Sv: Bakom lod
Det där med att böja sig bak tycker jag att hon ofta gör rätt bra i skolorna. Hon älskar att göra skolor, dock skulle hon helst springa som en krabba.
Men jag tycker det är svårt att få tag i henne och samtidigt vara lätt i handen....
Men här i öppna är väl böjningen i lederna bak bättre, eller fuskar hon här med?
Men halsen är fortfarande kort och manken kommer inte upp, blir lite i två delar va?
Det skulle vara intressant att se just det här momentet i rörelse.
Jag tycker inte om uttryck som "fuskar" för hästarna sitter ju inte och smider komplotter för att komma undan, dom gör det bästa dom kan utifrån sina förutsättningar- både det vi ger dom och från sina fysiska förutsättningar.
Därför tycker jag också det ibland låter väldigt naivt/som att folk har väldigt bråttom när man pratar om att "fixa formen". Vissa saker kan vara väldigt snabbt fixat om man gör det rätt, men då glömmer man lätt att vi ryttare inte är världsmästare på att lära oss snabbt heller, och det som är gjort grundligt och i lagom takt sitter alltid bättre.
Saker och ting måste få mogna både i hästar och ryttare för att det ska bli riktigt bra.
Men däremot kan man ju prata om vad som är troligast för den hästen att den reagerar sämst på. Utifrån dina erfarenheter, rörelsemönster, exteriör, tidigare ridning osv.
Tittar man på denna bild så håller jag med om att den börjat vinkla bak lite bättre men att det inte går igenom hela vägen. Fel? Det sitter i betraktarens ögon. För jag tror ändå det kan vara smart att hamna i det läget några gånger per pass för att häst och ryttare ska få prova sig fram till högre tonus. Först kanske man bara klarar av att få till lite ändring i rumpan, på försök 3 samma pass kanske man fick till lite bättre resultat i helheten, pass 10 försök 4 kanske man hittat ännu fler pusselbitar och det har hunnit mogna ännu mer och det börjar visa en bättre helhet i hästen. Pass 50 försök två kanske alla övningar har gett ännu bättre resultat i helheten och grundformen kan klassas som BRA. Ni fattar nog poängen. För antalet pass och antalet försök tycker jag är irrelevant, hästar och ryttare mognar olika snabbt och har olika mycket med sig i bagaget.
Min högst personliga åsikt är alltså att hellre prova ändra tonus-läge för att ha en bättre chans att utvecklas och hästen att lära sig "koppla till" länden, och mer och mer successivt, än att man kör på i ett läge som för hästen är bekvämt och där man kan hålla en för ögat "ok" form, men där det inte sker någon utveckling.
Att växla högt - lågt kan vara väldigt effektivt både för att få en bättre sökning, bättre balans och en bättre teknik överhuvudtaget.
Sen kan man ju ändå anpassa det till en rimlig nivå för ekipaget. Man begär ju t ex knappast piaff av en häst som man inte anser sig ha en bra grundform på (en högeffekts-piaff
) men man kanske provar samla upp skritten - länga eller ta ett par trampsteg utan för höga krav - länga och växla så några gånger, allt beroende på vad man upplever att hästen svarar bäst på och har en chans att utvecklas av.
Visst är det inte bra att överlinjen bryts, men den blir ju å andra sidan konstant överstretchad och ändå inte "bra överlinje" om man hamnar bakom och inte har hittat sökningen i den låga formen. I den låga formen hamnar dessutom MER vikt på framdelen än om det hade varit en friare form.
Hög form kan ju betyda väldigt olika för olika personer. Hög =kort är ju inte bra, men även där är det ju inte att formen är hög som är problemet utan det är grunderna som man inte hittat än.
Fastnar man i "låg men inte bra" tycker jag mao hellre man ska variera tonus under ett och samma pass.
