Avslag

Jag har idag fått besked av FK att de tänker ge avslag på min ansökan om sjukpenning. Något annat har jag nog inte förväntat mig. Det finns ju liksom inga prov jag kan ta eller test att göra (har gjort madr-s) som visar vad jag klarar eller inte klarar och det går inte att bevisa varför jag inte skulle klara 100% när jag klarar 75%.

Så jag får väl liksom bara ge upp med att försöka få något därifrån.

Sjukskrivningen går ut om en vecka, men något heltidsjobb lär det inte bli efter det. Det känns inte värt att krama ur den sista lilla energi jag har för att jobba. Jag behöver ork kvar för att orka med att ha ett liv utanför jobbet också och göra sådant som jag mår bra av. Om jag inte har ork att göra saker jag mår bra av så går det sannolikt åt helvete och risken är att jag tappar den arbetsförmåga jag har. Jag vet inte om förebyggande sjukpenning skulle kunna vara något att försöka få, men när jag läser om det så tvivlar jag på att det är möjligt.

Jag har i alla fall fått en tid till psykolog nu. Det blir om cirka 3 veckor.

 

[vallhund]

Nej, jag menade att har man så mycket kunskap så är det rimligt att dela med sig av den istället för att utöva det som en slags härskarteknik.
Men nu vill @Magiana inte ha mer råd så det är ganska överspelat.

Men ge dig, härskarteknik? Det är länge sedan jag försökte komma med förslag till @Magiana , för att något skall fungera måste hon komma på det själv enligt min erfarenhet. Jag har följt hens trådar här i flera år, jag har t o m träffat hen o övernattat hos hen i samband med en buketräff i Dalarna.

 

[Hyacinth]

Tack.

Ja, jag har fått en tid 28 januari så det är inte så långt dit. Jag hoppas det blir bättre den här gången.

Det är ju snart! Håller alla tummar för att det ska kännas okej.
Sen är det svinjobbigt att börja nysta i saker och man kan må sämre, bli väldigt trött osv, men man ska hela tiden känna ett förtroende och ömsesidig respekt.

 

[Magiana]

Det är ju snart! Håller alla tummar för att det ska kännas okej.
Sen är det svinjobbigt att börja nysta i saker och man kan må sämre, bli väldigt trött osv, men man ska hela tiden känna ett förtroende och ömsesidig respekt.

Ja. Och det känns ju jätteviktigt att etablera ett förtroende först. Annars tror jag det inte går. Men jag får väl börja med att berätta om mina erfarenheter, vad jag är rädd för och något om hur jag funkar (eller inte funkar).

 

[Hyacinth]

Ja. Och det känns ju jätteviktigt att etablera ett förtroende först. Annars tror jag det inte går. Men jag får väl börja med att berätta om mina erfarenheter, vad jag är rädd för och något om hur jag funkar (eller inte funkar).

Det tycker jag låter bra, så du får det ur dig.

 

[Saeta]

Ja. Och det känns ju jätteviktigt att etablera ett förtroende först. Annars tror jag det inte går. Men jag får väl börja med att berätta om mina erfarenheter, vad jag är rädd för och något om hur jag funkar (eller inte funkar).

Håller så med om förtroendet. Jag har träffat få läkare/psykologer som jag verkligen har fått ett förtroende för. De flesta har varit okej, men inget mer. Men just det där förtroendet är så himla viktigt. Speciellt när det handlar om så pass känsliga grejer som ens mående.
Jag tycker att din plan låter jättebra. Håller alla tummar och tår jag kan för att du får komma till en vettig människa!

 

[Grazing]

Ok, respekterar det.
Jag kommer inte ge dig mer råd.

Det som blir galet är när folk gång på gång skriver om sitt dåliga mående och sitt liv osv på ett forum, även om det är under dagbok, är att folk som har lång erfarenhet och vill väl lite per automatik bryr sig och vill hjälpa. Jag kommer aldrig förstå varför man skriver öppet på öppna dagböcker där det får kommenteras och sen ta illa upp av råd och hjälp och bli arg på folk som faktiskt bryr sig.

I min värld om man skriver öppet om sitt psykiska mående och sina problem så vill man på ett eller annat sätt att folk ska bry sig. Tydligen så vill inte alla det utan vill bara ha bekräftande om att deras sätt är det rätta sättet. Om man bara vill skriva av sig, då är det bättre att skriva sådant i en dagbok där ingen läser och då heller inte någon riskerar att engagera sig om man nu blir så upprörd över tips och andras erfarenheter som fått dom att må bättre.

Så det är väl lika bra att lägga ner och försöka stå emot att vilja hjälpa och berätta om vad man själv gjort för att kunna må bättre. Det är väl bara att inse att vissa bara vill skriva öppet om sitt mående utan att vilja ha andras välvilja. Jag har lagt ner det där nu iallafall.

 

[TinyWiny]

Det som blir galet är när folk gång på gång skriver om sitt dåliga mående och sitt liv osv på ett forum, även om det är under dagbok, är att folk som har lång erfarenhet och vill väl lite per automatik bryr sig och vill hjälpa. Jag kommer aldrig förstå varför man skriver öppet på öppna dagböcker där det får kommenteras och sen ta illa upp av råd och hjälp och bli arg på folk som faktiskt bryr sig.

I min värld om man skriver öppet om sitt psykiska mående och sina problem så vill man på ett eller annat sätt att folk ska bry sig. Tydligen så vill inte alla det utan vill bara ha bekräftande om att deras sätt är det rätta sättet. Om man bara vill skriva av sig, då är det bättre att skriva sådant i en dagbok där ingen läser och då heller inte någon riskerar att engagera sig om man nu blir så upprörd över tips och andras erfarenheter som fått dom att må bättre.

Så det är väl lika bra att lägga ner och försöka stå emot att vilja hjälpa och berätta om vad man själv gjort för att kunna må bättre. Det är väl bara att inse att vissa bara vill skriva öppet om sitt mående utan att vilja ha andras välvilja. Jag har lagt ner det där nu iallafall.

Att man skriver/talar om sitt mående behöver inte innebära att man vill ha råd och det innebär inte heller att man måste tacka och bocka för de råd man inte vill ha, inte har bett om och har avböjt flertalet gånger. Att bry sig innebär inte att pracka på någon något de inte vill ha eller behöver. Det innebär att man lyssnar på och respekterar den det berör. Att någon har en erfarenhet innebär inte heller att detsamma gäller alla. Tror man det och utgår ifrån att alla är som en själv så kan man aldrig hjälpa någon för man ger det man själv vill, inte det personen behöver.

 

[Magiana]

Att man skriver/talar om sitt mående behöver inte innebära att man vill ha råd och det innebär inte heller att man måste tacka och bocka för de råd man inte vill ha, inte har bett om och har avböjt flertalet gånger. Att bry sig innebär inte att pracka på någon något de inte vill ha eller behöver. Det innebär att man lyssnar på och respekterar den det berör. Att någon har en erfarenhet innebär inte heller att detsamma gäller alla. Tror man det och utgår ifrån att alla är som en själv så kan man aldrig hjälpa någon för man ger det man själv vill, inte det personen behöver.

Exakt så!!!!

Det är dessutom ganska tröttsamt att andra tjatar på mig att jag minsann har ångest (eller påstår att jag kanske inte känner mig själv), när de faktiskt inte vet ett jota.

 

[Grazing]

Att man skriver/talar om sitt mående behöver inte innebära att man vill ha råd och det innebär inte heller att man måste tacka och bocka för de råd man inte vill ha, inte har bett om och har avböjt flertalet gånger. Att bry sig innebär inte att pracka på någon något de inte vill ha eller behöver. Det innebär att man lyssnar på och respekterar den det berör. Att någon har en erfarenhet innebär inte heller att detsamma gäller alla. Tror man det och utgår ifrån att alla är som en själv så kan man aldrig hjälpa någon för man ger det man själv vill, inte det personen behöver.

Det är inte att pracka på någon någonting genom att ge ett förslag på någonting som fungerat på väldigt många människor.

Och som sagt, skriver man år efter år om sitt dåliga mående och svåra situation så får man tåla att folk reagerar och skriver. Tar man för illa upp av andras förslag och tips så får man hålla det privat.

 

[Grazing]

Exakt så!!!!

Det är dessutom ganska tröttsamt att andra tjatar på mig att jag minsann har ångest (eller påstår att jag kanske inte känner mig själv), när de faktiskt inte vet ett jota.

Du har väldigt konstig definition på ordet tjat, jag upplyste bara om att ångest kan visa sig på en miljon olika sätt vilket du inte verkade veta om med tanke på sättet du skrev. Och jag står för att jag inte tror att någon är expert på sig själv eller på vilka lösningar som är bäst för en.

 

[avslutat medlemskap]

Så det är väl lika bra att lägga ner och försöka stå emot att vilja hjälpa och berätta om vad man själv gjort för att kunna må bättre. Det är väl bara att inse att vissa bara vill skriva öppet om sitt mående utan att vilja ha andras välvilja. Jag har lagt ner det där nu iallafall.

Exakt likadant är det på en massa andra forum inom andra intressesfärer, jag har lagt ner det där med att ge folk konkreta lösningar för har dom bestämt sig för att inget går så har dom bestämt sig för att sitta fast och vill inte ha en lösning utan vill bara gnälla och bli strukna medhårs och få en massa sympati. Alla problem har hur många lösningar som helst men finns inte viljan att förändra så finns den inte, kanske är det tryggare att sitta fast där man är?

 

[Magiana]

Det är inte att pracka på någon någonting genom att ge ett förslag på någonting som fungerat på väldigt många människor.

Och som sagt, skriver man år efter år om sitt dåliga mående och svåra situation så får man tåla att folk reagerar och skriver. Tar man för illa upp av andras förslag och tips så får man hålla det privat.

Hjälpen förväntar jag mig att den ska komma ifrån vården, inte från lekmän på ett forum. Den tycks dock extremt svår att få. Det tog ju t.ex. nästan två månader innan jag fick komma till en läkare ö.h.t. och nu har jag varit helt utan hjälp i 7 månader.

Det är visst att pracka på en grejer när du inlägg efter inlägg sitter och upprepar samma råd. Tyvärr är råden inte användbara då de inte matchar problematiken, men du vägrar att inse det. Ska råden hjälpa så måste man ju ha "rätt" typ av problem som hjälpen funkar mot. Lugnande medicin fungerar varken mot sorg, ledsenhet, besvikelse, apati, själslig smärta, koncentrationsproblem, trötthet eller utmattning. Jag behöver det inte ens för att kunna sova eftersom jag oftast sover bra utan medicin. Igår kom jag i säng lite sent så jag har bara sovit 8 timmar i natt .

F.ö. skriver jag inte för att få hjälp. Jag skriver hur mycket jag vill ändå. Det finns andra orsaker till att jag väljer att skriva än att jag vill ha hjälp från diverse folk. Och vilka orsaker jag har ska du inte lägga dig i.

Du har väldigt konstig definition på ordet tjat, jag upplyste bara om att ångest kan visa sig på en miljon olika sätt vilket du inte verkade veta om med tanke på sättet du skrev. Och jag står för att jag inte tror att någon är expert på sig själv eller på vilka lösningar som är bäst för en.

Jag vet mycket väl att ångest kan förekomma på olika sätt, men du idiotförklarar mig genom att med en dåres envishet sitta och upprepa din så kallade "information". Jag är välbekant med olika känslor och du är oförskämd som påstår att jag inte skulle vara det. Jag vet exempelvis att ilska egentligen kan vara sorg. Och att vara ledsen är inte samma sak som ångest.

Och du tror lite för mycket. Tror gör man i kyrkan. Men du är helt okunnig om mig och mitt liv.

 

[TinyWiny]

Det är inte att pracka på någon någonting genom att ge ett förslag på någonting som fungerat på väldigt många människor.

Och som sagt, skriver man år efter år om sitt dåliga mående och svåra situation så får man tåla att folk reagerar och skriver. Tar man för illa upp av andras förslag och tips så får man hålla det privat.

Ger man förslag en gång när någon ber om råd och hjälp så är det okej om man backar när det är uppenbart att personen inte är varken intresserad eller hjälpt av råden. När man upprepar, i inlägg efter inlägg samma sak, då är det att försöka pracka på någon och om man dessutom då anser att folk ska tacka och ta emot råden man ger och inte ska säga att det inte är aktuellt, då är det verkligen att försöka pracka på någon något hen inte vill ha.

Det handlar inte om att man ska tåla något eller om att ta illa upp. Det handlar om respekt för sina medmänniskor och att inte utgå ifrån att alla är som en själv. Att inte tvinga på andra saker och ting och anse att andra ska vara tacksamma för de oombedda råd man ger.

 

[Gnist]

Om man av någon anledning har ett behov av att "skriva av sig" angående sitt mående (eller what ever) offentligt, för hela världen att läsa men inte vill ha/är intresserad av att få någon respons på det man skriver, så är det nog ett bättre alternativ att skapa en egen blogg på någon av alla de bloggportaler som finns och sen stänga av kommentarfunktionen, än att "skriva av sig" på en underavdelning till ett diskussionsforum.

 

[mandalaki]

Nåja, det finns ju andra sätt att ge respons än att spamma med råd som man upprepade gånger undanbett sig.

 

[Grazing]

Ger man förslag en gång när någon ber om råd och hjälp så är det okej om man backar när det är uppenbart att personen inte är varken intresserad eller hjälpt av råden. När man upprepar, i inlägg efter inlägg samma sak, då är det att försöka pracka på någon och om man dessutom då anser att folk ska tacka och ta emot råden man ger och inte ska säga att det inte är aktuellt, då är det verkligen att försöka pracka på någon något hen inte vill ha.

Det handlar inte om att man ska tåla något eller om att ta illa upp. Det handlar om respekt för sina medmänniskor och att inte utgå ifrån att alla är som en själv. Att inte tvinga på andra saker och ting och anse att andra ska vara tacksamma för de oombedda råd man ger.

Jag har aldrig prackat på någon något, jag bara informerar om hur saker och ting kan vara. Förklara hur man menar är inte att pracka på någon något.

 

[Magiana]

Jag har aldrig prackat på någon något, jag bara informerar om hur saker och ting kan vara. Förklara hur man menar är inte att pracka på någon något.

Hur många gånger anser du att det är lämpligt att upprepa sig?

En gång räcker. Jag är inte förståndshandikappad.