Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Har du Pinterest? Om du kikar på foam clay där eller foam clay diy tror jag du kan få ideer ang leran. Finns säkert tutorials på youtube med.

Nej jag har inte Pinterest men jag har kollat lite på Youtube och sett lite tips. Men har iallafall tagit en paus från leran för idag så får se när det blir att jag gör nåt.

 

[tuaphua]

Ja men hur ventilerar man ut det då?

Du kan prata om det, skriva om det, måla om det etc.

När man får ångest och inte släpper ut den på något sätt utan bara försöker trycka ner den blir man till slut deprimerad. Ordet depression kommer från engelskans depress, som betyder trycka ned. För mig blev det rätt tydligt vad för effekt man får när man trycker ner.
Och utöver att man till slut blir deprimerad, och kanske som du känner dig tom, otroligt ledsen, utan hopp etc så kan man inte trycka ner hur mycket som helst. Om man ser det som en burk man trycker ner obehagliga känslor och händelser i så rymmer ju burken bara en viss mängd. Till slut blir det för mycket och det exploderar. Då kan det bli som då du inte riktigt kan kontrollera dig etc.

Så att försöka prata om det, skriva ner det, rita det eller liknande är jättebra för att ventilera och minska risken för att burken blir för full.
Man kan börja med att bara skriva ner för sig själv om det är jobbigt att prata om eller skriva till andra. Men bäst är så klart om du kan prata/skriva med folk som bryr sig om dig och kanske kan hjälpa dig att komma på andra tankar också.

 

[Lobelia]

Nej jag har inte berättat exakt om hur det är men har försökt lite. Men det är så svårt att förklara så nån fattar. Utan ofta så blir det att dom tror på ett annat sätt. Eller att dom säger nåt som det kanske brukar vara fast det inte är så jag menar men ändå tror dom det. Så blir typ att jag inte orkar försöka så mycket eller hur jag ska säga.

Kopiera texten du skriver här och visa några av dina bilder. Alla här verkar förstå.

Det går inte som du så klokt konstaterat att bara låtsas att känslorna inte finns och stoppa ner dem i "tryckkokaren" gör du det så riskerar ju den att koka över och då kan det bli jobbigt. Jobbiga känslor behöver vi ta hand om, förr eller senare, de verkar inte försvinna av sig själv, inte mina åtminstone.

Kan du inte fråga din läkare efter verktyg att hantera dem, vad du kan göra för att inte explodera? Och hur du kan kommunicera att du har problem så att du kan få hjälp?

 

[Gotthard]

Tänkte på leran, du kanske kan testa att forma den till Monstret? Ler-monstret kan du mosa gång på gång

Testa att föreställa dig att du stoppar in Monstrets dåliga egenskaper i leran medans du formar leran, och när du sedan tar sönder leran så krossar du även monstret röster och tankar. Typ att du frigör dig från Monstret. Låter kanske flummigt, men kanske kan vara nått att testa?

 

[LiviaFilippa]

Jag skrev det här förut efter middagen men somnade sen innan jag hann skriva klart det och posta. Men tänkte iallafall lägga in det nu och berätta om det.
Nu kommer säkert några tycka att det här är jätte taskigt men behöver ändå skriva av mig. Så ifall ni tycker det är taskigt eller att jag typ pratar bakom ryggen på nån så får ni väl tycka det då.
Men iallafall så jag måste ju äta med personal. Så det är alltid nån som ska sitta med alla måltider. Och oftast så är det nån iallafall ganska bra som verkar som dom vill hjälpa och att dom försöker förstå och så. Men finns en tant som är sååå dålig så hon gör bara ALLT värre.
Som idag så var det jätte jobbigt för mig med middagen. Och dom flesta brukar typ prata om annat och mera försöka peppa en lite bara men såklart var det den tanten nu som INTE är så. Utan hon sitter typ och glor och säger saker som inte alls hjälper. Utan allt känns typ värre av det. Så det gick inte alls och som typ alla vet utom hon verkar det som så när jag blir jätte stressad och pressad så blir det som allt låser sig så kan inte prata och nästan inte tänka. Så det blev så och hon blev väl mer irriterad bara och tyckte säkert att jag var skit jobbig och sa massa saker som inte stämmer. Sen blev det att jag började grina för typ hade nästan panik och det var det enda som kom fram. Och då blev hon ännu mer sur och sa typ att hon har vart med förr och vet hur såna som jag mannippulerar men det funkar inte på henne. Men jag försökte INTE göra det ALLS men det struntade väl hon i. Så sa hon iallafall att hon skulle säga till att jag skulle få sond igen för jag mat vägrade men sen när hon kom tillbaka så var en annan med som är sjuk sköterska eller vad det är. Men iallafall den som ger medicin och sånt. Och hon är inte lika dum i huvudet plus att hon vet iallafall lite hur jag är så hon frågade om jag behövde sån medicin för ångesten och att om det absolut inte funkade med maten så skulle jag få dricka extra närings dryck. Så fick det som hon var med istället och då kunde jag iallafall dricka det.
Men blir så typ arg och frusterad att den där tanten som inte har nån aning om nånting måste förstöra allt. För liksom haft det inte varit för henne så hade det kanske gått iallafall lite bättre med maten men hon har sån dålig attityd och gör så det inte går alls.

 

[LiviaFilippa]

Du kan prata om det, skriva om det, måla om det etc.

När man får ångest och inte släpper ut den på något sätt utan bara försöker trycka ner den blir man till slut deprimerad. Ordet depression kommer från engelskans depress, som betyder trycka ned. För mig blev det rätt tydligt vad för effekt man får när man trycker ner.
Och utöver att man till slut blir deprimerad, och kanske som du känner dig tom, otroligt ledsen, utan hopp etc så kan man inte trycka ner hur mycket som helst. Om man ser det som en burk man trycker ner obehagliga känslor och händelser i så rymmer ju burken bara en viss mängd. Till slut blir det för mycket och det exploderar. Då kan det bli som då du inte riktigt kan kontrollera dig etc.

Så att försöka prata om det, skriva ner det, rita det eller liknande är jättebra för att ventilera och minska risken för att burken blir för full.
Man kan börja med att bara skriva ner för sig själv om det är jobbigt att prata om eller skriva till andra. Men bäst är så klart om du kan prata/skriva med folk som bryr sig om dig och kanske kan hjälpa dig att komma på andra tankar också.

Det är bara att ganska ofta så kan jag inte förklara eller få fram det jag känner. Utan det kan vara att det känns jätte jobbigt och massa ångest men jag kan inte hitta ord för det. Så då går det ju inte att prata eller skriva och typ inte att rita heller om det bara är jobbigt och kaos i huvudet liksom.

 

[LiviaFilippa]

Kopiera texten du skriver här och visa några av dina bilder. Alla här verkar förstå.

Det går inte som du så klokt konstaterat att bara låtsas att känslorna inte finns och stoppa ner dem i "tryckkokaren" gör du det så riskerar ju den att koka över och då kan det bli jobbigt. Jobbiga känslor behöver vi ta hand om, förr eller senare, de verkar inte försvinna av sig själv, inte mina åtminstone.

Kan du inte fråga din läkare efter verktyg att hantera dem, vad du kan göra för att inte explodera? Och hur du kan kommunicera att du har problem så att du kan få hjälp?

Jo men det läkaren och andra i personalen säger så är det typ prata om det och berätta för nån och sånt. Och har ju typ lite sms system eller hur man ska säga med mamma och pappa men inte alltid som det går att berätta eller förklara ändå.

 

[LiviaFilippa]

Tänkte på leran, du kanske kan testa att forma den till Monstret? Ler-monstret kan du mosa gång på gång

Testa att föreställa dig att du stoppar in Monstrets dåliga egenskaper i leran medans du formar leran, och när du sedan tar sönder leran så krossar du även monstret röster och tankar. Typ att du frigör dig från Monstret. Låter kanske flummigt, men kanske kan vara nått att testa?

Ja jag kan iallafall prova!

 

[MiaMia]

Jag skrev det här förut efter middagen men somnade sen innan jag hann skriva klart det och posta. Men tänkte iallafall lägga in det nu och berätta om det.
Nu kommer säkert några tycka att det här är jätte taskigt men behöver ändå skriva av mig. Så ifall ni tycker det är taskigt eller att jag typ pratar bakom ryggen på nån så får ni väl tycka det då.
Men iallafall så jag måste ju äta med personal. Så det är alltid nån som ska sitta med alla måltider. Och oftast så är det nån iallafall ganska bra som verkar som dom vill hjälpa och att dom försöker förstå och så. Men finns en tant som är sååå dålig så hon gör bara ALLT värre.
Som idag så var det jätte jobbigt för mig med middagen. Och dom flesta brukar typ prata om annat och mera försöka peppa en lite bara men såklart var det den tanten nu som INTE är så. Utan hon sitter typ och glor och säger saker som inte alls hjälper. Utan allt känns typ värre av det. Så det gick inte alls och som typ alla vet utom hon verkar det som så när jag blir jätte stressad och pressad så blir det som allt låser sig så kan inte prata och nästan inte tänka. Så det blev så och hon blev väl mer irriterad bara och tyckte säkert att jag var skit jobbig och sa massa saker som inte stämmer. Sen blev det att jag började grina för typ hade nästan panik och det var det enda som kom fram. Och då blev hon ännu mer sur och sa typ att hon har vart med förr och vet hur såna som jag mannippulerar men det funkar inte på henne. Men jag försökte INTE göra det ALLS men det struntade väl hon i. Så sa hon iallafall att hon skulle säga till att jag skulle få sond igen för jag mat vägrade men sen när hon kom tillbaka så var en annan med som är sjuk sköterska eller vad det är. Men iallafall den som ger medicin och sånt. Och hon är inte lika dum i huvudet plus att hon vet iallafall lite hur jag är så hon frågade om jag behövde sån medicin för ångesten och att om det absolut inte funkade med maten så skulle jag få dricka extra närings dryck. Så fick det som hon var med istället och då kunde jag iallafall dricka det.
Men blir så typ arg och frusterad att den där tanten som inte har nån aning om nånting måste förstöra allt. För liksom haft det inte varit för henne så hade det kanske gått iallafall lite bättre med maten men hon har sån dålig attityd och gör så det inte går alls.

Kan du prata med pappa om att det inte alls fungerar med den personen och att det sättet som hon gör saker försämrar för dig. Så kanske han kan fråga läkaren om det går att ordna så hon kan vara mer med andra patienter än med just dig?
Man fungerar inte lika bra med alla människor. Det behöver inte vara någon av er som gör något dåligt, men att ni två bara råkar vara en dålig kombination som inte passar ihop. Har man ärligt försökt så är det ok att säga det och be om hjälp med att lösa situationen.

 

[emma-vsm]

Jag skrev det här förut efter middagen men somnade sen innan jag hann skriva klart det och posta. Men tänkte iallafall lägga in det nu och berätta om det.
Nu kommer säkert några tycka att det här är jätte taskigt men behöver ändå skriva av mig. Så ifall ni tycker det är taskigt eller att jag typ pratar bakom ryggen på nån så får ni väl tycka det då.
Men iallafall så jag måste ju äta med personal. Så det är alltid nån som ska sitta med alla måltider. Och oftast så är det nån iallafall ganska bra som verkar som dom vill hjälpa och att dom försöker förstå och så. Men finns en tant som är sååå dålig så hon gör bara ALLT värre.
Som idag så var det jätte jobbigt för mig med middagen. Och dom flesta brukar typ prata om annat och mera försöka peppa en lite bara men såklart var det den tanten nu som INTE är så. Utan hon sitter typ och glor och säger saker som inte alls hjälper. Utan allt känns typ värre av det. Så det gick inte alls och som typ alla vet utom hon verkar det som så när jag blir jätte stressad och pressad så blir det som allt låser sig så kan inte prata och nästan inte tänka. Så det blev så och hon blev väl mer irriterad bara och tyckte säkert att jag var skit jobbig och sa massa saker som inte stämmer. Sen blev det att jag började grina för typ hade nästan panik och det var det enda som kom fram. Och då blev hon ännu mer sur och sa typ att hon har vart med förr och vet hur såna som jag mannippulerar men det funkar inte på henne. Men jag försökte INTE göra det ALLS men det struntade väl hon i. Så sa hon iallafall att hon skulle säga till att jag skulle få sond igen för jag mat vägrade men sen när hon kom tillbaka så var en annan med som är sjuk sköterska eller vad det är. Men iallafall den som ger medicin och sånt. Och hon är inte lika dum i huvudet plus att hon vet iallafall lite hur jag är så hon frågade om jag behövde sån medicin för ångesten och att om det absolut inte funkade med maten så skulle jag få dricka extra närings dryck. Så fick det som hon var med istället och då kunde jag iallafall dricka det.
Men blir så typ arg och frusterad att den där tanten som inte har nån aning om nånting måste förstöra allt. För liksom haft det inte varit för henne så hade det kanske gått iallafall lite bättre med maten men hon har sån dålig attityd och gör så det inte går alls.

Jag tycker inte att du är taskig. Du inser ju vad som funkar för dig och vad som inte funkar, vilket stöd du behöver och vilket bemötande som hjälper dig och vilket som försvårar för dig. Jag tycker det är jättebra att du ser det! Och egentligen vore det bra om din läkare vet det också, hur du upplever det liksom. Tycker absolut inte det är okej av tanten att säga att du manipulerar när du blir ledsen.

 

[Motacilla]

Tyvärr finns det (lite äldre) sjukvårdspersonal som har gammalmodiga kunskaper ibland.

Försök prata med dina föräldrar/skriva med dem om vad personen säger till dig och hur det får dig att känna. Be dina föräldrar ta upp det här med läkaren eller den här kvinnan.

Det finns en möjlighet att hon TROR att hon hjälper dig med sina kommentarer och att det som behövs är att någon förklarar för henne hur hon uppfattas från ditt håll.
Det är hon som ska byta sätt att bemöta dig.

Det hjälper inte dig att hon har såna där kommentarer, och det kan DU också säga till henne ifall du vill.

Pysseltips, istället för sån där foam clay kanske ni kan köpa cernitlera som man härdar i ugnen? Väldigt lätt att bearbeta och färgerna går inte in i varandra heller. Minus: lite dyrt. Plus: lätt att göra t.ex figurer, frukter och liknande som man kan fästa i t.ex nyckelringar.
Tips på idéer: https://smartakids.weebly.com/cernitlera.html

 

[emma-vsm]

@Motacilla Just det, cernitlera är det jag gjort örhängen av

 

[Ullmerkott]

En del människor fungerar man helt enkelt inte med. Håller med övriga, prata med föräldrar/läkare om att du inte fungerar bra med henne. Du har ju inte så stora möjligheter att själv styra vem du har runt dig, så då är det ju rimligt att vården så långt det går försöker ge dig sköterskor som kan stötta dig.

 

[Sleepy]

då blev hon ännu mer sur och sa typ att hon har vart med förr och vet hur såna som jag mannippulerar men det funkar inte på henne.

Hon behöver byta jobb. Sådär ska du inte behöva bli behandlad. Prata med din pappa du. Kram.

 

[LiviaFilippa]

Kan du prata med pappa om att det inte alls fungerar med den personen och att det sättet som hon gör saker försämrar för dig. Så kanske han kan fråga läkaren om det går att ordna så hon kan vara mer med andra patienter än med just dig?
Man fungerar inte lika bra med alla människor. Det behöver inte vara någon av er som gör något dåligt, men att ni två bara råkar vara en dålig kombination som inte passar ihop. Har man ärligt försökt så är det ok att säga det och be om hjälp med att lösa situationen.

Det är redan att jag helst ska äta med nån annan men ibland är det ändå hon. Men det är som tur är inte så ofta men ibland iallafall och då är det alltid jobbigt. Men dom kan nog inte göra så mycket mera åt det heller för somsagt så försöker dom att det är nån annan.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker inte att du är taskig. Du inser ju vad som funkar för dig och vad som inte funkar, vilket stöd du behöver och vilket bemötande som hjälper dig och vilket som försvårar för dig. Jag tycker det är jättebra att du ser det! Och egentligen vore det bra om din läkare vet det också, hur du upplever det liksom. Tycker absolut inte det är okej av tanten att säga att du manipulerar när du blir ledsen.

Tack

 

[LiviaFilippa]

Tyvärr finns det (lite äldre) sjukvårdspersonal som har gammalmodiga kunskaper ibland.

Försök prata med dina föräldrar/skriva med dem om vad personen säger till dig och hur det får dig att känna. Be dina föräldrar ta upp det här med läkaren eller den här kvinnan.

Det finns en möjlighet att hon TROR att hon hjälper dig med sina kommentarer och att det som behövs är att någon förklarar för henne hur hon uppfattas från ditt håll.
Det är hon som ska byta sätt att bemöta dig.

Det hjälper inte dig att hon har såna där kommentarer, och det kan DU också säga till henne ifall du vill.

Pysseltips, istället för sån där foam clay kanske ni kan köpa cernitlera som man härdar i ugnen? Väldigt lätt att bearbeta och färgerna går inte in i varandra heller. Minus: lite dyrt. Plus: lätt att göra t.ex figurer, frukter och liknande som man kan fästa i t.ex nyckelringar.
Tips på idéer: https://smartakids.weebly.com/cernitlera.html

Alltså dom vet redan att jag inte funkar med henne liksom. Men fattar att det kanske skulle vara bra om jag kunde förklara mer varför allt blir värre med henne och så men det är inte så enkelt heller. Och helatiden annars så ska jag bara lita på personalen liksom så känns inte som jag kan klaga på hur nån är då. För dom har ju redan bestämt att personalen vet mer än mig om typ allt och jag måste lita på dom.
Sen det med leran så jag vet inte för det bra med foam clay är att den inte kladdar liksom och att den inte behöver torka i ugn så den är mycket lättare att ha här. Och den är väldigt skön att hålla på med också som jag oftast inte tycker med lera.

 

[LiviaFilippa]

En del människor fungerar man helt enkelt inte med. Håller med övriga, prata med föräldrar/läkare om att du inte fungerar bra med henne. Du har ju inte så stora möjligheter att själv styra vem du har runt dig, så då är det ju rimligt att vården så långt det går försöker ge dig sköterskor som kan stötta dig.

Jag svarade i förra om det att prata med nån om henne och det. Men tack

 

[LiviaFilippa]

Hon behöver byta jobb. Sådär ska du inte behöva bli behandlad. Prata med din pappa du. Kram.

Ja hon verkar inte tycka om dethär jobbet iallafall men det kan jag ju inte säga.

 

[Motacilla]

Jag förstår hur du menar, men försök ändå förklara att det blir värre med henne. Skriv till dina föräldrar om det. Då har du ändå försökt ditt bästa på den fronten.
Sov på saken och bestäm hur du gör sen.

Leran gör du som du vill med. Jag har inte använt foam clay själv, men det låter skönt att pyssla med den.
Cernitlera kladdar inte heller ifall du någon gång vill prova det. (Man behöver inte använda vatten när man använder det).

Jag ska snart lägga mig, men jag hoppas du sover gott och att du får en bra dag imorgon.