Att vila under arbetstid

[monster1]

Om det är återkommande och kollegan inte sjukskriver sig utan bara "går och vilar", det vill säga utan att ge arbetsgivaren en chans att faktiskt planera och täcka upp genom att sjukskriva sig blir jag irriterad generellt. Antingen är man sjuk och kommer inte till jobbet eller också jobbar man hos oss - men det är inte en arbetsplats där det finns utrymme för en nittio minuters paus utan att någon annan måste lyfta de där nittio minuterna och därmed jobba 150%.
Det går bra vid enstaka tillfälle men inte frekvent, så där får både personalen och chefen ta ansvar tycker jag. Mår man dåligt får man ta samtalet om anpassning eller sjukskrivning.

Jag utgår från att det finns en dialog mellan den som frekvent blir så nedsatt att den behöver gå och vila och dess chef. Men om du tror att det är så att den dialogen inte finns eller du känner att det här påverkar dig negativt är det ju chefen du ska prata med inte kollegorna. Det finns ju många tillstånd som gör att man då och då kan behöva gå och vila som en anpassning, migrän är väll en sådan där det i ett läge går att ta medicin och sedan vila en stund om man fångar det i tid och sedan kan man fungera igen. Det kan ju handla om yrsel eller andra liknande symptom som går att dämpa med en kortare stunds vila dvs 20-30 minuter. Det går ju inte att sjukskriva sig på permanent basis för att man har ett mer eller mindre kroniskt tillstånd som behöver regleras med vila. Det accepterar i varje fall inte försäkringskassan i Sverige.

 

[Sel]

Jag utgår från att det finns en dialog mellan den som frekvent blir så nedsatt att den behöver gå och vila och dess chef. Men om du tror att det är så att den dialogen inte finns eller du känner att det här påverkar dig negativt är det ju chefen du ska prata med inte kollegorna. Det finns ju många tillstånd som gör att man då och då kan behöva gå och vila som en anpassning, migrän är väll en sådan där det i ett läge går att ta medicin och sedan vila en stund om man fångar det i tid och sedan kan man fungera igen. Det kan ju handla om yrsel eller andra liknande symptom som går att dämpa med en kortare stunds vila dvs 20-30 minuter. Det går ju inte att sjukskriva sig på permanent basis för att man har ett mer eller mindre kroniskt tillstånd som behöver regleras med vila. Det accepterar i varje fall inte försäkringskassan i Sverige.

Fast då kanske man behöver arbeta på 75% istället för 100 till exempel. En och en halv timmes frånvaro för vila flera gånger i veckan skulle inte fungera på någon av de arbetsplatser jag kan minnas - men det är helt klart någonting som ska tas med chefen, givetvis.
Jag tycker dock inte att det skulle vara någonting onormalt med, eller fel på en arbetsplats om kollegorna pratade eller oroade sig för en kollega. Det känns rätt mänskligt.
Går det åt ett giftigt håll är det en annan sak.

 

[Sel]

Vi har en kollega som vi är på det klara med att hen har en sjukdomsbild och det har varit stor frustration från flera håll eftersom hen inte sökt hjälp. Vi har pratat med både kollegan, chefen och mellan varandra, det känns inte det minsta konstigt, vi är ju vänner och vi är oroliga. Det är inte skitsnack - till exempel.

 

[SiZo]

Vi har en kollega som vi är på det klara med att hen har en sjukdomsbild och det har varit stor frustration från flera håll eftersom hen inte sökt hjälp. Vi har pratat med både kollegan, chefen och mellan varandra, det känns inte det minsta konstigt, vi är ju vänner och vi är oroliga. Det är inte skitsnack - till exempel.

Hen kanske har sökt hjälp?
Alla som känner mig vet att jag inte är frisk. Att jag har ont lite varstans, att jag kan helt plötsligt bli väldigt trött osv osv (div symptom, oviktigt för sammanhanget). Jag har sökt hjälp. Hur många gånger som helst. Men när man aldrig får hjälp så tröttnar man liksom.

Jag söker inte hjälp längre. Det ger ju aldrig nånting.

 

[Sel]

Hen kanske har sökt hjälp?
Alla som känner mig vet att jag inte är frisk. Att jag har ont lite varstans, att jag kan helt plötsligt bli väldigt trött osv osv (div symptom, oviktigt för sammanhanget). Jag har sökt hjälp. Hur många gånger som helst. Men när man aldrig får hjälp så tröttnar man liksom.

Jag söker inte hjälp längre. Det ger ju aldrig nånting.

Hen har gjort det nu, till sist när det inte fungerade längre, och är nu sjukskriven. Det var allvarligt.
Jag tog det mest som ett exempel på att bara för att folk pratar sinsemellan om någons sjukdomsbild behöver det inte handla om mobbing eller skitsnack. Jag tycker det är ganska normalt att det pratas om någon börjar behöva vila så mycket som beskrivs i trådstarten till exempel.

 

[Palermo]

Är ju det många har skrivit, att ta det med chefen om det påverkar deras arbetsbelastning.

Och ändå kommer frågan om arbetsbelastning på grund av kollegans vilopauser upp gång på gång. Så särskilt självklart verkar det inte vara. Istället har folk synpunkter på både det ena och det andra, som man strängt taget inte har något med att göra.

 

[Sassy]

Fast då kanske man behöver arbeta på 75% istället för 100 till exempel. En och en halv timmes frånvaro för vila flera gånger i veckan skulle inte fungera på någon av de arbetsplatser jag kan minnas - men det är helt klart någonting som ska tas med chefen, givetvis.

I många fall är det just liknande upplägg som rekommenderas av läkare och/eller FK istället för att "gå hem" sjukskriven. Det finns ju många tillstånd där det är just att vara kontinuerligt aktiv som är det svåra. Normen att man ska jobba i sträck och i ett visst tempo blir ett hinder för arbete då. Men det är ju verkligen chefens jobb att se till att det funkar. Jag har själv tidigare fått liknande upplägg för att man ibland har sämre prognos som sjukskriven än om man är kvar på jobbet med anpassningar.

På majoriteten av de jobb jag haft hade det varit tämligen problemfritt om man tänkt igenom vad personen ska ha för arbetsuppgifter. Även industrijobbet har gått att anpassa så sett, även om det säkert stuckit i ögonen på någon utifrån när vi haft medarbetare som "tagit rast" varje timme. Har man en arbetsplats där anpassningar är mer eller mindre omöjliga har man nog rent krasst svårt att leva upp till lagkrav på AG när det kommer till rehab också?

 

[hundtant]

Fast då kanske man behöver arbeta på 75% istället för 100 till exempel. En och en halv timmes frånvaro för vila flera gånger i veckan skulle inte fungera på någon av de arbetsplatser jag kan minnas - men det är helt klart någonting som ska tas med chefen, givetvis.
Jag tycker dock inte att det skulle vara någonting onormalt med, eller fel på en arbetsplats om kollegorna pratade eller oroade sig för en kollega. Det känns rätt mänskligt.
Går det åt ett giftigt håll är det en annan sak.

Det är just sånt som att "arbeta 75% istället för 100" som kan vara grunden för skitsnack - om det diskuteras medarbetare emellan, inte med den det berör. "Orkar du verkligen jobba heltid?" kan utgå från ren omsorg, medan "hen borde jobba 75%" - då är det inget andra har med att göra. I synnerhet om man redan tittat snett på personen för att hen behöver vila och bara ser hur ens egen arbetsbörda ökar.

Och det där en sak mellan person, läkare och försäkringskassan. Medan hur arbetet läggs upp för att täcka de 25 procenten är en sak för arbetsgivaren.

 

[nullo-modo]

Och ändå kommer frågan om arbetsbelastning på grund av kollegans vilopauser upp gång på gång. Så särskilt självklart verkar det inte vara. Istället har folk synpunkter på både det ena och det andra, som man strängt taget inte har något med att göra.

Ja, eftersom chefen inte gör sitt jobb och ersätter för arbetsförlusten som blir när någon är borta helt eller delvis och kollegor får göra mer. Chefen kanske inte ens vet att det blir problem för övriga kollegor om ingen tar det med chefen men verkligheten kanske är att kollega får jobba utan paus från kl 6 till 14 får att någon är borta.

 

[hundtant]

Om det är återkommande och kollegan inte sjukskriver sig utan bara "går och vilar", det vill säga utan att ge arbetsgivaren en chans att faktiskt planera och täcka upp genom att sjukskriva sig blir jag irriterad generellt. Antingen är man sjuk och kommer inte till jobbet eller också jobbar man hos oss - men det är inte en arbetsplats där det finns utrymme för en nittio minuters paus utan att någon annan måste lyfta de där nittio minuterna och därmed jobba 150%.
Det går bra vid enstaka tillfälle men inte frekvent, så där får både personalen och chefen ta ansvar tycker jag. Mår man dåligt får man ta samtalet om anpassning eller sjukskrivning.

Anpassning kommer inte från personen själv, utan från försäkringskassan. Det är ett led i en rehabprocess som inleds efter sjukskrivningar och arbetsgivaren är skyldig att hantera en sån process. Om din arbetsgivare är så fyrkantig som du beskriver den så undrar jag hur den sköter sitt rehabiliteringsansvar.

 

[LadySara]

Anpassning kommer inte från personen själv, utan från försäkringskassan. Det är ett led i en rehabprocess som inleds efter sjukskrivningar och arbetsgivaren är skyldig att hantera en sån process. Om din arbetsgivare är så fyrkantig som du beskriver den så undrar jag hur den sköter sitt rehabiliteringsansvar.

Nu bor inte Sel i Sverige. Så gissar det finns andra regler att förhålla sig till

 

[MidnightSoul]

Hur hanterar man det som chef när en anställd har fått sån pass anpassnings att dom får jobba vilka tider dom vill trots att jobbet egentligen går under kontorstid. Där den anställde ibland börjar när folk börjar gå för dagen och sen klagar på att dom behöver jobba ensam?

 

[Lingon]

Hur hanterar man det som chef när en anställd har fått sån pass anpassnings att dom får jobba vilka tider dom vill trots att jobbet egentligen går under kontorstid. Där den anställde ibland börjar när folk börjar gå för dagen och sen klagar på att dom behöver jobba ensam?

Vilket extremt exempel.

Om vi inte går till såna extremer så kan jag berätta hur vi har det hos oss: Vi har förtroendearbetstid. Jag har mina ansvarsområden och mina kollegor har sina. Våra ansvarsområden är anpassade efter hur mycket vi jobbar. Om någon behöver jobba mindre p.g.a. olika orsaker så anpassas arbetsuppgifterna så att hen hinner med det på sin arbetstid.

 

[Palermo]

Hur hanterar man det som chef när en anställd har fått sån pass anpassnings att dom får jobba vilka tider dom vill trots att jobbet egentligen går under kontorstid. Där den anställde ibland börjar när folk börjar gå för dagen och sen klagar på att dom behöver jobba ensam?

Ett osannolikt exempel som ser ut att behöva ännu ett möte med rehabiliteringsteamet.

 

[Palermo]

Ja, eftersom chefen inte gör sitt jobb och ersätter för arbetsförlusten som blir när någon är borta helt eller delvis och kollegor får göra mer. Chefen kanske inte ens vet att det blir problem för övriga kollegor om ingen tar det med chefen men verkligheten kanske är att kollega får jobba utan paus från kl 6 till 14 får att någon är borta.

Då har vi en chef som sköter sitt jobb dåligt. Och det är det som är problemet.

 

[hundtant]

Nu bor inte Sel i Sverige. Så gissar det finns andra regler att förhålla sig till

Aha, det tänkte jag inte på. Jag trodde förstås att vi pratar om vad som gäller här. Och här funkar det inte så att "Mår man dåligt får man ta samtalet om anpassning eller sjukskrivning"

 

[nullo-modo]

Då har vi en chef som sköter sitt jobb dåligt. Och det är det som är problemet.

Ja och därför prata med chefen om problemet.

 

[nullo-modo]

Ja och därför prata med chefen om problemet.

Sedan kan det lätt bli ett problem för kollegor som måste jobba om inte chefen löser det genom att kollegor tar på sig för mycket och blir dåliga pga det.

 

[Sel]

Jag utgår från att det finns en dialog mellan den som frekvent blir så nedsatt att den behöver gå och vila och dess chef. Men om du tror att det är så att den dialogen inte finns eller du känner att det här påverkar dig negativt är det ju chefen du ska prata med inte kollegorna. Det finns ju många tillstånd som gör att man då och då kan behöva gå och vila som en anpassning, migrän är väll en sådan där det i ett läge går att ta medicin och sedan vila en stund om man fångar det i tid och sedan kan man fungera igen. Det kan ju handla om yrsel eller andra liknande symptom som går att dämpa med en kortare stunds vila dvs 20-30 minuter. Det går ju inte att sjukskriva sig på permanent basis för att man har ett mer eller mindre kroniskt tillstånd som behöver regleras med vila. Det accepterar i varje fall inte försäkringskassan i Sverige.

Visst ska man prata med chefen! Det har jag aldrig sagt emot, jag satte mig mest emot att det skulle vara en dålig arbetsmiljö/mobbing och på något vis märkligt om det pratades kollegor emellan. Jag menar att det är ett ganska normalt sätt att vara som människa och inte nödvändigtvis måste vara illasinnat.

Har man sedan sådan migrän så att man måste sova eller vila över en timme på jobbet flera gånger i veckan borde man kanske se över en sjukskrivning kan jag tycka. Hos oss skulle det i alla fall inte fungera, då får man hellre stanna hemma så vet skiftansvarig att hen måste täcka det skiftet.

 

[Sel]

Anpassning kommer inte från personen själv, utan från försäkringskassan. Det är ett led i en rehabprocess som inleds efter sjukskrivningar och arbetsgivaren är skyldig att hantera en sån process. Om din arbetsgivare är så fyrkantig som du beskriver den så undrar jag hur den sköter sitt rehabiliteringsansvar.

Som annan skrev bor jag inte i sverige nu, men även när jag gjorde det och jobbade i stall exempelvis så fanns det inte utrymme för liknande anpassningar. Hur det skulle kunna lösas vet jag inte, men jag tycker i det fallet synd om både människan som är sjuk och arbetsgivaren som måste försöka lösa det.