå mycket med han. Och han har alltid varit speciell liksom. För jag har ju känt han mycket längre än även C. Så tillexempel om vi har haft kvällen i stallet så innan vi åker hem brukar jag natta dom lite extra liksom. Och då har det alltid varit C O och han. Även fast han inte är min liksom. Samma sak om vi har utsläpp så säger jag alltid godmorgon till varje häst när den får kraft. Och då har jag alltid sagt godmorgon älskling till mina och till han. Och ja såklart jag vet att han är en ponny och han bryr sig inte om sånt men bara att han betyder extra mycket liksom.
Och nu känns det så jävla hemskt att han nog inte vet nåt men han ska dö om några timmar. Och enda jag vill är att få säga hejdå ordentligt iallafall. Kanske låter lite taskigt men jag saknar inte C eller O så är inte ens för dom men skulle så jävla mycket vilja få åka dit och bara ge han en sista kram och pussa hans lilla mule och säga tack för allt och hejdå

Åh så fint. Det låter som ni alltid har haft en väldigt bra relation. Så härligt att han kunde få vara den lilla ponnyn som kunde lära dig så mycket, som du kunde få växa upp med och tävla med. Alla unga ridtjejer borde få lära känna en sån klok liten ponny.

Det viktigaste av allt är det där du har visat honom varje gång ni har träffats, så att han vet hur mycket han betyder för dig och hur mycket du tycker om honom. Den där dagliga lilla mulpussen är så värdefull. Då vet han, även om du inte har möjlighet att följa honom in i det sista nu. Jag förstår att det gör så ont att inte kunna vara där; men han vet och har alltid vetat hur mycket du tycker om honom.

 

[LiviaFilippa]

Nu är han i himlen

 

[Fjordfrälst]

Nu är han i himlen

 

[Sleepy]

Nu är han i himlen

Hemskt ledsen. Det lämnar en sån tomhet efter sig, när någon måste skiljas ifrån en sån speciell liten ponny. Det är tacksamt att veta att han hade dig hos sig i alla år och att han alltid fick känna sig älskad och uppskattad, fick bli riden och ompysslad och ha så mycket roligt tillsammans med dig. Det tror jag han värdesatte så mycket. Stor kram till dig.

 

[Lovisaleonora]

Usch, jag skulle leta rätt på dikten om Regnbågsbron, och varje gång jag läser så börjar jag gråta. Så också nu. Tänk så många jag har fått glädjen att träffa och få leva med, som har hållt mig sällskap och berikat mitt liv. Den tiden är värd alla tårar i världen, men det är tufft när de lämnar oss.

http://www.gbdjurklinik.se/rainbow.htm

 

[LiviaFilippa]

Hemskt ledsen. Det lämnar en sån tomhet efter sig, när någon måste skiljas ifrån en sån speciell liten ponny. Det är tacksamt att veta att han hade dig hos sig i alla år och att han alltid fick känna sig älskad och uppskattad, fick bli riden och ompysslad och ha så mycket roligt tillsammans med dig. Det tror jag han värdesatte så mycket. Stor kram till dig.

Ja han hade sååå många som har skött om han och ridit och allt möjligt
Jag var den sista som tävlade påriktigt med han men han var med på pay and jump ända tills förra eller förrförra året med en annan. Och innan mig var det också en annan tjej som red och tävlade och så och säkert nån mer mellan henne och ägaren. Och hon som äger han fick han när hon var liten och hon är ungefär 25 nu så hon hade ju han jätte länge.
Så vet att han alltid blev jätte bra omskött och så och hade jätte många som tyckte om han
Och han var alltid sååå glad och possitiv och snäll med ALLT förutom om man red ärevarv. Fast var inte så ofta det blev det för han var inte så jätte snabb men om man fick rida ärevarv med han så var det typ lika stor chans att han skulle busa och sticka eller kasta av en som att han skötte sig perfekt. Men det var bara för han tyckte det var så kul med ärevarv och musik och allting

 

[Andromedae]

Ja han hade sååå många som har skött om han och ridit och allt möjligt
Jag var den sista som tävlade påriktigt med han men han var med på pay and jump ända tills förra eller förrförra året med en annan. Och innan mig var det också en annan tjej som red och tävlade och så och säkert nån mer mellan henne och ägaren. Och hon som äger han fick han när hon var liten och hon är ungefär 25 nu så hon hade ju han jätte länge.
Så vet att han alltid blev jätte bra omskött och så och hade jätte många som tyckte om han
Och han var alltid sååå glad och possitiv och snäll med ALLT förutom om man red ärevarv. Fast var inte så ofta det blev det för han var inte så jätte snabb men om man fick rida ärevarv med han så var det typ lika stor chans att han skulle busa och sticka eller kasta av en som att han skötte sig perfekt. Men det var bara för han tyckte det var så kul med ärevarv och musik och allting

Det låter som en underbar ponny Har du något särskilt minne med honom som är extra kärt för dig?

 

[Sleepy]

Ja han hade sååå många som har skött om han och ridit och allt möjligt
Jag var den sista som tävlade påriktigt med han men han var med på pay and jump ända tills förra eller förrförra året med en annan. Och innan mig var det också en annan tjej som red och tävlade och så och säkert nån mer mellan henne och ägaren. Och hon som äger han fick han när hon var liten och hon är ungefär 25 nu så hon hade ju han jätte länge.
Så vet att han alltid blev jätte bra omskött och så och hade jätte många som tyckte om han
Och han var alltid sååå glad och possitiv och snäll med ALLT förutom om man red ärevarv. Fast var inte så ofta det blev det för han var inte så jätte snabb men om man fick rida ärevarv med han så var det typ lika stor chans att han skulle busa och sticka eller kasta av en som att han skötte sig perfekt. Men det var bara för han tyckte det var så kul med ärevarv och musik och allting

Det är det som är så härligt med små ponnisar som får vara med länge, de hinner lära upp och hjälpa så många unga att rida och tävla och ha roligt. De där riktigt bra ponnisarna är ofta så stora personligheter, som han med ärevarvet; så otroligt charmigt och underbart. Är någon så himla duktig och tar sig till ärevarv så måste det ju firas. Ett sånt litet charmtroll och glädjespridare; jag förstår att du tyckte så mycket om honom. Så roligt att du fick lära känna honom. Kram.

 

[LiviaFilippa]

Det låter som en underbar ponny Har du något särskilt minne med honom som är extra kärt för dig?

Det är många så vet inte vad jag ska välja. Men tillexempel en tävling så regnade det jätte mycket så hela banan var blöt med massa stora pölar överallt. Så dom flesta ponnysarna tyckte inte om det utan dom stannade eller var spända och olika så. Men han brydde sig inte alls så han bara galopperade rätt genom allt och var hur stabil som helst
Men sen var det även typ som i somras när C var halt och om det kanske inte hade gått så bra med O så var det typ krav löst att pyssla lite med han också. Och han fick en nästan alltid på bättre humör med hur han var i personlig heten. Och även fast han var äldsta hästen så hade han alltid mest bråttom ut på morgonen och in på kvällen så han typ taktade hela vägen. Fast sen i ridningen var han ändå alltid lugn.
Och sen dethär är väl inte med han direkt utan mera ägaren egentligen. Men det var också i våras så skulle hon bort några dagar och frågade om vi kunde ha honom dom dagarna. Som vi sa att vi kunde och då sa hon att dom hade tur att dom hade mig som extra matte så visste hon att han blir skött och ompysslad som en prins. Så liksom att hon såg mig som extra matte till hennes ögon sten

 

[sorbifolia]

Beklagar sorgen Han låter som en helt underbar ponny! Som haft ett riktgt bra och långt liv med er.

 

[LiviaFilippa]

Nu har jag gjort både mamma och pappa jätte ledsna också och vet att jag är elak nu men jag hoppas att dom mår riktigt jävla skit dåligt av det. För tycker ändå dom förtjänar det så det är rätt åt dom isåfall. Vet att inget blir bättre av det men bryr mig inte.

 

[sorbifolia]

Nu har jag gjort både mamma och pappa jätte ledsna också och vet att jag är elak nu men jag hoppas att dom mår riktigt jävla skit dåligt av det. För tycker ändå dom förtjänar det så det är rätt åt dom isåfall. Vet att inget blir bättre av det men bryr mig inte.

Det hör till när man är tonåring att vara lite elak mot sina föräldrar ibland. Jag var jättedum mot min mamma flera gånger ända tills jag flyttade hemifrån som 20-åring.

Vill du berätta vad dom gjort som fått dig att bli så arg på dom?

 

[LiviaFilippa]

Det hör till när man är tonåring att vara lite elak mot sina föräldrar ibland. Jag var jättedum mot min mamma flera gånger ända tills jag flyttade hemifrån som 20-åring.

Vill du berätta vad dom gjort som fått dig att bli så arg på dom?

Det är att dom INTE har gjort men ja dom försökte inte ens få en enda permison bara så jag kunde få säga hejdå. Utan var bara nej och att läkaren redan har sagt nej. Men liksom tror ändå att om dom hade pratat med henne och om DOM hade viljat att jag skulle få så skulle det nog gått. För alltså dom är ändå mina föräldrar så borde ju vara dom som kan bestämma sånt ändå? Men dom ville inte ens försöka utan bara typ att dom vet att det är skit jobbigt men det går inte.
Och nej dom fattar INTE för då skulle dom ha sett till så jag fick säga hejdå. Men det sket dom i.
Så jag sa bara som det är att jag aldrig kommer förlåta dom för jag kommer aldrig få en andra chans att säga hejdå. Och det är deras fel så dom förtjänar inte nån mer chans från mig heller. Och att jag ville att dom skulle försvinna och aldrig komma tillbaka för dom verkar ju inte ha nåt problem med att man ALDRIG mer får träffa nån och inte ens får säga hejdå.

 

[LiviaFilippa]

Säkert ingen som vet men OM bara så skulle det vara jätte snällt med svar. Men om jag säger att jag inte vill eller tänker följa med mamma och pappa till psykologen imorgon. Får dom tvinga mig då ändå? Eller om jag säger att jag inte vill vara själv med dom som jag ju isåfall skulle vara när vi åker dit och därifrån. Skulle dom bry sig då eller bara säga att jag måste?

 

[Lobelia]

Men alltså. Nu kommer nog alla tycka att jag är taskig och neggativ men orkar inte bry mig. Men exakt vad är du SÅ GLAD för min skull för?
För alltså det är en medicin som jag INTE vill ha men läkaren bestämmer att jag måste prova. Och det är för typ en sjukdom eller vad man ska säga. Och som @sorbifolia skrev att man kan tänka det som en krycka typ. Då är det ju som att säga till nån som har brutit benet att man är skit glad att den får andvända kryckor. Typ som att okej nån åkte skidor och ramlade och bröt benet och har skit ont och kanske missar hela säsongen och kanske blev rädd och massa olika problem men skit samma för allt är ju skit bra och den borde vara jätte glad för den får andvända kryckor. Säkert inte så du menade men det KÄNNS ändå så för mig.
Och jag är säkert jätte taskig och dum nu och förlåt isåfall då men orkar bara inte nånting och orkar inte försöka vara trevlig.

Om alternativet att man får klara sig utan kryckor och inte kan ta sig någonstans så är kryckor bra.

Däremot är det inget vidare att bli tvingad att ta medicin. Jag hade också blivit mycket frustrerad att bli tvingad men om det är så att medicinen hjälper dig att må bättre kan det väl vara värt att prova? Det är ju inte för alltid.

 

[LiviaFilippa]

Jag behövde få extra medicin igår så blev jätte trött och så men kunde iallafall sova då. Men nu vaknade jag för ett tag sen och enda jag kan tänka på är den ponnyn Så det typ upp repas i huvudet helatiden att han är död och jag kommer aldrig aldrig aldrig kunna träffa han igen. ALDRIG Och sista gången jag var i stallet så var jag inte till han alls så kommer inte ens ihåg när jag gav han sista pussen och nånting och kommer ALDRIG kunna göra det.
Och det gör så jävla ont i magen och hjärtat och överallt och känns som det är en jätte ansträngning att andas för det är så jobbigt och som att det inte går att få i luft i lungorna. Och gör ONT helatiden
Och liksom jag VET att det spelar INGEN roll hur mycket jag vill det så kommer jag ändå aldrig kunna säga hejdå till han och aldrig träffa han igen för han är DÖD. Men är ändå så jävla omöjligt att inte önska att jag kunde träffa han fast jag vet ju att det är omöjligt.
Och har massa tankar om liksom ifall han fattade att han skulle dö och om han var rädd eller om han liksom var redo. Eller om han inte fattade vad som hände. Och typ var själva kroppen är nu och hur allt gick till och sånt men vet inte om jag vill veta det ens egentligen. Men kan ändå inte sluta tänka på det.

 

[Lovisaleonora]

Det är jobbigt när tankarna bara far omkring på repeat. Samma tankar om och om igen.

Jag har varit med om att ta bort hästar, och det har alltid varit lugna tillfällen där hästen står och betar, äter eller helt enkelt bara är, och sedan är det slut. Oftast tar de med kroppen direkt.

Sorgen är just detta: att veta att en gjorde alla saker för sista gången. Jag tror inte han visste om vad som skulle hända, jag tror djur har en stor fördel i att vara här och nu och inte oroa sig över vad som kommer senare. Han verkar ha fått sluta bra, hemma där han trivdes.

Sorg kan göra fysiskt ont. Det finns en bearbetningsskala som går att läsa om, olika stadier som en går igenom i sorgearbetet.

Vet att det är en tråkig åsikt, men jag tycker det verkar som en jättebra idé att träffa psykologen med tanke på vad som händer nu i ditt liv. Med ponnyn som inte är med oss längre och alla dina tankar. Låt henne hjälpa dig.