Avlar vi fel temperament??

[texi]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Intressant tråd detta...men hur är det med temprament som nedärvs? Ett sto som är känsligt och ganska het, bör hon betäckas med en cool hingst? spelar hingstens temprament mindre roll än stoets med tanke på att stoet formar sin fölunge? Vad har ni för erfarenheter och funderingar??

 

[Ramona]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Når det gjelder de dopede hestene i OL, så har vel ikke de så mye med avlen i allmennhet å gjøre. Hester på det nivået er unntakshester, og en viktig årsak til at de har blitt så gode er nettopp deres psyke.

Nu tycker jag att du har fel. Visst ar de undantagshastar, men de flesta ar linjeavlade just for det syftet!!
Och visst ska en olympisk vinnare har lite extra temperament, men dt ska ju inte vara sa mycket att aven toppryttarna inte kan rida hasten pa ett sakert satt.
Vi ser de hastarna som lyckas, men vad hander med de temperamentsfulla hastarna som inte har samma kapacitet.

 

[Mia_R]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Min personliga uppfattning är att ston med dåligt temperament inte har något i aveln att göra. Går de inte att rida eller hantera ska man inte avla vidare på det i förhoppningen att hon lugnar ner sig eller får en trevlig unge utan hennes humör. Visst finns det många bra ston som blivit felhanterade och inte har dåligt temperament, men likväl som man ser till exteriör och steg så tycker jag som många andra att man ska väga in temperamentet med. Vet man med sig att man har ett sto som är hård i skallen och vass, så skulle inte jag välja en hingst med samma temperament. Avkomman ska ju trots allt hanteras utan risk för sitt eget skinn och inte bara prestera på nån tävlingsbana i framtiden.

 

[athena]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Detta är ju inte så lätt. Mitt ena sto har en helsyster som gick svår klass (hopp). Ägarna hade jättehöga förväntningar på min häst (och hon togs förmodligen ganska hårt). Det slutade med att de öht inte fick henne över en bom, så hon slumpades bort som avelssto pga hennes goda stam.

Nu, 10 år senare, kan vi konstatera att hon fått 1 avkomma i svår hoppning, en i 1,30 (bara 6 år ännu) och resten uteslutande diplomhästar av de som uppnått åldern. Hon har alltså varit ett lysande avelssto trots sin egen "brist på ridbarhet" (om man nu kan bedöma det i det här fallet). Tilläggas bör att hon rakt igenom lagts på Landgraf-blod i olika former, vilket ju inte är ansett som det lättaste.

Hur hennes avkommor är att hantera vet inte jag eftersom jag inte fött upp dem, men de har ju hävdat sig oerhört väl på tävlingsbanan och det är bara ca hälften som finns hos riktigt etablerade tävlingsryttare, resten finns hos mer "hobbytävlare".

Det är alltså inte alls säkert att ett sto som inte funkar i ridning inte funkar i avel! Däremot skulle jag nog inte _själv_ våga börja avla på ett sånt sto, nu har jag dock inget emot att fortsätta eftersom resultatet visat sig bli så bra. Men hon kanske är ett undantag.

 

[Tora]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Undantaget bekräftar regeln finns det ju något som heter (påhittat av någon som inte gillar att ha fel? )

Eftersom alla temperamentstörningar inte är ärftliga kommer det alltid att finnas undantag man vet kanske inte alltid om det ärftligt eller om själva hantering har brustit. Det måste man som uppfödare själv avgöra. Ibland finns det inget annat sätt än att pröva. Har man ett sto med andra bra egenskaper men hon tex inte går att rida så får man lyssna på sin "magkänsla". Hon kanske har ont någonstans eller man har ridit in henne fel osv osv. Men rent generellt skall hästar med dåligt temprament (både hingst och sto) kanske inte användas i avel även om härstamningen är väldigt bra. Men sen är det också så att att det som jag tycker är jobbigt kanske någon annan tycker är pigghet.

 

[athena]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Nej, jag håller med dig! Och som sagt, själv skulle jag nog aldrig vågat testa (nu vet man ju inte heller vad som hänt med denna märr, att hon var oridbar kan ju ha tusen olika orsaker).

 

[Roheryn]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Då är vi nog iaf nästan överens, ancan. Då är det ju mer skillnader på bra och dålig lösdrift än på olika raser! Sedan tycker jag kanske inte att det är nödvändigt att just borsta lösdriftshästar (som inte arbetar) varje dag, men de skall ju ändå ha tillsyn, foder, vatten osv dagligen, så människor lär de ju få träffa ändå. Och så skall de ju som sagt verkas, avmaskas, vaccineras etc och för att klara av de måste de ju ha lärt sig åtminstone att ledas i grimma och lyfta fötterna.

Nej, jag tror inte att det på något sätt är enklare med lösdrift. Snarare tror jag att en bra lösdrift är arbetsammare än att ha uppstallade hästar, eftersom det ställer stora krav på hagarna, utfodringsplatser etc. om man inte vill att hästarna skall vada i lera...

 

[Picea]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Nu tycker jag att du har fel. Visst ar de undantagshastar, men de flesta ar linjeavlade just for det syftet!!
Och visst ska en olympisk vinnare har lite extra temperament, men dt ska ju inte vara sa mycket att aven toppryttarna inte kan rida hasten pa ett sakert satt.
Vi ser de hastarna som lyckas, men vad hander med de temperamentsfulla hastarna som inte har samma kapacitet.

Du nevnte Waterford Crystal. Den er avlet på kombinasjonen Landgraf-Cor de la Bryere, som er nesten bankers når det gjelder hoppegenskaper. Den er ikke linjeavlet i det hele tatt. Waterford Crystal ble såvidt jeg husker medisinert en måned før OL, i forbindelse med at den trengte ro pga. en skade. Det var mikroskopiske funn i prøvene som neppe har påvirket prestasjonen.

Det er interessant å diskutere doping på toppnivå, og det er interessant å diskutere vektlegging av temperament i avlen. Men jeg synes det er to forskjellige diskusjoner.

 

[skrållan]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Detta med att vissa raser ar latthanterliga och andra inte, beror helt pa vilken manniska som hanterar!! I slutandan handlar det om hur mycket kansla och talamod man har.
Sedan ar det faktiskt sa att personen som hanterar hasten speglas i hasten. En stressad person brukar fa en stressad hast. Och en lugn person brukar ha en lugn hast.

Kan inte samma argument användas om individer, oavsett ras? Och isåfall - säger inte detta argument emot ditt första debattinlägg? Om hanteringen är det som avgör, spelar aveln och ev nedärvt temperament någon roll?

Jag tror egentligen att de flesta här är ense om att både arv och miljö spelar roll. Jag tror också att hästar, precis som människor, kan ärva olika temperament, olika grad av stresstålighet, intelligens, känslighet, aggressivitet och nerv - eller vad man skulle kunna kalla lynnesfel, psykisk störning. Det finns dock teorier även bland humanforskningen om att sådana allvarliga psykiska problem kan frammanas av miljömässiga faktorer, fast olika individer kan vara olika känsliga för sådana faktorer. Det kanske kan gälla även hästarna isåfall. Där jag är övertygad om att olika miljömässiga faktorer kan påverka olika hästar på olika vis:

Vissa klarar ett högt tempo och prestationskrav med glans, andra blir nervvrak. Vissa blir otåliga och bökiga av för lite krav. Vissa klarar att hanteras av den normalsnälle /-fege hobbyryttaren, andra blir bortskämda, dominanta och farliga av det. Vissa klarar hård hantering och finner sig i den ordningen, andra blir nervvrak medan åter andra blir elaka och lömska av det. osv...

För vi är ense om att "fel" hantering (vad det nu innebär i det enskilda fallet - viss hantering passar kanske vissa individer bättre än andra?) kan leda till sämre hanterbarhet, temperament och ridbarhet. Men jag uppfattar att debatten handlade om att minimera de avelsmässiga faktorerna som kan skapa psykiskt instabila, känsliga eller rent av aggressiva individer. Snarare än folks eventuellt dåliga hantering?

Problemet är att det är svårt att avgöra vad som är optimal hantering. Dessutom är det få hästmänniskor som har så stor vana, känsla, skicklighet osv att de klarar av att hantera de skarpare / känsligare individerna. Kanske ingen klarar av de som anses ha regelrätta lynnesfel? Är det då verkligen fel på köparen? Ska hobbyryttaren (normalt sett fostrad på ridskola och genom böcker) skyllas för sin begränsade kompetens, tid, mod, skicklighet - om man nu bara är hobbyryttare, utan professionella ambitioner? Det är ju oftast fråga om vänliga människor som vill sina hästars bästa, och som fungerar alldeles utmärkt ihop med en snäll häst?

Så istället för att fortsätta avla på prestation och känslighet / vilja, och sedan skylla allt på ryttaren / ägaren när inget fungerar, så kanske man skulle inse att många helt enkelt inte trivs med, vill ha eller klarar av dessa prestationshästar och istället satsa på snällare, tåligare och tålmodigare hästar i aveln? Eller acceptera att kunderna flyr till buskavel, viktbärande ponnys eller avdankade travare i hopp om att hitta hästar med bättre temperament.

 

[Xeline]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Det är väl Boheme xx som ligger bakom Jovial. Och pratade med en av farbröderna av den äldre stammen hästkarlar och han sa att man tjafsar ALDRIG med en Boheme häst - men om man kan få den på sin sida har man en som är osviklig.

 

[Xeline]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Apropå hantering och temperament.

jag vet ett rätt extremt fall. En häst som var en riktig krokodil, den attackerade i boxen, den kunde springa ner en i hagen, den kunde sparka ner en i diken...ja jag kan räkna upp hur många otrevligheter som helst när det gäller hanteringen. Men att rida var den en dröm, för att inte tala om när den var på tävlingplatser.

 

[Görel]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Det är väl Boheme xx som ligger bakom Jovial. Och pratade med en av farbröderna av den äldre stammen hästkarlar och han sa att man tjafsar ALDRIG med en Boheme häst - men om man kan få den på sin sida har man en som är osviklig.

Det är precis vad gamla uppfödare sagt till mig också om både Boheme xx och Jovial!

Och det har funkat alldeles utmärkt på min Ceylon-dotter

 

[Nobbeled]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Jag har alltid lovordat min nu 3 åriga halvblodshingsts temperament.

För två veckor sedan åkta han med ett högbrunstigt sto som han ej träffat förut, i ett helt vanligt tvåhästarssläp utan att vara det minsta stökig. Visst "hummade" han och krökte på nacken, men inte mer. Så visst finns det halvblodsunghingstar som klarar det

Fast i helgen fick jag hämta honom från inridningen då han helt plötsligt börjat mangla staket på det nya stället för att komma in till stona.

Väl hemma i sin egen hage, jämte sina vanliga ston håller han sig innanför staketet. Får hoppas att han sköter sig hos den nya "inridaren" så han hinner bli klar till 3års testet. Tur att Tingsryd är sist ut den 15/5

 

[DrSnuggles]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Kan inte samma argument användas om individer, oavsett ras? Och isåfall - säger inte detta argument emot ditt första debattinlägg? Om hanteringen är det som avgör, spelar aveln och ev nedärvt temperament någon roll?

Jag tror egentligen att de flesta här är ense om att både arv och miljö spelar roll. Jag tror också att hästar, precis som människor, kan ärva olika temperament, olika grad av stresstålighet, intelligens, känslighet, aggressivitet och nerv - eller vad man skulle kunna kalla lynnesfel, psykisk störning. Det finns dock teorier även bland humanforskningen om att sådana allvarliga psykiska problem kan frammanas av miljömässiga faktorer, fast olika individer kan vara olika känsliga för sådana faktorer. Det kanske kan gälla även hästarna isåfall. Där jag är övertygad om att olika miljömässiga faktorer kan påverka olika hästar på olika vis:

Vissa klarar ett högt tempo och prestationskrav med glans, andra blir nervvrak. Vissa blir otåliga och bökiga av för lite krav. Vissa klarar att hanteras av den normalsnälle /-fege hobbyryttaren, andra blir bortskämda, dominanta och farliga av det. Vissa klarar hård hantering och finner sig i den ordningen, andra blir nervvrak medan åter andra blir elaka och lömska av det. osv...

För vi är ense om att "fel" hantering (vad det nu innebär i det enskilda fallet - viss hantering passar kanske vissa individer bättre än andra?) kan leda till sämre hanterbarhet, temperament och ridbarhet. Men jag uppfattar att debatten handlade om att minimera de avelsmässiga faktorerna som kan skapa psykiskt instabila, känsliga eller rent av aggressiva individer. Snarare än folks eventuellt dåliga hantering?

Problemet är att det är svårt att avgöra vad som är optimal hantering. Dessutom är det få hästmänniskor som har så stor vana, känsla, skicklighet osv att de klarar av att hantera de skarpare / känsligare individerna. Kanske ingen klarar av de som anses ha regelrätta lynnesfel? Är det då verkligen fel på köparen? Ska hobbyryttaren (normalt sett fostrad på ridskola och genom böcker) skyllas för sin begränsade kompetens, tid, mod, skicklighet - om man nu bara är hobbyryttare, utan professionella ambitioner? Det är ju oftast fråga om vänliga människor som vill sina hästars bästa, och som fungerar alldeles utmärkt ihop med en snäll häst?

Så istället för att fortsätta avla på prestation och känslighet / vilja, och sedan skylla allt på ryttaren / ägaren när inget fungerar, så kanske man skulle inse att många helt enkelt inte trivs med, vill ha eller klarar av dessa prestationshästar och istället satsa på snällare, tåligare och tålmodigare hästar i aveln? Eller acceptera att kunderna flyr till buskavel, viktbärande ponnys eller avdankade travare i hopp om att hitta hästar med bättre temperament.

Exakt! Precis vad jag också tycker. Men finns de uppfödare som inte stirrar sig blinda på tävlingsmeriter utan nästan bara på temperamentet? Att döma av alla annonser verkar det vara mycket få. Det säljaren i första hand oftast tar upp är ju gångarter o hoppförmåga o sen kan de slänga in en mening om att hästen är trevlig att hantera eller "kräver rutinerad ryttare" Nä, jag undrar var jag som medioker hobbyryttare ska hitta ett halvblod med bra gångarter och ett trevligt lätthanterligt temperament? Givetvis finns det såna hästar, men som trådskaparen skrev i inledningen, de är inte många.

 

[corzette]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Exakt! Precis vad jag också tycker. Men finns de uppfödare som inte stirrar sig blinda på tävlingsmeriter utan nästan bara på temperamentet? Att döma av alla annonser verkar det vara mycket få. Det säljaren i första hand oftast tar upp är ju gångarter o hoppförmåga o sen kan de slänga in en mening om att hästen är trevlig att hantera eller "kräver rutinerad ryttare" Nä, jag undrar var jag som medioker hobbyryttare ska hitta ett halvblod med bra gångarter och ett trevligt lätthanterligt temperament? Givetvis finns det såna hästar, men som trådskaparen skrev i inledningen, de är inte många.

Har som sagt fött upp en några halvblod som "bara" blivit "hobbyhästar" med UNDERBARA psyken men tror ni att vi blev nerringda när de var till salu ? NOPE...
Alla letar toppstammade, välhoppande (kapacitet för minst 130, å då hoppar ändå en stillastående ko 120 utan problem "typ") mm...
Våra UNDERBARA hästar UTAN olater (jo de e faktiskt sant de HADE INGA olater) var SVÅRSÅLDA... Och priserna var inga "överpriser" utan 40 000 kr för en "välriden" 4åring är inget överpris. Men för de priset ska man tydligen bara kunna sälja "toppunghästar"...

Bland de som väl dock KOM och titta höll visserligen med om att våra hästar inte hade olater men sen var de ju ändå inte "så" som de ville ha dem (inget fel i det ... Personkemin är viktig)... Men vi har aldrig ljugit om gångarter/hoppförmåga/temperament och har i fallen "inga olater" i stort sett fått till svar att "ni ljuger, såna finns inte"...
De som väl köpt våra uppfödningar är fortfarande lika nöjda med hur vi fött upp dem och har aldrig klagat på deras temperament...

Så nu när jag ska sälja min 7åring MED temperament mm så säger jag det till dem som frågat om det är en häst som passar en 15årig junior att "nej jag tror inte det". Fast de skulle säkert kunna gå lysande men varför "chansa" å få höra sen att hästen e ohanterbar/oridbar pga felhantering/ridning ???

Den enda gången jag kan tycka synd om en köpare som köper "för mkt häst" e om den blivit "lurad" men samtidigt har jag sett så många som letar hästar de egentligen inte klarar av... Å dem e de verkligen inte spec synd om (bara hästarna)...

 

[skrållan]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Det är ju konstigt med marknaden. Sådana hästar som du beskriver tycker jag borde gå åt som smör i solsken. Möjligen är det så att en hobbyryttare som känner sina begränsningar inte heller letar unghäst, utan snarare en något äldre läromästare? Vilket då gör fyra-fem åringen mer svårsäld, trots sitt fina psyke.

Eller så är det få hobbyryttar-köpare på jakt efter häst generellt, man byter ju inte kompis så ofta. Det kanske är folk med mer tävlingsambitioner som byter häst oftare? Eller så tyckte de hobbynissar som fanns att för deras ambitioner räckte en travare för 5 000, och då KÄNNS 40 000 som ett överpris, även om det inte är det.
Svårt att säga, men de jag känner som har köpt häst har letat efter sådana som i första hand är snälla och olatsfria - även om det händer att de kommer hem med krubbitande nervvrak. Där har hjärtat talat över förnuftet, men det är faktiskt inte varje gång.

 

[md5krist]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Ett trevligt temperament/lätthanterlig häst är inget som betingar höga priser. Har hästen stor kapacitet så har den som regel också en rejäl prislapp och tvärtom. Att en kapabel häst är lätthanterlig påverkar nog knappast priset. Är hästen lite mer medelmåttig så påverkas väl priset mer av ett gott temperament, men det blir ändå inga stora pengar.

I frågan om huruvida det är bra eller inte vill jag inte lägga någon värdering, utan konstaterar bara fakta. Men marknaden styr ju uppenbarligen i det fallet.

Med det i åtanke så är det ju inte speciellt konstigt att man som uppfödare prioriterar kapacitet högst.

Har själv en tidvis ganska "jobbig" häst, vars mamma också tydligen varit vass, men presterat bra. Vår häst har hittills gått mycket bra på treårstest/fyraårschampionat och det finns alltid folk som är intresserade av att köpa henne. Naturligtvis hade jag hellre haft en häst som var lätt att rida in, stadig att rida ut på osv, men jag hade inte bytt henne mot en sådan häst med mindre kapacitet. Och som sagt, prislappen på henne verkar inte påverkas av att hon "har sina sidor".

 

[Tora]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Det har du helt rätt i. Problemt hade varit om hon hade varit en medelmåttig häst OCH svår att rida in och/eller rida ut på, vem vill ha en sådan häst?. Men avel i sig är ju en jätte chansning. Man vet aldrig vad resultatet blir. Det enda man kan göra är att ha så bra grundförutsättningar som möjligt. Sen kan man ha det perfekta stoet och den perfekta hingsten men resultatet blir långt ifrån perfekt ändå. Som sagt det gäller att ha så bra förutsättningar som möjligt.

 

[Mitrolle]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Precis samma sak för mig.

Stoet är fantastiskt trevligt, men lite bitchig, kan vara hantering och lite arv. Ville gärna ha hennes positiva sidor och valde därför Bayron som är känd för att ge bra temperament. Dessutom matchade hans exteriör hennes osv.

Har nu jordens trevligaste unghäst som är exakt som jag ville!

 

[Görel]

Sv: Avlar vi fel temperament??

Kul att höra!

Bayron finns på min lista av hingstar jag är intresserad av!