Avlar vi fel temperament??

Sv: Avlar vi fel temperament??

Thera skrev:
En intressant sak tycker jag är skillnaden i temperament mellan travare och halvblod.

Jag har jobbat med och haft bägge delar och jag måste säga att man träffar mycket oftare på "jobbiga" halvblod än jobbiga travare. OBS, min erfarenhet.

Och förklaringen är enligt mig, endast hanteringen. För travet är väl om möjligt ännu mer prestationsinriktat än halvblodsaveln, så jag tror inte att det är avelsarbetet i sig som är problemet.
Travarna hanteras mer och tidigare (på både gott och ont) och får på det viset en annan uppfostran än många halvblodsunghästar.

Däremot kan travarna ofta vara lite hetare och ha mer motor i sig...
Jag tycker också att detta är intressant! Men jag tror, som nå´n mer skrev, att det är genetiskt också.

En hel del av de travtränare jag stött på kräver också att hästarna ska kunna uppföra sig och hanteras utan att lägga en massa tid på att uppfostra, och är de odrägliga att hantera som hingstar så kastreras de tidigt. Hur bra de än springer sen så kan de därmed inte föra sina gener vidare i stor utsträckning. Hingstar som stör sig på andra hästar brukar inte heller springa lopp bra, då de har annat att tänka på.

Jag har sett ett par roliga exempel på saker få halvblod skulle klara av - som till exempel högbrunstigt sto bredvid 3-års hingst i transport :p .. Jag höll på att få hjärtsnörp när jag såg det, men ägaren och tillika tränaren skrattade lugnt och sa: "skulle det inte fungera så ryker kulorna på´n"... Och stoet var lika cool hon...Beundransvärt eller dumdristigt? Tja, för denna tränare har det fungerat bra i 30 år...
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

zesel skrev:
Jag har sett ett par roliga exempel på saker få halvblod skulle klara av - som till exempel högbrunstigt sto bredvid 3-års hingst i transport :p .. Jag höll på att få hjärtsnörp när jag såg det, men ägaren och tillika tränaren skrattade lugnt och sa: "skulle det inte fungera så ryker kulorna på´n"... Och stoet var lika cool hon...Beundransvärt eller dumdristigt? Tja, för denna tränare har det fungerat bra i 30 år...

Travare är ofta mycket duktiga på att skilja på arbete och fritid. ;)
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

GiG skrev:
Jag skulle vilja säga att att det är 99 av 100 som letar häst med riktigt mycket kapacitet men 1 av 100 som verkligen behöver det. Det är skillnad på vad köparna letar och vad de BORDE leta.
Nu tanker jag pa hast-kopare over hela varlden, inte bara i Sverige. I Sverige har folk inte riktigt forstatt att kopa hast efter sitt behov, utan de koper hastar de tror att de kan rida. Jag tror dessutom att manga svenskar inte riktigt fattar att man behover vara en duktig ryttare for att hoppa en GP, det ar inte bara hasten som ska klara av hojden!!

Denna diskussionen ar mer internationell, an vad den ar svensk, om du forstar vad jag menar.
De hastarna som dopades i OS i Athen var inte svenska, heller var de inte irlandska...utan de var franska, hollandska och tyska halvblod - vilka ar sa poppis att avla med!!

Om jag ska saga vad jag tror sjalv, sa tror jag att det i mycket handlar om hur mycket man hanterar dem - och hur man hanterar dem. Men, daremot tror jag inte att det bara handlar om hantering. Tex sa ar de flesta hastar efter Cruising skarpa hastar. Med tidig och ratt hantering/uppfostran blir de givetvis battre, men de har alltid det dar lilla extra man maste passa sej for. Opalitliga hastar om jag ska vara arlig.
Sedan har vi hastar efter Clover Hill, och de ar alla 100% att hantera, rida gora allting med - oavsett hur tidigt och mycket de uppfostrades. De har en respekt for andra levande saker, vilket Cruising's helt saknar.

Sedan har vi hastar efter Lux Z, hastar som jag tycker ar totalt respektlosa och ohanterbara. Har flera exempel pa hastar som utan anledning helt plotsligt hoppat over sargen i ridhuset, ut fran ridbanan, lagt sej nar de varit ute och ridit etc. Hastar jag arligt int forstar hur de fungerar. Den enda Lux Z jag hade, fick jag leda med spo for att han inte skulle dra omkull mej och trampa ihjal mej!!

Visst handlar det om uppfostran och hantering - men i slutandan handlar det om temperament.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Aladdin skrev:
att släppa i hop en flock 1 eller 2-åringar är detsamma som att låta ett gäng 12-åringa barn växa upp tillsammans på en öde ö, utan vuxnas inblandning. Han menade att man behöver en väl sammansatt flock för att hästarna ska lära sig av varandra.

:bow: :bow: :bow:
Det har jag ocksa alltid sagt - och jag ar ingen hastpsykolog, utan en helt vanlig person som arbetar med hastar. Tycker att det ar sjalvklar att man blandar hastarna sa att de lar sej av varandra. Det lattaste sattet att uppfostra en unghast ar att lata de aldre hastarna sta for den biten. Nar unghasten inser att det ar du som ar ledare, sa gor den som du sager.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

ameo skrev:
Jag tror att LITE vassare temperament behöver man nog ha om hästarna ska kunna prestera på toppnivå
Det tror jag ocksa, men avlar man fram en sadan personlighet eller kommer de komma fram av sej sjalva.

Borde vi egentligen avla for enbart temperament och ridbarhet, och fa bonusar nar hastarna kan prestera utover det vanliga? Eller ska vi avla pa prestationer och exteriorer och hoppas pa att fa hastar som fungerar?

Sjalv ar jag noga med att avla pa hingstar som ar lattridna och latta att hantera. Jag vill inte se stora pelham, Mickmar-bett eller kombinationsbett pa en hopp-hingst. Jag vill heller inte se kedjor hit och dit i vanlig hantering. Jag har ett sto som har mycket kapacitet och ar skarp, och jag skulle aldrig betacka henne med en hingst som inte var cool-lugn, tva av samma blir negativt - det ar vanlig matematik!!

Jag skulle kunna salja 1000 hastar som ar lugna och snalla, som hoppar 1.10 meter hela dagen lang pa ett sakert satt (som inte springer ivag varken fore eller efter hindret). En hast som tar hand om sin ryttare och som har hjarnan att se vart den satter hovarna. Bra betalt skulle jag fa for dem ocksa....tyvarr ar de mer eller mindre omojliga att hitta!!
De flesta ryttare ar hobby-ryttare som tavlar, men de har heltidsjobb ocksa, de har varken tid eller lust att spendera 40 minuter pa att lugna ner hasten innan de borjar rida. De vill ha en hast som ar rolig och palitlig, en hast som gor sitt jobb och inte mer. De har haller inte ambitionen att tavla 1.30+ sa for dem ar kapaciteten inte det viktigaste, utan hjarnan.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Roheryn skrev:
Till ancan: Islandshästar går ofta i princip ohanterade i flock tills de är 3-4 år, och trots att "temperamentsdebatten" finns i islandshästvärlden också, så tycker jag generellt att islandshästar har ett mycket bra lynne och är lätthanterliga (åtminstone jämfört med samtliga halvblod jag träffat på). Det har jag alltid trott beror på just det faktum att de får växa upp i flock och blir uppfostrade av de andra hästarna.

Du kan aldrig jämföra islandshästar med halvblod!!! De är ju avlade för två helt olika områden!!!
Jag vet att islänningar föds upp så som du beskriver, och jag har tagit hand om sådana halvblodshästar som fötts upp så...
Det finns en anledning att det i djurskyddslagen står" hästar får gå i lösdrift om rasen "tillåter" det...
Det är ju tur att vi alla inte vill ha samma typ av häst. Du vill inte ha halvblod, jag vill inte åka runt på en islänning ;)
Alla raser är ju avlade på de egenskaper man vill ha i just den rasen...
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

athena skrev:
Men min känsla säger mig att det inte bara är hanteringen utan en genetisk skillnad, en skillnad mellan hur pass kommunicerbara hästarna är. Jämför halvblod med stor resp liten xx-procent! Jag gillar ju fulllbod så jag föredrar definitivt att de har hög andel xx. Där finns det ju nåt att snacka med :p.QUOTE]

Jag tycker inte heller att rena halvblodshästar tillhör "einstieins gäng". Det finns en anledning till att de hästar jag har här hemma har 25-75% fullblod i sig :angel:
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

De enda hästar jag har uppfattat som är de hästar som inte förstår och har svårt med hanteringen har INTE gått i flock
Där har jag helt andra erfarenheter av.
Har en ponny hemma idag för inridning som gått i flock i hela sitt liv, blandad flock. Han är nu 11 år och något mer knepigt får man leta efter. Han pratar utmärkt hästspråk men människor är något han inte förstår sig på.
Av alla hästar jag träffat på under mina år så har jag bildat mig en egen uppfattning.
Nu är det bäst att jag hukar mig och tar fram skölden.

Fullblod - För mkt hjärna så det slår över till kaos om de inte blir aktiverade, hispiga.
Travare - väluppfostrade, går att hantera hur som helst men ofta stressiga att rida.
Halvblod - stora klumpiga utan hjärna men gudasnälla 0%fullblod
Halvblod - lättare modell olater ouppfostrade med en viss % fullblod.
Ponnisar - smarta ögontjänare som vet när man kan få sin vilja igenom. Vet mkt väl vilken makt styrkan har.

Tycker dessutom att hästar som blivit uppfostrade som föl, dagligen hanterade, uppstallade och fått rejäl utevistelse i blandad flock är de trevligaste individerna. De har både fått uppfostran av äldre hästar och umgåtts med månniskor. Vi är inte hästar och kommer alltid att ha ett annat kroppsspråk än vad hästar har och därför tycker jag att det är viktigt att de lär sig detta tidigt.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Vi får inte heller glömma att aveln har ju faktiskt ändrats för att passa dagens tävlingsridning, förr var det stoooort på hoppningen men otekniskt. Idag krävs hästar som är snabba, försiktiga med mkt respekt och vilja. Och ibland då kanske det blir för bra :smirk:

Sen tror ju jag att om dagens analysmetoder funnits för 10-15 år sen hade minst lika många dopingfall upptäckts, kanske inte samma medel men ryttare som kan tänka sig att fuska har alltid funnits å kommer alltid att finnas...

Sen blir jag alltid förvånad av att man blir förvånad av att hästarna dopas? Hur många är rena i toppen :devil:
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

pixiegnomen skrev:
Sen blir jag alltid förvånad av att man blir förvånad av att hästarna dopas? Hur många är rena i toppen :devil:

Och jag är både förvånad, förbannad och bestört över de uteblivna reaktionerna... :crazy: Inom travet (i Europa) är det faktiskt ganska rent, både i toppen och i botten, det borde det kunna vara i ridsporten också... om intresset fanns. :mad:
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

ancan skrev:
Håller fullständigt med... Men sedan får man inte glömma bort att som uppfödare lägger du en stor grund till hur hästen blir i sitt förhållande till människor...

jag kan inte säga att jag tycker det är idealiskt när ungh'ästar får gå i princip ohanterade på lösdrift tills de är 2½ år, sedan ska allt hända på 2 månader... Där tror jag det stora problemet ligger, brist på hantering i unga år...

Förstå mig rätt, jag användert själv gärna lösdrift till unghästarna, men det betyder ju inte att de hästarna inte skall borstas och gås igenom dagligen...

Men sedan finns det ju givetvis vissa blodslinjer som ger skarpa individer... det har det ju alltid funnits...

Det stod en artikel i senaste ridsport om Älva gård utanför Sundsvall. De lyckas verkligen med temprament på sina hästar. Det är en samling harmoniska hästar som avlas fram. Så jag tror helhjärtat på att det är så hästar ska växa upp, bråka med jämnåriga och bli satta på plats av äldre erfarna hästar i stor flock. Jag har träffat en hel del av avkommorna och vad som slår mig varje gång är att de är så bra i huvudet och stabila, även fast de presterar bra...
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Jag skulle kunna salja 1000 hastar som ar lugna och snalla, som hoppar 1.10 meter hela dagen lang pa ett sakert satt (som inte springer ivag varken fore eller efter hindret). En hast som tar hand om sin ryttare och som har hjarnan att se vart den satter hovarna. Bra betalt skulle jag fa for dem ocksa....tyvarr ar de mer eller mindre omojliga att hitta!!

Precis! Det är vad jag skulle leta efter både till mig själv och barnen. En säker, trygg och snäll häst är guld värd.

Jag tror att många här fördummar köparna faktiskt. Långt ifrån alla hästmänniskor är tävlingsintresserade, och av de som gillar att tävla är det långt ifrån alla som har tiden, pengarna och energin på att satsa stort. Detta vet de nog om själva. Just sin egen kapacitet kan däremot vara svårare att bedöma själv...
Visserligen tror jag också att man lätt kan drömma sig iväg i sina häst-planer inför ett köp. Då är det lätt att förföras av annonser där utsmyckningar kring "gångarter", "kapacitet" och "prestationsavlad" avlöser varandra. Det låter ju bra. Sedan kan man falla för en häst med stor utstrålning. Självmedvetna, stolta, klipska och därmed inte sällan rätt skarpa individer har ofta en hel del sådant, lätt att trilla dit på.

Men sedan ska man kunna hantera och rida hästen också, och där tycker jag nog att folk i gemen faktiskt kan komma på sig, rata den högpresterande men skarpa saken och gå på snälla mys-mulle hellre, för det är ändå kontakten och samspelet som spelar störst roll för hobbyhästfolk som mig. Man vill helt enkelt ha den snälla, lätthanterliga och okomplicerade hästen och utvecklas tillsammans så långt man klarar, vill och orkar.

Problemet är väl möjligen marknadsföringen: i jämförelsen mellan två annonser som båda menar sig handla om snälla hästar (få säljare erkänner att hästen kan vara skarp, möjligen att den kräver en rutinerad ryttare - vad nu det betyder) så tittar man kanske hellre till på den som även har något mer att erbjuda, särskilt om priserna ligger i samma klass. Där har vi nästa problem: att man inte kan få speciellt mycket pengar för en trygg och snäll häst utan kapacitet. Köparna till dessa, som själva vet om sina begränsade ambitioner, kan nämligen lika gärna köpa sig en buskavlad korsning eller ve och fasa, en fd travare, och bli nöjd och glad med det. Och de är billiga!

Men jag tror faktiskt att det finns en mellanmarknad också, jag ser massor av sådana ryttare, folk med viss ambition att träna och kanske tävla lite, som vill ha en häst att mysa och ha trevligt med och då gärna skulle betala lite mer för ett medelmåttigt hbl med något högre kapacitet än travaren, så länge denna kan uppvisa ett pålitligt temperament då.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Jag har inte sagt att jag inte vill ha halvblod, bara att alla halvblod jag träffat varit besvärligare att hantera än nästan alla islandshästar jag har träffat. Och det där med att "åka runt på en islänning" var väl snudd på en förolämpning, eller?

Visst finns det vissa skillnader på islandshästar och halvblod, bl.a. vad gäller pälsmängd, men att halvblod inte skulle kunna gå på lösdrift, det tror jag inte på. Jag tror att ALLA hästar mår bra av att växa upp i flock. Men så ser jag ju att du i ett tidigare inlägg skrivit att du själv gärna använder lösdrift till unghästarna, så jag är rädd att jag inte alls förstår vad du menar eller vart du vill komma.... Kan du förklara?
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

*lånar*

Min erfarenhet av halvblod på lösdrift är positiv. Det var en flock på ca 15 hästar och i varierande åldrar, allt från föl till den äldsta hästen på 18 år. Dessa hästarna var hur goa som helst trots att de hanterades mindre än vad som är vanligt. En tid stallades alla upp och i samma stall bodde ett gäng travhästar. Travarna var hetare och surare än halvbloden trots att de hanterades betydligt mycket mer än halvbloden. Halvbloden var lugna trots att de inte hanterades nämnvärt, de var sociala och sökte mänsklig kontakt. Travarna däremot var sura mot människor, sökte inte kontakt när man gick förbio boxen utan nära på högg i luften i stället. Visst fanns det 2 av de 10 travarna som faktiskt var trevligare än de andra av samma ras, men det fanns inget surt halvblod av alla de 15 stycken. Dessa halvbloden är av den gamla stammen med lite fullblod i sig. En gång i tiden har jag också fått höra att en bra travare är en sur travare!

Själv vill jag ha en häst som kan hoppa några hinder och kan lite dressyr, för jag skulle vilja börja tävla, men framför allt vill jag ha en häst som är trygg och som älskar att mulla runder i skogen! Kan man få allt detta i en häst ?
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

*Lånar knapp* (heter det så?)

Förra året var jag på en hingst-visning (mycket känd uppfödare/beridare). Han höll föredrag och sa att så och så skall man göra och på dessa saker skall man avla på för att få den ultimata tävlingshästen. Min bekant som var med frågade då vad vi som ville ha en mer "normal" häst skulle tänka på. Svaret blev att man alltid skall sattsa på den ultimata tävlingshästen eftersom det blir så många medelmåttor ändå ( vilket ioförsig stämmer till viss del).
Problem som blir då är att du får en häst med ej tillräcklig kapacitet för de höga klassern men med ett sådant temprament som behövs där "uppe på toppen". För mig som är en medelmåttig ryttare är det inte det lättaste att hantera en sån häst och jag vill inte heller ha en sån häst. Jag vill ha en normal häst som jag kan ha kul med och som tål lite utan att flyga i taket.
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

ja, precis så är det i marknadsföringen av många halvblod, de har den o den stammen med den o den kvalitén...Jag köpte själv ett sådant halvblodssto i ett anfall av att jag skulle ut o tävla...o som jag följdaktligen fick problem med eftersom jag överskattat min egen förmåga. O det tror jag tyvärr är vanligt. Jag håller med trådskaparen, vad är det för temperament som den stora massan av hobbyryttare behöver för att tryggt o lugnt kunna rida sina stora halvblod? Jag tror också att hanteringen spelar såklart in, men generna spelar också in! O det verkar många uppfödare "glömma" bort eller strunta i för att de stirrar sig blinda på tävlingsresultat...Nä jag vet inte men ibland känns hela halvblodsaveln väldigt fel. Avlar man för sporten eller för ridskolan? Jag tror inte heller att man bara kan avla för sporten o sen kommer de hästar som inte höll måttet att bli ridskolehästar. Det funkar inte så. Problemet nu är väl också att kraven ökar ju bara på sporthästarna, programmen blir svårare och svårare, och därmed krävs det ju hästar som klarar av det, och då är ju frågan om de blir skarpare o skarpare också? Vilket jag tror. En intresant iakttagelse som trådskaparen gör är ju att de dopade hästarna tillhör de blodslinjer som är populärast att avla på i Sverige idag, kanske dags att börja rädda de gamla svenska "hederliga" blodslinjerna? Jag kan inte så mycket om dessa linjer men de måste ju finnas? Brukar inte Görel efterfråga dem? Är de mindre skarpa generellt?
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Jag vill heller inte se kedjor hit och dit i vanlig hantering.
Ärligt talat, kedja elelr inte har väl inte så mkt med hanterabarheten att göra. jag använder ALLTID kedja när jag hanterar mina hingstar (såväl halvblodet som shettisarna), även om det inte egentligen kanske skulle behövas. (för att de är lätthanterliga, väluppfostrade och okomplicerade) Problemet är bara att de ÄR hingstar om tyvärr underskattas detta i många fall. Så hellre en kedja för mycket än för lite! OM hingsten är STÖKIG så att det krävs kedja så är det en annan femma, men döm inte bara för att kedjan finns... Döm inte för kedjan, döm temperamentet och hanteringen!
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

Pontus och Pascal tycks ju ha gett väldigt snälla och trevliga avkommor iallafall. Svenska hingstar, men de är ju långt ifrån "moderna", trots att båda gav fina tävlingshästar också på sin tid. Kraven var kanske annorlunda då, men det känns som krav som skulle passa mig och min nivå fortfarande...

Överhuvudtaget känner jag viss skepsis mot att flera här beskriver sina ston som skarpa. Sedan pekar man på sin egen seriositet genom att berätta att de just därför väljer hingstar med gott temperament för att inte få det dubbelt. Men varför avla alls på ett sådant sto? En hingst med dåligt lynne tycks vi ganska ense om att han inte hör hemma i aveln, så varför behålla stona? Visst, hon kan vara snygg att se på, men... ?

Sedan är frågan om vad som händer när man lägger in högre blod på halvbloden eventuella tröghet. Det kan ju bli korkade och långsamreagerande hästar som fortfarande har mycket nerv eller vilja - och sådana är inte kul att ha att göra med. Ska man lägga in högt blod så bör det nog vara individer med gott temperament på både hingst- och sto sidan om resultatet ska bli något bra.

Jag hoppas själv på lite mer arabblod (av erkänt gott temperament då) i halvblodsaveln eftersom jag tror att deras hjärna, uthållighet, och känslighet kan vara något att tillföra aveln. Även deras djup, spänstiga rörelser och högresta men kompakta kroppar liknar det som anses eftersträvansvärt bland halvbloden idag. Då bortser jag från vissa extremvarianter som halvbloden inte behöver (platta kors, extrema huvuden, "hispighet"). Jag tror iallafall att det kan bli bra rid- och sporthästar då det "späs" med BRA halvblodsblod i en eller ett par generationer, dvs med gott och tryggt temperament, bra exteriör osv. Jag ser tom hellre arabblod än fullblod i stamtavlorna (och drömmer om ett sto e. El Catero ox - Pontus), men det är ju en smaksak. Problemet där är väl att folk vill ha så himla stora hästar idag, något jag inte heller ser som eftersträvansvärt för normalryttaren (mer eller mindre spensliga tjejer i många fall).
 
Sv: Avlar vi fel temperament??

DrSnuggles skrev:
En intresant iakttagelse som trådskaparen gör är ju att de dopade hästarna tillhör de blodslinjer som är populärast att avla på i Sverige idag, kanske dags att börja rädda de gamla svenska "hederliga" blodslinjerna? Jag kan inte så mycket om dessa linjer men de måste ju finnas? Brukar inte Görel efterfråga dem? Är de mindre skarpa generellt?
Det ar precis det jag menar. Har vi i varan stravan pa OS-vinnare, glomt bort att den ska klara av att skritta forbi en plastpase som ligger i vagkanten??
Jag tror att manga uppfodare forsoker fa sa bra temperament de kan pa sina avkommor, jag gor det i alla fall. Men sa vill jag ju ha prestationer ocksa. Dock maste det finnas en jamnvikt.
De hastar som tavlar internationellt ar numera speciellt linje-avlade for att na dit, och det ar de vi fortsatter att avla pa. Forr i tiden handlade det mer om olyckshandelse att hastarna hade en sadan kapacitet.

Dessutom handlar det ju inte enbart om temperament egentligen, jag tycker att varmbloden (SWB, KPWN, SF osv) blir sjukare och mindre hallbara och det ar nagonting som verkligen behover goras nagonting at. Jag, med manga andra, ar vana vid att rida krangliga hastar, sa i slutandan far man alltid en lite skarpare hast sald, tyvarr far man inte en skadad eller sjuk sald - for en sadan vill ingen ha.
Men tittar man pa hur de ser ut extriort sa kan det inte funka i langden - stora halsar och skuldror, stor kraftig bakdel och sa har de hovar i c-ponny storlek, med ben som fullblod. Det funkar inte i langden. Sa manga manniskor menar att vi maste ha "blodhastar" for att tavla hogr klasser, men jag har flera exempel pa relativt tunga hastar som presterat jattebra!!
 

Liknande trådar

Mat Jag star for Julafton som firas med barn och barnbarn enligt Svensk tradition. Eller mestadeles Svensk tradition. Vi har helt hoppat...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
5 133
Senast: Huggorm
·
Trädgård & Växter Jag har tva rabarber (vad heter det? Tjofraser? plantor?) I ar har jag varit noga att vattna mycket och ofta och jag har aldrig haft sa...
Svar
8
· Visningar
1 396
Senast: hastflicka
·
Tjatter Jag har nu sytt ett par plagg till barnbarnen. Jag har inte sytt nagonting sedan 1986. Da flyttade vi utomlands och det fanns en...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
5 265
Senast: Raderad medlem 120709
·
Kropp & Själ Jag ar 30 nu och har lange varit dalig med hudvard. Jag har val anvant nagon cleanser, toner och dagkram, speciellt nar jag brukade...
Svar
10
· Visningar
1 099
Senast: Rosett
·

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Att hitta sin fysiska hobby
  • *Ulvlek* Ronja Rövardotter
  • Burkmat

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp