Jag är inte alls insatt i hundavel men när jag växte upp i Kenya hade vi själva en del RR och majoriteten av vänner/bekanta hade det också. Men de användes som vakt/sällskapshundar inte jakthundar. Kenyanska farmers var ju också bland de första som importerade RR från ursprungslandet långt innan någon i Europa fick upp ögonen på rasen och de användes sällan redan då som 'lejon' jägare utan som vakt och sällskapshundar. Hehehe, nu får jag kanske några på mig men förklaringen jag fick varför RR användes var att de var så mycket stabilare i temperamentet, lugnare och mer pålitliga än Dobbisar och Rottisar och att man kan kunde lita på att de var 100% tillförlitliga som familjehundar.
Jag blir lite ledsen när jag läser så mycket om att RR i Sverige har dåligt rykte. Det är inte alls min erfarenhet av de hundar jag kände i Kenya. Som
@AraSlei sa, jag hade jag samma erfarenhet, RR hos oss och hos vänner brydde sig inte om främlingar så länge det var klart att de var vänner/gäster. Men de var verkligen inte någon kom fram och hälsa och vifta på svansen hund. Det är/var inte avsikten med dem. En koll att de som kom var ok och sedan gick de och la sig någonstans och sov. De hålls också i princip alltid som flock inte som ensamhundar. Jag vet att många blandade RR med en JR eller liknande så att det fanns något som skällde direkt och väckte RR som snusade sött i en hög.
Vad gäller jakt, tittar man på den ursprungliga jakthunden RR så användes de som en flock. Nu vet jag ingenting om bruksprov eller liknande, men finns det inga prov där man jagar med en flock hundar inte enskilt? Jag har ingen aning om andra raser eller liknande men jag fick den uppfattningen att RR trivs och känner sig mer säkra som flockhund. Möjligtvis eftersom jag träffade ganska få ensamhundar.
RR i Kenya skulle nog samtliga dömas bort som icke rastypiska, förutom ridgen så ser de ut lite hur som helst. Min älskling Shaka hade spetsig näsa (men svart) och kort, satt, kraftig och bred kropp med ganska korta ben lite åt bulldogshållet. Hans helbror hade nästan rosa nos och var på tok för ljus och var tja, som en lite blandrashund i kroppen. Shaka var en typisk RR i det att han älskade familjen och ja, kunde vara farlig om han trodde att någon av oss hotades. Han anföll faktiskt någon som han uppfattade attackerade en av barnen. Nej, vi avlivade honom inte. Familjen kunde göra vad de ville med honom. Jag satt och gosade med honom i soffan och det hände tom att han fick sova i sängen en natt eller två
Hans bror var en sillmjölke som sprang och gömde sig. Han är den som skulle sorterats bort av uppfödaren om någon.
Min erfarenhet, baserad på enbart Kenyanska RR, är att de är en hund som behöver utrymme och kunna röra sig fritt och gärna gå runt och kolla läget och sedan sova i skuggan någonstans. Inte gå i koppel i stan någon timme om dagen. Och att det är en hund med stor integritet som gör mycket stor skillnad på vi (familj) och dom (alla andra). Skulle jag flytta ut på landet så skulle jag absolut köpa en RR om den var som de jag växte upp med. Sedan om ridgen ser konstig ut spelar noll och ingen roll för mig.