Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[LiviaFilippa]

Gör du inte så gott du kan, även om det blir fel ibland? Jag vet ingen som kan göra mer än så.

Är det så att ditt monster kommer här och lägger sig i? Och "matar" dig med negativa tankar? Det vill ju att det ska vara som förr, försöker hindra dig att äta för att det fungerade förut? Ditt monster försöker på något bakvänt vis skydda dig och det blir lite fel.

Du vet vad villkorslös kärlek är va? Att man älskar någon precis som denne är med alla skavanker. De flesta vuxna känner så för sina barn och jag tror dina föräldrar känner så också. De vill inte ersätta dig med ett annat barn även om du kanske känner så just nu. Kanske du kan tala med dem om detta, visa vad du skrivit eller göra en teckning och visa dem? Just nu tror jag dina föräldrar är lika ledsna som du och undrar vad de gjort fel för att deras älskade dotter mår så dåligt.

Jo det gör jag men det känns ändå som mitt bästa ALDRIG är tillräckligt bra. Så hur mycket jag än försöker göra allt rätt och vara bra och inte jobbig och allt sånt så blir det ändå aldrig bra nog.
Och ja det kanske är monstret som lägger sig i också. Jag vet typ inte vilka tankar som är mina egna och vilka som är monstret.

 

[LiviaFilippa]

Att du känner att du är konstig, onormal eller pinsam betyder inte att det är vad de omkring dig tror eller tycker. Försök lita på att det folk säger är vad de menar

Konstiga blickar, säga en sak men mena något annat eller tycka att någon är konstig för att den är annorlunda eller sjuk - det är något som omogna personer håller på med. Det är inget vuxna eller mogna personer håller på med eller borde hålla på med Att någon inte skulle säga till dig vad dom "egentligen tycker" är inte ditt problem heller Det kan vara skrämmande men vi kan inte kontrollera vad andra tycker om oss, vi kan bara vara oss själva så får folk runt omkring ta oss för vilka vi är.

Att känna att sin kropp inte är normal eller tillräckligt tränad är nog något som alla känner, så det är faktiskt helt normalt även om det är tråkigt att vi inte kan vara nöjda med våra kroppar. Det är helt okej att inte vara hälsosam, det är helt okej att inte ha några muskler, det är helt okej att äta för mycket. Det är helt okej att känna att man inte duger eller räcker till. Det är också helt normalt att ha rädslor och sjukdomar.

Du verkar så omtänksam, snäll, klok och ha en fin kontakt med dina djur. Du har massor av fina sidor och jag tror på dig!

Det om kroppen och att det är normalt att man inte är nöjd och sånt så ja så kanske det är. Men dom flesta FÅR iallafall välja själva vad dom vill äta och inte och ifall dom vill träna eller så. Men jag får inte välja nånting sånt som JAG vill utan andra bestämmer exakt allt sånt fast det är ju jag som måste ha denhär kroppen fast som andra bestämmer typ när jag duger. Och jag måste bara gå med på det även fast jag inte vill. Alltså det är ju såklart jobbigt jämt om man inte är nöjd med hur man ser ut men är nog ändå iallafall lite lättare ifall man KAN påverka det själv lite iallafall.

 

[sorbifolia]

Det om kroppen och att det är normalt att man inte är nöjd och sånt så ja så kanske det är. Men dom flesta FÅR iallafall välja själva vad dom vill äta och inte och ifall dom vill träna eller så. Men jag får inte välja nånting sånt som JAG vill utan andra bestämmer exakt allt sånt fast det är ju jag som måste ha denhär kroppen fast som andra bestämmer typ när jag duger. Och jag måste bara gå med på det även fast jag inte vill. Alltså det är ju såklart jobbigt jämt om man inte är nöjd med hur man ser ut men är nog ändå iallafall lite lättare ifall man KAN påverka det själv lite iallafall.

Ja, det måste vara jättejobbigt att ha det som du har nu. MEN - anledningen att du inte får bestämma dessa sakerna är att du har en sjukdom som gör att du inte klarar av att bedöma själv hur din kropp ser ut, och hur mycket mat eller träning du behöver. Det är det som är anorexia. Så tills du blir frisk så måste någon annan bestämma.

Som när någon har allvarlig lunginflammation, så klarar den inte att andas ordentligt, och kanske behöver oxygenmaska. Medan någon som har anorexia klarar inte att äta ordentligt, och behöver hjälp med ätandet. Så är det bara.

 

[Gotthard]

Det om kroppen och att det är normalt att man inte är nöjd och sånt så ja så kanske det är. Men dom flesta FÅR iallafall välja själva vad dom vill äta och inte och ifall dom vill träna eller så. Men jag får inte välja nånting sånt som JAG vill utan andra bestämmer exakt allt sånt fast det är ju jag som måste ha denhär kroppen fast som andra bestämmer typ när jag duger. Och jag måste bara gå med på det även fast jag inte vill. Alltså det är ju såklart jobbigt jämt om man inte är nöjd med hur man ser ut men är nog ändå iallafall lite lättare ifall man KAN påverka det själv lite iallafall.

Om man säger såhär - du fick bestämma innan du hamnade på sjukhuset och du kommer att få bestämma igen såklart. Just nu så får du hjälp att hitta tillbaka till att få i dig tillräckligt med näring så att din kropp orkar vara så aktiv som du önskar

Jag hoppas att du får träffa någon att prata med snart, som en psykolog, så att ni kan hjälpas åt att reda ut varför du känner så här. Jag vill inte spekulera för mycket men tänker att det kanske finns en orsak till att dina känslor och tankar virvlar runt på ett negativt sätt, och att maten egentligen bara är ett symptom på det. Jag upplever att du har väldigt höga krav på dig själv, så om du får hjälp med att hantera kraven och pressen på dig själv så kanske det andra faller på plats.

Glöm inte att det bara är tillfälligt Månader kan kännas som en livstid, men några månader är inte så länge på 20 år.

Edit: slant på tangenterna och skickade för tidigt

 

[LiviaFilippa]

Ja, det måste vara jättejobbigt att ha det som du har nu. MEN - anledningen att du inte får bestämma dessa sakerna är att du har en sjukdom som gör att du inte klarar av att bedöma själv hur din kropp ser ut, och hur mycket mat eller träning du behöver. Det är det som är anorexia. Så tills du blir frisk så måste någon annan bestämma.

Som när någon har allvarlig lunginflammation, så klarar den inte att andas ordentligt, och kanske behöver oxygenmaska. Medan någon som har anorexia klarar inte att äta ordentligt, och behöver hjälp med ätandet. Så är det bara.

Jag vet det också men saken är att det spelar ju ingen roll hur mycket bättre jag blir så får jag inte bestämma ändå. Som nu att jag har gått upp i vikt och allt sånt men får ändå inte bestämma nånting alls än för dom tycker att det skulle vara monstret som bestämde då. Men då kanske jag ALDRIG får bestämma själv igen om jag aldrig får prova för dom bara bestämmer att det är monstret liksom.

 

[sorbifolia]

Jag vet det också men saken är att det spelar ju ingen roll hur mycket bättre jag blir så får jag inte bestämma ändå. Som nu att jag har gått upp i vikt och allt sånt men får ändå inte bestämma nånting alls än för dom tycker att det skulle vara monstret som bestämde då. Men då kanske jag ALDRIG får bestämma själv igen om jag aldrig får prova för dom bara bestämmer att det är monstret liksom.

Jo, det tror jag att du kommer få i framtiden. Men det kommer nog behövas att du blir bättre även psykiskt, och får lite hjälp med terapi och sådant innan dess.

Det att du gått upp i vikt är ju faktiskt pga att du ätit vad de bestämt, och inte vad du själv fått välja, eller hur?

 

[LiviaFilippa]

Om man säger såhär - du fick bestämma innan du hamnade på sjukhuset och du kommer att få bestämma igen såklart. Just nu så får du hjälp att hitta tillbaka till att få i dig tillräckligt med näring så att din kropp orkar vara så aktiv som du önskar

Jag hoppas att du får träffa någon att prata med snart, som en psykolog, så att ni kan hjälpas åt att reda ut varför du känner så här. Jag vill inte spekulera för mycket men tänker att det kanske finns en orsak till att dina känslor och tankar virvlar runt på ett negativt sätt, och att maten egentligen bara är ett symptom på det. Jag upplever att du har väldigt höga krav på dig själv, så om du får hjälp med att hantera kraven och pressen på dig själv så kanske det andra faller på plats.

Glöm inte att det bara är tillfälligt Månader kan kännas som en livstid, men några månader är inte så länge på 20 år.

Edit: slant på tangenterna och skickade för tidigt

Jag kommer inte ihåg om jag har skrivit det här men ska iallafall träffa en psykolog eller nåt sånt. Tror det var nån dag i nästa vecka men jag är inte helt säker. Iallafall så är det en som jobbar på själva ätstörnings stället så samma som där dagvård är och det. Men ska ju inte börja dagvård nu ändå men iallafall prata med henne.
Men att jag blev sjuk nu var inget sånt iallafall utan att när C blev halt så blev jag såklart orolig för henne och var mer i stallet och pysslade om henne och sånt och då blev det att jag slarvade mera med maten. Och då typ vaknade monstret och tog över igen. Så det var inget att jag tänkte massa neggativa tankar så det blev såhär.

 

[LiviaFilippa]

Jo, det tror jag att du kommer få i framtiden. Men det kommer nog behövas att du blir bättre även psykiskt, och får lite hjälp med terapi och sådant innan dess.

Det att du gått upp i vikt är ju faktiskt pga att du ätit vad de bestämt, och inte vad du själv fått välja, eller hur?

Ja det är det men om jag aldrig får prova bestämma nånting själv så vet man ju inte om jag kanske skulle klara det jätte bra.

 

[Gotthard]

Jag kommer inte ihåg om jag har skrivit det här men ska iallafall träffa en psykolog eller nåt sånt. Tror det var nån dag i nästa vecka men jag är inte helt säker. Iallafall så är det en som jobbar på själva ätstörnings stället så samma som där dagvård är och det. Men ska ju inte börja dagvård nu ändå men iallafall prata med henne.
Men att jag blev sjuk nu var inget sånt iallafall utan att när C blev halt så blev jag såklart orolig för henne och var mer i stallet och pysslade om henne och sånt och då blev det att jag slarvade mera med maten. Och då typ vaknade monstret och tog över igen. Så det var inget att jag tänkte massa neggativa tankar så det blev såhär.

Det låter jättebra att du ska få träffa en psykolog Hoppas du känner att du kan öppna dig för henne. Du kanske kan ta med dina bilder till henne och visa dom om du vill.

 

[LiviaFilippa]

Nu på kvällen så har jag spelat spel med den jag känner lite som också är här. Orkar inte förklara allt men iallafall. Det var helt okej liksom och kändes inte jobbigt men nu så kom det som en jätte våg med massa ångest och jobbiga tankar och allt sånt hur mycket som helst så nu känns allt skit istället. Så typ att jag har jätte mycket ångest för det är kvällsfika och finns inte minsta lilla del av mig som vill äta det.
Hatar att det är såhär och det är VARJE gång såfort nånting går bra eller känns bra så blir det en miljon gånger jobbigare sen. Varför kan det ALDRIG få bara funkar med nånting?
Och ska ha filmkväll med mamma och pappa nu men vill inte det heller och vet ingen film jag vill se.

 

[gammalek]

Och ska ha filmkväll med mamma och pappa nu men vill inte det heller och vet ingen film jag vill se.

Finns det någon film som du vet att du mår bra av? Det låter som att du behöver fylla på 'feel good' - nivån.

Finns det t ex någon film som du såg som barn och som gör dig trygg? Saltkråkan t ex?

 

[LiviaFilippa]

Finns det någon film som du vet att du mår bra av? Det låter som att du behöver fylla på 'feel good' - nivån.

Finns det t ex någon film som du såg som barn och som gör dig trygg? Saltkråkan t ex?

Mina favorit filmer när jag var mindre var typ Lasse-Majas detektiv byrå och Frost men vet inte om jag vill se nån sån film nu.

 

[LiviaFilippa]

Förresten så skulle jag vilja fråga om typ tips om en sak. Eller inte kanske tips men hur ni skulle tänkt och så. Och vet att alla är olika så ingen kan säga säkert men bara undrar hur dom flesta skulle ta det och så. Men iallafall om ni skulle ha ett barn i min ålder och den berättade nåt för er som var nåt jätte jobbigt och som kanske är en andledning till att den mår dåligt och så. Och om det var en annan person också som det handlade om liksom skulle ni typ bli arga då eller säga nåt till den personen eller nåt sånt om ni fick veta vem det var? Och om ni inte fick veta det skulle ni försöka få erat barn att säga det då?
Vet inte hur jag ska förklara men om ni bara kan säga som ni tror att ni skulle göra eller dom flesta skulle.

 

[gammalek]

Förresten så skulle jag vilja fråga om typ tips om en sak. Eller inte kanske tips men hur ni skulle tänkt och så. Och vet att alla är olika så ingen kan säga säkert men bara undrar hur dom flesta skulle ta det och så. Men iallafall om ni skulle ha ett barn i min ålder och den berättade nåt för er som var nåt jätte jobbigt och som kanske är en andledning till att den mår dåligt och så. Och om det var en annan person också som det handlade om liksom skulle ni typ bli arga då eller säga nåt till den personen eller nåt sånt om ni fick veta vem det var? Och om ni inte fick veta det skulle ni försöka få erat barn att säga det då?
Vet inte hur jag ska förklara men om ni bara kan säga som ni tror att ni skulle göra eller dom flesta skulle.

Jag skulle absolut vilja veta. Jag vet inte om jag skulle bli arg, för det beror ju på om någon gjort något dåligt mot mitt barn. Jag skulle nog bli arg på den personen i så fall, men jag skulle inte bli arg på mitt barn.

 

[LiviaFilippa]

Nu har ju bukefalos legat nere och massa inlägg har försvunnit. Och det här är säkert jätte töntigt men känns jätte jobbigt. Och ni kanske tycker det är konstigt men det känns på ett sätt som ni här är mer mina kompisar än mina kompisar i skolan och med ridningen. För har ingen sån kompis som jag kan prata om jobbiga saker med och sånt som jag kan här. Så fast ni inte känner mig och nog inte bryr er så jätte mycket så känns det ändå som vi är kompisar på ett sätt.
Iallafall så några av dom inläggen som är borta nu var ju om en jobbig sak. Och nån skrev att jag kanske kunde prov säga det här. Men jag kan inte skriva eller säga det på ett bra sätt men ritade som iallafall jag tycker är ganska så förklarande men tänkte iallafall visa det så kanske nån bara kan säga om ni tycker att jag kan visa det för kanske nån i personalen?

 

[LiviaFilippa]

Sen en bra sak idag så har jag haft permison och fick åka till stallet och träffa ponnysarna Så bara träffade dom och gosade lite och fixade insläpps maten till dom. Och ja det är jätte töntigt men ville ändå göra nåt åt dom fast dom såklart inte bryr sig detminsta.

 

[Sleepy]

Nu har ju bukefalos legat nere och massa inlägg har försvunnit. Och det här är säkert jätte töntigt men känns jätte jobbigt. Och ni kanske tycker det är konstigt men det känns på ett sätt som ni här är mer mina kompisar än mina kompisar i skolan och med ridningen. För har ingen sån kompis som jag kan prata om jobbiga saker med och sånt som jag kan här. Så fast ni inte känner mig och nog inte bryr er så jätte mycket så känns det ändå som vi är kompisar på ett sätt.
Iallafall så några av dom inläggen som är borta nu var ju om en jobbig sak. Och nån skrev att jag kanske kunde prov säga det här. Men jag kan inte skriva eller säga det på ett bra sätt men ritade som iallafall jag tycker är ganska så förklarande men tänkte iallafall visa det så kanske nån bara kan säga om ni tycker att jag kan visa det för kanske nån i personalen?

Du kan visa den för någon i personalen, din läkare, dina föräldrar. Det är en bild som förklarar jättebra om sånt som du bär inom dig och det skulle hjälpa dem att förstå dig bättre om du vill visa den.

Jag är hemskt ledsen att du behövt vara med om något så obehagligt. Kom ihåg att du är värdefull och att det inte är ditt fel. Kram.

 

[Gotthard]

Nu har ju bukefalos legat nere och massa inlägg har försvunnit. Och det här är säkert jätte töntigt men känns jätte jobbigt. Och ni kanske tycker det är konstigt men det känns på ett sätt som ni här är mer mina kompisar än mina kompisar i skolan och med ridningen. För har ingen sån kompis som jag kan prata om jobbiga saker med och sånt som jag kan här. Så fast ni inte känner mig och nog inte bryr er så jätte mycket så känns det ändå som vi är kompisar på ett sätt.
Iallafall så några av dom inläggen som är borta nu var ju om en jobbig sak. Och nån skrev att jag kanske kunde prov säga det här. Men jag kan inte skriva eller säga det på ett bra sätt men ritade som iallafall jag tycker är ganska så förklarande men tänkte iallafall visa det så kanske nån bara kan säga om ni tycker att jag kan visa det för kanske nån i personalen?

Man kan ha vänner på olika sätt, så det är klart att vi är internetkompisar Det som är så skönt med internetkompisat är att man på ett sätt inte har några skyldigheter mot varandra än att försöka vara snäll när man skriver något. Inga måsten eller tvång att man ska svara eller säga nått, man kan bara läsa om man vill det

Tycker din bild var väldigt tydlig och bra, även om jag får lite ont i magen när jag ser den. Och det är för att ingen ska behöva uppleva något sånt Tycker absolut att du ska visa den för personalen. De kommer säkert fråga vem det gäller, men ett tips är att du kan säga att du inte är redo för att prata om det - om det är så du känner.

 

[Motacilla]

Nu har ju bukefalos legat nere och massa inlägg har försvunnit. Och det här är säkert jätte töntigt men känns jätte jobbigt. Och ni kanske tycker det är konstigt men det känns på ett sätt som ni här är mer mina kompisar än mina kompisar i skolan och med ridningen. För har ingen sån kompis som jag kan prata om jobbiga saker med och sånt som jag kan här. Så fast ni inte känner mig och nog inte bryr er så jätte mycket så känns det ändå som vi är kompisar på ett sätt.
Iallafall så några av dom inläggen som är borta nu var ju om en jobbig sak. Och nån skrev att jag kanske kunde prov säga det här. Men jag kan inte skriva eller säga det på ett bra sätt men ritade som iallafall jag tycker är ganska så förklarande men tänkte iallafall visa det så kanske nån bara kan säga om ni tycker att jag kan visa det för kanske nån i personalen?

Jag tycker att det är en väldigt bra teckning som jag tolkar som att det är någon som tafsat på dig/gjort saker som den personen inte velat att du ska nämna för någon annan? Jag tycker att du absolut kan visa den för nån i personalen!

Jag har också saknat forumet under uppdateringen idag. Det har känts tomt idag när det inte gått att komma in på sidan.

Ibland vill man inte prata med alla sina kompisar om allt. Olika vänner har man liksom till oli aktiviteter och intressen.

 

[Gotthard]

Sen en bra sak idag så har jag haft permison och fick åka till stallet och träffa ponnysarna Så bara träffade dom och gosade lite och fixade insläpps maten till dom. Och ja det är jätte töntigt men ville ändå göra nåt åt dom fast dom såklart inte bryr sig detminsta.

Vad mysigt jag brukar också göra så till min häst