Avslag

Jag har idag fått besked av FK att de tänker ge avslag på min ansökan om sjukpenning. Något annat har jag nog inte förväntat mig. Det finns ju liksom inga prov jag kan ta eller test att göra (har gjort madr-s) som visar vad jag klarar eller inte klarar och det går inte att bevisa varför jag inte skulle klara 100% när jag klarar 75%.

Så jag får väl liksom bara ge upp med att försöka få något därifrån.

Sjukskrivningen går ut om en vecka, men något heltidsjobb lär det inte bli efter det. Det känns inte värt att krama ur den sista lilla energi jag har för att jobba. Jag behöver ork kvar för att orka med att ha ett liv utanför jobbet också och göra sådant som jag mår bra av. Om jag inte har ork att göra saker jag mår bra av så går det sannolikt åt helvete och risken är att jag tappar den arbetsförmåga jag har. Jag vet inte om förebyggande sjukpenning skulle kunna vara något att försöka få, men när jag läser om det så tvivlar jag på att det är möjligt.

Jag har i alla fall fått en tid till psykolog nu. Det blir om cirka 3 veckor.

 

[Magiana]

Jag orkar inte citera någon här utan riktar mig till den som känner sig träffad.

Nej, jag har inte ångest. Jag har ingen krypande känsla i kroppen. Jag har inga känslor som jag inte kan ta på. Jag kan identifiera var mina känslor kommer ifrån. Jag sover för det mesta okej men kan ha tillfälliga sömnproblem.

Men. Jag har spänningar i kroppen. Det är inget ovanligt att det blir en följdeffekt av en depression. För detta har jag gått hos naprapat, och har en eller två gånger kvar.

Jag gör också yoga. Till skillnad mot mediciner så är det ingen drog. Jag kan köra bil efter yoga. Det har heller inga biverkningar utom träningsvärk och att det eventuellt kan röra upp lite känslor ibland. (Jag har bara erfarenhet av träningsvärken.) Jag kan med en enkel andningsteknik och medveten närvaro bryta en panikattack i sin linda så den försvinner.

Jag har helt enkelt ingen lust att gå omkring och vara drogad jämt. Varför skulle jag det när jag lika gärna kan använda yoga?

Det pratas om att "informera om hur ångestdämpande fungerar". Jaha. Är det någon som vill ha en föreläsning om hur yoga fungerar, både fysiskt och psykiskt? Är det någon som vill veta vad man kan göra med yoga på ett par minuter och vad man kan göra med det på sikt? Nån som vill veta hur det påverkar t.ex. hormonsystemet eller sinnet?

Nä, inte det. Tänkte väl det.

Så. Kan vi sluta prata om det här nu? Jag behöver inte bli "informerad". Lita på att jag har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att kunna hantera det här själv. Det jag inte kan hantera ber jag om hjälp med och det är ju bara jag som vet vad det är.

 

[Vallmo]

@Vallmo dina råd är självklart välmenta och bör få respekt, men du är väldigt tvärsäker i dina tips till en person du inte ens träffat. Hon bör läggas in, stilnoct är (tvärtemot vad förskrivande läkare brukar betona) inte beroendeframkallande, ect verkar vara ett tidigt behandlingsalternativ vid depression (du nämner det som tvåa efter något annat), terapi hjälper inte när man är i dåligt skick, Magiana kan ha ångest utan att veta om det osv.

Men med tanke på att Magiana har mångårig erfarenhet av ångest borde hon nog ändå kunna bedöma själv om hon har ångest eller inte. Hon har dessutom nu på senare tid inte ens fått träffa en psykiater, vilket jag kan tycka är det bästa råd hon kan få: se till att få göra det.

Jag är inte tvärsäker utan väldigt kunnig. Ursäkta skrytet om det nu uppfattas som det.

Jag har också erfarenhet av ångest. Mycket erfarenhet.
Min och andras. Jag beskrev just att man inte alltid vet bäst när det kommer till en själv och gav mig själv som exempel.
Vad är det som gör dig så säker på att @Magiana vet bäst själv angående sin ångest?
Det vet väl inte du lika väl som jag inte vet det, egentligen.
Varför skulle din åsikt vara mer korrekt än min?

Jag har inte sagt att @Magiana BÖR ha allt jag skrivit om, däremot har jag delat om mig det jag kan, vet och har erfarenhet av.

Ursäkta om det uppfattas som tvärsäkerhet.
Det är menat som goda råd i allmänhet.

Och ursäkta @Magiana om jag har pratat över huvudet på dig.

Jag har också rekommenderat en psykiatriker, precis som du gör nu. Vad är skillnaden?
Dessutom i flera inlägg med utförlig förklaring som sen dissades med att ”vad kan en psykiatriker göra? Ge mig ett piller?”

Och stilnoct är fortfarande inte särskilt beroendeframkallande om man pratar med en psykiatriker (om vi nu förutsätter att missbruksproblem inte föreligger).
Det är vad läkaren på VC brukar säga. Har själv fått höra det där.
Vilken slags läkare har sagt det till dig?

I allmänhet skriver ingen läkare på VC ut bensodiazepiner till en patient som inte haft det tidigare.
Dom har helt enkelt inte tillräckligt med kunskap, underlag, tid och möjlighet att följa upp.
Dessutom finns det missbrukare som ”försöker” få ut recept av alla möjliga läkare, bland annat den på VC.
Därav anledningen.
Det är bland annat därför en psykiatriker kan hjälpa till mer.

Och att terapi inte hjälper har jag inte skrivit, däremot har jag sagt att det inte är lämpligt när man mår FÖR dåligt. Det var jag och @Magiana väldigt överens om.
Terapi är utmärkt när man är i skick för det och då hjälper det väldigt många.
Har själv gått i terapi i 1 1/2 år och fått bra hjälp av det.

Och det mesta jag skriver här är i egenskap av mina egna erfarenheter som patient och inte som vårdpersonal.

Sist men inte minst, om man skriver en tråd på nätet och uttrycker att man på något vis vill ha hjälp och förslag på hur man kan göra så får man nog också räkna med att alla inte skriver exakt precis som man själv tycker.

Sen undrar jag varför vissa förslag är ok men andra inte? Väldigt konstigt!
När någon med erfarenhet och/eller utbildning i psykiatri uttalar sig så är det inte lika accepterat som om någon med annan specialité talar sig.
Jag vet att vi har en användare här på forumet som är ortopedläkare och när hen skriver så ifrågasätter ingen. Man frågar till och med hen om saker för att få svar.
Skulle inte förvåna mig om den personen får en massa frågor på pm också, men det vet jag naturligtvis inget om.

Detta är dessutom i ”dagbok” och vad jag förstår så är det fritt för TS att själv moderera, ta bort inlägg osv efter eget tycke. Då kan man ta bort dom svar och förslag som man inte vill ha. Rätta mig om jag har fel.

Jag har spenderat timmar med att formulera olika förslag och delat med mig av mina erfarenheter.
Flera har skrivit liknande grejer också.
Ärligt talat tycker jag egentligen att det är rätt tröttsamt, så jag vet inte varför jag svarar hela tiden.

Kanske är det min outröttliga vilja att på något vis vilja hjälpa EN ENDA person litegrann.
Eller också är jag bara en tvärsäker idiot som sprider dynga på nätet och har fel. Eller åtminstone så uppfattas det så.
Nu är jag för trött för att skriva mer.......

 

[Hippocampus]

Och igen, det skadar inte någon att informera hur ångestdämpande kan fungera. Det skadar heller inte någon att informera att ångest kan utspela sig på miljoner olika sätt. Jag trodde inte jag hade någon ångest heller fören jag provade olika sätt att bli av med. Ibland kanske man måste pröva saker man inte är helt för. Som sagt, det värsta som kan hända är att det inte händer någonting.

Och igen då, ingen ångestmedicin gör någon frisk, det är ett hjälpmedel.

Ett hjälpmedel för att bli frisk då? För hela ideén måste ju vara att bli medicinfri och frisk?

 

[Vallmo]

Jag orkar inte citera någon här utan riktar mig till den som känner sig träffad.

Nej, jag har inte ångest. Jag har ingen krypande känsla i kroppen. Jag har inga känslor som jag inte kan ta på. Jag kan identifiera var mina känslor kommer ifrån. Jag sover för det mesta okej men kan ha tillfälliga sömnproblem.

Men. Jag har spänningar i kroppen. Det är inget ovanligt att det blir en följdeffekt av en depression. För detta har jag gått hos naprapat, och har en eller två gånger kvar.

Jag gör också yoga. Till skillnad mot mediciner så är det ingen drog. Jag kan köra bil efter yoga. Det har heller inga biverkningar utom träningsvärk och att det eventuellt kan röra upp lite känslor ibland. (Jag har bara erfarenhet av träningsvärken.) Jag kan med en enkel andningsteknik och medveten närvaro bryta en panikattack i sin linda så den försvinner.

Jag har helt enkelt ingen lust att gå omkring och vara drogad jämt. Varför skulle jag det när jag lika gärna kan använda yoga?

Det pratas om att "informera om hur ångestdämpande fungerar". Jaha. Är det någon som vill ha en föreläsning om hur yoga fungerar, både fysiskt och psykiskt? Är det någon som vill veta vad man kan göra med yoga på ett par minuter och vad man kan göra med det på sikt? Nån som vill veta hur det påverkar t.ex. hormonsystemet eller sinnet?

Nä, inte det. Tänkte väl det.

Så. Kan vi sluta prata om det här nu? Jag behöver inte bli "informerad". Lita på att jag har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att kunna hantera det här själv. Det jag inte kan hantera ber jag om hjälp med och det är ju bara jag som vet vad det är.

Jag känner mig naturligtvis träffad och förstår at du inte vill ha mer förslag av mig mer.

Har också jobbat med medveten närvaro, meditation i kurser på 10 ggr/3 timmar per gång samt i min terapi som jag gick i under 1 1/2 år.
Eftersom du själv har sån koll på det så har jag inte tagit upp det.

För övrigt, jag skulle gärna lära mig mer om yoga och dess effekter. Kan inte så mycket om det.
Har testat lite på nybörjarnivå.
Förstår inte varför du tror att ingen skulle vara intresserad av det. Jag kan tänka mig många som skulle vilja veta mer.

Ha det gott @Magiana

 

[Magiana]

Jag är inte tvärsäker utan väldigt kunnig. Ursäkta skrytet om det nu uppfattas som det.

Jag har också erfarenhet av ångest. Mycket erfarenhet.
Min och andras. Jag beskrev just att man inte alltid vet bäst när det kommer till en själv och gav mig själv som exempel.
Vad är det som gör dig så säker på att @Magiana vet bäst själv angående sin ångest?
Det vet väl inte du lika väl som jag inte vet det, egentligen.
Varför skulle din åsikt vara mer korrekt än min?

Jag har inte sagt att @Magiana BÖR ha allt jag skrivit om, däremot har jag delat om mig det jag kan, vet och har erfarenhet av.

Ursäkta om det uppfattas som tvärsäkerhet.
Det är menat som goda råd i allmänhet.

Och ursäkta @Magiana om jag har pratat över huvudet på dig.

Jag har också rekommenderat en psykiatriker, precis som du gör nu. Vad är skillnaden?
Dessutom i flera inlägg med utförlig förklaring som sen dissades med att ”vad kan en psykiatriker göra? Ge mig ett piller?”

Och stilnoct är fortfarande inte särskilt beroendeframkallande om man pratar med en psykiatriker (om vi nu förutsätter att missbruksproblem inte föreligger).
Det är vad läkaren på VC brukar säga. Har själv fått höra det där.
Vilken slags läkare har sagt det till dig?

I allmänhet skriver ingen läkare på VC ut bensodiazepiner till en patient som inte haft det tidigare.
Dom har helt enkelt inte tillräckligt med kunskap, underlag, tid och möjlighet att följa upp.
Dessutom finns det missbrukare som ”försöker” få ut recept av alla möjliga läkare, bland annat den på VC.
Därav anledningen.
Det är bland annat därför en psykiatriker kan hjälpa till mer.

Och att terapi inte hjälper har jag inte skrivit, däremot har jag sagt att det inte är lämpligt när man mår FÖR dåligt. Det var jag och @Magiana väldigt överens om.
Terapi är utmärkt när man är i skick för det och då hjälper det väldigt många.
Har själv gått i terapi i 1 1/2 år och fått bra hjälp av det.

Och det mesta jag skriver här är i egenskap av mina egna erfarenheter som patient och inte som vårdpersonal.

Sist men inte minst, om man skriver en tråd på nätet och uttrycker att man på något vis vill ha hjälp och förslag på hur man kan göra så får man nog också räkna med att alla inte skriver exakt precis som man själv tycker.

Sen undrar jag varför vissa förslag är ok men andra inte? Väldigt konstigt!
När någon med erfarenhet och/eller utbildning i psykiatri uttalar sig så är det inte lika accepterat som om någon med annan specialité talar sig.
Jag vet att vi har en användare här på forumet som är ortopedläkare och när hen skriver så ifrågasätter ingen. Man frågar till och med hen om saker för att få svar.
Skulle inte förvåna mig om den personen får en massa frågor på pm också, men det vet jag naturligtvis inget om.

Detta är dessutom i ”dagbok” och vad jag förstår så är det fritt för TS att själv moderera, ta bort inlägg osv efter eget tycke. Då kan man ta bort dom svar och förslag som man inte vill ha. Rätta mig om jag har fel.

Jag har spenderat timmar med att formulera olika förslag och delat med mig av mina erfarenheter.
Flera har skrivit liknande grejer också.
Ärligt talat tycker jag egentligen att det är rätt tröttsamt, så jag vet inte varför jag svarar hela tiden.

Kanske är det min outröttliga vilja att på något vis vilja hjälpa EN ENDA person litegrann.
Eller också är jag bara en tvärsäker idiot som sprider dynga på nätet och har fel. Eller åtminstone så uppfattas det så.
Nu är jag för trött för att skriva mer.......

Jag förstår att du bara vill väl, men det blir lite fel när jag inte har bett om hjälp, särskilt när jag uttryckligen säger att jag inte anser mig ha problem som andra påstår att jag har.

Jag känner mig naturligtvis träffad och förstår at du inte vill ha mer förslag av mig mer.

Har också jobbat med medveten närvaro, meditation i kurser på 10 ggr/3 timmar per gång samt i min terapi som jag gick i under 1 1/2 år.
Eftersom du själv har sån koll på det så har jag inte tagit upp det.

För övrigt, jag skulle gärna lära mig mer om yoga och dess effekter. Kan inte så mycket om det.
Har testat lite på nybörjarnivå.
Förstår inte varför du tror att ingen skulle vara intresserad av det. Jag kan tänka mig många som skulle vilja veta mer.

Ha det gott @Magiana

Jag är inte någon expert på yoga och saknar medicinsk kompetens, men jobbar på ett företag som utbildar instruktörer och terapeuter i medicinsk yoga. Jag kommer alltså i kontakt med andra människors erfarenheter, har allt vårt utbildningsmaterial och så har jag förstås min egen erfarenhet. Yoga är en av de saker som hjälpt mig att bli frisk från panikångesten. Framförallt så har andningsträningen hjälpt mig.

Jag har här inte riktigt möjlighet att gå in på så mycket, men yogan aktiverar det parasympatiska systemet, vilket i sin tur skapar effekter i kroppen. Bl.a. minskar utsöndringen av stresshormoner, mage och tarmar jobbar bättre, blodcirkulationen förbättras, pulsen blir lägre o.s.v.

 

[Niyama]

Ursäkta att jag hoppar in om nåt som kanske egentligen är ot.

Och stilnoct är fortfarande inte särskilt beroendeframkallande om man pratar med en psykiatriker (om vi nu förutsätter att missbruksproblem inte föreligger).
Det är vad läkaren på VC brukar säga. Har själv fått höra det där.
Vilken slags läkare har sagt det till dig?

Jag har ätit stilnoct i perioder, under lång tid totalt. Det har alltid varit utskrivet av läkare på psykiatrisk mottagning, många gånger har jag träffat psykiatriker och jag tror alla kommenterat att det är beroendeframkallande och ställt frågor kopplat till just det. Sen finns det visserligen många mediciner som är mycket värre, men att psykiatriker skulle anse att det inte är "särskilt beroendeframkallande" känner jag inte alls igen. (Och nej, jag har inga missbruksproblem och det har inte funnits misstanke om det heller.)

 

[Trissa]

@Magiana , jag är nyfiken på andningstekniken du nämnde som du använder om du känner att panikångest är på g, skulle du vilja berätta om den? Jag hade panikångest för många år sedan, och det är väldigt sällan jag känner av den nu. Men någon enstaka gång kan den dyka upp igen.

 

[Vallmo]

Ursäkta att jag hoppar in om nåt som kanske egentligen är ot.



Jag har ätit stilnoct i perioder, under lång tid totalt. Det har alltid varit utskrivet av läkare på psykiatrisk mottagning, många gånger har jag träffat psykiatriker och jag tror alla kommenterat att det är beroendeframkallande och ställt frågor kopplat till just det. Sen finns det visserligen många mediciner som är mycket värre, men att psykiatriker skulle anse att det inte är "särskilt beroendeframkallande" känner jag inte alls igen. (Och nej, jag har inga missbruksproblem och det har inte funnits misstanke om det heller.)

Men du har fått det utskrivet och bara det säger väl att du har behov av det och att läkaren gjort en bedömning och kommit fram till det behövs ändå.
En läkare på VC skulle inte göra så.
Och att avvänja sig från stilnoct är inte jättesvårt, nej.

Exempel på mediciner man ska akta sig för är iktorivil, xanor och flunitrazepam, om någon nu är intresserad.
Har sett många utvecklat gravt beroende av dem. Inga roliga mediciner alls.

 

[Grazing]

Ett hjälpmedel för att bli frisk då? För hela ideén måste ju vara att bli medicinfri och frisk?

Ja, det är ett hjälpmedel att ha mer ork i livet och klara av mer. Man får inte glömma att ångest tar otroligt mycket energi från en och får kroppen hjälp att slappna av så kan man även lägga den energin på annat.

Sen håller jag inte med om att målet är att bli medicinfri, målet bör vara att kunna få ett fungerande liv med eller utan mediciner.

 

[Grazing]

Nej, jag har inte ångest. Jag har ingen krypande känsla i kroppen. Jag har inga känslor som jag inte kan ta på. Jag kan identifiera var mina känslor kommer ifrån. Jag sover för det mesta okej men kan ha tillfälliga sömnproblem.

Som sagt, ångest kan vara lurigt och det märks inte alltid av på sätt man tror.

Jag gör också yoga. Till skillnad mot mediciner så är det ingen drog. Jag kan köra bil efter yoga. Det har heller inga biverkningar utom träningsvärk och att det eventuellt kan röra upp lite känslor ibland. (Jag har bara erfarenhet av träningsvärken.) Jag kan med en enkel andningsteknik och medveten närvaro bryta en panikattack i sin linda så den försvinner.

Jag har helt enkelt ingen lust att gå omkring och vara drogad jämt. Varför skulle jag det när jag lika gärna kan använda yoga?

Visst du vill inte skriva mer om mediciner men du har fel där. Ångestdämpande gör inte att du inte kan köra bil, den gör inte att du går runt drogad hela tiden. Jag kör bil efter att ha tagit ångestdämpande utan problem. Det är en behovsmedicin som man tar då det behövs och ingen ångestdämpande medicin har jag haft någon biverkning av alls.

Det kan faktiskt vara ganska skönt att kunna planera något i livet som man har svårt för och veta att den tryggheten finns att kommer ångesten så har man något snabbverkande mot den och man behöver inte undvika situationer i livet på samma sätt.

Mediciner är inte alltid av ondo. Och visst du får tycka vad du vill om mediciner men du behöver inte sprida sånt som inte stämmer om dom.

 

[Niyama]

Men du har fått det utskrivet och bara det säger väl att du har behov av det och att läkaren gjort en bedömning och kommit fram till det behövs ändå.
En läkare på VC skulle inte göra så.
Och att avvänja sig från stilnoct är inte jättesvårt, nej.

Exempel på mediciner man ska akta sig för är iktorivil, xanor och flunitrazepam, om någon nu är intresserad.
Har sett många utvecklat gravt beroende av dem. Inga roliga mediciner alls.

Ja, alltså att jag fått stilnoct är inte så konstigt, har ätit betydligt "värre" mediciner. Poängen var att de psykiatriker jag träffat inte verkar dela din uppfattning om att de inte är särskilt beroendeframkallande.

Jag har en vän som regelbundet får stilnoct utskrivet på hc, så uppenbarligen skriver läkare där också ut.

 

[Magiana]

@Magiana , jag är nyfiken på andningstekniken du nämnde som du använder om du känner att panikångest är på g, skulle du vilja berätta om den? Jag hade panikångest för många år sedan, och det är väldigt sällan jag känner av den nu. Men någon enstaka gång kan den dyka upp igen.

För mig funkar långa djupa andetag bra. En del som har ångest kan ha svårt med den i början men jag hör inte till dem. De som har svårt för det kan prova en annan andningsteknik, men eftersom jag inte är erfaren eller tillräckligt säker på att ge andra rekommendationer, så gör jag inte det. En annan andningsteknik är dock bara en brygga för att komma vidare och lite längre fram kan de långa djupa andetagen fungera.

Om du tar ett långt djupt andetag, hur rör sig din kropp då? Är det bröstet eller magen som häver sig utåt när du andas in?

Ta dig tid att testa det.

.
.
.

Långa djupa andetag tränas bäst på rygg, liggande på golvet. I början kan man lägga ena handen på bröstet och den andra handen på magen. Armbågarna ska ligga kvar mot golvet.

Lungorna är som störst nertill och upptill smalnar de av. Det betyder att den luft du andas in ska längst ner i lungorna för att man ska få en optimal andning.

Andas långsamt in genom näsan. När luften fyller lungorna så trycker de mot diafragman som är en muskel under lungorna. Det känns genom att magen börjar puta ut. Andas ut och låt magen sjunka ner igen.

Andas in igen, fyll på mer luft och känn att magen höjer sig och sedan så börjar även bröstkorgen höja sig och vidgas ut när du fortsätter att fylla på luft. Andas ut och låt bröstkorgen sjunka och sedan magen.

Andas in igen, känn magen vidga sig, fyll på mer luft, känn bröstkorgen vidga sig, fyll på lite till och känn hur nyckelbenet lyfts när lungorna fylls ända upp. Andas ut, låt nyckelbenet sjunka, sedan bröstet och till sist magen.

Andas så långsamt du kan. När du har andats ut, gör en paus och vänta tills kroppen själv säger till att ta ett nytt andetag. Med händerna kan man känna vågrörelsen i kroppen medan man andas in och ut. Efter ett tag kan man lägga ner armarna längs sidorna med handflatorna uppåt.

Det är bra att öva på det här när man inte har ångest för att få in tekniken.

Stress och ångest gör att andningen blir snabb och grund. Genom att ta kontrollen över andningen så påverkar du sinnet där ångesten börjar.

En annan teknik man kan prova vid en pågående ångestattack är att andas in djupt och sedan andas ut och hålla andan ute. Man kan t.o.m. böja sig fram och med armarna hjälpa till med att pressa ut luften. Håll andan ute så länge det går. På det här sättet ska det vara möjligt att få ångestattacken att komma av sig. Jag har inte provat det då jag tycker långa djupa andetag hjälpt mig tillräckligt.

 

[Magiana]

Som sagt, ångest kan vara lurigt och det märks inte alltid av på sätt man tror.

Visst du vill inte skriva mer om mediciner men du har fel där. Ångestdämpande gör inte att du inte kan köra bil, den gör inte att du går runt drogad hela tiden. Jag kör bil efter att ha tagit ångestdämpande utan problem. Det är en behovsmedicin som man tar då det behövs och ingen ångestdämpande medicin har jag haft någon biverkning av alls.

Det kan faktiskt vara ganska skönt att kunna planera något i livet som man har svårt för och veta att den tryggheten finns att kommer ångesten så har man något snabbverkande mot den och man behöver inte undvika situationer i livet på samma sätt.

Mediciner är inte alltid av ondo. Och visst du får tycka vad du vill om mediciner men du behöver inte sprida sånt som inte stämmer om dom.

Behovsmedicin säger du? Jag har ju inget behov. Eller hur ska jag veta om jag har ett behov när jag inte upplever att jag har det?

Jag behöver ingen medicin "som trygghet". Jag behövde det för många år sedan och kunde då inte lämna hemmet utan att ha lugnande tabletter med mig, men det är många år sedan jag släppt det säkerhetstänket. Yoga är mer snabbverkande än medicin. Jag kan som sagt häva en ångestattack på mindre 30 sekunder och det tar längre tid än så att få fram tabletter och svälja dem.

 

[Grazing]

Behovsmedicin säger du? Jag har ju inget behov. Eller hur ska jag veta om jag har ett behov när jag inte upplever att jag har det?

Jag behöver ingen medicin "som trygghet". Jag behövde det för många år sedan och kunde då inte lämna hemmet utan att ha lugnande tabletter med mig, men det är många år sedan jag släppt det säkerhetstänket. Yoga är mer snabbverkande än medicin. Jag kan som sagt häva en ångestattack på mindre 30 sekunder och det tar längre tid än så att få fram tabletter och svälja dem.

Varför avstår du från "svåra situationer" då? Om det inte ger någon som helst typ av oro eller ångest?

Men visst, har du ingen typ av ångest och kan ta till yogan i alla situationer så är det väl bara att vara glad för det är det få som kan. Men sättet du pratar om hur det fungerar med ångestmediciner stämmer inte helt. Så säg att du inte vill ha med det att göra men prata inte om det på det sättet som inte stämmer.

 

[Hippocampus]

Ja, det är ett hjälpmedel att ha mer ork i livet och klara av mer. Man får inte glömma att ångest tar otroligt mycket energi från en och får kroppen hjälp att slappna av så kan man även lägga den energin på annat.

Sen håller jag inte med om att målet är att bli medicinfri, målet bör vara att kunna få ett fungerande liv med eller utan mediciner.

Målet måste alltid vara att vara medicinfri och frisk. Tycker jag. Jag har själv haft mycket ångest så jag vet vad den gör med en. Men jag blev frisk av hypnos. Jag visste att dämpande medel inte skulle vara lösningen men det betyder inte att ingen annan behöver dämpa symtom.

 

[Grazing]

Målet måste alltid vara att vara medicinfri och frisk. Tycker jag. Jag har själv haft mycket ångest så jag vet vad den gör med en. Men jag blev frisk av hypnos. Jag visste att dämpande medel inte skulle vara lösningen men det betyder inte att ingen annan behöver dämpa symtom.

Har man sjukdomar som inte går att bli av med så får man acceptera att man kan vara beroende av mediciner livet ut. Det är aldrig någon som skulle prata så om fysiska sjukdomar, att det skulle på något sätt vara fel att vara i behov av mediciner för att kroppen ska fungera på bästa sätt.

Målet är att få ett liv man är tillfreds med och där man känner att psyket inte hindrar en från att leva. Sen om det är med mediciner eller inte är inte särskilt relevant. Man gör det som krävs för att få ett fungerande liv där man kan känna att man mår bra.

 

[Hippocampus]

För mig funkar långa djupa andetag bra. En del som har ångest kan ha svårt med den i början men jag hör inte till dem. De som har svårt för det kan prova en annan andningsteknik, men eftersom jag inte är erfaren eller tillräckligt säker på att ge andra rekommendationer, så gör jag inte det. En annan andningsteknik är dock bara en brygga för att komma vidare och lite längre fram kan de långa djupa andetagen fungera.

Om du tar ett långt djupt andetag, hur rör sig din kropp då? Är det bröstet eller magen som häver sig utåt när du andas in?

Ta dig tid att testa det.

.
.
.

Långa djupa andetag tränas bäst på rygg, liggande på golvet. I början kan man lägga ena handen på bröstet och den andra handen på magen. Armbågarna ska ligga kvar mot golvet.

Lungorna är som störst nertill och upptill smalnar de av. Det betyder att den luft du andas in ska längst ner i lungorna för att man ska få en optimal andning.

Andas långsamt in genom näsan. När luften fyller lungorna så trycker de mot diafragman som är en muskel under lungorna. Det känns genom att magen börjar puta ut. Andas ut och låt magen sjunka ner igen.

Andas in igen, fyll på mer luft och känn att magen höjer sig och sedan så börjar även bröstkorgen höja sig och vidgas ut när du fortsätter att fylla på luft. Andas ut och låt bröstkorgen sjunka och sedan magen.

Andas in igen, känn magen vidga sig, fyll på mer luft, känn bröstkorgen vidga sig, fyll på lite till och känn hur nyckelbenet lyfts när lungorna fylls ända upp. Andas ut, låt nyckelbenet sjunka, sedan bröstet och till sist magen.

Andas så långsamt du kan. När du har andats ut, gör en paus och vänta tills kroppen själv säger till att ta ett nytt andetag. Med händerna kan man känna vågrörelsen i kroppen medan man andas in och ut. Efter ett tag kan man lägga ner armarna längs sidorna med handflatorna uppåt.

Det är bra att öva på det här när man inte har ångest för att få in tekniken.

Stress och ångest gör att andningen blir snabb och grund. Genom att ta kontrollen över andningen så påverkar du sinnet där ångesten börjar.

En annan teknik man kan prova vid en pågående ångestattack är att andas in djupt och sedan andas ut och hålla andan ute. Man kan t.o.m. böja sig fram och med armarna hjälpa till med att pressa ut luften. Håll andan ute så länge det går. På det här sättet ska det vara möjligt att få ångestattacken att komma av sig. Jag har inte provat det då jag tycker långa djupa andetag hjälpt mig tillräckligt.

Något jag lärde mig i terapin var att ha ett mönster om det skulle komma nån ångestattack. Jag skulle välja själv. Det som jag gjorde då var att ta djupa andetag, och ta tummen och trycka lätt mellan den andra tummen och pekfingret och säga i mitt huvud att jag är trygg. Fokusera på andningen och mantrat. Det fungerade mycket väl.

 

[Hippocampus]

Har man sjukdomar som inte går att bli av med så får man acceptera att man kan vara beroende av mediciner livet ut. Det är aldrig någon som skulle prata så om fysiska sjukdomar, att det skulle på något sätt vara fel att vara i behov av mediciner för att kroppen ska fungera på bästa sätt.

Målet är att få ett liv man är tillfreds med och där man känner att psyket inte hindrar en från att leva. Sen om det är med mediciner eller inte är inte särskilt relevant. Man gör det som krävs för att få ett fungerande liv där man kan känna att man mår bra.

Men då behöver du inte berätta för henne om ångestdämpade mediciner heller om hon nu inte har ångest?

För mig personligen är det relevant. kanske inte för dig. Men jag var inte de 2% i världen som hade signalfel där man måste tillföra medel. Och det är jag glad för och ska således inte medicinernas heller för det skulle inte hjälpa i alla fall.

 

[Grazing]

Men då behöver du inte berätta för henne om ångestdämpade mediciner heller om hon nu inte har ångest?

För mig personligen är det relevant. kanske inte för dig. Men jag var inte de 2% i världen som hade signalfel där man måste tillföra medel. Och det är jag glad för och ska således inte medicinernas heller för det skulle inte hjälpa i alla fall.

Men jag gav information om hur det kan fungera. Och att långt ifrån alla ens vet om att det kan vara ångest som gör livet jobbigt och tar energi. Det är info som inte är dåligt att veta om.

Och oavsett vad man har för fel, om medicinering skulle fungera så är det inte fel att testa. Det är inget nederlag att vara i behov av medicin.

 

[MiaMia]

Varför avstår du från "svåra situationer" då? Om det inte ger någon som helst typ av oro eller ångest?

Men visst, har du ingen typ av ångest och kan ta till yogan i alla situationer så är det väl bara att vara glad för det är det få som kan. Men sättet du pratar om hur det fungerar med ångestmediciner stämmer inte helt. Så säg att du inte vill ha med det att göra men prata inte om det på det sättet som inte stämmer.

Man kan ju faktiskt ha begränsad förmåga eller färdighet som gör att situationerna rent faktiskt är svåra på ett eller annat sätt också, inte bara att det är tankar/känslor/uppleverlser kring dem som utgör begränsande faktorer.