Att vila under arbetstid

[Sel]

I många fall är det just liknande upplägg som rekommenderas av läkare och/eller FK istället för att "gå hem" sjukskriven. Det finns ju många tillstånd där det är just att vara kontinuerligt aktiv som är det svåra. Normen att man ska jobba i sträck och i ett visst tempo blir ett hinder för arbete då. Men det är ju verkligen chefens jobb att se till att det funkar. Jag har själv tidigare fått liknande upplägg för att man ibland har sämre prognos som sjukskriven än om man är kvar på jobbet med anpassningar.

På majoriteten av de jobb jag haft hade det varit tämligen problemfritt om man tänkt igenom vad personen ska ha för arbetsuppgifter. Även industrijobbet har gått att anpassa så sett, även om det säkert stuckit i ögonen på någon utifrån när vi haft medarbetare som "tagit rast" varje timme. Har man en arbetsplats där anpassningar är mer eller mindre omöjliga har man nog rent krasst svårt att leva upp till lagkrav på AG när det kommer till rehab också?

Det förstår jag helt och hållet, men jag förstår också att det finns arbetsplatser där det inte går att vila en timme eller mer mitt i ett pass, särskilt inte utan att det i så fall planeras in i förväg - vilket inte verkar vara fallet i trådstartens exempel.

 

[SiZo]

Visst ska man prata med chefen! Det har jag aldrig sagt emot, jag satte mig mest emot att det skulle vara en dålig arbetsmiljö/mobbing och på något vis märkligt om det pratades kollegor emellan. Jag menar att det är ett ganska normalt sätt att vara som människa och inte nödvändigtvis måste vara illasinnat.

Har man sedan sådan migrän så att man måste sova eller vila över en timme på jobbet flera gånger i veckan borde man kanske se över en sjukskrivning kan jag tycka. Hos oss skulle det i alla fall inte fungera, då får man hellre stanna hemma så vet skiftansvarig att hen måste täcka det skiftet.

Ang sista stycket. Jag tror att det blir väldigt svårt att få igenom hos FK? Jag tror att det väldigt lätt blir att arbetstagaren sitter fast som i ett skruvstäd mellan FK, arbetsgivare och ev läkare, tyvärr.
Har en kompis som har problem med huvudvärk och migrän, sökt vård några gånger nu och det händer ingenting. Och hon jobbar som lågstadielärare, så det är lite ljudnivå på hennes jobb

 

[Palermo]

Som annan skrev bor jag inte i sverige nu, men även när jag gjorde det och jobbade i stall exempelvis så fanns det inte utrymme för liknande anpassningar. Hur det skulle kunna lösas vet jag inte, men jag tycker i det fallet synd om både människan som är sjuk och arbetsgivaren som måste försöka lösa det.

Hästnäringen i Sverige är väl den sämsta näringen av alla om vi ser till arbetsmiljöarbetet. Både Arbetsmiljöverket och fackförbundet Kommunal uppmärksammar det. Så det är inte i stall man har störst chans att lära sig hur det ska fungera.

Men det är inte synd om arbetsgivaren. Hen ska inte ta på sig ett arbetsgivaransvar hen inte klarar av.

 

[Sel]

Hästnäringen i Sverige är väl den sämsta näringen av alla om vi ser till arbetsmiljöarbetet. Både Arbetsmiljöverket och fackförbundet Kommunal uppmärksammar det. Så det är inte i stall man har störst chans att lära sig hur det ska fungera.

Men det är inte synd om arbetsgivaren. Hen ska inte ta på sig ett arbetsgivaransvar hen inte klarar av.

Så är det säkert, men det var bara ett exempel. Även inom vård, restaurang, ibland inom industrin... om en är chaufför... det finns många yrken där det inte fungerar att helt enkelt gå undan en timme eller två mitt i skiftet utan att det drabbar andra, och där det är svårt eller mer eller mindre omöjligt för arbetsgivaren att täcka skift om det inte handlar om schemalagda anpassningar.
Jag tänker på alla småföretag som bara har en eller två anställda också. Vem ska man ringa in?

Det kan absolut vara synd även om en arbetsgivare.

 

[MiaMia]

Så är det säkert, men det var bara ett exempel. Även inom vård, restaurang, ibland inom industrin... om en är chaufför... det finns många yrken där det inte fungerar att helt enkelt gå undan en timme eller två mitt i skiftet utan att det drabbar andra, och där det är svårt eller mer eller mindre omöjligt för arbetsgivaren att täcka skift om det inte handlar om schemalagda anpassningar.
Jag tänker på alla småföretag som bara har en eller två anställda också. Vem ska man ringa in?

Det kan absolut vara synd även om en arbetsgivare.

Men man lägger väl då inte upp en anpassning på ett sätt som är ogenomförbart?

I en sådan situation får AG antingen skapa en bättre fungerande anpassning, eller bevisa att alla möjligheter till anpassning är uttömda. Dvs. göra sitt jobb istället för att sitta och tycka synd om sig själv.

 

[Sel]

Men man lägger väl då inte upp en anpassning på ett sätt som är ogenomförbart?

I en sådan situation får AG antingen skapa en bättre fungerande anpassning, eller bevisa att alla möjligheter till anpassning är uttömda. Dvs. göra sitt jobb istället för att sitta och tycka synd om sig själv.

Nej såklart inte, det är ju det jag menar. Det är inte på alla arbetsplatser det går att genomföra liknande anpassningar.
Det är väldigt få arbeten jag haft där jag kan tänka mig att det skulle fungera. Jag tycker att det låter så lätt och ledigt och självklart från många håll.

 

[MiaMia]

Nej såklart inte, det är ju det jag menar. Det är inte på alla arbetsplatser det går att genomföra liknande anpassningar.
Det är väldigt få arbeten jag haft där jag kan tänka mig att det skulle fungera. Jag tycker att det låter så lätt och ledigt och självklart från många håll.

Fast då får ju AG göra ett jobb först med att utreda möjligheterna och bevisa sin sak. Innan dess kan du inte säga att det inte går. Du vänder ju hela resonemanget och flyttar om ansvar mellan parterna.

Det ligger på AG att hantera frågan och det är inte synd om AG för att den behöver göra sådant som är - arbetsgivaruppgifter...

 

[Sel]

Fast då får ju AG göra ett jobb först med att utreda möjligheterna och bevisa sin sak. Innan dess kan du inte säga att det inte går. Du vänder ju hela resonemanget och flyttar om ansvar mellan parterna.

Det ligger på AG att hantera frågan och det är inte synd om AG för att den behöver göra sådant som är - arbetsgivaruppgifter...

På vilket sätt har jag flyttat på ansvaret? Nu förstår jag inte vad du menar. Allt jag säger är att det finns arbetsplatser där nitto minuters vila mitt i passet inte är möjligt.

Där tycker vi olika. Jag kan absolut ha medkänsla för både arbetsgivaren och arbetstagaren - kollegorna också för den delen. Jag känner mig alltid som en skitstövel när jag ringer in sjuk om jag vet att det inte finns någon annan som kan täcka mitt skift. Det blir jobbigt för både mina arbetskamrater och den som är ansvarig för skiftet, jag tycker synd om alla inblandade och tycker inte att det är märkligt.

 

[Sel]

På vilket sätt har jag flyttat på ansvaret? Nu förstår jag inte vad du menar. Allt jag säger är att det finns arbetsplatser där nitto minuters vila mitt i passet inte är möjligt.

Där tycker vi olika. Jag kan absolut ha medkänsla för både arbetsgivaren och arbetstagaren - kollegorna också för den delen. Jag känner mig alltid som en skitstövel när jag ringer in sjuk om jag vet att det inte finns någon annan som kan täcka mitt skift. Det blir jobbigt för både mina arbetskamrater och den som är ansvarig för skiftet, jag tycker synd om alla inblandade och tycker inte att det är märkligt.

Tillägg: sedan tycker jag inte det minsta synd om ägaren till hotellet (i just mitt fall) men det är ju inte heller hen som drabbas av "krisen".
En mindre företagare är en annan femma.

 

[monster1]

Hur hanterar man det som chef när en anställd har fått sån pass anpassnings att dom får jobba vilka tider dom vill trots att jobbet egentligen går under kontorstid. Där den anställde ibland börjar när folk börjar gå för dagen och sen klagar på att dom behöver jobba ensam?

Som annan skrev bor jag inte i sverige nu, men även när jag gjorde det och jobbade i stall exempelvis så fanns det inte utrymme för liknande anpassningar. Hur det skulle kunna lösas vet jag inte, men jag tycker i det fallet synd om både människan som är sjuk och arbetsgivaren som måste försöka lösa det.

Generellt sett så blir man uppsagd om man som arbetsgivaren anser att de anpassningar som behövs för att man ska göra så man fungerar i arbetet inte går att genomföra på arbetsplatsen. Försäkringskassan eller sjukvården kan inte tvinga en arbetsgivare att göra anpassningar så är inte lagstiftningen utformad. Så i princip så är det så att om den anställde går och vilar på arbetsplatsen utan arbetsgivarens godkännande kan den bli uppsagt pågrund av arbetsvägran precis på sammavis som om man stannar hemma från jobbet utan sjukanmälan eller annan godkänd frånvaro som kommunicerats med arbetsgivaren. Därför utgår jag från att om det är en kontinuerlig företeelse så är det med arbetsgivarens godkännande därmed blir det också chefens ansvar.

 

[Palermo]

Nej såklart inte, det är ju det jag menar. Det är inte på alla arbetsplatser det går att genomföra liknande anpassningar.
Det är väldigt få arbeten jag haft där jag kan tänka mig att det skulle fungera. Jag tycker att det låter så lätt och ledigt och självklart från många håll.

Jag förstår inte vad du är ute efter. Det finns naturligtvis regelverk också för de fall där en för någon anställds hälsa och arbetsförmåga nödvändig anpassning är ogenomförbar. Och regler för vad som ska utredas innan arbetsgivaren kommer till den slutsatsen.

Vem det är synd om är inte på något sätt frågan i sammanhanget.

Vi kan så klart ha åsikter om sådana regelverk och lagstiftning, men då verkar det vara en bra idé att sätta sig in i desamma lite först.

 

[Sel]

Jag förstår inte vad du är ute efter. Det finns naturligtvis regelverk också för de fall där en för någon anställds hälsa och arbetsförmåga nödvändig anpassning är ogenomförbar. Och regler för vad som ska utredas innan arbetsgivaren kommer till den slutsatsen.

Vem det är synd om är inte på något sätt frågan i sammanhanget.

Vi kan så klart ha åsikter om sådana regelverk och lagstiftning, men då verkar det vara en bra idé att sätta sig in i desamma lite först.

Jag är inte ute efter något särskilt utan reagerade mest på hur någon som helst diskussion runt en kollegas sjukdom eller anpassning skulle klassas som mobbing eller skitsnack, och sedan rullade det på.

Jag blev också förvånad över hur många som tyckte att vila under betald arbetstid är oproblematiskt och på något vis självklart. Jag har Aldrig arbetat på en arbetsplats där så varit fallet.

 

[kolblakkur]

Jag orkar inte bemöta något mer i tråden mer än att det aldrig varit på tal om någon mobbning eller skitsnack gällande denna kollega. Det är en fantastiskt rolig person som jag även umgås med privat. Att jag nämnde att jag själv lider av migrän var för att understryka att jag verkligen vet hur det känns när huvudet håller på att sprängas. Punkt slut för min del.

 

[Palermo]

Jag är inte ute efter något särskilt utan reagerade mest på hur någon som helst diskussion runt en kollegas sjukdom eller anpassning skulle klassas som mobbing eller skitsnack, och sedan rullade det på.

Jag blev också förvånad över hur många som tyckte att vila under betald arbetstid är oproblematiskt och på något vis självklart. Jag har Aldrig arbetat på en arbetsplats där så varit fallet.

Nej. Du tolkade uttrycket arbetsmiljöproblem på ett sätt som gjorde att du använde ord som skitsnack och mobbing. Och sedan höll du fast vid det.

Jag har ingen aning om hur vanligt/ovanligt det är att det är möjligt att lösa en anpassning som innefattar vila en stund under arbetsdagen, men de arbetsplatser som jag har någon erfarenhet av känns inte omöjliga i det avseendet när jag tänker på dem. Det framstår mest som en fråga om planering från ledningens sida. (Vård, fastighetssköteri, lokaltidningsredaktion, skola, barnomsorg är det jag kommer på nu. Bygge också, kom jag just på.)

 

[co-SMAD4]

Nej såklart inte, det är ju det jag menar. Det är inte på alla arbetsplatser det går att genomföra liknande anpassningar.
Det är väldigt få arbeten jag haft där jag kan tänka mig att det skulle fungera. Jag tycker att det låter så lätt och ledigt och självklart från många håll.

Jag förstår vad du menar @Sel . Det är en sak vad som ska finnas på papper och en annan vad som går att genomföra/blir genomfört på arbetsplatsen i form av anpassning och arbetsmiljö. Och människor pratar och ställer frågor sinsemellan på alla arbetsplatser när en kollega börjar försvinna mycket, för man märker sådant.

Jag orkar inte bemöta något mer i tråden mer än att det aldrig varit på tal om någon mobbning eller skitsnack gällande denna kollega. Det är en fantastiskt rolig person som jag även umgås med privat. Att jag nämnde att jag själv lider av migrän var för att understryka att jag verkligen vet hur det känns när huvudet håller på att sprängas. Punkt slut för min del.

Kanske man kan be om att låsa tråden? Det är nog lite på rundgång snart.

 

[Sel]

Nej. Du tolkade uttrycket arbetsmiljöproblem på ett sätt som gjorde att du använde ord som skitsnack och mobbing. Och sedan höll du fast vid det.

Jag har ingen aning om hur vanligt/ovanligt det är att det är möjligt att lösa en anpassning som innefattar vila en stund under arbetsdagen, men de arbetsplatser som jag har någon erfarenhet av känns inte omöjliga i det avseendet när jag tänker på dem. Det framstår mest som en fråga om planering från ledningens sida. (Vård, fastighetssköteri, lokaltidningsredaktion, skola, barnomsorg är det jag kommer på nu. Bygge också, kom jag just på.)

Det var inte jag som först började kalla prat om sjukdom för skitsnack.

Jag tänker tvärtom att vård, skola och barnomsorg, samt bygge är arbetsplatser där just plötslig frånvaro är väldigt svår att lösa.

 

[skiesabove]

Det var inte jag som först började kalla prat om sjukdom för skitsnack.

Jag tänker tvärtom att vård, skola och barnomsorg, samt bygge är arbetsplatser där just plötslig frånvaro är väldigt svår att lösa.

Nej det var jag som gjorde det.

Jag tycker det är oartigt, skvallrigt, och oacceptabelt att prata om kollegor på det viset. Det är deras ensak, och hur det hanteras är mellan dom och chefen.

Att i grupp, på arbetsplatsen, diskutera en ej närvarande kollegas fysiska eller mentala hälsa är inte lämpligt. Det är skvaller. Det är skitsnack, oavsett hur man förklär det i "omtanke". Det är aldrig omtanke på riktigt, brydde man sig på riktigt skulle man ta det med sin vän-kollega i enrum.

 

[MiaMia]

Nej det var jag som gjorde det.

Jag tycker det är oartigt, skvallrigt, och oacceptabelt att prata om kollegor på det viset. Det är deras ensak, och hur det hanteras är mellan dom och chefen.

Att i grupp, på arbetsplatsen, diskutera en ej närvarande kollegas fysiska eller mentala hälsa är inte lämpligt. Det är skvaller. Det är skitsnack, oavsett hur man förklär det i "omtanke". Det är aldrig omtanke på riktigt, brydde man sig på riktigt skulle man ta det med sin vän-kollega i enrum.

Flikar in... En del personer som jobbar på samma arbetsplats kan ha en sådan relation till varandra och den aktuella personen att man inbördes - och skiljt från arbetskontexten - kan prata om någons hälsa. (Dock förekommer väl allt för ofta att de som ägnar sig åt sådant prat inte separerar det tillräckligt väl...)

Men jag håller med dig i att det som det var tal om i det aktuella sammanhanget var inom-arbetsgruppen-prat. I egenskap av just kollegor om delar arbetsplats. Och där hör det inte hemma i den formen.

 

[Sel]

Nej det var jag som gjorde det.

Jag tycker det är oartigt, skvallrigt, och oacceptabelt att prata om kollegor på det viset. Det är deras ensak, och hur det hanteras är mellan dom och chefen.

Att i grupp, på arbetsplatsen, diskutera en ej närvarande kollegas fysiska eller mentala hälsa är inte lämpligt. Det är skvaller. Det är skitsnack, oavsett hur man förklär det i "omtanke". Det är aldrig omtanke på riktigt, brydde man sig på riktigt skulle man ta det med sin vän-kollega i enrum.

Då funkar vi helt enkelt olika.

jag skulle verkligen inte kalla det ett arbetsmiljöproblem, skvaller eller mobbing om jag regelbundet vilade en timme eller mer under arbetstid per vecka och ibland åkte hem därefter, och mina kollegor uttryckte undran eller missnöje.
"Det här är tredje gången den här veckan jag får täcka för Sel?! Är det någon som vet vad som händer?"
Känns helt normalt.

 

[Ullmerkott]

Jag tänker lite tvärtom många andra här - om någon uppenbart mår piss är det självklart att folk runt hen undrar vad som händer. Om man själv mår dåligt över ngt kan det också vara skönt om de man jobbar med vet och kan visa lite extra förståelse - men jag tycker nästan det är mer lämpligt att någon (chef om större arbetsgrupp ska informeras samtidigt, insatt kollega om det droppar in en kollega åt gången) informerar om vad som pågår, istället för att alla ska gå till den som mår dåligt och be hen förklara sig.