Det tycker jag kan vara så himla tydligt, att en blir annorlunda när en tar med sig sin partner (och helt ärligt avskyr jag när vänner envisas med att alltid ta med sin respektive oavsett vad det är för tillställning). Jag vet själv att jag blir lite mindre frispråkig/mer allvarlig när min sambo är med om jag träffar vänner där det normalt sett är tramsigt. Det är otroligt frustrerande att komma på fet i efterhand att jag har anpassat mig efter sambons humör/åsikter och inte är som jag brukar.En tanke som dök upp nu precis. Upplever ni att ni i relationer förväntas vara "sams" och ha liknande åsikter när ni diskuterar tillsammans i grupp? Alltså blir det en helt annan gruppdynamik om er partner är med i diskussionen vs bara ett kompisgäng typ?
Dock förväntar sig få (förutom våra föräldrar) att vi ska vara överens om allt, vilket jag är otroligt glad över. Jag känner väl kanske att mina vänner inte hade varit mina vänner om dessa förväntade sig att jag och sambon skulle vara en gemensam person med samma åsikter.
Men ja, framförallt sambons föräldrar blir chockade när jag inte har samma åsikter - men här tror jag även könsroller spelar roll. Sambon förväntas kunna mer för han är äldre, mer utbildad och man medans jag ska stå bakom och le lite sött så det blir alltid dålig stämning när jag säger vad jag tycker.
Mina föräldrar förväntar sig mer att jag ska bevaka sambons intressen typ när vi gör grejer ihop, så den stackaren inte behöver ha tråkigt. Och det tror jag också mer beror på könsroller, att jag ska vara omhändertagande, snarare än tvåsamhetsnormen.