Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Beslutsångest och "efterbeslutsångest" är väl kanske inga favoritegenskaper.Jag tycker det är lika svårt att komma på ens dåliga egenskaper som att komma på ens bra. Ska fundera lite till .
Kanske jag fastnar för mycket på ordet egenskaper.
Det är ganska dåligt att jag redan någon gång i juli kan börja känna att och oroa mig för att det är så långt till nästa sommar.
Otålig perfektionist med prestationsångest som ALLTID hoppar på den ena "omöjliga" utmaningen efter den andra
känner igen mig så väl där, har nästan helt gett upp att få ett stabilt förhållande. Relationer funkar inte så bra för mig. och jag kan vara nöjd med de vänner jag har.Samma här! Jag tycker mig kunna se den som grundproblemet i i princip allt jag får problem med i min vardag och mina relationer. Jag har också autism och svårigheter förknippade med min diagnos men hamnar även utifrån dem ofta i att jag upplever jag har dålig självkänsla som ökar på problemen.
Glömde en sak. Jag kan bli jävligt elak. Ibland utan att jag egentligen menar det. Jag blir bara så trött och less. Men oftast så beror det på att jag har blivit illa behandlad.Otålig och i vissa situationer alldeles för tålmodig.
Mitt humör är alldeles för lättantändligt.
Långsint men ger människor som som jag älskar alldeles för många chanser.
Konflikträdd tills det pyser över och då blir det inte bra.
Perfektionist och är aldrig nöjd med mina prestationer hur bra det än är.
Envis som synden.
Extremt dåligt självförtroende och självkänsla.
Har svårt att släppa saker
Jag är något av en ja-sägare, förmodligen på grund av att jag är konflikträdd. Vill hemskt gärna vara folk till lags (vilket inte Bara är en dålig egenskap) och låter folk utnyttja mig, även om det blivt bättre med åren. Har även hemskt svårt att komma till skott med saker ibland.
Edit: blir lite självcentrerad ibland också tror jag... kanske inte rätt ord, men det händer lite för ofta att jag går ifrån ett samtal och i efterhand tänker att "Men! Jag frågade ju inte hur det gick med x/y!"
Konversationer (särskilt spontana sådana) är faktiskt inte helt lätt. Jag har en tendens att nervösprata om jag inte känner människan väldigt väl också, och då tror jag att det lätt tar över. Sedan när det finns tid att reflektera över samtalet känns det klumpigt i efterhand.Men gud, det senare gor jag ocksa, och det kanns sa himla pinsamt!
For mig kanns det dels som att det ar oartigt att "rota" i andras liv, dels att bara stalla samma fraga tillbaka ("Och hur gar det for dig da?") kanns sa ofantasifullt, men det ar ju helt fel och galet!
Konversationer (särskilt spontana sådana) är faktiskt inte helt lätt. Jag har en tendens att nervösprata om jag inte känner människan väldigt väl också, och då tror jag att det lätt tar över. Sedan när det finns tid att reflektera över samtalet känns det klumpigt i efterhand.
Här i UK kan jag helt och hållet förstå din känsla av att motfrågan känns lite blah - det används ju som en hälsningsfras i ännu större utsträckning än det görs hemma i Sverige.
Jag är något av en ja-sägare, förmodligen på grund av att jag är konflikträdd. Vill hemskt gärna vara folk till lags (vilket inte Bara är en dålig egenskap) och låter folk utnyttja mig, även om det blivt bättre med åren. Har även hemskt svårt att komma till skott med saker ibland.
Edit: blir lite självcentrerad ibland också tror jag... kanske inte rätt ord, men det händer lite för ofta att jag går ifrån ett samtal och i efterhand tänker att "Men! Jag frågade ju inte hur det gick med x/y!"