Aussi eller Isländsk fårhund

[Stinaelin]

Ja, det där man-fluffet med den lilla nosen och de små tassarna, det ser lite överdimensionerat ut...

 

[Migo]

Det är bara BC och WK som har någon utpräglad vallinstinkt och som avlats på vallning de senaste 50 åren(undantaget prestationsavlade renvallarlinjer). Övriga "vallhundsraser" avråder jag från att valla med då de saknar de egenskaper som behövs för att det ska bli god djurhantering.

Islänsk fårhund vet jag inget om, men det är ju vallhundar, och vallhundar måste få valla, annars börjar dem valla allt annat (barnen, katterna, andra hundar). Så om ni inte ska hålla på med vallning så avråder jag nog från att köpa en hund med så utpräglade vallinstinkter. Dem är väl kanske inte lika "extrema" som BC, men det är banne mig inte långt ifrån.

 

[Raderad medlem 94602]

Har bara träffat en Isländsk fårhund och den var inte särskilt "vallig". Nu kan ju den hunden ha varit väldigt orastypisk iofs. Den hunden var en typisk stall och familjehund som levde ett aktivt allroundliv. En trevlig hund på alla sätt.
Tittar man i vallhundarnas rasgrupp så är det många "vallhundar" som inte vallar direkt längre . Hur många schäfrar, Pumis, Mallar, Shetland sheedog mfl vallar för att fungera?

Annars som alternativt rastips föreslår jag Schnuzer alt Dvärgschnauzer. Har en Dvärg själv och den passar in på önskemålen.

 

[annaponny]

Vi var inne på sheltie ett tag, men jag har svårt för mängden päls (alltså utseendemässigt, hundhår i soffan har jag inget emot...)

Klippta shelties är jättefina! fick mig att börja fundera på rasen

 

[Miao]

perfekta sällskapshundar för den aktiva familjen, och att agility eller rallylydnad var perfekt.

Vad är det specifikt som du söker i din hund, och vad var det som gjorde att du fastnade för aussien? Om det i citatet ovan är vad du söker, så tycker jag personligen inte att du ska titta på aussies, utan det finns många hundraser som skulle göra sig bättre för det ändamålet .

Givetvis finns det individer med mer eller mindre arbete i sig, och tyvärr såna avarter inom rasen som vare sig skulle vilja eller klara mer än det som står i citatet. Men man ska aldrig glömma av att aussies är - som nämnts innan - en bruksras, med vall - och vaktbakgrund. Att avla en bruksras mot "sällskap" är enligt mig helt förkastligt, det har vi redan massa raser som fungerar som aktiva sällskapshundar. Som tur är har vi många uppfödare som avlar för att föra rasen framåt som bruksras, och vi har även en växande skara som arbetar för rasens vallegenskaper med fler och fler godkända vallhundar på både får och nöt (jag har personligen ingen kunskap om vallning, så det arbetet lämnar jag därhän).

Just detta med vakten som jag nämnde ovan missar många som blir intresserade av aussies för att de ser så söta och snälla ut, men vakten är en övergripande rasegenskap som finns i stort sett hos alla individer (givetvis med gradskillnader mellan individer, allt från nästan ej märkbar till extrem vakt) och som man behöver vara medveten om så man kan stävja detta om man skulle få en individ med mer vakt i sig.

Det är ingen "övermänniskeras" som kräver 24 timmar motion och 48 timmar träning om dygnet ( ), men det är en ras som kommer bäst till sin rätt och mår bäst om den används mycket till bruksarbete (spår, sök, rapport osv, vi börjar även få ett växande antal aussies som tränar IPO med sikte på tävling) och varierande, ordentlig motion (ingen ras som trivs med enbart koppelpromenader alltså).
Aktiverar man inte sin aussie tillräckligt (och ännu viktigare, med rätt aktiviteter), så får man ofta en hund som påvisar ett eller flera problembeteenden (ex utfall, stress, tuggar sönder saker osv.). Så jag skulle aldrig rekommendera att köpa en aussie om man inte har intresse för bruksarbetet.

Jag älskar aussies, har två just nu och kommer alltid ha (minst ) två. Jag har rasen för att jag vill ha en högpresterande allroundbrukshund med stor kapacitet inom bruksgrenarna och även inom andra hundsporter. Skulle jag i framtiden känna att jag inte längre vill träna och tävla för att nå SM-nivå, då skulle jag avskaffa aussies och nöja mig med ex dvärgschnauzer (som jag har 3 st, fantastiskt roliga och aktiva sällskapshundar som tränar och tävlar både med lydnad, rallylydnad, agility, viltspår och är promenad/motionssällskap )

 

[yennork]

Jag har haft isländsk fårhund, det är min absoluta favoritras. Om det inte varit för krånglande luftrör hade jag aldrig bytt ras!

Först det negativa: som alla spetsar skäller och fäller de. Hur mycket beror på. Vår Landi var ganska skällig hemma, men tyst när vi var i husvagnen. Som yngre fällde han ur ordentligt vår och höst; ett bad och idogt borstande ett par-tre gånger, så var man av med det värsta. Som gammal (han blev 13) släppte han inte underullen, vi var bekväma och lämnade in honom på trim för bad och urborstning.

Annars är det inte mycket pälsvård, det räcker med en genomborstning då och då. Dessutom har de den praktiska sortens päls, hur blöta och skitiga de är så ramlar skiten av när de torkat och man har en ren hund.

Aktivitetsmässigt passar de mycket bra till det ni tänkt. De är inga arbetsnarkomaner, men ställer gärna upp när man vill jobba. Men man kan inte köra som med en brukshund, jag gick från schäfer till isis, och jag fick lära om en del! De tröttnar fort, så man får vara uppfinningsrik när man tränar.

Angående vallandet, så har de aldrig varit vallande som border collies. Jag skulle mer vilja kalla det fösande av djur, inget direkt samarbete med föraren utan upp på fjället och skälla svansen av sig för att få ner fåren. Större delen av året har de varit gårds- och vakthundar. Det finns isisar som jobbar med att fösa kor, hästar och renar, men det är inget de kräver! Fårhundsklubben försöker arrangera vallanlagsprov och kurser, men det är mycket för att man vet inte vad som mer försvinner om vallanlagen avlas bort.

Jag har sett isisar beskrivna som "en självständig mjukis", och det stämmer perfekt. Jag vill också kalla dem lättfostrade med svårtränade, eftersom de tröttnar fort och har egna åsikter. Men nu ser jag det lite ur bruksperspektiv!

 

[Honungshumlan]

Jag har en islänning och instämmer med squarepants och yennork till fullo.
Det är en glad och charmig hund med flera rävar bakom öronen och mycket åsikter om allt möjligt, som de inte är sena att tala om. Det är inte en enkel ras. Schäfern som jag är uppväxt med var mycket mer lättfostrad. Sa du nej så accepterade han det med en gång, islänningen ger mig långfingret så länge jag inte har något mycket godare eller roligare att erbjuda. I vårt fall finns det inget roligare än att vakta matte, tomten och huset mot allt som andas, oavsett hur mycket annat arbete han får utföra. Så mycket skall blir det, tyvärr. Jag kommer inte skaffa fler oavsett hur mycket jag älskar min hund.

 

[Stinaelin]

Åh vad svårt! (fast kul och spännande)

Finns det inte kortvågiga sheltisar?
Hur länge orkar en sheltie springa i skogen? Maken vill ha med den på sina timmesrundor.

 

[Askur]

Stallchefen har 2 isländska fårhundar. Hade jag inte varit fast besluten i den rasen jag har i dagsläget så hade IF varit ett alternativ för mig! Helt underbara! Den ena utav hennes hundar är i och för sig bara 8 månader men den äldre är mycket aktiv i både lydnad och agility - Riktigt duktig dessutom! Hon vallar inte med dem.

 

[yennork]

Min islänning var oerhört lättfostrad, ett nej en gång satt i resten av livet! Men han var mjukare till sättet än många andra av samma ras.

Islänningarna finns både lång- och korthåriga, fast korthårig är inte hur jag skulle beskriva dem. De saknar fanor och krage, men har ändå en tjock vädertålig päls.

 

[Jenka]

Det finns aussies som är duktiga på att valla, men som ras kräver de inte vallning men rejält med både fysisk och mental aktivering.

Jag tycker inte Heller att det låter som att det är en aussie ni ska ha. Det låter som för lite tid för aktivering och en understimulerad aussie är skitjobbig.

 

[Missel]

Jag har en IF. Jag aktiverar min med RL, agility & spår.

 

[Líf]

Jag har Isländska fårhundar som jag vallar (föser) hästflockarna med. Det är en godmodig ras med bra sociala färdigheter. Dock kräver den ordentligt med motion/stimulans och fostran, det är en självsäker och initiativrik ras som inte är förig av naturen. Den har avlats för att kunna jobba självständigt uppe på fjället.

Har tyvärr träffat många odrägliga understimulerade islänningar som gett rasen ett rykte om att vara väldigt skällig. Rasen ska ha nära till skall då den använder skallet i arbetet, men den ska naturligtvis inte skälla/arbeta hela tiden -oombedd. Tyvärr saknar många styrning och tar därför egna initiativ till när det ska arbetas. Jag får krupp av "okynnesskällande" och tränar tidigt passitivitet och avkoppling med mina hundar. Det är inte en ras som nöjer sig med koppelpromenader, men om man tar tag i fostran i tid och erbjuder hunden ordentligt arbete så är det en fantastiskt glad och sprallig hund som charmar de flesta!

 

[Lona]

Har också haft isländsk fårhund, det var min första hund och perfekt som sådan - men hon var lite vekare än rasgenomsnittet.
Hon hängde med på allt möjligt; perfekt i stallet och till att följa med på ridturen, var med på jobbet när jag arbetade på 4H-gård där hon "vallade" in ankorna på kvällen - det vill säga, jag dirigerade henne.
Hon funkade mycket bra med olika djur även om hon inte hade någon direkt vallningsinstinkt.
Vi tränade agility, spårade, körde sök och gjorde lite av varje - tror att rallylydnad hade passat henne men det fanns inte på den tiden.
Som en "prova-på-hund" tycker jag att en islandshund passar utmärkt men inte om man vill satsa på lite högre nivåer.
De skall inte ha någon större jaktlust och min hade i princip ingen alls. Var mycket lätt att ha lös ute även om hon givetvis krävde sedvanlig inkallningsträning.
Men hon skällde - mycket! De flesta islandshundar jag har träffat har varit glappkäftade trots att de har varit ordentligt aktiverade och väluppfostrade för övrigt.

Tror också att sheltie skulle kunna vara något för TS - eller korthårig collie kanske? Alternativt någon av spaniel- eller retrieverraserna?

 

[yennork]

Jag hoppas faktiskt TS fastnar för en islänning. De passar perfekt hos en aktiv familj, med träning på lite lägre nivå. Islänningarna gillar omväxling! De är en ovanlig ras som gott kunde bli lite vanligare, och jag uppskattar verkligen arbetet rasklubben lägger ner både nationellt och internationellt på att hålla inaveln så låg det bara går, och att främja rasen med sjukdomskoll och vallanlagsprov.

(Om TS inte vill ha en skällig hund, ska hon ha en skäll-tie då)

 

[Lona]

Jag hoppas faktiskt TS fastnar för en islänning. De passar perfekt hos en aktiv familj, med träning på lite lägre nivå. Islänningarna gillar omväxling! De är en ovanlig ras som gott kunde bli lite vanligare, och jag uppskattar verkligen arbetet rasklubben lägger ner både nationellt och internationellt på att hålla inaveln så låg det bara går, och att främja rasen med sjukdomskoll och vallanlagsprov.

(Om TS inte vill ha en skällig hund, ska hon ha en skäll-tie då)

Ja, rasklubben skall verkligen ha en eloge för det jobb de lägger ner för rasens bästa både nu och i framtiden. Tror faktiskt att de brukar framhållas av SKK som ett bra exempel på hur rasklubbar kan samarbeta över nationsgränserna - mycket viktigt i en såpass liten population som isländsk fårhund är!
Det kanske har ändrats under senare år men när jag hade rasen så var stamboken fortfarande öppen på Island och man finkammade ön för att hitta och mönstra in lämpliga individer .
Kanske tur ändå för rasen att den inte har blivit jättepoppis utan haft en liten, stabil uppgång antalsmässigt och inte "exploderat" som många andra raser som nu har stora problem med hälsa och mentalitet.
Och så är de ju så förbaskat fina !

 

[Skogstokig]

Ang. sheltie. Har två stycken själv och tycker att de trefärgade oftast har mindre päls än sobel. Mina två är båda trefärgade och upplever inte alls att de är samma pälsmonster som de ljusare varianterna vi stöter på
I övrigt skulle nog en sheltie passa er perfekt utifrån den tänkta aktiviteten, både tidsmässigt och till just de aktiviteter ni är intresserade av.

 

[MiniLi]

Åh vad svårt! (fast kul och spännande)

Finns det inte kortvågiga sheltisar?
Hur länge orkar en sheltie springa i skogen? Maken vill ha med den på sina timmesrundor.

Inga korthåriga Sheltiesar, men däremot klarar de nog utan problem att springa länge i skogen

Jag tycker dock det verkar vara en lite spretig ras och har träffat allt från väldigt blyga varianter utan större motor till helt hysteriska skällmonster
Men om ni kan hitta en balanserad typ är det nog ett jättebra alternativ för er!

 

[Stinaelin]

Tack förstå många bra svar. Ska fortsätta kolla på Sheltie och Islänning, men har lagt undan tankarna på Aussie ( ).

Det svåra tycker jag nu är nästa steg; om jag inte riktigt bestämt ras, kan jag ändå kontakta uppfödare? Och var hittar jag bra sådana? Genom SKKs hemsida?

 

[iNHALE]

Tack förstå många bra svar. Ska fortsätta kolla på Sheltie och Islänning, men har lagt undan tankarna på Aussie ( ).

Det svåra tycker jag nu är nästa steg; om jag inte riktigt bestämt ras, kan jag ändå kontakta uppfödare? Och var hittar jag bra sådana? Genom SKKs hemsida?

Kolla på SKK's hemsida, kontakta uppfödare du tycker är intressanta och säg att du är intresserad av rasen osv. Majoriteten av alla uppfödare är väldigt ivriga att promota sin egen ras och jag tror säkert att du skulle vara välkommen hem till någon och hälsa på deras hundar. Men behöver inte ha bestämt sig innan man kontaktar uppfödare.