Att vila under arbetstid

[Palermo]

Hur jag vilar har ingen med att göra. Jag spelar spel på telefonen när jag pga fatigue behöver få vila hjärnan. Det är så jag återhämtar mig, det är mitt sätt. Hur andra gör bryr jag mig inte det minsta om.

En arbetsplats där kollegor har synpunkter på HUR andra vilar, låter för mig rätt rejält destruktiv. (För min del skulle någon kunna vila genom att springa en halvmil, det kan "rensa hjärnan". Eller sova. Eller vadsomhelst.)

 

[cirkus]

Jag vilar 2-3 gånger om dagen på arbetstid - överenskommet med chefen. Ingen anpassning i schemat som att jag ska ta igen det senare eller tidigare. Jag behöver det för att öht fungera

 

[hundtant]

”är det okej att vila på arbetstid?”
”Borde det gå under sjukfrånvaro?”
”Hur hade ni resonerat?”
Men du missade kanske det?

Vad random människor säger på nätet kommer knappast påverka hur det går i detta fallet

Det jag svarade på var som sagt det jag citerade.

Men dina frågor kring det här låter som att du irriterar dig på personen, du påpekar att du själv har migrän och du undrar om det är vila att scrolla på telefonen. Att du blandar in schemaläggningen gör att det låter väldigt tveksamt, schemat har inget med det att göra förrän chefen säger till dig att du ska göra om schemat så att personen får vila. Om det är "okej att vila på betald arbetstid" är ju en fråga för arbetsgivaren helt enkelt. Och gillar man inte hur ag hanterar det så är det inte mycket man kan göra.

 

[Palermo]

Det jag svarade på var som sagt det jag citerade.

Men dina frågor kring det här låter som att du irriterar dig på personen, du påpekar att du själv har migrän och du undrar om det är vila att scrolla på telefonen. Att du blandar in schemaläggningen gör att det låter väldigt tveksamt, schemat har inget med det att göra förrän chefen säger till dig att du ska göra om schemat så att personen får vila. Om det är "okej att vila på betald arbetstid" är ju en fråga för arbetsgivaren helt enkelt. Och gillar man inte hur ag hanterar det så är det inte mycket man kan göra.

Arbetsgivaren kan, ska och får ju heller inte diskutera personärenden med övriga anställda.

Om anställda sinsemellan går runt och pratar om den här kollegans behov av vila - och om hur hen vilar - har chefen ett arbetsmiljöproblem att ta tag i.

 

[hundtant]

Arbetsgivaren kan, ska och får ju heller inte diskutera personärenden med övriga anställda.

Om anställda sinsemellan går runt och pratar om den här kollegans behov av vila - och om hur hen vilar - har chefen ett arbetsmiljöproblem att ta tag i.

Ja exakt, det är ett tecken på klimatet på arbetsplatsen.

I mitt fall var det tvärtom, till mig kunde chefer säga Du ska inte gå undan och vila ett tag? eller Ta en femminuters promenad i friska luften, du ser ut att behöva det. Och jag har väldigt svårt att se att mina kollegor skulle gå och tycka illa om det där, på den tiden var vi en arbetsgrupp med den mesta trivseln jag någonsin haft. Det är när trivseln saknas som sånt där ofta blir ett problem.

 

[Crossline]

När jag jobbade i äldrevården när jag var yngre hade jag en dag ett pass på en avdelning jag inte brukade vara på speciellt ofta. Det var jag och en personal till på typ 10 vårdtagare.

Efter frukoststöket sa kollegan ”jag går och vilar en stund” och lämnade larmet till mig och gick. Kvar stod jag med ensamt ansvar för hela avdelningen. Inte sa hon heller vart hon hade tänkt att vila, så jag kunde inte få tag på henne heller om jag skulle behövt hjälp. Kändes väldigt märkligt och det satte mig i en rätt tråkig sits. Men jag blev så paff och jag var ung, så jag kom mig inte för att säga något.

Hade det hänt upprepade gånger så hade jag nog haft väldigt ont i magen inför pass med den kollegan.

 

[MiaMia]

Ja exakt, det är ett tecken på klimatet på arbetsplatsen.

I mitt fall var det tvärtom, till mig kunde chefer säga Du ska inte gå undan och vila ett tag? eller Ta en femminuters promenad i friska luften, du ser ut att behöva det. Och jag har väldigt svårt att se att mina kollegor skulle gå och tycka illa om det där, på den tiden var vi en arbetsgrupp med den mesta trivseln jag någonsin haft. Det är när trivseln saknas som sånt där ofta blir ett problem.

Eller ett tecken på chefens kvalitet.

Ifall hen inte har tagit om hand hur övriga påverkas av den förändrade arbetsfördelningen. Om det är så att andras utförande av sina egna arbetsuppgifter, eller totala arbetsbelastning på ett skift påverkas för mycket utan att man talat med gruppen om hur det ska hanteras kan det vara orsaken till att det snackas.

Även om man inte talar om kollegans vila, så kan man behöva tala om en del av konsekvenserna av den med arbetsgruppen/relevanta personer.

 

[Enya]

Det finns anställningar som är 75% arbete på 100% arbetstid där just vila är del av arbetstiden. Det finns heller inget tvång att meddela andra kollegor hur man är anställd och vilka anpassningar man har fått för att kunna utföra sitt jobb. nu kan jag tycka att det är bra att prata om i gruppen, den närmaste, så att just avundsjuka och liknande inte så lätt uppstår, men alla personer med anpassningar vill ju inte det, och man är inte tvungen. Så alltså kan det helt enkelt vara en sak mellan kollegan och chefen enbart.

Det är inte så jag själv har det med mina anpassningar, men det finns ju de som inte känner sig trygga med att dela med sig, vilket jag kan förstå.

 

[Svartkatt]

Det finns ju tyvärr också personer som missköter sig och om det är något sånt som är fallet här så förstår jag om det skapar irritation i gruppen för övrigt. På en tidigare arbetsplats hade vi en anställd som precis som alla andra hade 45 minuters lunch/dag, ingenting annat. Det är klart att toalettbesök och sådär var okej, men i förlängningen ledde personens beteende till att vi andra varken fick vår lunchrast eller kunde gå på toaletten.

Personen tog minst en halvtimmes kaffepaus med chefen på förmiddagen, minst en timmes utelunch (med chefen) så att de inte ens var på plats utan hade gått iväg till ett matställe och så toppat med minst en halvtimmes kaffepaus (igen, med chefen) på eftermiddagen. Människan hade alltså två timmars "ledigt" varje pass, jämfört med våra 45 minuter där hon också nästan varje gång kom och hämtade oss för att någon kund frågade något som hon mycket väl hade kunnat svara på själv. Detta maskande gjorde alla andra minst sagt förbannade, men eftersom hon hade en privat (kärleks)relation med chefen så hjälpte det inte ett piss att säga till. Det genomsyrade hela den arbetsplatsen. Jag har förstått att efter att jag slutade rök de till slut väck båda två, det var inte en dag för tidigt.

På mitt nuvarande jobb hade det verkligen inte spelat någon roll om någon hade hållit på så där, för det hade inte påverkat mig ändå. Men just såna arbetsplatser där andra antingen får mer att göra eller inte kan ta lunch/gå på toa/vad som helst blir det så klart ett väldigt irritationsmoment. Men det bästa i den här situationen kan jag nog tycka är att om andra anställda klagar om detta till TS, så kanske TS får prata med sin chef om vad som gäller och hur hon ska hantera den här situationen?

 

[hundtant]

Eller ett tecken på chefens kvalitet.

Ifall hen inte har tagit om hand hur övriga påverkas av den förändrade arbetsfördelningen. Om det är så att andras utförande av sina egna arbetsuppgifter, eller totala arbetsbelastning på ett skift påverkas för mycket utan att man talat med gruppen om hur det ska hanteras kan det vara orsaken till att det snackas.

Även om man inte talar om kollegans vila, så kan man behöva tala om en del av konsekvenserna av den med arbetsgruppen/relevanta personer.

Japp, i klimatet på arbetsplatsen räknar jag in kvaliteten på chefen.

 

[Manji]

Har en kollega som ofta har ont i huvudet och behöver gå undan och vila under arbetstid. Är lite fundersam på hur man ska hantera detta rent schemamässigt; är det okej att vila på arbetstid? Eller borde det gå under sjukfrånvaro? Hur hade ni resonerat?

Jag som kollegade hade resonerat som så att jag skiter i vilket.

Jag som arbetstagare har räknat kallt med att vila är flex eller sjukskrivning. Jag har varit gravid två gånger och jobbat nästan fram till födsel, har behövt vila mycket och tagit det på flexen. Men då snackar vi inte "lägga sig ner 5 min och räta ryggen"-vila, utan jag har sovit minst 30 min.

Vi har däremot betalda fikaraster 2x15 min, har jag vilat på dessa, har jag inte räknat det som flex men då är jag ju också tillgänglig. T ex har jobbtelefonen med mig och på ljud.

Men gällande andra bryr jag mig inte. De kan ju ha arbetsplatsanpassningar m.m som inte angår mig. Och även utan det skiter jag i vilket, jag gör rätt och de får göra vad de vill. Det fina med att inte ha ett chefsjobb liksom

 

[lil-sis]

Så länge jag inte förväntas (outtalat) att täcka upp för någon så bryr jag mig inte om vad andra gör på jobbet. Jag har haft kollega på ”specialist-tjänst” som jobbat så lite det bara var möjligt och gick under radarn i evigheter. Det påverkade resten av gruppen och våra klienter negativt. Det är inte okej. Är det en del av en överenskommelse som ”har täckning” skulle jag gärna ha en kollega eller två som mest går runt på arbetsplatsen för att vara på jobbet utan att prestera mer än att vara på jobbet.

 

[Palermo]

När jag jobbade i äldrevården när jag var yngre hade jag en dag ett pass på en avdelning jag inte brukade vara på speciellt ofta. Det var jag och en personal till på typ 10 vårdtagare.

Efter frukoststöket sa kollegan ”jag går och vilar en stund” och lämnade larmet till mig och gick. Kvar stod jag med ensamt ansvar för hela avdelningen. Inte sa hon heller vart hon hade tänkt att vila, så jag kunde inte få tag på henne heller om jag skulle behövt hjälp. Kändes väldigt märkligt och det satte mig i en rätt tråkig sits. Men jag blev så paff och jag var ung, så jag kom mig inte för att säga något.

Hade det hänt upprepade gånger så hade jag nog haft väldigt ont i magen inför pass med den kollegan.

Du var ung och oerfaren. Men det du beskriver är ett arbetsmiljöproblem som du bör få hjälp med av närmaste chef.

 

[SiZo]

Det finns ju tyvärr också personer som missköter sig och om det är något sånt som är fallet här så förstår jag om det skapar irritation i gruppen för övrigt. På en tidigare arbetsplats hade vi en anställd som precis som alla andra hade 45 minuters lunch/dag, ingenting annat. Det är klart att toalettbesök och sådär var okej, men i förlängningen ledde personens beteende till att vi andra varken fick vår lunchrast eller kunde gå på toaletten.

Personen tog minst en halvtimmes kaffepaus med chefen på förmiddagen, minst en timmes utelunch (med chefen) så att de inte ens var på plats utan hade gått iväg till ett matställe och så toppat med minst en halvtimmes kaffepaus (igen, med chefen) på eftermiddagen. Människan hade alltså två timmars "ledigt" varje pass, jämfört med våra 45 minuter där hon också nästan varje gång kom och hämtade oss för att någon kund frågade något som hon mycket väl hade kunnat svara på själv. Detta maskande gjorde alla andra minst sagt förbannade, men eftersom hon hade en privat (kärleks)relation med chefen så hjälpte det inte ett piss att säga till. Det genomsyrade hela den arbetsplatsen. Jag har förstått att efter att jag slutade rök de till slut väck båda två, det var inte en dag för tidigt.

På mitt nuvarande jobb hade det verkligen inte spelat någon roll om någon hade hållit på så där, för det hade inte påverkat mig ändå. Men just såna arbetsplatser där andra antingen får mer att göra eller inte kan ta lunch/gå på toa/vad som helst blir det så klart ett väldigt irritationsmoment. Men det bästa i den här situationen kan jag nog tycka är att om andra anställda klagar om detta till TS, så kanske TS får prata med sin chef om vad som gäller och hur hon ska hantera den här situationen?

Det blir så tydligt att det beror på vad arbetet handlar om i sådana här trådar. Handlar det om någon form av bemanning där någon måste vara på plats konstant så är det klart att det blir konstigt såhär.

Men jobbar man på kontor med mentalt krävande arbete så skulle jag inte direkt höja på ögonbrynen över 30 min rast på förmiddagen och sedan 30 igen på eftermiddagen. Visst, jag själv föredrar kanske att ta en 10 och en 20 istället, men det är ju en smaksak.

 

[Palermo]

Det finns ju tyvärr också personer som missköter sig och om det är något sånt som är fallet här så förstår jag om det skapar irritation i gruppen för övrigt. På en tidigare arbetsplats hade vi en anställd som precis som alla andra hade 45 minuters lunch/dag, ingenting annat. Det är klart att toalettbesök och sådär var okej, men i förlängningen ledde personens beteende till att vi andra varken fick vår lunchrast eller kunde gå på toaletten.

Personen tog minst en halvtimmes kaffepaus med chefen på förmiddagen, minst en timmes utelunch (med chefen) så att de inte ens var på plats utan hade gått iväg till ett matställe och så toppat med minst en halvtimmes kaffepaus (igen, med chefen) på eftermiddagen. Människan hade alltså två timmars "ledigt" varje pass, jämfört med våra 45 minuter där hon också nästan varje gång kom och hämtade oss för att någon kund frågade något som hon mycket väl hade kunnat svara på själv. Detta maskande gjorde alla andra minst sagt förbannade, men eftersom hon hade en privat (kärleks)relation med chefen så hjälpte det inte ett piss att säga till. Det genomsyrade hela den arbetsplatsen. Jag har förstått att efter att jag slutade rök de till slut väck båda två, det var inte en dag för tidigt.

På mitt nuvarande jobb hade det verkligen inte spelat någon roll om någon hade hållit på så där, för det hade inte påverkat mig ändå. Men just såna arbetsplatser där andra antingen får mer att göra eller inte kan ta lunch/gå på toa/vad som helst blir det så klart ett väldigt irritationsmoment. Men det bästa i den här situationen kan jag nog tycka är att om andra anställda klagar om detta till TS, så kanske TS får prata med sin chef om vad som gäller och hur hon ska hantera den här situationen?

Där beskriver du ju en usel chef som skapar en dålig arbetsmiljö.

Det är ju inte ett underlag för att resonera om rimliga raster, utan just en dålig chef som inte sköter sitt jobb. (Och som uppmuntrar en av medarbetarna att inte heller sköta sitt jobb.)

 

[yamyam]

På många arbetsplatser (minns inte riktigt, storlek på arbetsplatsen eventuellt?) ska det finnas vilorum, och då utgår i alla fall jag från att det ska finns möjlighet att använda det för att vila. På min senaste arbetsplats var det inga konstigheter om jag behövde vila en stund 2 ggr per dag ibland, men det var ju förstås ok:at med min chef. En del kollegor vilade också på arbetstid, vilket jag utgår ifrån också ok:ats med chefen. För mig är det naturligt att det är chefen som styr det, hur ofta och hur länge det är ok. Och att det kan vara individuellt.

En anställd som behöver vila långa stunder på arbetspassen och sedan ev gå hem sjuk låter ju som att hen kan behöva någon form av insatser från arbetsgivaren ang sin sjukdom. Men om jag var den som ansvarade för schema skulle jag helt enkelt lyfta frågan till chefen, hur ska vi täcka upp, om jag har ett jobb som ”kräver” det. Personligen kan jag i regel jobba ikapp utan att det drabbar någon annan i större utsträckning. Men i yrken som kräver det hade jag absolut propsat på att det måste täckas upp av extrapersonal på något sätt. Men lämnat hur det ska se ut till chefen.


Det är också svårt att vara den med sjukdom som innebär mycket och oförutsägbar sjukfrånvaro. Det där att vila länge och sedan ändå behöva gå hem skulle absolut kunna vara ett väldigt dåligt samvete gentemot ens kollegor, och att man sätter hopp till att vilan ska hjälpa. Så hade det kunnat vara för mig i alla fall. Jag vill inte känna att jag sviker mina kollegor så jag vill i alla fall försöka stanna. Det blir en tuff situation, kollegan kanske inte vet hur den ska få rätsida på situationen, och mår (förmodligen) inte toppen av det. Det blir lätt en ond cirkel, där man kanske heller inte kan tillgodogöra sig vilan pga inre stress. Men det är ju där arbetsgivaren/HR ska komma in.

 

[Svartkatt]

Det blir så tydligt att det beror på vad arbetet handlar om i sådana här trådar. Handlar det om någon form av bemanning där någon måste vara på plats konstant så är det klart att det blir konstigt såhär.

Men jobbar man på kontor med mentalt krävande arbete så skulle jag inte direkt höja på ögonbrynen över 30 min rast på förmiddagen och sedan 30 igen på eftermiddagen. Visst, jag själv föredrar kanske att ta en 10 och en 20 istället, men det är ju en smaksak.

Nej, jag har idag ett sånt jobb som du beskriver i andra stycket och skulle inte alls bry mig. Vi har 20 minuters paus förmiddag och eftermiddag. Men det har ju alla, inte bara en person.

 

[Crossline]

Du var ung och oerfaren. Men det du beskriver är ett arbetsmiljöproblem som du bör få hjälp med av närmaste chef.

Ja absolut. Jag hade hanterat det annorlunda idag, om jag fortfarande var kvar i den branschen.

 

[Troll]

Kan man ha en extra person i arbetsgruppen?
Så denna som mår dåligt /går hem inte drabbar er andra. Eller kan denna person få andra uppgifter?
Vi får ta in extrapersonal när arbetstyngden blir för stor hos oss.
Chefen lyssnar på oss och beviljar
När vi har en kollega som varit sjukskriven en längre tid och arbetstränar går den utöver och har ibland andra arbetsuppgifter
Jobbar inom vården

 

[Sel]

Arbetsgivaren kan, ska och får ju heller inte diskutera personärenden med övriga anställda.

Om anställda sinsemellan går runt och pratar om den här kollegans behov av vila - och om hur hen vilar - har chefen ett arbetsmiljöproblem att ta tag i.

Jag upplever i och för sig att det är ganska normalt att det pratas om frånvaro i en arbetsgrupp om det går ut över andra medarbetare. Jag förstår att man inte alltid vill diskutera anledningar eller sjukdomstillstånd, men det är självklart att människor runtomkring oroar sig, ojar sig eller helt enkelt skvallrar och undrar.
Jag är absolut inte oskyldig till att bli duktig irriterad när jag för femte gånger får lyfta en kollegas arbetsinsats för att hen är sjuk igen, och oavsett om denne har dialog med chefen eller inte spekuleras det ofta av olika anledningar. Jag tycker inte att det nödvändigtvis är en dålig arbetsplats, det är bara sådana människor är.