Att vila under arbetstid

[Sel]

Jag tänker lite tvärtom många andra här - om någon uppenbart mår piss är det självklart att folk runt hen undrar vad som händer. Om man själv mår dåligt över ngt kan det också vara skönt om de man jobbar med vet och kan visa lite extra förståelse - men jag tycker nästan det är mer lämpligt att någon (chef om större arbetsgrupp ska informeras samtidigt, insatt kollega om det droppar in en kollega åt gången) informerar om vad som pågår, istället för att alla ska gå till den som mår dåligt och be hen förklara sig.

Håller helt och hållet med.

 

[Sel]

Jag tänker lite tvärtom många andra här - om någon uppenbart mår piss är det självklart att folk runt hen undrar vad som händer. Om man själv mår dåligt över ngt kan det också vara skönt om de man jobbar med vet och kan visa lite extra förståelse - men jag tycker nästan det är mer lämpligt att någon (chef om större arbetsgrupp ska informeras samtidigt, insatt kollega om det droppar in en kollega åt gången) informerar om vad som pågår, istället för att alla ska gå till den som mår dåligt och be hen förklara sig.

Vi har exempelvis en sjukskriven kollega som många av oss håller sporadisk kontakt med. Jag vet via andra att hen har stomipåse till exempel (någonting personen också talat om för mig i efterhand, men jag visste innan) och att hen blivit erbjuden av företaget att spendera en spáhelg på hotellets bekostnad men nekat för att hen är obekväm.
Vi är flera som försäkrat hen om att det verkligen kvittar och vi är många som verkligen vill att hen ska komma och sova över... men det kommer nog inte att bli av förrän hen är av med påsen. Helt okej. Inget skitsnack, bara kollegor. Helt normalt.

 

[clusia]

Jag tänker lite tvärtom många andra här - om någon uppenbart mår piss är det självklart att folk runt hen undrar vad som händer. Om man själv mår dåligt över ngt kan det också vara skönt om de man jobbar med vet och kan visa lite extra förståelse - men jag tycker nästan det är mer lämpligt att någon (chef om större arbetsgrupp ska informeras samtidigt, insatt kollega om det droppar in en kollega åt gången) informerar om vad som pågår, istället för att alla ska gå till den som mår dåligt och be hen förklara sig.

Håller helt med dig. Jag blev sjukskriven från en dag till en annan. Jag hade nästan tyckt det var konstigt om ingen undrade hur det var med mig. Jag är också tacksam över dom som på ett fint och kort sätt förklarat vad som skett utan att gå in på detaljer. Hellre det än att hela arbetsplatsen ska höra av sig direkt till mig och fråga eftersom jag själv inte kan prata om det utan att bryta ut i panikångest. Ett tillstånd man kanske inte vill visa för sina kollegor.

 

[Tora]

Nej det var jag som gjorde det.

Jag tycker det är oartigt, skvallrigt, och oacceptabelt att prata om kollegor på det viset. Det är deras ensak, och hur det hanteras är mellan dom och chefen.

Att i grupp, på arbetsplatsen, diskutera en ej närvarande kollegas fysiska eller mentala hälsa är inte lämpligt. Det är skvaller. Det är skitsnack, oavsett hur man förklär det i "omtanke". Det är aldrig omtanke på riktigt, brydde man sig på riktigt skulle man ta det med sin vän-kollega i enrum.

Jag skulle snarare säga att det beror helt på gruppdynamiken. Det kan vara toxiskt men det kan också vara helt normal omtanke. Dock är gränsen ibland hårfin. Där jag jobbar nu har jag helt fantastiska kollegor. Här skulle det bara vara av ren omtanke. På min gamla arbetsplats skulle det dock varit elakt skvaller.

 

[Lingon]

Jag orkar inte bemöta något mer i tråden mer än att det aldrig varit på tal om någon mobbning eller skitsnack gällande denna kollega. Det är en fantastiskt rolig person som jag även umgås med privat. Att jag nämnde att jag själv lider av migrän var för att understryka att jag verkligen vet hur det känns när huvudet håller på att sprängas. Punkt slut för min del.

Jag hade då blivit ledsen om en kollega/vän diskuterade min hälsa och arbetsförmåga på öppet forum på internet istället för att prata med mig om det.

 

[BernT]

Nej det var jag som gjorde det.

Jag tycker det är oartigt, skvallrigt, och oacceptabelt att prata om kollegor på det viset. Det är deras ensak, och hur det hanteras är mellan dom och chefen.

Att i grupp, på arbetsplatsen, diskutera en ej närvarande kollegas fysiska eller mentala hälsa är inte lämpligt. Det är skvaller. Det är skitsnack, oavsett hur man förklär det i "omtanke". Det är aldrig omtanke på riktigt, brydde man sig på riktigt skulle man ta det med sin vän-kollega i enrum.

Ja usch, man diskuterar inte varför någon är borta. Haft kollegor som pratat om andra kollegor som varit sjukskrivna/sjuka ofta och spekulerat. Jag resonerar som så att är man tyst håller man med så jag sa alltid ifrån.

Och av ren princip berättar jag aldrig varför jag är sjuk (är sällan det), spelar ingen roll om det bara är förkylning. Min hälsa är privat. Jag hade inte ens berättat om jag blev allvarligt sjuk, bara jag är sjuk och bedömt borta x tid.

Har haft chefer som pratat om kvinnliga anställda och deras fertilitetsproblem öppet. Jag kände bara den kvinnliga anställda ytterst flyktigt och hade ingen anledning få den informationen. Jag hade känt mig så sjukt kränkt om jag hade varit hon.

 

[Palermo]

Ja usch, man diskuterar inte varför någon är borta. Haft kollegor som pratat om andra kollegor som varit sjukskrivna/sjuka ofta och spekulerat. Jag resonerar som så att är man tyst håller man med så jag sa alltid ifrån.

Och av ren princip berättar jag aldrig varför jag är sjuk (är sällan det), spelar ingen roll om det bara är förkylning. Min hälsa är privat. Jag hade inte ens berättat om jag blev allvarligt sjuk, bara jag är sjuk och bedömt borta x tid.

Har haft chefer som pratat om kvinnliga anställda och deras fertilitetsproblem öppet. Jag kände bara den kvinnliga anställda ytterst flyktigt och hade ingen anledning få den informationen. Jag hade känt mig så sjukt kränkt om jag hade varit hon.

Om det är en statlig eller kommunal arbetsplats, begick chefen sekretessbrott. (Hur det funkar i den privata sektorn vet jag inte.)

 

[BernT]

Om det är en statlig eller kommunal arbetsplats, begick chefen sekretessbrott. (Hur det funkar i den privata sektorn vet jag inte.)

Jag jobbar statligt. Det här är dock 4 år sedan. Tycker det var riktigt grovt övertramp, jag kunde ju spridit informationen vidare. Nu gjorde jag inte det för jag är inte dum i huvudet men inte okej.

Eftersom att jag vet/visste hur det pratades kändes det ännu mer rätt att vägra uppge varför jag var sjuk.

 

[Masqueradee]

Jag tänker att det är stor skillnad på HUR man pratar om det. "Ja, nu är x borta igen, vi vet ju hur nervig och skör hen är..." jämfört med "fan, nu är arbetsmiljön ohållbar igen för x/oss, hoppas hen kommer tillbaka snart, vi saknar att arbeta tillsammans" eller "ja, många sjukdagar igen... så lat x är, nu måste vi täcka igen" jämfört med "usch, börjar bli orolig, hoppas x mår bättre igen, det kan inte vara roligt att ha sjuka barn/må dåligt/vara sjuk".

Att arbeta på en arbetsplats där ingen skulle märka eller bry sig om jag mår dåligt, försvinner pga sjukdom en längre tid eller liknande utan att någon ens ställer en fråga skulle jag tycka var sorgligt.

 

[Snowball]

Jag fick kommentaren att ”ingen skulle sakna dig om du gick hem” av en kollega
Känner att jag nog föredrar att folk faktiskt pratar om mig om jag är borta

 

[athena_arabians]

Jag fick kommentaren att ”ingen skulle sakna dig om du gick hem” av en kollega
Känner att jag nog föredrar att folk faktiskt pratar om mig om jag är borta

Men för helvete!

Nog för att jag haft kollegor som jag inte direkt älskat men så säger en fan inte.

 

[Snowball]

Men för helvete!

Nog för att jag haft kollegor som jag inte direkt älskat men så säger en fan inte.

Joho misogyna mansgrisar övertygade om sin egen förträfflighet gör
Och han menade det det är jag faktiskt helt övertygad om
Stämningen på mitt jobb är tipp topp verkligen

 

[Svartkatt]

Jag föredrar också att folk vet ifall det skulle vara något som faktiskt påverkar jobbet/kollegorna. Inte att jag är hemma med en förkylning eller magsjuka, då räcker väl "Svartkatt är sjuk" alldeles utmärkt. Vår tidigare chef mejlade alltid ut när någon var sjukanmäld till hela gruppen, givetvis inte med orsaken men att "idag är x sjuk, förväntas tillbaka dag y". Det skapade inga frågetecken om vart människan var och om man behövde ha tag i personen visste man att det inte var någon idé förrän som ett exempel tidigast torsdag. Men skulle man behöva vara borta långvarigt hade jag föredragit att mina kollegor visste, just för att minimera risken för skvaller och skitprat.

Sen är det ju frågan om orsaken också till varför kollegan är borta mycket. Jag har en kollega med flera små barn i förskoleåldern som av förklarliga skäl både vabbar mycket och är mycket sjuk själv. Ingen ifrågasätter det, för alla vet hur det är att ha så små barn. Inklusive jag som inga små barn har. En annan kollega har satt i system att alltid vara "sjuk" när vi har möten hen inte vill gå på. Det skapar irritation, för ingen vill gå på de mötena men alla andra gör det ändå. Ingen människa kan lyckas bli sjuk precis exakt varannan måndag, just när det mötet är, liksom. En annan kollega vägrade vara med på obligatoriska möten för att det var "tråkigt". Fick sin vilja igenom för att människan är sjukt tjurig. Det var med vår förra chef, så nu är hen så illa tvungen att vara med på mötena ändå. Men att det pratas om att en människa slipper något ingen vill gå på för att den bara sätter sig och tjurar som en treåring annars, det tycker jag nästan är ett tecken på en sund arbetsplats mer än en osund.

 

[gulakatten]

Att snacka med kollegor om en icke-närvarande kollegas hälsa är 100% skvaller och skitsnack.

TACK. Jag håller med till 1000% procent. Jag var sjukskriven förut och blev tjatad på av min dåvarande chef att hen skulle få gå ut med det exakta skälet för min sjukskrivning för ”nu går ju alla och undrar”. Jag ville inte berätta, jag tyckte att det var privat, och stod därför på mig. När jag sen kom tillbaka var alla snabba att säga Ja vi har gått här och diskuterat och oroat oss för vad det kunde handla om. Och jag blev så obekväm! Vad angår det alla andra? Vad är det att sitta och diskutera i grupp?

Sjukt obehagligt och olustigt tyckte jag. Gå i terapi om ni är så oroliga att ni inte kan sluta prata om mig när jag är sjukskriven kände jag mest .

 

[Palermo]

Gå i terapi om ni är så oroliga att ni inte kan sluta prata om mig när jag är sjukskriven kände jag mest .

Jag instämmer till hundra procent!

Varför ska du betala med din integritet för att de inte kan ta hand om sina egna känslor?

 

[DarkInNight]

Jag tänker att det är stor skillnad på HUR man pratar om det. "Ja, nu är x borta igen, vi vet ju hur nervig och skör hen är..." jämfört med "fan, nu är arbetsmiljön ohållbar igen för x/oss, hoppas hen kommer tillbaka snart, vi saknar att arbeta tillsammans" eller "ja, många sjukdagar igen... så lat x är, nu måste vi täcka igen" jämfört med "usch, börjar bli orolig, hoppas x mår bättre igen, det kan inte vara roligt att ha sjuka barn/må dåligt/vara sjuk".

Att arbeta på en arbetsplats där ingen skulle märka eller bry sig om jag mår dåligt, försvinner pga sjukdom en längre tid eller liknande utan att någon ens ställer en fråga skulle jag tycka var sorgligt.

Håller verkligen med dig.
Jag skulle inte må bra av att jobba på en arbetsplats där omtanke om varandra inte finns.
När jag gjorde illa mig betydde det jättemycket när kollegorna hörde av sig .

 

[athena_arabians]

Håller verkligen med dig.
Jag skulle inte må bra av att jobba på en arbetsplats där omtanke om varandra inte finns.
När jag gjorde illa mig betydde det jättemycket när kollegorna hörde av sig .

Ja, det är ju skillnad på omtanke och rent skvaller.

 

[gulakatten]

Varför ska du betala med din integritet för att de inte kan ta hand om sina egna känslor?

Eller hur!

Samma chef gav mig en snipig kommentar om min höga integritet på ett medarbetarsamtal senare. Kände bara .

 

[Angel]

Eller hur!

Samma chef gav mig en snipig kommentar om min höga integritet på ett medarbetarsamtal senare. Kände bara .

Som chef är det rent ut sagt skitsvårt att hantera personalgrupper som snackar skit. Det blir enormt lätt en ond spiral av det med att folk inte vill dela med sig av orsaker till olika beteenden vilket i sin tur förvärrar skitsnacket osv. Omöjligt att vara chef och springa runt överallt och hålla koll på att folk är vettiga mot de kollegor som inte är närvarande när det blir så.
Nästan enda lösningen är att flytta på folk, gå på beteendet stenhårt under lönesamtalen och utvecklingssamtalen (vilket så klart sätter chefen i fokus för skitsnacket i stället) och anställa ett par korrekta "surkärringar/gubbar" med ordentligt med yrkesstolthet och etik som är på plats i gruppen hela tiden och säger ifrån så fort någon inte är trevlig mot kollegor som inte är där.

 

[Snowball]

Som chef är det rent ut sagt skitsvårt att hantera personalgrupper som snackar skit. Det blir enormt lätt en ond spiral av det med att folk inte vill dela med sig av orsaker till olika beteenden vilket i sin tur förvärrar skitsnacket osv. Omöjligt att vara chef och springa runt överallt och hålla koll på att folk är vettiga mot de kollegor som inte är närvarande när det blir så.
Nästan enda lösningen är att flytta på folk, gå på beteendet stenhårt under lönesamtalen och utvecklingssamtalen (vilket så klart sätter chefen i fokus för skitsnacket i stället) och anställa ett par korrekta "surkärringar/gubbar" med ordentligt med yrkesstolthet och etik som är på plats i gruppen hela tiden och säger ifrån så fort någon inte är trevlig mot kollegor som inte är där.

Ja jag förstår det
Tyvärr är det ont om chefer som vågar sätta ner foten i alla fall på mitt jobb