Att vara sina föräldrars dotter

[losgringos]

Jag har fått "pappa betalar väl allt" ungefär hela mitt liv.
För mig är det en sanning, dock med modifikation. Pappa HAR betalat mycket, han har även hjälpt oss ekonomiskt nu när jag är en bit över 30år. Men aldrig att han har betalat utan motprestation.
Jag fick en häst när jag var 14. Dock hade jag sparat pengar sen jag var nio. Alla födelsedagspengar, julklappspengar osv gick till sparkontot. Dock hjälpte pappa mig att spara. Satte jag in en hundring på sparkontot så satte han också in en hundring där.
Sen betalade han det hästen kostade att äga fram tills jag gick ut gymnasiet och fick ett jobb. Hade jag misskött skolan hade han sålt hästen utan att blinka.
Men för varje inköp till hästen krävde han en motivering från mig. Varför behövde hästen ett annat kraftfoder än det som ingick i stallhyran? Varför behövs ett täcke för 1500kr när det finns täcken för 300kr osv.
Det fanns inte heller på kartan att jag skulle köpa 700kr jeans till mig själv om hästen behövde något.. Då var det billiga byxor till mig OM det behövdes.
Pappa har aldrig skottat en hästbox. Han har aldrig packat en höpåse. Min häst mitt jobb inget att diskutera. Däremot har han skjutsat, följt med på träningar och tävlingar osv.

Men....... Jag hade hellre haft mer kvalitetstid med pappa än en massa saker....
Pappa har, så länge jag kan minnas, jobbat mer eller mindre dygnet runt. Ville jag träffa pappa på helger eller kvällar så var det bara att cykla till hans jobb. Så är det fortfarande, vill jag umgås med min far så är det på hans jobb.
Detta brukar jag tala om för folk som har "men det är väl inga problem med pengar för dig, pappa betalar ju"

Ja, när jag inte var myndig så hjälpte mina föräldrar också till ekonomiskt, även om det precis som du skriver, var efter noga överväganden och frågor. Även jag hade häst, och det gick ju inte att klara på enbart barnbidraget, utan krävde ekonomiskt tillskott. Likaså inköpet av hästen, även om jag precis som du sparat själv och gjort allt grovjobb själv. Det tror jag dock är det vanligaste hos de som har barn med egen häst, åtminstone var det så bland mina vänner (från olika ekonomisk bakgrund). Det är ju en dyr hobby..

Pappa jobbade extremt mycket när jag var liten, men när lillebror kom sålde han första företaget och slutade i princip att resa, eftersom hans nya jobb inte var en resande tjänst. Det gjorde också att han kunde vara mycket mer närvarande hemma, vilket jag tror att vi alla är tacksamma för. Han valde att lägga jobbtimmarna när vi gått och lagt oss t ex, för att kunna hämta på dagis/i skolan och umgås med oss efter skoltid.

 

[losgringos]

Jag är inte missunnsam, jag tror bara inte sanningen är så enkel att "andra inte orkar lyfta på röven". Vårt sociala arv är starkt och påverkar mer än vi tror. Synen att andra inte "orkar lyfta på röven" är för mig väldigt nedlåtande och dömande mot människor utifrån deras prestation.

Jag tror inte heller att sanningen är så enkel (och jag håller med dig om att det uttrycket är nedlåtande), men man har ju absolut möjligheter att påverka själv!
Sedan spelar naturligtvis uppväxten roll också.
Men min pappas sociala arv kommer från en industriarbetande familj och min mammas från en mamma som var hemmafru och jobbade på gården och en pappa som nattjobbade i industrin och skötte lantbruk på dagtid.
Gemensamt för det arvet är väl hårt slit, vilket mina föräldrar absolut fört vidare till oss och som givetvis påverkat mina val i livet.

 

[losgringos]

Mitt tips är att flytta till storstaden då. Ingen här frågar vem mina föräldrar är.

Det är inte ett alternativ, jag har nyligen flyttat hem efter att ha tillbringat flera år i storstad. Livet på landet har överlägset med fördelar och mot dessa väger de här problemen lätt.
Kände mig dock lite hudlös efter gårdagens lunchsituation, därav trådstarten.

 

[losgringos]

Den enda man kan förändra är sig själv. Dvs man kan inte förändra dem som är missunnsamma eller elaka.

Det man kan förändra är om man låter det krypa in under skinnet och såra. Eller inte.
Alla människor kan inte vara vänner. Alla människor är inte trevliga.

Om man koncentrerar sig på det man har som är bra och försöker låta det andra glida av så blir livet lättare.

Inte så enkelt, men tänk på att för varje missunnsam kommentar finns det säkert tio som du inte hör som är vänliga.

Min avkomma har inte mitt efternamn. Samma med min vän vars tre barn bär pappas namn. Det gör lite enklare. Kopplingen blir inte lika automatisk.
Jag insåg inte det när mitt barn fick sitt namn men det har antagligen hjälpt hen massor. Framförallt har hen själv känt att hen kunnat visa sin egen drivkraft och kapacitet utan att direkt förknippas - positivt eller negativt - med mig.

Skit i idioterna. Låt inte dem förpesta livet.

Tack för ett peppande och tänkvärt inlägg!
Jag är glad för din avkommas skull, jag vet ditt yrke och kan förstå att det kan/hade kunnat påverka hen en hel del i det sociala, framförallt på en mindre ort.

 

[Raderad medlem 68338]

Som jag skrev inledande, nej. Däremot är det nog inte specifikt för privilegierade och i jämförelse med de som inte får gå i skola ens kan jag tycka detta är ett lyxproblem.

Så slutsatsen är att om ngn har det värre så kan man inte diskutera?

Alla har vi problem av varierande grad som vi kan behöva ventilera ibland. Jag kan absolut förstå att denna attityd som @losgringos beskrivit kan påverka en negativt i längden, speciellt om man har svårt att filtrera bort oönskade åsikter och personer (vilket inte är så lätt alla gånger)

 

[tanten]

Tack för ett peppande och tänkvärt inlägg!
Jag är glad för din avkommas skull, jag vet ditt yrke och kan förstå att det kan/hade kunnat påverka hen en hel del i det sociala, framförallt på en mindre ort.

Tack och lov har jag aldrig någonsin blivit påhoppad för det jag gör eller är. Vad folk säger bakom min rygg vet jag inte och vill inte veta heller.

Avkomman är verksam inom samma område och i samma parti. Inte heller hen har fått direkta påhopp pga det.

Kanske beror det på att jag kommer från en bygd där det i långa tider funnits gott om starka handlingskraftiga och kompetenta kvinnor? Stora gårdar som gått på kvinnolinjen i flera generationer. Starka kvinnliga ledare och politiker. Det är rätt högt i tak.
( i mitt eget parti har vi skämtsamt sagt att vi aldrig kan genomföra varannan kvinna för då skulle en stor del av våra bästa politiker försvinna.... )

 

[Pontevecchio]

Så slutsatsen är att om ngn har det värre så kan man inte diskutera?

Alla har vi problem av varierande grad som vi kan behöva ventilera ibland. Jag kan absolut förstå att denna attityd som @losgringos beskrivit kan påverka en negativt i längden, speciellt om man har svårt att filtrera bort oönskade åsikter och personer (vilket inte är så lätt alla gånger)

Det blir inte så mycket diskussion när alla håller med
Ts uttrycker sig bra och jag förstår att hon blev sårad men från andra användare framkommer en elitism med förakt som jag misstänkte. Vårt ursprung skapar våra referensramar.

 

[losgringos]

@losgringos Jag har inte hört saker om mig själv på samma sätt som du har men jag är också född med silversked i mun. Jag gör mitt bästa för att vara trevlig och ödmjuk men samtidigt vara stolt och stå upp för mig själv. Jag har slitit hårt och min examen går inte att köpa för pengar, samtidigt som jag nog inte hade tagit mig dit om jag hade haft en annan bakgrund.

Det låter som en sund inställning och det låter som att vi har en liknande bakgrund. Den påverkar och formar en som människa helt klart, säkerligen även ens yrkesval och inriktning.
Skönt att höra att du sluppit höra saker

Det är normalt inte ett stort problem, men framförallt utläggen från bekantingen som jag köpt grejer av och vännens moster gjorde mig riktigt ledsen.
Det är sällan elaka lögner om mig som person, men ibland blir jag bara riktigt trött och uppgiven av att få reda på att vi ens är något det pratas om på fikarasten. Oavsett om det är rena spekulationer typ "har du hört att de har en pool som är 40 meter lång i trädgården?!" Vi har inte ens någon pool, det närmsta är väl kornas dryckeskar. Det är åtminstone större än badkaret mina föräldrar har.
Men jag är medveten om att det inte går att styra sådant, det är nog bara - som så många påpekat - att skita i det

 

[losgringos]

Tack och lov har jag aldrig någonsin blivit påhoppad för det jag gör eller är. Vad folk säger bakom min rygg vet jag inte och vill inte veta heller.

Avkomman är verksam inom samma område och i samma parti. Inte heller hen har fått direkta påhopp pga det.

Kanske beror det på att jag kommer från en bygd där det i långa tider funnits gott om starka handlingskraftiga och kompetenta kvinnor? Stora gårdar som gått på kvinnolinjen i flera generationer. Starka kvinnliga ledare och politiker. Det är rätt högt i tak.
( i mitt eget parti har vi skämtsamt sagt att vi aldrig kan genomföra varannan kvinna för då skulle en stor del av våra bästa politiker försvinna.... )

Nej, det bästa är nog att aldrig få reda på det, alternativt att få det levererat till sig så att man kan bemöta det.

Kul att höra! Det kan säkert påverka, och även partiet har ju som sagt verkligen en tradition av starka kvinnliga ledare

Haha

 

[Magiana]

Jag är inte missunnsam, jag tror bara inte sanningen är så enkel att "andra inte orkar lyfta på röven". Vårt sociala arv är starkt och påverkar mer än vi tror. Synen att andra inte "orkar lyfta på röven" är för mig väldigt nedlåtande och dömande mot människor utifrån deras prestation.

Det är klart att det sociala arvet påverkar. Jag har inte sagt något annat heller. Men varför ens påpeka att någon haft ett bättre utgångsläge? Vad finns det för motiv till det? Jag kan inte tolka in annat än missunnsamhet/avundsjuka eftersom det lyfts upp. Annars kunde man ju bara nöja sig med sin egen prestation och vara glad över det. Eller är det så att man känner att man inte har presterat något själv?

 

[Pontevecchio]

Det är klart att det sociala arvet påverkar. Jag har inte sagt något annat heller. Men varför ens påpeka att någon haft ett bättre utgångsläge? Vad finns det för motiv till det? Jag kan inte tolka in annat än missunnsamhet/avundsjuka eftersom det lyfts upp. Annars kunde man ju bara nöja sig med sin egen prestation och vara glad över det. Eller är det så att man känner att man inte har presterat något själv?

Jag tänker inte ens bemöta det. Du missar hela min poäng.

 

[Pontevecchio]

Det låter som en sund inställning och det låter som att vi har en liknande bakgrund. Den påverkar och formar en som människa helt klart, säkerligen även ens yrkesval och inriktning.
Skönt att höra att du sluppit höra saker

Det är normalt inte ett stort problem, men framförallt utläggen från bekantingen som jag köpt grejer av och vännens moster gjorde mig riktigt ledsen.
Det är sällan elaka lögner om mig som person, men ibland blir jag bara riktigt trött och uppgiven av att få reda på att vi ens är något det pratas om på fikarasten. Oavsett om det är rena spekulationer typ "har du hört att de har en pool som är 40 meter lång i trädgården?!" Vi har inte ens någon pool, det närmsta är väl kornas dryckeskar. Det är åtminstone större än badkaret mina föräldrar har.
Men jag är medveten om att det inte går att styra sådant, det är nog bara - som så många påpekat - att skita i det

Känner du att det är elakt att spekulera i om ni har pool?
av nyfikenhet bara. Jag känner igenom resonemanget fast från andra aspekter. Mina barndomsvänner i skåne var fast övertygade om att vi i sthlm bevittnade minst ett mord om året. Och muslimen i skolan fick förklara att hon åt biff, det är inte gris åter och åter igen. Eller mina fotbollskompisar som trodde att vi i förorten faktiskt odlade potatis i badkaret.

 

[Petruska]

Det är klart att det sociala arvet påverkar. Jag har inte sagt något annat heller. Men varför ens påpeka att någon haft ett bättre utgångsläge? Vad finns det för motiv till det? Jag kan inte tolka in annat än missunnsamhet/avundsjuka eftersom det lyfts upp. Annars kunde man ju bara nöja sig med sin egen prestation och vara glad över det. Eller är det så att man känner att man inte har presterat något själv?

För mig är blotta tanken på att man, när man så att sägas konfronteras med sina privilegier, inte identifierar sin privilegierade position direkt obehaglig. Då flyter man ovanpå för mycket, helt enkelt.

 

[mandalaki]

@losgringos Jag har inte hört saker om mig själv på samma sätt som du har men jag är också född med silversked i mun. Jag gör mitt bästa för att vara trevlig och ödmjuk men samtidigt vara stolt och stå upp för mig själv. Jag har slitit hårt och min examen går inte att köpa för pengar, samtidigt som jag nog inte hade tagit mig dit om jag hade haft en annan bakgrund.

Otroligt klok inställning!

Inte minst för att du skriver "jag är född med silversked i mun", inte "andra säger att jag är född med silversked i mun".

Du har slitit hårt men ser också att din bakgrund hjälpt dig. Klarsynt!

 

[tanten]

För mig är blotta tanken på att man, när man så att sägas konfronteras med sina privilegier, inte identifierar sin privilegierade position direkt obehaglig. Då flyter man ovanpå för mycket, helt enkelt.

Fast det är väl en sak att vara priviligierad, och att konfronteras med rent skitsnack, spekulationer och lögner?

Den som vuxit upp i ett välbärgat hem har inte med automatik fått allt på silverfat. Däremot har man sluppit rädslan för fattigdom.
Jag tycker inte att det verkar som TS är oförstående för sin egen priviligierade uppväxt. Däremot är spekulationer och angrepp ett problem.

Att se på människor med olika glasögon beroende på föräldrarnas ekonomi känns rätt gammaldags?Nån form av arvssynd....

 

[Modest]

Det låter som en sund inställning och det låter som att vi har en liknande bakgrund. Den påverkar och formar en som människa helt klart, säkerligen även ens yrkesval och inriktning.
Skönt att höra att du sluppit höra saker

Det är normalt inte ett stort problem, men framförallt utläggen från bekantingen som jag köpt grejer av och vännens moster gjorde mig riktigt ledsen.
Det är sällan elaka lögner om mig som person, men ibland blir jag bara riktigt trött och uppgiven av att få reda på att vi ens är något det pratas om på fikarasten. Oavsett om det är rena spekulationer typ "har du hört att de har en pool som är 40 meter lång i trädgården?!" Vi har inte ens någon pool, det närmsta är väl kornas dryckeskar. Det är åtminstone större än badkaret mina föräldrar har.
Men jag är medveten om att det inte går att styra sådant, det är nog bara - som så många påpekat - att skita i det

Om folk pratade om mig, så skulle jag nog ta det med ro. Det är ju inte mig de pratar om, utan vem de tror att jag är eller hur jag har det. Sådana där gliringar har jag fått några gånger på middagar hos t ex vänners föräldrar. Jag minns att jag blev tyst och tittade på personen, sedan grep vännen in och ursäktade oförskämdheten.

 

[Petruska]

Fast det är väl en sak att vara priviligierad, och att konfronteras med rent skitsnack, spekulationer och lögner?

Den som vuxit upp i ett välbärgat hem har inte med automatik fått allt på silverfat. Däremot har man sluppit rädslan för fattigdom.
Jag tycker inte att det verkar som TS är oförstående för sin egen priviligierade uppväxt. Däremot är spekulationer och angrepp ett problem.

Att se på människor med olika glasögon beroende på föräldrarnas ekonomi känns rätt gammaldags?Nån form av arvssynd....

Nej, TS verkar ha koll. Det var väl mer något som spann vidare parallellt.

För min personliga del är pengar en väldigt liten del av frågan, min position i uppväxtens håla avvek på andra sätt. Minst lika tydliga.

ATT man, särskilt på små orter, blir i mycket högre grad sedd som en del av ett släktsammanhang än som en separat person, jämfört med i större städer, kan ju inte vara en nyhet för någon. Gäller det sen ekonomi eller andra saker, ser jag nog som underordnat.

Många har ju dock ett väldigt laddat förhållande till ekonomi, som att det är extremt privat och liknande. Det KAN ju gälla ömsesidigt i de lägen TS hamnar.

 

[Elegant machinery]

Har inga egna erfarenheter att bidra med, de flesta i min omgivning har vuxit upp med ungefär samma förutsättningar som jag själv, men jag hade också blivit ledsen om jag aldrig fick vara stolt över mina egna prestationer utan att få min uppväxt slängd i ansiktet.

Tror också att "kill them with kindness" är rätt strategi, att svara drygt om än glimten i ögat eller en snabb comeback spär förmodligen bara på missunnsamheten och skvallret mer.

Slutligen en liten pepp, kör ditt race och var stolt över det du åstadkommit - tråkiga människor och rövhattar verkar man aldrig bli kvitt

 

[Modest]

Otroligt klok inställning!

Inte minst för att du skriver "jag är född med silversked i mun", inte "andra säger att jag är född med silversked i mun".

Du har slitit hårt men ser också att din bakgrund hjälpt dig. Klarsynt!

Tack! Vad glad jag blir över att du skriver så

 

[mandalaki]

Tack! Vad glad jag blir över att du skriver så

Jag kan bli helt fnoskig på det där självklara självförtroendet många som fötts in i priviligierade familjer har - om de inte själva förstår vilken skjuts deras självförtroende fått bara genom att de fötts in i rätt familj. Det är de människor som säger saker som att du kan bli vad du vill, bara du jobbar för det, de som tror att allting faktiskt är möjligt bara man tar sig i kragen. Blörk!

Men det du säger är något helt annat.

 

[losgringos]

Känner du att det är elakt att spekulera i om ni har pool?
av nyfikenhet bara. Jag känner igenom resonemanget fast från andra aspekter. Mina barndomsvänner i skåne var fast övertygade om att vi i sthlm bevittnade minst ett mord om året. Och muslimen i skolan fick förklara att hon åt biff, det är inte gris åter och åter igen. Eller mina fotbollskompisar som trodde att vi i förorten faktiskt odlade potatis i badkaret.

Nej, det är inte elakt. Bara tröttsamt att en del ens känner ett behov av att prata om oss, och spekulera i hur vi bor och hur vi har det.
Vårt ställe ligger lite avsides vid en återvändsgränd (men delvis synligt från en annan väg), så det är inte så många som vet hur vi faktiskt bor.
Däremot tycker jag exemplen i mitt första inlägg är elaka, jag tog illa vid mig av dem.