Sv: Avla på två fyrgångare
*Delvis KL*
Här i Sverige verkar väldigt många vara rädd för passen? Det är ju den som befäster kraftfullheten och explosiviteten hos våra hästar tillsammans med den ökade tölten.
Flosoferar
Rolle
IpL
Jag filosoferar också.
Kanske tankarna kring gångarter och avel beror mycket på vad man har för mål med sin ridning och sitt "hästeri"?
Jag som hobbyryttare vill utveckla min ridning men jag har inte som mål att rida och vinna tävlingar på islandshäst.
Jag önskar mig en häst där jag kan kontrollera de olika gångarterna.
Då "duger" det utmärkt med en häst som kan tränas upp till renhet i takten och viss tempoväxling i skritt, trav, tölt och galopp. Jag har inte behovet eller längtan efter den där riktigt spektakulära gångartshästen som gör fina resultat på tävling.
Därmed duger en fyrgångare alldeles utmärkt.
Att köpa en häst med två fyrgångsföräldrar om hästen visar lite laterala tendenser, skulle inte skrämma mig.
Däremot skulle jag nog inte lägga en fyrgångshingst på mitt fyrgångssto med relativt svag tölt, utan om jag skulle ta fler föl så skulle jag välja en femgångshingst med stark pass, för att jag antagligen skulle få starkare laterala drag i avkomman och därmed kanske få större chans att få en häst där tölten är ganska näraliggande.
Om jag hade ambitioner att utvecklas tävlingsmässigt, hade min önskan säkert sett annorlunda ut och kanske hade jag tänkt annorlunda i aveln?
Det pratas så mycket och det finns så många teorier.
något jag hört är ju att fyrgångarna kanske får mer spektakulär tölt än femgångarna eftersom femgångarna ofta är mer spända och stelare i rörelserna. Är det något som ni känner igen (om ni orkat ända hit ner i inlägget)?