Det finns väl en anledning till att det i regel är femgångshästar du kan tölta på långa tyglar (efter träning, självklart, med vissa undantag). Fyrgångare kan du ytterst sällan göra det med, vilket ju borde betyda att tölten finns mer naturligt hos femgångare.[/
Fast vänta nu, här är du väl ändå ute och cyklar?
Menar du i det här sammanhanget att hästen ska gå tölt med hög kvalitet och samtliga tempon, när du skriver "tölta på långa tyglar"?
Eller menar du att fyrgångare inte kan ha tillräckligt säker tölt för att inte behöva tygelstödet?
Jag har två ridna islandshästar, är övertygad om att de är fyrgångare båda två (men det vet man ju inte förrän de är gamla, tydligen). Den ena, stoet, 7 år, hade inte ett steg tölt när hon kom till mig för två år sedan. Hon var över huvud taget spänd, stressad, stickbenägen.
Jag har nu fått henne avslappnad för det mesta men kan inte jobba särskilt mycket med stöd i munnen eftersom hon gärna "flippar ur" när jag försöker. Det har lett till att jag jobbat med tölt enbart bakifrån och halvhalterat med min mage i stället för att låta tyglarna vara med. Hon har en långsam och flack, hyfsat taktren tölt utan tygelkontakt. Numera går det att göra korta förhållningar med tyglarna ocskå, men det fungerar inte att ge henne mer kontinuerligt stöd med tyglarna, av psykiska skäl.
Menar du enligt din logik att hon skulle vara femgångare???
Den andra, en femårig valack, har lätt för skritt, trav, tölt och galopp. Han går en enligt tränare helt taktren om än långsam tölt, och även honom har jag jobbat mest bakifrån och med halvhalter i min mage. Även honom rider jag i hans långsamma tölt utan kontinuerligt tygelstöd. Och då menar jag alltså att tyglarna hänger i en båge från bettringarna till mina händer, och jag har möjligheter att ge en snabb förhållning om jag inte hinner korrigera ev taktmissar med sitsen. Så han skulle alltså också vara femgångare (vilket i och för sig är mer troligt än att stoet är det)??
Om du å andra sidan tänker utifrån tävling i hög klass, så glöm mina invändningar.