R
Raderad medlem 94602
Om det är till fördel att avla på allt som är friskt kan vi ju skrota allt vad HD-index, MH osv heter och köra individavel rätt över.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Håller med dig. Vi har enbart avlat på egenskaper (mentala och arbetande) och hälsa...struntat i utseende, ändå har de avkommor som ställts inför en exteriörbeskrivning fått godkänt, utom en som fick rådet att banta först.En utvecklad tanke på det är väl annars att BC's just är ett bra exempel eftersom man inte ställer ut dem. Om man sållar ut individer baserat på instinkt/funktion istället för utseende får man troligen med fler hundar än om man sållade efter utställningsmeriter. Tränar man och/eller bevarar funktionaliteten så vill man ju ha friska hundar som lever länge för att det inte ska kastas några pengar i sjön, och därigenom flaskhalsas sjuka hundar bort. Det är kanske svårt att åstadkomma hos sällskapsraser dock. Tycker inte att utseendet bör vara prio 1, när rasen redan är homogen krävs det ju medveten fulavel för att få bort det homogena utseendet.
Håller med dig. Vi har enbart avlat på egenskaper (mentala och arbetande) och hälsa...struntat i utseende, ändå har de avkommor som ställts inför en exteriörbeskrivning fått godkänt, utom en som fick rådet att banta först.
Men parar man en bruksschäfer med en bruksschäfer så får man en hund som tveklöst ser ut som en bruksschäfer.
Och det utseendet lär man få så länge man är konsekvent med funktion/arbete/mentalitet och i och med det linjer. Skulle man para bruksschäfer med extriörschäfer så skulle det ju fortfarande se ut som en schäfer, fast kanske inte snygg och funktionell för endera laget. Men det ska ju mycket till för att rasen ska utveckla helt icke rastypiska egenskaperMen parar man en bruksschäfer med en bruksschäfer så får man en hund som tveklöst ser ut som en bruksschäfer.
Och det utseendet lär man få så länge man är konsekvent med funktion/arbete/mentalitet och i och med det linjer. Skulle man para bruksschäfer med extriörschäfer så skulle det ju fortfarande se ut som en schäfer, fast kanske inte snygg och funktionell för endera laget. Men det ska ju mycket till för att rasen ska utveckla helt icke rastypiska egenskaper
Jag tänker att... Visst en eller flera uppfödare kan sabba en/flera linjer av en ras men alla uppfödare inom rasen kommer inte att ha samma mål i sikte som förstörarna. Så länge det finns uppfödare som är både bra och dåliga så är det en jämn dragkamp i rasens fortlevnad och homogenitet. Ett lysande exempel är väl golden retrievers, vi har team white (utställning) och team gul/gyllene/orange (utställning / dp / working). Tack vare att det finns uppfödare i båda lagen så finns ju båda typerna. Ett exempel på när alla uppfödare lär ha siktat på samma mål och det målet var dåligt (historiskt sett) är väl mops...
Samma bevaringstänk som de svenska lantraserna (läs: Gotlandskanin) helt enkelt!
Jag kan förstå att man vill behålla en ras rastypisk genom ett visst utseende, storlek mm. Dock kan man ju redan i vissa raser, som tex schäfer, få det genom exteriörbedömning. Det tror jag är mer att satsa på.Jag blir så ställd när jag inser att folk som annars verkar ganska vettiga, faktiskt ställer ut sina hundar. Vi har ju en hel tråd här inne där det gottas i hur de klipper, borstar och fixar för att dölja/framhäva saker för att vinna skönhetstävlingen med sin hund. Och sen ses det som en merit
Inte lyckas de bevara rasens arbetsegenskaper, utseendet som det var när standardens skrevs, hälsosam avel eller för den delen bra mentalitet. Exakt VAD uppnås genom avel på exteriör? Däremot de raser som faktiskt används i arbete och avlas på arbetsmeriter, de verkar magiskt nog både gå att känna igen på 100 år gamla bilder, vara förhållandevis friska och fungera till sitt användningsområde...
Förbjud utställningar, för bövelen. Låt folk ställa ut plastdockor eller sig själva om det nu nödvändigtvis ska tävlas i utseende.
Jag hade tagit kullen. Jag ser ingen anledning till att spruta bort valpar ifall föräldrarna är friska och sunda. En kull mer eller mindre i en så stor ras som papillon kommer göra varken till eller från i det långsiktiga avelsarbetet. Och eftersom hundarna verkar fungera fint i en hemmiljö så är de ju vad deras jobb är i livet. De är ju sällskapshundar!
Att tiken är 6 år gammal ser jag inte heller som något problem. Hade varit annorlunda om hon var 8-9 år eller om det var en stor ras som inte hade så lång livslängd.
Och jag såg det som en bra sak att ägaren själv är skeptiskt. Samtidigt har ju tiken flera meriter i tävling och på utställning, så det är ju inte en helt mentalt kass hund vi har med att göra. Att tiken inte är lika framåt som de andra säger väldigt lite om normaltillståndet för rasen, utan det säger ju bara att tiken är mindre framåt än de andra hundarna i hemmet. Behöver ju inte vara fel på tiken för det.Fast även sällskapshundar har rätt till ett mentalt tryggt liv även utanför hemmet. Så om tveksamheter finns hos tiken som vissa osäkerheter (jag uppfattade tidigare att hon inte var helt tillfredställade där men kan ha missuppfattat) tycker jag man ska bespara dessa individer att födas.
Och jag såg det som en bra sak att ägaren själv är skeptiskt. Samtidigt har ju tiken flera meriter i tävling och på utställning, så det är ju inte en helt mentalt kass hund vi har med att göra. Att tiken inte är lika framåt som de andra säger väldigt lite om normaltillståndet för rasen, utan det säger ju bara att tiken är mindre framåt än de andra hundarna i hemmet. Behöver ju inte vara fel på tiken för det.
Enig. Jag skulle säga att det går att förstöra på en eller två generationer, om vi tittar på vallning.Nja, att det ska mycket till för att utveckla icke rastypiska hundar när det kommer till egenskaper håller jag inte med om helt. Har sett fina linjer snabbt tappa sin guldkant med fel typ av hund inparad. Ju mer drifter dessto mer som kan gå fel.
Jag kan förstå att man vill behålla en ras rastypisk genom ett visst utseende, storlek mm. Dock kan man ju redan i vissa raser, som tex schäfer, få det genom exteriörbedömning. Det tror jag är mer att satsa på.
Det märkliga är väl snarare att många utställningsraser går igenom en exteriörbedömning när domarna inte dömer efter rasbeskrivningen?Jag tänker ju även att om man avlar på funktion så får man ett specifikt utseende. Jag menar, det finns ju en anledning mer än att hunden ska "se rastypisk ut" till varför raser ser ut som de gör. Det är därför jag blir så beklämd när bruksschäfrar kallas fula. Hur är funktion någonsin fult? Om det inte är rastypiskt (det är det ju, sällan en bruksschäfer inte går igenom en exteriörbedömning på korning tex) så får man börja fundera på varför rasbeskrivningen går ifrån vad som funkar bäst till det hunden ska jobba med. Det är helt bakvänt att börja beskylla arbetande typer av en ras för att vara fula eller otypiska.
Fast i ditt exempel tar du ju en av de mest populära raserna, där det reggas "hur många valpar som helst" varje år. Med så många hundar så går det självklart att hålla kvar bra egenskaper osv så länge inte alla uppfödare plötsligt blir tokiga och avlar osunt.Och det utseendet lär man få så länge man är konsekvent med funktion/arbete/mentalitet och i och med det linjer. Skulle man para bruksschäfer med extriörschäfer så skulle det ju fortfarande se ut som en schäfer, fast kanske inte snygg och funktionell för endera laget. Men det ska ju mycket till för att rasen ska utveckla helt icke rastypiska egenskaper
Jag tänker att... Visst en eller flera uppfödare kan sabba en/flera linjer av en ras men alla uppfödare inom rasen kommer inte att ha samma mål i sikte som förstörarna. Så länge det finns uppfödare som är både bra och dåliga så är det en jämn dragkamp i rasens fortlevnad och homogenitet. Ett lysande exempel är väl golden retrievers, vi har team white (utställning) och team gul/gyllene/orange (utställning / dp / working). Tack vare att det finns uppfödare i båda lagen så finns ju båda typerna. Ett exempel på när alla uppfödare lär ha siktat på samma mål och det målet var dåligt (historiskt sett) är väl mops...
Samma bevaringstänk som de svenska lantraserna (läs: Gotlandskanin) helt enkelt!
Det är ju lite så jag känner att det är med Aussie. Visst, det är ingen direkt liten ras, men de som syns mest och ropar högst är ju utställningsvarianten, de marknadsför sig helt sjukt intensivt.Fast i ditt exempel tar du ju en av de mest populära raserna, där det reggas "hur många valpar som helst" varje år. Med så många hundar så går det självklart att hålla kvar bra egenskaper osv så länge inte alla uppfödare plötsligt blir tokiga och avlar osunt.
I mindre populära raser så kan det snabbt bli tokigt om någon börjar avla osunt, framförallt(!) om de som avlar osunt blir duktiga på att marknadsföra sig. Det är ju förvånansvärt lätt att sälja valpar med hjälp av fina ord och tjusiga bilder! Till sist kan en ras hamna i ett läge där det orastypiska eller osunda ses som så normala att de flesta uppfödare tänker på det som rastypiskt. Ingen, inte ens de mest seriösa uppfödarna, föder ju upp i all evighet. Om det dyker upp fler nya oseriösa/okunniga än riktigt bra uppfödare, då blir det inget lätt läge för de som är bra som är kvar.
Mig veterligen är det en gammal skröna att vita BCs skulle uppfattas annorlunda av fåren o därmed vara sämre på att valla. Anledningen anses vara att fåren tror att det är ett får. En av mina första BCs såg ut ungefär som @Migo s Boss men med mer vitt på huvudet, en av mina bästa vallare. Samma argument torde i så fall gälla alla enfärgade hundar. Jag har haft en helsvart BC, nåja han hade 5 vita strån på svanstippen, en av de få hundar som kunde ta hem nykalvade kvigor från skogen. Många kelpies är enfärgade, det gör dem inte till sämre vallare.Och justja, jag tror dessutom att även de som allra mest avlar på arbetande hundar har någon form av tänk kring utseendet när det gäller val av avelshundar. Inte samma typ av tänk som utställningsfolket såklart, men jag har hittills inte pratat med speciellt många som på riktigt tänker "skit i utseendet, jag avlar bara på mentalitet!".
Om en hund tex har något avvikande i sin exteriör som gör att den kanske inte håller för arbete hur länge som helst, då hoppas jag verkligen att uppfödare tänker sig för både två och tre gånger innan de använder hunden i avel, även om den här och nu arbetar bra. Sedan kan det ju säkert vara så att färgen på hunden påverkar hur bra den fungerar i arbete. Jag har för mig att tex @Migo nämnt att en av hundarna har så mycket vitt på kroppen att fåren har svårare att tolka kroppsspråket.
Skillnaden är väl att uppfödarna som tänker på sådant inte har något negativt utseendetänk, men utseende/kroppsbyggnad och funktion hänger ju ihop! Jag hade alltså uppskattat om det kunde få vara mer ok för alla uppfödare att säga att de faktiskt bryr sig om hur hundarna ser ut. Det behöver och bör ju inte vara högsta prioritet, men det kan åtminstone för mig gärna få pratas mer om hur utseende påverkar hundar, så att det inte blir som det @Fisherling beskriver, med "De där har fina hundar, de andra, deras hundar ser ju ut precis hur som helst!".
Att raser ser olika ut har ju sin förklaring, att sedan utställningsfolket förvandlar hundarna till karikatyrer av det ursprungliga utseendet är väl inget som direkt behöver uppmuntras... Ändå kommer en brukshund inte se ut som en vinthund, en vinthund kommer inte se ut som en vallhund osv.