Bakslag

[SweetSunday]

Idag hände det som "inte får hända" (okej nu lät det gravallvarligt och det gick ju bra så "ingen" skada skedd, ingen har dött eller blivit skadad). Men min hund blev överrumplad av en annan hund på promenaden (båda lösa, den andra med lina, dock utan att någon höll i den och matte utom synhåll bakom kröken (dvs inte otroligt långt (kanske ett par meter efter långlinans slut) bort utan bara otursamt att det råkade vara utom synhåll). Min hund har varit så duktig vid hundmöten i skogen (i koppel på gångvägar och liknande är svårare för honom då man ofta hamnar närmare den andra hunden) att jag äntligen slopat lina (som vi tränat med länge innan) och litar på att han vet vad som gäller. (Det vet han också för bara ett par veckor sedan ville han fram och hälsa och "glömde bort sig" lite, men lyssnade då när jag röt till på en gång och satte sig ner ett 5 meter ifrån mig och kom sedan tillbaka och fick belöning. I vanliga fall sätter han sig ner direkt när han ser en hund, han vill fram (kan gnälla lite och darrar ibland av upphetsning, darrandet är främst när han känner hunden, men ibland annars med) men han vet att han inte får utan att jag säger det. Är hunden tillräckligt långt bort (typ 20 meter) så tittar han men bryr sig inte i övrigt.) Idag däremot kom en hund bakom kröken ca 10 meter ifrån oss och min satte sig ner direkt, men kunde inte hejda sig utan sprang fram innan jag hann berömma honom. Jag sprang efter (och försökte ryta åt honom, men han brydde sig inte)och lyfte bort honom precis när nosarna nuddat varandra (vet dock inte om det var rätt eller fel, kanske bara gjorde för stor sak av det hela då. Men tänkte att om ingen lek följer hans framspringande blir inte självbelöningen lika stark? Och eftersom den andra ägaren inte hunnit fram till sin hund så hade det varit svårt att undvika lek om han fått vara kvar på marken då även den andra hunden var intresserad och försökte komma åt att nosa på min hund i min famn.

Min fråga handlar då om hur jag kan undvika att detta händer igen? Är det lina som gäller igen då? Fastän han varit så duktig innan och verkligen lyssnat bra innan? När är det okej att efter att ha tränat med lina igen testa släppa honom om han fungerat fläckfritt i lina? Hur gör ni för att lära hunden att det inte är okej att springa fram till andra hundar? Jag är dålig på att bli arg, men brukar ryta till om han gör något han inte får (dock låter nog rytandet inte alltid tillräckligt argt då han inte verkar ta åt sig vissa gånger). Konsekvenserna av felaktigt beteende är dock inte så hårda (existerar inte... jag gillar belöningsbaserad träning så har svårt för bli arg-delen) då jag inte är särskilt långsint... utan påväg bort från den andra hunden idag var han så duktig på att följa med (han har en förmåga att få "separationsångest" med hundar eller människor han fått hälsa på eller leka med (speciellt hans kompisar som han brukar få leka med 1-2 ggr i veckan). Han brukar därför vägra följa med bort och "skrika" efter dem), men nu följde han med på glatt humör och jag valde att berömma det med lek och bus... Det är ingen risk att jag då råkar belöna det andra beteendet han hade innan (dvs framspringandet)?

Många frågor och långt blev det och skäms gör jag över det som hände, men ni som orkade läsa och vet hur man tränar på detta på bästa sätt får jättegärna ge lite tips och råd! Tänker att det till viss del kan bli bättre med när relationen blir bättre och bättre (han är 10 månader så vi har ju inte bott ihop i mer än 8 månader). Samtidigt som jag är väldigt nöjd med vår relation i övrigt då han har fokus på mig (om vi inte möter hundar på 10 meters avstånd vill säga), är taggad på att matte kan hitta på superskojiga saker när som helst, var som helst och vill vara till lags och äntligen har vi också hittat den gemensamma leken (förut ville han bara leka själv) så nu kan lek användas som belöning och han försöker allt som oftast att initiera lek med mig spontant ute (vilket jag uppmuntrar då jag tycker att det är bättre att han tycker det är kul och initierar själv än att han tappar lekgnistan igen för att det bara är jag som "får" initiera lek). Jag verkar kunna babbla på hur mycket som helst så avslutar här så får ni fråga om det är något ni behöver veta för att kunna ge lämpliga råd

 

[Blandrastik]

Några tankegånger om din text. Du skriver att du ser en möjlig risk med att belöna fel beteende då hunden går vid din sida. Men du verkar inte fundera så mycket på risken att korrigera fel beteende då du "ryter åt honom".
I min värld är det aldrig fel att belöna, det klart om du vill ha ett supersnabbt sättande och bara belönar långsamma sättanden så lär det ju ta en stund att få ordning på just det. Jag skulle fortsätta att jobba med er relation som du beskriver, med lek och bus. Samt att alltid vara en trygghet åt din hund, ingen som gapar och gormar. Sätter man alltid tryggheten i första rummet så har jag aldrig haft några problem de gånger jag gått och sagt till min hund att; "nu lägger du av!" Du måste komma ihåg att en hund i hundra fall av hundra beter sig som en hund, den gör varken rätt eller fel i sina ögon. Den bara är. Så jag skulle inte fokusera på att hunden inte får springa fram till andra. Jag tycker att du ska fokusera på att hunden ska vara med dig. Då lär du inte ha problem att bara kalla in den vid hundmöten. Och ska du ha din hund att vara proffs på att vara i din närhet så är det aldrig ett problem att du inte blir tillräckligt arg.

Bakslag kommer du att få hela tiden. Jag skulle träna vidare som du redan gör. Inte ha lina utan många "bra inkallningar" där du bara belönar och sen släpper fri. Konsten med bra belöningar i min mening är att hålla käft och låta bli att kalla in om hunden inte tänker komma.
Klart du kan leka, hur mycket som helst. Själv använder jag kamplek som en inkallningsträning. Jag vrålar efter hunden samtidigt som jag kampar. Då kan du få en hund som kommer som ett skott när du ropar.

 

[SweetSunday]

Några tankegånger om din text. Du skriver att du ser en möjlig risk med att belöna fel beteende då hunden går vid din sida. Men du verkar inte fundera så mycket på risken att korrigera fel beteende då du "ryter åt honom".
I min värld är det aldrig fel att belöna, det klart om du vill ha ett supersnabbt sättande och bara belönar långsamma sättanden så lär det ju ta en stund att få ordning på just det. Jag skulle fortsätta att jobba med er relation som du beskriver, med lek och bus. Samt att alltid vara en trygghet åt din hund, ingen som gapar och gormar. Sätter man alltid tryggheten i första rummet så har jag aldrig haft några problem de gånger jag gått och sagt till min hund att; "nu lägger du av!" Du måste komma ihåg att en hund i hundra fall av hundra beter sig som en hund, den gör varken rätt eller fel i sina ögon. Den bara är. Så jag skulle inte fokusera på att hunden inte får springa fram till andra. Jag tycker att du ska fokusera på att hunden ska vara med dig. Då lär du inte ha problem att bara kalla in den vid hundmöten. Och ska du ha din hund att vara proffs på att vara i din närhet så är det aldrig ett problem att du inte blir tillräckligt arg.

Bakslag kommer du att få hela tiden. Jag skulle träna vidare som du redan gör. Inte ha lina utan många "bra inkallningar" där du bara belönar och sen släpper fri. Konsten med bra belöningar i min mening är att hålla käft och låta bli att kalla in om hunden inte tänker komma.
Klart du kan leka, hur mycket som helst. Själv använder jag kamplek som en inkallningsträning. Jag vrålar efter hunden samtidigt som jag kampar. Då kan du få en hund som kommer som ett skott när du ropar.

Du har definitivt en poäng i det och för någon månad sedan hade jag inte ens "rutit" alls, jag har varit ganska emot att korrigera överlag, men har fått höra på kurser att jag borde säga åt honom lite mer när han beter sig illa. Så jag har försökt träna på att bli lite arg, jag har väldigt hög tröskel egentligen och det krävs mycket för att få mig arg så jag får snarare låtsas bli arg. Du tycker alltså att det kanske är bättre som jag var innan? Att inte använda mig alls av korrigeringar? Det är så jag skulle vilja vara nämligen. Trygghet hos mig har han upplever jag, jag har som sagt långt till ilska och har väl sagt något med ilsken ton eller rutit i genomsnitt någon gång varannan vecka (troligen inte nes det, utan har väl rutit typ 5 gånger under 8 månaders tid, kommer ihåg alla gångerna) Problemet är att jag inte riktigt vet hur jag ska säga det där "nu lägger du av!"... det faller sig inte naturligt för mig. Biter han på mina vantar och vill leka med dessa (utan att jag inbjudit till lek med vantar och jag inte riktigt känner för det just då. Jag brukar bjuda in till detta rätt ofta annars) brukar jag snarare ta av mig vanten och visa att den är borta än att säga "nej". Att träna på vad han ska göra istället för vad han inte ska göra är smart och jag tänker försöka tänka så bättre. Han håller sig normalt på en radie av ca 10 meter runt mig och kommer ofta och "frågar" om vi ska göra något kul under promenaderna, så han har koll på mig. Det är när störningen av en annan hund som är för nära kommer som jag blir för ointressant (antar jag?). Han tappar iaf fokus på mig och blir fixerad vid den andra hunden. Är den andra hunden en bit ifrån räcker det med att jag säger "hitåt ska vi" med glad röst och gestikulerar vart vi ska om han tittar mot den. Har du något bra tips om hur man blir ännu roligare?

Jag ropar bara inkallningsordet när jag vet att jag har hans uppmärksamhet (ropar först hans namn eller liknande alternativt räcker det med att jag stannar så tittar han vad jag har för mig), när vi har ögonkontakt ropar jag. Han kommer alltid när jag ropar då. Oftast i så full fart att han knappt hinner stanna Nu när jag visste att han inte skulle komma ropade jag inte inkallningsordet utan typ sitt eller så (han brukar sätta sig av ren reflex av sitt, av någon anledning är det mer befäst, även när han ser ut som han inte lyssnar. Nu gjorde han ju dock inte det.) Min är mindre förtjust i kamp (men med vissa leksaker tycker han att det är mer kul och vi tränar mycket på att få till kampleken så den är mycket bättre... han får vinna ofta och springa segervarv med leksaken innan han lämnar den till mig, så det har höjt värdet), han älskar jaktlekar och att apportera leksaker (numera, vi har fått kämpa hårt med belönings- och lekutveckling). Men egentligen är det alltså mest att fortsätta belöna och leka hela tiden egentligen när han gör rätt och försöka undvika en situation där han gör fel? Alternativt avleda med pipleksak eller nåt om han nu skulle råka få syn på en hund som befinner sig lite för nära? Kanske namnträning vore bra att återuppta igen, så att jag har ett bättre kontaktord? Så man nästan skulle få in det som reflex när jag säger hans namn att han tittar på mig? Och öva namn med störningar? (sådant jobbade vi med på valpkurserna och unghundskursen, men det har hamnat lite i skymundan på senare tid). Eller hur ska jag på bästa sätt bryta honom om han nu skulle vilja gå fram till en annan hund?

Du nämnde tryggheten och även, som jag skrivit, om jag upplever att han känns trygg med mig (eller ser iaf inga tecken på att han skulle vara otrygg) så kan ,man ju såklart alltid jobba mer på det. Har du några tips på hur man gör detta? Hur tränar jag honom att vara nära mig? Redan nu så leker vi rätt så konstant på våra skogsturer och när vi inte leker tränar vi ofta. Ibland är det klart att han bara får gå och nosa också men det är mest för att jag tänker att han uppskattar att bara få nosa på sina fläckar och hitta sina intressanta skatter också. Men mestadels är det full rulle med lek, något kommando där, mer lek som belöning, träning av apportering eller liknande osv. Tänker att han redan är nära och tycker att jag är kul, men jag vinner inte över störningen som andra närgångna hundar innebär... (Iof vinner jag inte alltid över lukter heller, luktar han på en speciell fläck så brukar jag vänta med inkallning tills han luktat klart, då jag vet att lukter är en av hans favoritgrejer som är svår att slå... så alltså handlar det väl om hur jag ska göra mig själv ännu mer intressant )

 

[SweetSunday]

Jag brukar alltså oftast skratta bort fel han gör. Typ har jag sagt att han ska sitta kvar och han ändå kommer och kikar vad jag gör efter 1 minut när jag gömmer dummies så brukar jag typ skratt-ropa "fusk, du fuskar!" och så får han göra om, men ingen mer korrigering än att han inte fick leta efter dummien just då (vilket är hans belöning i det fallet då han har hög förväntan på det). Leta efter dummien får han göra när han gjort om och gjort rätt, även om det nu inte var något allvarligt fel alls han gjorde i det exemplet, men det är så vår träning funkar överlag. Men där sker inga konflikter alls. Tror kanske att jag är påverkad av min omgivning då de gånger jag skällt på honom alltid har varit när han springer fram till en annan ägares hund och jag typ tänker att de förväntar sig att jag ska tillrättavisa min hund (efter det jag hört på vissa kurser och så, har jag ju fått uppfattningen att folk tycker att jag är för mesig...).

 

[Lyraolissy]

Slappna av känner jag
Två glada hundar som träffar varann i skogen, hade låtit dom leka istället. Man behöver inte göra så stor grej av hundmöten som många,gör, satsa istället på ett perfekt inkallningsord som gäller oavsett störning än just att hundmöten i sig är världens grej.

 

[Lyraolissy]

Sen tänker jag, två hundar som möts nos not nos i en kurva , mötet är väl redan skett då?

 

[Amha]

Slappna av känner jag
Två glada hundar som träffar varann i skogen, hade låtit dom leka istället. Man behöver inte göra så stor grej av hundmöten som många,gör, satsa istället på ett perfekt inkallningsord som gäller oavsett störning än just att hundmöten i sig är världens grej.

Fy sjutton vad arg jag som hundägare hade blivit om någon inte tagit undan sin hund omedelbart när den, utan lov, kommer och träffar min egen.

 

[SweetSunday]

Slappna av känner jag
Två glada hundar som träffar varann i skogen, hade låtit dom leka istället. Man behöver inte göra så stor grej av hundmöten som många,gör, satsa istället på ett perfekt inkallningsord som gäller oavsett störning än just att hundmöten i sig är världens grej.

Sen tänker jag, två hundar som möts nos not nos i en kurva , mötet är väl redan skett då?

Jo, så kan man tycka... Problemet är väl mest att om han skulle få leka med alla hundar han vill leka med så kommer vi inte göra annat än att leka För mig är det viktigt att han stannar hos mig tills jag säger att han får hälsa och hade han fått leka med den andra nu när han tog eget initiativ till hälsningen tänker jag att det blir väldigt självbelönande att fortsätta göra på det sättet? Sen gillar jag din inställning på så sätt att det hade blivit ett mer avslappnat sätt att förhålla sig, men i praktiken hade det i vår vardag blivit rätt opraktiskt Man vet ju inte heller om andra hundar är snälla och framförallt kanske andra hundägare inte har samma inställning till lek som du har. Jag skulle inte uppskatta om en hund sprang fram till min och det andra ägaren sa "men låt dem leka bara", hade nog blivit rätt sur då.

Jo, jag försöker träna på inkallning också, men störningen av en hund på bara 7-10 meters avstånd var för svår och jag vet faktiskt inte hur jag ska få till den "störningsoberoende" (nåja, relativt. Som vår uppfödare säger så finns det alltid någon typ av störning som kan störa även den mest lydiga och väldresserade hund.) inkallningen... Det är min första hund så har ingen erfarenhet sen tidigare. Är vi på brukshundsklubben och tränar med två andra hundar så vet han att det är träning som gäller (efter de 5 första minutrarna då han blivit hindrad att hälsa på dem. Han börjar då rikta sin uppmärksamhet mot mig istället. Tanken är att han så småningom ska koppla ihop just brukshundklubben till "platsen där man bara är med matte och struntar i alla andra" ). Han kan då både "sitt kvar" och inkallning även med andra hundar bara 5 meter ifrån honom, skillnaden är då att han är under ett kommando. När han är det brukar han strunta i andra hundar på ett annat sätt. Han sitter väl och fokuserar så mycket på att sitta kvar exempelvis att han inte har tid att reflektera över hunden som just passerade en meter ifrån honom. (Det är däremot väldigt svårt att ge ett kommando när fokuset redan är riktat åt fel håll så jag måste förekomma honom, vilket jag ofta lyckas med, men i detta fall såg jag hunden ungefär samtidigt som han.) Och inkallningen sker ju då från "sitt kvar"-positionen, vilket ju är en väldigt enkel situation i sig. Hur övar jag upp inkallningen när han fått frikommando och går och strosar några meter (typ 5-10) ifrån mig och är fokuserad på lukter och liknande? Om han har fokus riktat åt ett annat håll, hur bryter jag fokuset på den andra hunden/lukten/något annat intressant, så pass att det är möjligt att göra en inkallning? För det är ju fokuset som är det vi måste jobba på. Inkallningen sitter och om han har sitt fokus mot mig kommer han i princip 100% av gångerna (okej kanske 99%, men då har jag oftast missbedömt vart hans fokus varit riktat).

Han är alltså helt fantastiskt duktig under kommando (duktigare än jag någonsin förväntat mig ). Han försöker, jag ser att han försöker så mycket han bara kan att hålla emot impulsen att hälsa på en annan hund (och lyckas för det mesta när avståndet är lagom stort). Han sätter sig ner och skakar av iver men går inte fram. Så vill bara förtydliga att han är duktigare än jag någonsin kunnat drömma om vid den här åldern Men jag vill ju såklart också fortsätta att utveckla detta. Målet är ju så småningom att kunna kalla in även under tiden han är i en lek. Dvs att min inkallning är mer värd för honom än hunden han leker med. Jag hoppas vi kommer dit en dag även om den situationen nog är den svåraste jag kan tänka mig. Jag vet nog bara inte exakt hur vi ska träna för att ta oss närmare målet.

Ang. mötas nos mot nos så var de faktiskt inte så nära ifrån början. Den andra hunden var typ 7-10 meter ifrån honom och kommit ut från en anslutande stig till vår stig. Den stigen var ifrån en kurva och man såg alltså inte hunden förrän den var 7-10 meter ifrån oss. Sen gick min hund fram och de nuddade nosar. Då har mötet absolut skett, men hade han fått leka hade hans självbelöning blivit högre (och den andra hundens ägare hade kanske blivit på lite sämre humör). Jag låter honom leka med hundar jag vet att han funkar med och hundar som har tillräcklig integritet att säga åt honom på skarpen när han beter sig olämpligt. Hundar som låter honom bete sig hur han vill förstärker bara ett beteende som varken är bra för honom eller lekkamraten (han brukar gärna jucka på andra om de inte säger ifrån. Vill gärna att han leker med de hundar där detta beteende inte yttrar sig (typ hans syster) eller hundar som säger ifrån (de 2 andra kompisar han har)).

 

[Lingon]

Jag tycker att din hund ändå hanterade det bra. Att frestelsen blev för stor när den andra hunden dök upp så nära är ju lätt hänt. Men han satte ju faktiskt först innan han sprang fram. Vilket tyder på att träningen har fungerat. Sen att det inte funkar med hur mycket störning som helst det får du nog acceptera än så länge. Och att han faktiskt följde med dig glatt iväg från hunden sen är ju bra. Tänka inte mer på det. Kanske träna in att han ska springa till dig istället för att sätta sig ner när det kommer en hund? Men det vet du bäst om det är lämpligt.

 

[Kimmya]

Du har definitivt en poäng i det och för någon månad sedan hade jag inte ens "rutit" alls, jag har varit ganska emot att korrigera överlag, men har fått höra på kurser att jag borde säga åt honom lite mer när han beter sig illa. Så jag har försökt träna på att bli lite arg, jag har väldigt hög tröskel egentligen och det krävs mycket för att få mig arg så jag får snarare låtsas bli arg. Du tycker alltså att det kanske är bättre som jag var innan? Att inte använda mig alls av korrigeringar? Det är så jag skulle vilja vara nämligen.

Jag blir lite ledsen när jag läser detta. Jag fick själv råd på div kurser om att vara hård mot min hund vid hundmöten. Nu 10 år senare är det fortfarande svårt att passera andra hundar när hon är kopplad. Lös går bra!! Om jag tar tag i halsbandet under hundmötet flippar hon över. Och då har jag inte ryckt henne i halsbandet i denna situation på 10 år.. Och så klart inte ryckt speciellt hårt alls någonsin. Och fortfarande får jag skämmas över mig själv!!

Jag har inget principiellt emot att ryta åt hundar. Det kan vara rätt effektivt om hunden fattar exakt vad den gjorde fel och inte behöver bli rädd och osäker. En förutsättning är kanske att det kommer från hjärtat!

Det här blir långt.. men kan samanfatta min åsikt för er som inte orkar läsa..

#korrigera aldrig hunden om det inte känns rätt
#korrigera aldrig hunden vid hundmöten

(FYI så använder jag nu begreppet korrigering i betydelsen straff, dvs tillföra obehag när hunden gjort något fel, typ ryta, rycka i halsbandet, ta tag, visa sig förbannad etc. Man kan ju också mena att man puttar till hunden för att påminna den INNAN den hunnit göra fel för att påkalla uppmärksamet, men eftersom vi pratar om att ryta förmodar jag att det är en korrigering som sker EFTER felet, dvs ett straff..)

Jag har dock kommit fram till att hundmöten är en lite väl komplex situation föra att blanda in mitt missnöje. Just i mötet med en annan hund får jag dels lite ödmjukt erkänna att jag inte läser situationen lika bra som min hund (pga att jag är människa) plus att just hundmöten är en situation när det absolut viktigaste är att min hund vet att vi är lojala mot varandra och inget jobbigt kommer hända och det finns ingen anledning att jaga bort den andra hunden eller slåss eller föra liv för vi sköter det lugnt och snyggt tillsammans.
Om jag plötsligt blir sur (eller låtsas vara sur) på min egen hund skadar det ju tilliten i de här situationerna och kan ju ge hunden en känsla av att den behöver försöka mer (= inte bra, vi ska ju inte bry oss alls).

Sen tycker jag nog att det är för jävligt när instruktörer på kurser försöker få folk att vara hårdare mot sina hundar. Det finns ju andra metoder som är minst lika effektiva. En tillrättavisning kan ju vara nog, men då får den nog komma från hjärtat. Annars får du korrigera igen, fast lite hårdare. Och igen.Korrigeringar fungerar nämligen så att om den inte är tillräckligt hård för att ha bestående effekt första gången så kommer du få göra det igen, fast hårdare.
Om det inte kommer från hjärtat betyder det förmodligen att hunden inte uppfattar den som tillräckligt hård.

Min hund slutade göra utfall (en annan problematik än din men ändå) mot andra hundar efter ett par korrigeringar. Ett par månader senare var jag tillbaka hos samma intruktör för hon började igen och mina korrigeringar fungerade inte. "Du måste ta i hårdare" sa intruktören. "Varje gång du säger till utan att göra det tillräckligt hårt vänjer du henne bara så att du måste ta i ÄNNU hårdare nästa gång. Hunden ska sluta på första korrigeringen".
Jag förstod att det han sa var sant, och valde att aldrig mer korrigera i ett hundmöte, och gick aldrig tillbaka till den instruktören igen.

Med valpen gör jag så att jag har extra gott godis som jag bara ger henne när det är en annan hund i närheten. Ibland får hon bara, men jag kommer lägga på lite högre krav för vad som ska göras för att få godisen efter hand som hon blir äldre. Så fort hon ser en annan hund blir hon nu väldigt motiverad att vara med mig så det kommer nog gå bra att öka kraven.
Visst kanske det är roligare att leka med andra hundar, men det får hon ju aldrig göra ändå, godisen får hon ju dock varje gång. Första gången jag gör detta på en valp men jäklar vad bra det känns. Hon kommer inte varje gång jag ropar, men hon kommer varje gång vi får ett möte =D

Ang självbelöning så visst ska du undvika att han självbelönar sig vid olydnad men har du en hund lös kommer det inträffa alla möjliga situationer när han gör just det... Det gäller att dina belöningar är bättre, och inträffar oftare, så är det inga större problem.

Bäst är ju att använda hans kompisar till att lära honom att säkraste sättet att få leka är att lyda. Använda leken som belöning för lydnad gör ju att ju viktigare han tycker att det är att få leka, desto lydigare blir han.

Så om jag var du skulle jag inte lägga överdriven vikt på att han hälsar på en enstaka hund i skogen. Däremot skulle jag fundera läääääänge och väl på om jag ville att min hund skulle få ha min lojalitet till 100% vid hundmöten eller om det verkligen är värt att göra man inte tror på som kanske sänker hundens förtroende för mig bara för att "nån som vet bättre" har sagt det till mig..

Lycka till!!

 

[SweetSunday]

Jag tycker att din hund ändå hanterade det bra. Att frestelsen blev för stor när den andra hunden dök upp så nära är ju lätt hänt. Men han satte ju faktiskt först innan han sprang fram. Vilket tyder på att träningen har fungerat. Sen att det inte funkar med hur mycket störning som helst det får du nog acceptera än så länge. Och att han faktiskt följde med dig glatt iväg från hunden sen är ju bra. Tänka inte mer på det. Kanske träna in att han ska springa till dig istället för att sätta sig ner när det kommer en hund? Men det vet du bäst om det är lämpligt.

Tack för det svaret! Det får mig att känna det lite bättre! (Samtidigt som det får mig att få dåligt samvete att jag blev "arg" (låtsades bli arg ) på honom) Man (eller jag) skäms ju när han springer fram till andra. Antagligen mest för att man (jag) vill framstå som ansvarsfull Som jag skrev tidigare är han lättlärd och har trots en enorm självständighet en vilja att vara till lags och han försöker alltid så bra han kan Det är ju bara det att man alltid får höra hur ansvarslösa de hundägarna är som har sin hund lös innan inkallningen är 110% Jag kanske bara ska gå tillbaka till den stilen jag är bekväm med att ha som hundägare och lyssna på min egen gräns när det gäller att bli arg. Då kommer jag nog i stort sätt aldrig bli det eftersom det är så jag fungerar. Att vara den tillrättavisande och korrigerande hundägaren fungerar nog inte riktigt för mig då det inte blir spontant och naturligt.

Att träna att han ska komma till mig vore egentligen toppen! Tror det är ett svårare sätt för honom dock, då sittandet tränas konstant genom att jag varje gång vi går i koppel och han ser en hund som han reagerar på (ibland bryr han sig inte, men går man på gångväg och det är trångt bryr han sig nästan alltid om jag inte har honom under ett "nära"-kommando, utan han har "fri lek" i koppel). sätter jag mig bakom honom på huk och kliar honom på bringan/bröstet/halsen (ni fattar ), därav har sittandet blivit naturligt även ute i skogen, det är inte intränat på något annat sätt än så egentligen. (Mer än att det kommando han kan allra allra bäst är sitt, så det säkraste att säga eller visa med handtecken, då han kan båda, är just sitt om det är något som man vill undvika ska hända.) Men så småningom hade det varit toppen om man kunde få honom att söka upp mig istället. Hur kan man träna in det på bästa sätt?

 

[Kimmya]

Men så småningom hade det varit toppen om man kunde få honom att söka upp mig istället. Hur kan man träna in det på bästa sätt?

Skaffa ett supergott godis som han bara får när det kommer en annan hund.. utan krav på motprestation först. Han ska tänka annan hund = supergott godis hos matte. Så kan du börja ställa krav på vad han ska göra för att få godiset efter hand. Googla skvallerträning.

 

[SweetSunday]

Jag blir lite ledsen när jag läser detta. Jag fick själv råd på div kurser om att vara hård mot min hund vid hundmöten. Nu 10 år senare är det fortfarande svårt att passera andra hundar när hon är kopplad. Lös går bra!! Om jag tar tag i halsbandet under hundmötet flippar hon över. Och då har jag inte ryckt henne i halsbandet i denna situation på 10 år.. Och så klart inte ryckt speciellt hårt alls någonsin. Och fortfarande får jag skämmas över mig själv!!

Jag har inget principiellt emot att ryta åt hundar. Det kan vara rätt effektivt om hunden fattar exakt vad den gjorde fel och inte behöver bli rädd och osäker. En förutsättning är kanske att det kommer från hjärtat!

Det här blir långt.. men kan samanfatta min åsikt för er som inte orkar läsa..

#korrigera aldrig hunden om det inte känns rätt
#korrigera aldrig hunden vid hundmöten

(FYI så använder jag nu begreppet korrigering i betydelsen straff, dvs tillföra obehag när hunden gjort något fel, typ ryta, rycka i halsbandet, ta tag, visa sig förbannad etc. Man kan ju också mena att man puttar till hunden för att påminna den INNAN den hunnit göra fel för att påkalla uppmärksamet, men eftersom vi pratar om att ryta förmodar jag att det är en korrigering som sker EFTER felet, dvs ett straff..)

Jag har dock kommit fram till att hundmöten är en lite väl komplex situation föra att blanda in mitt missnöje. Just i mötet med en annan hund får jag dels lite ödmjukt erkänna att jag inte läser situationen lika bra som min hund (pga att jag är människa) plus att just hundmöten är en situation när det absolut viktigaste är att min hund vet att vi är lojala mot varandra och inget jobbigt kommer hända och det finns ingen anledning att jaga bort den andra hunden eller slåss eller föra liv för vi sköter det lugnt och snyggt tillsammans.
Om jag plötsligt blir sur (eller låtsas vara sur) på min egen hund skadar det ju tilliten i de här situationerna och kan ju ge hunden en känsla av att den behöver försöka mer (= inte bra, vi ska ju inte bry oss alls).

Sen tycker jag nog att det är för jävligt när instruktörer på kurser försöker få folk att vara hårdare mot sina hundar. Det finns ju andra metoder som är minst lika effektiva. En tillrättavisning kan ju vara nog, men då får den nog komma från hjärtat. Annars får du korrigera igen, fast lite hårdare. Och igen.Korrigeringar fungerar nämligen så att om den inte är tillräckligt hård för att ha bestående effekt första gången så kommer du få göra det igen, fast hårdare.
Om det inte kommer från hjärtat betyder det förmodligen att hunden inte uppfattar den som tillräckligt hård.

Min hund slutade göra utfall (en annan problematik än din men ändå) mot andra hundar efter ett par korrigeringar. Ett par månader senare var jag tillbaka hos samma intruktör för hon började igen och mina korrigeringar fungerade inte. "Du måste ta i hårdare" sa intruktören. "Varje gång du säger till utan att göra det tillräckligt hårt vänjer du henne bara så att du måste ta i ÄNNU hårdare nästa gång. Hunden ska sluta på första korrigeringen".
Jag förstod att det han sa var sant, och valde att aldrig mer korrigera i ett hundmöte, och gick aldrig tillbaka till den instruktören igen.

Med valpen gör jag så att jag har extra gott godis som jag bara ger henne när det är en annan hund i närheten. Ibland får hon bara, men jag kommer lägga på lite högre krav för vad som ska göras för att få godisen efter hand som hon blir äldre. Så fort hon ser en annan hund blir hon nu väldigt motiverad att vara med mig så det kommer nog gå bra att öka kraven.
Visst kanske det är roligare att leka med andra hundar, men det får hon ju aldrig göra ändå, godisen får hon ju dock varje gång. Första gången jag gör detta på en valp men jäklar vad bra det känns. Hon kommer inte varje gång jag ropar, men hon kommer varje gång vi får ett möte =D

Ang självbelöning så visst ska du undvika att han självbelönar sig vid olydnad men har du en hund lös kommer det inträffa alla möjliga situationer när han gör just det... Det gäller att dina belöningar är bättre, och inträffar oftare, så är det inga större problem.

Bäst är ju att använda hans kompisar till att lära honom att säkraste sättet att få leka är att lyda. Använda leken som belöning för lydnad gör ju att ju viktigare han tycker att det är att få leka, desto lydigare blir han.

Så om jag var du skulle jag inte lägga överdriven vikt på att han hälsar på en enstaka hund i skogen. Däremot skulle jag fundera läääääänge och väl på om jag ville att min hund skulle få ha min lojalitet till 100% vid hundmöten eller om det verkligen är värt att göra man inte tror på som kanske sänker hundens förtroende för mig bara för att "nån som vet bättre" har sagt det till mig..

Lycka till!!

Tack för ditt svar! Det känns bra att höra att jag kan sluta ge tillrättavisningar som ändå inte är äkta. Jag har dock aldrig tagit tag i honom och rytandet har skett när han är påväg mot den andra hunden dvs jag skäller inte ut honom efteråt. Det finns det ingen anledning till, då är det ju definitivt för sent för honom att ens litegrann förstå vad som orsakade det. Jag vet dock att vissa av de instruktörer jag gått hos gärna hade velat att jag skulle förstärka tillrättavisningen genom att ta tag i hunden (de har varit noga med att påpeka att det inte ska skada hunden dock). Jag har självklart varit hos andra instruktörer med där det mer handlat om att lugna ner situationen, om han hetsar upp sig över något. Vilket är vad jag känner mig bekväm med. Konstigt att man (jag) tar åt sig mer av vad de instruktörerna som säger åt mig att vara hårdare säger än de som faktiskt arbetar på ett sätt som jag förstår och känner är rätt. Tack för att du upplyste mig om att man faktiskt kan lyssna på de som använder sig av belöning och relation istället för de som står för korrigering. Jag ska genast sluta skälla på min hund och göra det som känns rätt istället!

För mig är relationen med min hund det viktigaste jag har i mitt liv just nu. Jag har ingen nära vän (bara några bekanta) utan hunden, min familj och min pojkvän är de som finns där. Och den enda av dessa som bor närmare än 10 mil från mig är hunden (som ju såklart bor under samma tak). Det är han och jag i vått och torrt. Han är min ögonsten helt enkelt För mig är det viktigt att bygga relation, och inget gör mig så glad som när jag sätter mig ner med armarna utsträckta (som en kram) på en skogstur och hunden tvärvänder och i full kareta kommer och "tacklar" (han hinner inte stanna ) ner mig i snön i full glädje och vill få klappar och busa.

Han är förälskad i sin syster. När han ser henne sätter han sig ner direkt och motivationen till att ta sig dit är så stor att hela han skakar mer än någon annan gång. Men kvar sitter han okopplad ända tills jag säger "hälsa" eller "bus" då han far iväg som en raket Så då får han ju definitivt lek som belöning, men detta är ju svårt att göra på främmande hundar Där får han ju nöja sig med en långsam, osmidig matte som försöker leka så bra hon kan med bästa leksaken

 

[SweetSunday]

Skaffa ett supergott godis som han bara får när det kommer en annan hund.. utan krav på motprestation först. Han ska tänka annan hund = supergott godis hos matte. Så kan du börja ställa krav på vad han ska göra för att få godiset efter hand. Googla skvallerträning.

Supergott godis är svårt tyvärr Han har IBD och får bara äta hydrolyserat protein, så hans mat samt två sorters godis är allt som finns att välja på. Det ena godiset är gott tycker han (det andra är blä ) och maten tar han som belöning för enklare moment i kombination med att vi leker med maten (typ han får jaga den eller liknande) alternativt om han är hungrig (maten tycker han är god, men det är ju mat liksom, han vet ju att han kommer att få den i vilket fall Man får ju inte vara dum inte ). Tror dock inte att det goda godiset är så gott att det slår en annan hund. Han brukar vägra ta godis om han har alltför stort fokus på den andra hunden. Pipleksak brukar fungera bättre då, men det kanske är svårt att skvallerträna med lek som belöning?

 

[Kimmya]

Nej det går bra med lek! Ta pipleksaken då.. Ta en speciell pipleksak och förbered den genom att bygga mycket värde för den den. Jaga upp honom så att han är riktigt leksugen med en annan leksak. En kort paus så han blir frustrerad och vill leka meeeeer och då piper du med suprt-leksaken och så blir det superkul en väldigt kort stund, sen är leksaken borta igen.
Du vill att han ska bli lite manisk och ha lite överdrivna känslor för just den leksaken. Och sen när du börjar skvallerträna får han den bara när det kommer andra hundar och inte annars.

Sen kanske det inte är optimalt att hunden går upp massa i puls vid hundmöten men när du har hans fulla uppmärksamhet i hundmötena kan du ju börja öva på en mer passande sinnesstämning. Kanske tar han villigt godis sen när han redan är fokuserad på dig.

Vid sidan av kan du ju träna mkt på att vänta på saker, vänta på maten, vänta på lek med kompisar, vänta på att hoppa in i bilen eller vad han nu gillar. Förbereda idén om att om man vill ha nått så måste man vara lydig först.

Obs - jag är ingen expert på sånt här, skriver bara hur jag skulle gjort/tänkt själv.. Finns många här på forumet som har mer erfarenheter av att träna olika hundar. Med mina vallhundar kan det mesta spåra ur, den där pipleksakrutinen hade garanterat spårat ur tror jag. Medans det skulle varit perfekt till de staffar och labbar jag haft hand om..

 

[Kimmya]

Konstigt att man (jag) tar åt sig mer av vad de instruktörerna som säger åt mig att vara hårdare säger än de som faktiskt arbetar på ett sätt som jag förstår och känner är rätt. Tack för att du upplyste mig om att man faktiskt kan lyssna på de som använder sig av belöning och relation istället för de som står för korrigering. Jag ska genast sluta skälla på min hund och göra det som känns rätt istället!

Såg nu att du svarat på detta också..

Gött att höra! Du är absolut inte ensam om att vara i den här situationen! Följ ditt hjärta och kom ihåg att en bra instruktör förstår att det finns flera sätt att komma till ett bra reslutat och respekterar din syn på din hund.

 

[Fruentimber]

Det är inte optimalt att använda en pipleksak i träning bland andra hundar. Risken finns att du får den andra hundens uppmärksamhet riktad till er, och så blir träningstillfället pannkaka för alla inblandade parter.

 

[SweetSunday]

Det är inte optimalt att använda en pipleksak i träning bland andra hundar. Risken finns att du får den andra hundens uppmärksamhet riktad till er, och så blir träningstillfället pannkaka för alla inblandade parter.

Vad föreslår du istället? Pipleksaken är det som bäst bryter hans fokus från den andra hunden. I ett tillräckligt tidigt skede kan det räcka med en icke-pipande leksak (dvs när han eg. inte bryr sig om den andra hunden) så jag kan ju försöka vara tillräckligt snabb och inte pipa med leksaken (men kanske använda en pipleksak som jag inte trycker på pipen på). För att bryta honom om han fått totalfokus på den andra hunden lär pipet från leksaken behövas

 

[Fruentimber]

Vad föreslår du istället? Pipleksaken är det som bäst bryter hans fokus från den andra hunden. I ett tillräckligt tidigt skede kan det räcka med en icke-pipande leksak (dvs när han eg. inte bryr sig om den andra hunden) så jag kan ju försöka vara tillräckligt snabb och inte pipa med leksaken (men kanske använda en pipleksak som jag inte trycker på pipen på). För att bryta honom om han fått totalfokus på den andra hunden lär pipet från leksaken behövas

Svårt att föreslå något när man aldrig träffat hunden. Värdera upp en vanlig leksak som han bara får leka med vid sådana träningstillfällen. Pipleksak kan bryta de flesta hundars fokus och även om det kan hjälpa er så kan det också ge motsatt effekt, hunden ni möter kanske inte bryr sig om er alls tills du drar fram pipleksaken. Då kan jag i princip garantera att din egna kommer att börja fokusera på den andra hunden, som plötsligt är sugen på din hunds leksak.

(Vi använder aldrig pipleksaker under kurser och träning i mina grupper eftersom det kan förstöra fokuset för andra)

Tillägg: se till att hålla avstånd så att din hund lyckas, och dra ner avståndet successivt.

 

[SweetSunday]

Svårt att föreslå något när man aldrig träffat hunden. Värdera upp en vanlig leksak som han bara får leka med vid sådana träningstillfällen. Pipleksak kan bryta de flesta hundars fokus och även om det kan hjälpa er så kan det också ge motsatt effekt, hunden ni möter kanske inte bryr sig om er alls tills du drar fram pipleksaken. Då kan jag i princip garantera att din egna kommer att börja fokusera på den andra hunden, som plötsligt är sugen på din hunds leksak.

(Vi använder aldrig pipleksaker under kurser och träning i mina grupper eftersom det kan förstöra fokuset för andra)

Tillägg: se till att hålla avstånd så att din hund lyckas, och dra ner avståndet successivt.

Hmm... kom på att mina vantar har väldigt högt värde för honom att få leka med De kan ju funka Får väl bära med mig dem även sen när det börjar bli varmare med Annars får jag själv låta lite skojsigt så han bryter, brukar funka att jag försöker låta som en pipleksak också Bästa är väl dock som du säger att inte ha några roliga ljud alls för den andra hundens skull, men den reagerar nog mindre på mina ljud än pipleksakens iaf Hålla avstånd försöker jag alltid göra så gott det går, men på trottoaren kan det vara svårt ibland och vi måste gå på en trottoar nära en väl trafikerad väg för att ta oss till skogen