Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Har du inte nog med problem utan att ta på dig läkarens också? Visst kan det hända att de tycker du är jobbig, men troligen inte, och skulle läkaren tycka det så är det hens problem inte ditt. Troligen blir de snarare glada om du vill prata om dina problem, de är ju där för att hjälpa dig bli frisk och talar du inte om hur du känner det har de mindre chans att hjälpa.

Det är också ett val du har, att försöka göra något åt trycket som byggs upp inom dig eller låta det byggas upp och kanske explodera. Inget kul val direkt men kanske blir det lättare att välja att ta mod till dig och berätta om du tänker på de alternativ du har.

Jo det kan man ju tänka. Men blir inte mindre jobbigt för mig för det för jag tycker ändå det är jobbigt om nån tycker att jag är irriterande eller störig eller sånt.

 

[LiviaFilippa]

Vad bra du är som berättade! Fantastiskt!

Jag tror att det kommer bli mindre jobbigt att prata om sådant för varje gång, och kännas skönare och mera naturligt efter ett tag. Du är knappast konstig, vi har alla våra saker som inte är som alla andra - det är vad som gör människor interessanta, vore ju urtråkigt om alla var normala. Kom ihåg att sköterskarna och läkarna har valt att jobba på BUP därför att dom gillar att umgås med såna som dig!

Ska du få träffa hundarna sedan i dag? Här är det värsta höststormen, så inte så lockande att vara ute, direkt...

Tack Och nej jag kommer inte träffa dom idag. Det är jätte dåligt väder här också så går typ inte att vara ute. Och har inte än så jag får ha permison och åka iväg men det kanske ändras imorgon så jag får det. Och isåfall kan jag ju åka hem en lite stund då. Fast det är ju bara kanske så inte säkert så vågar inte hoppas på det heller.

 

[Sleepy]

Nu har jag pratat jätte länge med en sköterska och pappa om jobbiga saker. Så om varför det är jobbigt idag och mina jobbiga tankar och såna saker. Så jätte jobbigt och känns typ pinsamt att dom vet alla dom sakerna. Men var ändå lite skönt också att prata om det så lite blandat liksom. Men mest jobbigt men VET att det ändå var behövt liksom. Fast det känns ändå inte skönt nu efter utan ändå mest jobbigt och typ tungt. Men kan inte göra så mycket åt det ändå. Och får dåligt samvete för att jag har dom tankarna jag har och så och att det är jätte konstigt och fel på mig typ så känns liksom dåligt därför men om jag inte skulle sagt nåt så skulle det inte bli bra heller och då skulle jag få dåligt samvete för andra andledningar istället. Så skulle blivit jobbigt ändå hur jag än gjorde.

Bra att ni pratade. Kram.

 

[LiviaFilippa]

Det här kommer kanske låta taskigt men jag menar inte det så alls. Men bara att det är jobbigt och vill skriva det men jag fattar att det nog är konstigt och jobbigt för den andra också.
Men iallafall så ni kanske vet så är ju jag mest i mitt rum och helst inte i dom gemensamma rummen här för tycker det är typ läskigt eller hur jag ska förklara. Och vill inte prata så mycket med dom andra som är här och så. Men iallafall så nu är det en person som jag känner som också är inlagd. Alltså inte nån jag känner jätte bra men ändå ganska liksom och mina föräldrar känner dens föräldrar och så. Och ja vet såklart att vi är här för vi har olika problem och behöver hjälp och det är inget man rår för eller ska skämmas för och sånt. Men känns ändå såååå pinsamt och jobbigt! Så nu är det ännu mera att jag vill inte gå ut för vill inte typ råka träffa den personen och så vet jag inte vad jag ska säga och om den kommer tycka att jag är konstig och massa sånt.
Och innan nån kanske säger det så ja mina föräldrar vet det och dom har väl kanske sagt det till personalen också. Men har inte pratat om det med nån i personalen för det känns ju också konstigt att säga det som ett problem att jag känner den. Eller inte ett problem men att det är jobbigt liksom.

 

[LiviaFilippa]

Det här är bara mer typ skriva av mig så ingen behöver bry sig. Men jag är såå trött på att jag är så dum i huvudet. Som nu så läste jag ett inlägg här på bukefalos och det var typ om mat och så och jag VET att jag inte borde läsa sånt för blir jätte lätt triggad. Och ändå så läste jag och läste om kalorier och sånt och så tar allt sånt över jätte mycket i huvudet igen. Och blir sååå såååå irriterad att jag gör så för jag VET att det är dåligt för mig och ÄNDÅ kan jag inte låta bli. Så börjar jag tänka typ hur mycket kalorier var det i kvällsfikat och hur mycket i allt annat idag och massa sånt så känns allt ännu mer skit. Och börjar tänka typ om jag kan göra nånting så jag iallafall gör av med LITE mer och ja massa dåliga såna tankar. Och jag har redan jätte mycket problem att sova så kommer bli ännu mer omöjligt om jag har massa såna tankar. Men känner mig också jätte jätte lat och äcklig som bara äter och äter sååå mycket och inte rör mig alls. Så känner mig som en jätte fet flodhäst typ som alla tycker är jätte äcklig och ful och konstig. Och att egentligen så är allt ett jätte stort misstag och jag är inte värd att få massa hjälp som nån annan skulle behöva mer och vilja ha. Istället för att dom slösar det på mig som typ inte vill ha hjälp och inte blir bättre och bara är jätte jobbig för alla. Så hela jag är bara jävligt onödig och tar upp plats för nånannan. Och jag vet att man inte ska tänka så och det spelar ingen roll men önskar sååå jävla mycket att jag aldrig hade blivit född eller att jag hade dött när jag var bebis som jag nästan gjorde så hade kanske mamma och pappa skaffat ett nytt barn som hade vart mer normal så hade dom inte behövt ha mig. Men spelar ju ingen roll att tänka så ändå för nu har dom tyvärr mig. Som inte är bra för NÅN.

 

[sorbifolia]

Det här kommer kanske låta taskigt men jag menar inte det så alls. Men bara att det är jobbigt och vill skriva det men jag fattar att det nog är konstigt och jobbigt för den andra också.
Men iallafall så ni kanske vet så är ju jag mest i mitt rum och helst inte i dom gemensamma rummen här för tycker det är typ läskigt eller hur jag ska förklara. Och vill inte prata så mycket med dom andra som är här och så. Men iallafall så nu är det en person som jag känner som också är inlagd. Alltså inte nån jag känner jätte bra men ändå ganska liksom och mina föräldrar känner dens föräldrar och så. Och ja vet såklart att vi är här för vi har olika problem och behöver hjälp och det är inget man rår för eller ska skämmas för och sånt. Men känns ändå såååå pinsamt och jobbigt! Så nu är det ännu mera att jag vill inte gå ut för vill inte typ råka träffa den personen och så vet jag inte vad jag ska säga och om den kommer tycka att jag är konstig och massa sånt.
Och innan nån kanske säger det så ja mina föräldrar vet det och dom har väl kanske sagt det till personalen också. Men har inte pratat om det med nån i personalen för det känns ju också konstigt att säga det som ett problem att jag känner den. Eller inte ett problem men att det är jobbigt liksom.

Tycker inte alls det är konstigt att du känner att du inte vill träffa någon du känner, det är rätt normalt när man har en ångestproblematik att alla sådana "små" saker blir jättejobbiga.

Men har du funderat på att hen kanske känner samma ang att träffa på någon hen känner? Ni kanske oroar er helt i onödan båda två, i såna fall....?

 

[Motacilla]

Vi har ju pratat om det här förr, men jag skriver det igen: många vuxna har jättekonstiga matvanor och inget du ska ta efter!
Att folk äter fel gör inte att det är rätt för dig.
Det är monstret som lurar dig när du läser sånt där. Försök att inte läsa trådar om hur folk äter eller motionerar, snälla. Det är inte bra för dig just nu.
Om 1 år kan du fundera på att läsa sånt igen.

En av mina kompisar har förlorat ett barn när det var riktigt litet. Det är flera år sedan, men det är en sorg som aldrig går över. Så jag är helt övertygad om att dina föräldrar mycket hellre har dig än något annat barn.

Just nu är det jobbigt för dig och för dina föräldrar men det kommer att vända och bli bättre.

Jag hoppas du kunnat pysssla lite eller färglägga också idag, så att du också fått fokusera på något lite mysigt idag.

 

[sorbifolia]

Det här är bara mer typ skriva av mig så ingen behöver bry sig. Men jag är såå trött på att jag är så dum i huvudet. Som nu så läste jag ett inlägg här på bukefalos och det var typ om mat och så och jag VET att jag inte borde läsa sånt för blir jätte lätt triggad. Och ändå så läste jag och läste om kalorier och sånt och så tar allt sånt över jätte mycket i huvudet igen. Och blir sååå såååå irriterad att jag gör så för jag VET att det är dåligt för mig och ÄNDÅ kan jag inte låta bli. Så börjar jag tänka typ hur mycket kalorier var det i kvällsfikat och hur mycket i allt annat idag och massa sånt så känns allt ännu mer skit. Och börjar tänka typ om jag kan göra nånting så jag iallafall gör av med LITE mer och ja massa dåliga såna tankar. Och jag har redan jätte mycket problem att sova så kommer bli ännu mer omöjligt om jag har massa såna tankar. Men känner mig också jätte jätte lat och äcklig som bara äter och äter sååå mycket och inte rör mig alls. Så känner mig som en jätte fet flodhäst typ som alla tycker är jätte äcklig och ful och konstig. Och att egentligen så är allt ett jätte stort misstag och jag är inte värd att få massa hjälp som nån annan skulle behöva mer och vilja ha. Istället för att dom slösar det på mig som typ inte vill ha hjälp och inte blir bättre och bara är jätte jobbig för alla. Så hela jag är bara jävligt onödig och tar upp plats för nånannan. Och jag vet att man inte ska tänka så och det spelar ingen roll men önskar sååå jävla mycket att jag aldrig hade blivit född eller att jag hade dött när jag var bebis som jag nästan gjorde så hade kanske mamma och pappa skaffat ett nytt barn som hade vart mer normal så hade dom inte behövt ha mig. Men spelar ju ingen roll att tänka så ändå för nu har dom tyvärr mig. Som inte är bra för NÅN.

Det är svårt att undvika sina triggers, man är inte dum i huvudet för att man "trillar dit" ibland, men man behöver hitta tekniker att undvika det. Går det att blocka de delarna av forumet som innehåller trådar om mat och bantning tro?

Finns det något som kan få dig inse att du är smal och inte tjock? För jag hoppast du vet att det är sjukdomen som lurar dig här, du skulle inte vara inlagd för allvarlig anorexia om du inte var mycket smal och underernärd....

Och ang dina föräldrar så är jag helt säker på att de både älskar dig över allt annat och är stolta över att ha en så klok och modig dotter. Det skulle iaf jag vara om jag var din mamma.

 

[LiviaFilippa]

Tycker inte alls det är konstigt att du känner att du inte vill träffa någon du känner, det är rätt normalt när man har en ångestproblematik att alla sådana "små" saker blir jättejobbiga.

Men har du funderat på att hen kanske känner samma ang att träffa på någon hen känner? Ni kanske oroar er helt i onödan båda två, i såna fall....?

Ja jag vet och antagligen så skulle nog inte den personen tycka det var så kul heller. För tror dom flesta nog tycker det är lite jobbigt på ett sånthär ställe. Men det blir ändå jobbigt och jag vet inte vad jag ska säga om vi träffas eller liksom ska jag låtsas att jag inte känner ingen den eller vet inte hur jag ska göra så det blir minst konstigt iallafall.

 

[Motacilla]

Ja jag vet och antagligen så skulle nog inte den personen tycka det var så kul heller. För tror dom flesta nog tycker det är lite jobbigt på ett sånthär ställe. Men det blir ändå jobbigt och jag vet inte vad jag ska säga om vi träffas eller liksom ska jag låtsas att jag inte känner ingen den eller vet inte hur jag ska göra så det blir minst konstigt iallafall.

Säg bara "hej". Mera än så behöver du inte ha en plan för.

 

[LiviaFilippa]

Vi har ju pratat om det här förr, men jag skriver det igen: många vuxna har jättekonstiga matvanor och inget du ska ta efter!
Att folk äter fel gör inte att det är rätt för dig.
Det är monstret som lurar dig när du läser sånt där. Försök att inte läsa trådar om hur folk äter eller motionerar, snälla. Det är inte bra för dig just nu.
Om 1 år kan du fundera på att läsa sånt igen.

En av mina kompisar har förlorat ett barn när det var riktigt litet. Det är flera år sedan, men det är en sorg som aldrig går över. Så jag är helt övertygad om att dina föräldrar mycket hellre har dig än något annat barn.

Just nu är det jobbigt för dig och för dina föräldrar men det kommer att vända och bli bättre.

Jag hoppas du kunnat pysssla lite eller färglägga också idag, så att du också fått fokusera på något lite mysigt idag.

Ja jag vet att jätte många inte äter som man ska eller vad man ska säga. Men det verkar ju gå bra för dom ändå fast dom inte äter helt perfekt. Och vet att jag inte borde läsa sånt men det går typ inte att låta bli och när jag som fastnar i det så känns det ändå som att jag typ måste försöka veta mer hur andra gör och vad som är normalt och allt sånt.
Och det om mina föräldrar så ja dom älskar säkert mig men dom har ju nästan inget val heller. Så kan inte lita på det helt liksom. För okej att dom gör det men OM jag skulle ha dött när jag var liten och dom hade ett annat barn så skulle dom nog EGENTLIGEN ha det bättre ifall det barnet var mera normalt.

 

[LiviaFilippa]

Det är svårt att undvika sina triggers, man är inte dum i huvudet för att man "trillar dit" ibland, men man behöver hitta tekniker att undvika det. Går det att blocka de delarna av forumet som innehåller trådar om mat och bantning tro?

Finns det något som kan få dig inse att du är smal och inte tjock? För jag hoppast du vet att det är sjukdomen som lurar dig här, du skulle inte vara inlagd för allvarlig anorexia om du inte var mycket smal och underernärd....

Och ang dina föräldrar så är jag helt säker på att de både älskar dig över allt annat och är stolta över att ha en så klok och modig dotter. Det skulle iaf jag vara om jag var din mamma.

Jag vet inte om det går att blocka vissa delar men jag vill inte det heller.
Och sen det om tjock eller smal så ja jag VAR väl lite smal när jag blev inlagd. Men har gått upp i vikt så nu är jag inte det längre. Jag vill inte skriva allt för det kanske är triggande för nånannan men lovar att man ser att jag INTE är smal längre.

 

[sorbifolia]

Jag vet inte om det går att blocka vissa delar men jag vill inte det heller.
Och sen det om tjock eller smal så ja jag VAR väl lite smal när jag blev inlagd. Men har gått upp i vikt så nu är jag inte det längre. Jag vill inte skriva allt för det kanske är triggande för nånannan men lovar att man ser att jag INTE är smal längre.

Du kan knappast ha varit "lite" smal om du var så sjuk att du hade hjärtproblem....

Och om du inte vore alldeles för smal fortfarande så skulle det inte vara så strikt med att du MÅSTE äta alla mål och inte får motionera någonting. Läkarna gör inte såna regler för att vara dumma med dig, och de kan bedöma vad som är en hälsosam vikt för dig. Försök lita på det.

 

[LiviaFilippa]

Du kan knappast ha varit "lite" smal om du var så sjuk att du hade hjärtproblem....

Och om du inte vore alldeles för smal fortfarande så skulle det inte vara så strikt med att du MÅSTE äta alla mål och inte får motionera någonting. Läkarna gör inte såna regler för att vara dumma med dig, och de kan bedöma vad som är en hälsosam vikt för dig. Försök lita på det.

Fast det med att jag måste äta exakt allt och dom sakerna TROR jag är lika för alla som har nån ätstörnings diagnos. Så även tillexempel om man har nåt annat än anorexi och man är normal viktig så är dom reglerna med maten lika noga tror jag.
Och sen det att dom vet vad som är en lagom vikt så ja det kanske dom vet på ett ungefär från bmi och såna saker. Men bmi är inte jätte exakt för alla utan det beror på om man har mycket muskler och såna saker också. Så eftersom att jag inte får träna eller göra nån motion alls så har jag ju typ inga muskler alls så även ifall mitt bmi inte är så högt så ser jag ändå tjock ut för det är BARA fett liksom. Men om jag skulle våga såhär fast det var mera muskler och inte bara fett så kanske jag skulle se smalare ut eller mer normal.

 

[LiviaFilippa]

Nu efter mellanmålet så ska jag ha läkar samtal. Och jag är sååå himla nervös för det för jag vet inte ens om jag vill få ha permison eller nånting. Och vet inte vad hon tycker efter jag berättade endel jobbiga saker som hon nog har fått reda på nu. Så hon kanske inte tycker jag ska få ha permison då iallafall. Eller så får jag ha det men klarar inte det och gör nåt idiotiskt igen. För alltså jag VILL ju kunna bara åka hem ett tag och ta det lugnt eller åka till stallet och träffa ponnysarna men jag är så så rädd för det också på samma gång. Känns som jag ALDRIG kommer klara nånting normalt.

 

[sorbifolia]

Har du haft läkarsamtalet än? Jag tror och hoppast att det kommer gå bra, du har ju blivit SÅ bra på att kommunicera nu, och fått till att börja äta så du kan klara dig utan sonden igen, så du kommer nog snart klara av att åka hem eller till stallet med.

 

[Gotthard]

Att du känner att du är konstig, onormal eller pinsam betyder inte att det är vad de omkring dig tror eller tycker. Försök lita på att det folk säger är vad de menar

Konstiga blickar, säga en sak men mena något annat eller tycka att någon är konstig för att den är annorlunda eller sjuk - det är något som omogna personer håller på med. Det är inget vuxna eller mogna personer håller på med eller borde hålla på med Att någon inte skulle säga till dig vad dom "egentligen tycker" är inte ditt problem heller Det kan vara skrämmande men vi kan inte kontrollera vad andra tycker om oss, vi kan bara vara oss själva så får folk runt omkring ta oss för vilka vi är.

Att känna att sin kropp inte är normal eller tillräckligt tränad är nog något som alla känner, så det är faktiskt helt normalt även om det är tråkigt att vi inte kan vara nöjda med våra kroppar. Det är helt okej att inte vara hälsosam, det är helt okej att inte ha några muskler, det är helt okej att äta för mycket. Det är helt okej att känna att man inte duger eller räcker till. Det är också helt normalt att ha rädslor och sjukdomar.

Du verkar så omtänksam, snäll, klok och ha en fin kontakt med dina djur. Du har massor av fina sidor och jag tror på dig!

 

[Lobelia]

Det här är bara mer typ skriva av mig så ingen behöver bry sig. Men jag är såå trött på att jag är så dum i huvudet. Som nu så läste jag ett inlägg här på bukefalos och det var typ om mat och så och jag VET att jag inte borde läsa sånt för blir jätte lätt triggad. Och ändå så läste jag och läste om kalorier och sånt och så tar allt sånt över jätte mycket i huvudet igen. Och blir sååå såååå irriterad att jag gör så för jag VET att det är dåligt för mig och ÄNDÅ kan jag inte låta bli. Så börjar jag tänka typ hur mycket kalorier var det i kvällsfikat och hur mycket i allt annat idag och massa sånt så känns allt ännu mer skit. Och börjar tänka typ om jag kan göra nånting så jag iallafall gör av med LITE mer och ja massa dåliga såna tankar. Och jag har redan jätte mycket problem att sova så kommer bli ännu mer omöjligt om jag har massa såna tankar. Men känner mig också jätte jätte lat och äcklig som bara äter och äter sååå mycket och inte rör mig alls. Så känner mig som en jätte fet flodhäst typ som alla tycker är jätte äcklig och ful och konstig. Och att egentligen så är allt ett jätte stort misstag och jag är inte värd att få massa hjälp som nån annan skulle behöva mer och vilja ha. Istället för att dom slösar det på mig som typ inte vill ha hjälp och inte blir bättre och bara är jätte jobbig för alla. Så hela jag är bara jävligt onödig och tar upp plats för nånannan. Och jag vet att man inte ska tänka så och det spelar ingen roll men önskar sååå jävla mycket att jag aldrig hade blivit född eller att jag hade dött när jag var bebis som jag nästan gjorde så hade kanske mamma och pappa skaffat ett nytt barn som hade vart mer normal så hade dom inte behövt ha mig. Men spelar ju ingen roll att tänka så ändå för nu har dom tyvärr mig. Som inte är bra för NÅN.

Gör du inte så gott du kan, även om det blir fel ibland? Jag vet ingen som kan göra mer än så.

Är det så att ditt monster kommer här och lägger sig i? Och "matar" dig med negativa tankar? Det vill ju att det ska vara som förr, försöker hindra dig att äta för att det fungerade förut? Ditt monster försöker på något bakvänt vis skydda dig och det blir lite fel.

Du vet vad villkorslös kärlek är va? Att man älskar någon precis som denne är med alla skavanker. De flesta vuxna känner så för sina barn och jag tror dina föräldrar känner så också. De vill inte ersätta dig med ett annat barn även om du kanske känner så just nu. Kanske du kan tala med dem om detta, visa vad du skrivit eller göra en teckning och visa dem? Just nu tror jag dina föräldrar är lika ledsna som du och undrar vad de gjort fel för att deras älskade dotter mår så dåligt.

 

[LiviaFilippa]

Har du haft läkarsamtalet än? Jag tror och hoppast att det kommer gå bra, du har ju blivit SÅ bra på att kommunicera nu, och fått till att börja äta så du kan klara dig utan sonden igen, så du kommer nog snart klara av att åka hem eller till stallet med.

Ja det har jag. Och det var jätte jobbigt för pratade om sånt som jag helst inte vill att mina föräldrar ska veta men dom var med så nu fick ju dom veta endel ändå. Men iallafall så bestämde vi att jag ska få åka hem en liten stund på permison och en gång till stallet i helgen och se hur det går. Men om det känns för jobbigt så måste jag inte så bara om jag vill.

 

[Gotthard]

Ja det har jag. Och det var jätte jobbigt för pratade om sånt som jag helst inte vill att mina föräldrar ska veta men dom var med så nu fick ju dom veta endel ändå. Men iallafall så bestämde vi att jag ska få åka hem en liten stund på permison och en gång till stallet i helgen och se hur det går. Men om det känns för jobbigt så måste jag inte så bara om jag vill.

Vad härligt att få åka iväg en sväng! Hoppas du får en mysig dag